11 okt. 2014

Har man något ansvar för sin ateistiska livsfilosofi?

Det finns (förhoppningsvis) ingen som ifrågasätter att den verklighetsuppfattning man besitter, påverkar hur man agerar. Om man verkligen inte tror att några gudar finns på riktigt, kommer det att få genomslag i hur man agerar. Jag är inte helt nöjd med att frånvaron av gudstro, ateism, benämns som en livsåskådning. Ateism är frånvaron av en specifik föreställning, medan t.ex. metafysisk naturalism (som innefattar ateism) är mer av en livsåskådning. Jag kan acceptera påståendet, om vi samtidigt erkänner begränsningen i ordet - den mest inkluderande definitionen av ordet ateism säger mycket lite: Den som inte tror på Gud (eller några gudar över huvudet taget) är ateist. Du behöver inte hata Gud, du behöver inte förneka Gud, och så vidare.

Livsåskådning eller ej, nog gör ateismen avtryck allt. För mig är det lätt att hitta exempel i vardagen där ateismen gör sig märkt. Om jag vill ha något gjort, överväger jag aldrig att be Gud. Om jag gjort någon illa, är det aldrig Gud jag ber om förlåtelse. Det finns förresten givetvis många gudstroende som agerar som om de vore ateister, och endast låter sin gudstro lämna avtryck när de t.ex. befinner sig i en känsla av maktlöshet, i en krissituation, och så vidare. Och så finns det andra som ber till Gud om vad som helst, eller ber för att meditera. Men det viktiga här är att om man ska nämna något som utmärker en ateist, så är det att han inte pratar med Gud, åtminstone inte i tron att något gudomligt väsen varken lyssnar, kan lyssna eller vill lyssna. För tror han att något gudomligt väsen lyssnar, så är han per definition inte ateist. Det finns alltså ett orsakssamband mellan att vara ateist och att inte prata med Gud - det ena följer till det andra. Vi ser även exakt samma typ av orsakssamband när vi tittar på förhållandet mellan att inte tro att det finns något storsjöodjur i Storsjön, och att inte leta efter storsjöodjuret - korrelationen är mycket hög eftersom det ena följer till det andra, om än ej med nödvändighet. Det finns givetvis ateister som pratar med Gud eller praktiserar andra riter, och det finns givetvis dem som inte tror på storsjöodjuret som ändå söker efter det. Men igen, tror man på Gud, är man per definition inte ateist.

För att kunna diskutera andra egenskaper hos ateister, eller andra konsekvenser av en ateistisk livsåskådning, måste man ha förståelse om vilka samband som kan tänkas förekomma. Att två egenskaper, yttringar eller fenomen samexisterar, betyder inte att det ena beror på det andra eller är en konsekvens av det andra. Om vi definierar en grupp av människor genom något som utmärker dessa, t.ex. att de inte tror på någon eller några gudar, och sedan hittar något annat som är sant för denna grupp i högre utsträckning än för befolkningen i helhet, så har vi fortfarande bevisbördan framför oss om vi vill hävda att det ena följer till det andra. Och här kan man inte komma dragandes med något tyckande! Låt oss säga att vi har intervjuat femhundra ateister och kommit fram till att en majoritet av dem inte är speciellt nogräknade när det gäller bordsskick, och vidare att en majoritet av befolkningen i övrigt är noga med sitt bordsskick, vad kan vi då konstatera?

Vi kanske bygger ett resonemang som förklarar den korrelation som vi ser. Det kan kanske vara att ateister inte tror att de kommer att ställas till svars för sitt agerande inför någon Gud efter sin död, och därför kan tillåta sig slafsa med maten lite hur som helst. Men för en ateist kan det finnas andra skäl att uppföra sig. Man kanske vill göra ett gott intryck, man kanske ser ett korrekt uppförande som ett uttryck för respekt, eller så kanske man vill föregå med gott exempel in för andra icke-gudar av andra skäl. Och det som egentligen är relevant här är huruvida ateister anser att en gudafri verklighet legitimerar ett godtyckligt beteende. Annars kan man lika gärna hävda att man glass orsakar drunkning, eftersom glassförsäljning förekommer i korrelation med drunkningsolyckor.

Man har ett ansvar för sin livsåskådning, eftersom den påverkar hur man agerar. Men det är svårt att hitta konkreta problem med just ateismen. Jag har dock sett mycket kritik mot ateism som jag avfärdat på grund av att kritikern inte gjort skillnad på t.ex. leninism och ateism, nazism och ateism eller socialdarwinism och ateism. "Ateismen har orsakat miljoner människors död" kan det heta, med en hänvisning till Lenins ateism och hans agerande, Hitlers ateism och hans agerande eller någon förvirrad representation av darwinismen som man tillskrivit Charles Darwin för att sedan förfasas över dess tänkta konsekvenser. Men ateism leder inte till några negativa konsekvenser. Att inte tro på skogstroll leder inte heller till några negativa konsekvenser. Om man betraktar storskogen som ofarlig baserat på antagandet att det inte finns några skogstroll och sedan slutar sin tid som björnmat, så kan man förvisso säga att trolltro kanske skulle vara en fördel, men att dödsorsaken i själva verket var en konsekvens av bristande kunskap om naturen och dess innehåll. Hade inte religion varit till någon evolutionär fördel, är det inte ens säkert att den skulle ha funnits idag.

Jag är inte ateist av samma skäl som andra, men jag är säker på att många ateister och ex-troende som resonerat över sitt förhållande till övernaturliga fenomen och väsen, delar mina skäl. För det första är det intressant att ha en god förståelse av yttervärlden, vilket jag anser att man erhåller genom riktandet av en hälsosam nivå av skepticism mot påståenden om gudomliga väsens åsikter och attribut, eller blotta existens. Som följd av detta, hämtar jag min tillfredsställelse i kontext som inte kräver några grundlösa postulat, som t.ex. att lyssna på psykedelisk musik istället för att be till Gud. Vi vet ju om att man måste ta Guds existens på tro, eftersom han inte är detekterbar för vetenskapen, endast för troende. För det andra anser jag att det är användbart att ha så korrekt information som möjligt. Om något inte verkar förhålla sig så som jag hade förväntat mig eller hoppats, så vill jag tro att jag är öppensinnad nog att anpassa min uppfattning istället för att generera ad hoc-teorier för att skydda mina föreställningar. "Om Gud inte kan detekteras, kanske han inte finns" är ett mer tillfredsställande påstående än "om Gud inte kan detekteras, kanske han är transcendent".

2 kommentarer:

Patrik N sa...

Min reflektion är att det var många ord som sammantaget inte sa nåt särskilt alls.

Peter Nilsson sa...

Jag hittar några grejer:

1. Ateism saknar nämnvärda negativa konsekvenser.

2. Ateism gör ett visst avtryck i hur vi agerar.

3. Kritik mot ateism bygger ofta på missrepresentationer av ateism.

4. Skribenten motiverar sin ateism.

Inte helt tokigt.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se