Sverigedemokraterna skiljer på medborgarskap och nationalitet.
Skall det vara så svårt att förstå? När
Björn Söder menar att samer inte är
svenska, så menar han inte att de inte skall vara svenska medborgare med samma
rättigheter som övriga sådana. Han sorterar dem utifrån en nationstanke som är
den bärande idén hos Sverigedemokraterna. Eftersom han inte sorterar dem
utifrån gener är han inte ens rasist. Han är nationalist, och det är han tyvärr
stolt över.
Jag vet inte om det är av lättja eller oförstånd som
journalisterna inte tycks kunna göra reda för dessa begrepp. Går det inte att
hålla begreppen rasist och nationalist i huvudet samtidigt och skilja dem åt?
Kanhända begår Söder ibland misstaget att placera människor till en viss ”nation”
på grundval av deras biologi (t ex hudfärg), men det är kulturen, inte
biologin, som han och hans partikamrater hakar upp sig på. Om journalister och
andra skribenter kunde sluta tramsa med sitt skadeglada skrockande över att de
trasslar in sig i sin egen retorik, så kunde vi kanske börja trassla ut dem så
att folk kan se deras grumliga argument sådana de verkligen är. Att ropa rasist
är inte ett dugg bättre än att ropa varg. På det viset kan jag förstå, fastän inte sympatisera med, Söders frustration över att inte kunna göra sig förstådd. Men han gör ju inte saken bättre med sitt uppförande.
Vad grundar jag då min beskrivning av Söder & co som nationalister men inte rasister på? Jo, på
Sverigedemokraternas eget principprogram, som är lätt att finna på deras egen hemsida. Låt oss titta
på några citat.
”Eftersom vi definierar nationen i
termer av kultur, språk, identitet och lojalitet, och inte i termer av
historisk nationstillhörighet eller genetisk grupptillhörighet, så är vår
nationella gemenskap öppen även för människor med bakgrund i andra nationer.”
Här ser vi hur de definierar nationen. Sverigedemokraterna
har även folk med invandrarbakgrund i sitt parti (rätta mig om jag har fel). Jag
tror att även den mest mörkhyade skulle vara välkommen, förutsatt att hen låter
sig assimileras. De nämner sedan bland andra samer som tillhörande en annan
nation inom den svenska staten, undantagna från ”allmänna
assimileringssträvanden”.
”Att kärleken till den egna
nationen och viljan att befrämja dess intressen vid
flera tillfällen i historien har
vänts till hat och aggression mot andra nationer är ett beklagligt faktum. Att
på dessa grunder avfärda alla former av nationalism och fosterlandskärlek är
dock … befängt…”
Här nämner de nationalism och ”fosterlandskärlek”,
patriotism, i samma mening och likställer dem troligen. Men det går också att
vara patriotisk utan att vara nationalist (hoppsan, nu blev det tre begrepp samtidigt, går det?)
”Sverigedemokraterna ser nationen
som den viktigaste, äldsta och mest naturliga mänskliga gemenskapen efter
familjen.”
Detta kallas för primordialism och är en form av nationalism
som anses härstamma från Rosseau och vara motbevisad. Min källa i detta fall är
dock
Wikipedia, rätta mig återigen om jag har fel. Men oavsett detta så ser vi
hur SD ser på nationen. Det är den "naturliga" grunden för den samhällsgemenskap de vill skall
vara förhärskande i Sverige. Då kan det vara på sin plats att se närmre på hur de
definierar den svenska nationen.
”Sverigedemokraterna definierar
den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk
och gemensam kultur. Medlem av den svenska nationen kan man enligt vår
uppfattning bli genom att antingen födas in i den eller genom att senare i
livet aktivt välja att uppgå i den.”
Lojalitet, identitet, språk och kultur. Här har Söder problem med
Ismail som har en både svensk och kurdisk identitet. Enligt Söder kan man bara
ha en identitet. Låt honom bevisa att man inte kan identifiera sig med mer än
en ”nation”. Procenträkning räcker inte.
Språk, vidare. Det är svenskan som gäller, förstås. Enkelt?
I frasen ”ärans och hjältarnas språk” lär det bara vara ordet ”och” som är
ursvenskt. Vi lånar in främmande ord, ska vi sluta med det och göra som
islänningarna? Är alla dialekter lika svenska? Hur är det med älvdalskan? Vem
bestämmer vilken svenska som är den rätta, gemensamma (akademin?) och vad gör vi med dem som använder "fel" svenska?
Kultur, slutligen. Detta har ett eget kapitel i
principprogrammet, där man kan läsa följande:
”Kultur skulle kunna definieras
som levnadssättet som förenar ett samhälle eller en viss grupp av människor.
Som sådant inkluderar det bland annat språk, beteendemönster, seder och
högtider, institutioner, konst och musik, klädsel, religion, ritualer, lekar,
värderingar och normer för lagar och moraliska system.”
Konkretare än så blir det inte. Jo, vi ser en bild av ett
fat med kräftor, två skummande glas öl, två nubbeglas, knäckebröd och ost
mot en bakgrund av solbelysta tallar på en skärgårdsklippa. Det konkreta
exemplet på något osvenskt är kvinnlig omskärelse. Jag skulle vilja veta vilka
fler fenomen som räknas in i den svenska kulturgemenskapen och vilka som räknas
ut. Låt oss skapa en svenskhetsskala där kräftskiva utgör 100% (eftersom Söder
gillar procent) och kvinnlig omskärelse är 0%. Vilka kulturfenomen får höga
svenskpoäng? Jag gissar att svenska folkdräkter, folkmusik och folkdans, Kalles
kaviar, IKEA, Carl Larsson och snus har topplaceringar.
Jag vill meddela att jag själv äger
en folkdräkt, lyssnar och dansar till folkmusik, har en tub Kalles i kylen, en
icke föraktlig andel IKEA-möbler och en eller annan Carl Larsson-reproduktion (snuset betackar jag mig för.) Men om sådana fenomen skall få definiera det svenska blir
det en tämligen banal, ytlig kultur. Vad sägs om mer fundamentala och universella idéer som
jämlikhet, demokrati, mänskliga fri-och rättigheter, ansvarstagande, hövlighet,
barmhärtighet och för all del jantelagen? Vad är det som är så svenskt att det
kan få utgöra ett kriterium för om en människa tillhör den svenska nationen
eller inte? Vad exakt är det som SD vill bevara?
”Det som vi primärt inriktar oss
på att bevara är dock sådant som vi betraktar som tillhörande kärnan i den
svenska kulturen. Till denna kärna räknar vi i första hand sådana företeelser
som i särskilt hög utsträckning har präglat vår samhällsutveckling, har en djup
förankring i den svenska historien, har en stor utbredning bland tidigare
och/eller nu levande svenskar, har en stark symbolisk betydelse för den svenska
identitet eller på något sätt är unikt för den svenska nationen eller en viss
del av den svenska nationen. Det faktum att en viss företeelse är att betrakta
som svensk är i sig inte nog för att vi skall anse den vara särskilt
skyddsvärd, den måste också vara förenlig med en konstruktiv och demokratisk
samhällsutveckling.”
Jaha, det var ju betryggande. Vad är det som har detta höga
symbolvärde, denna utbredning och betydelse för samhällsutvecklingen?
Små grodorna? Det är nog ingen större risk att den leken
försvinner än på ett tag, så vad vill SD vidta för åtgärder för att säkerställa
dess fortlevnad? Extra bidrag till hembygdsgårdar och nationalmuséer? För all
del, motionera om det då. Men eftersom detta med kulturen är så centralt i SD:s nationalistiska ideologi
vill jag veta mer. Vad, exakt, är det som skall skyddas och hur? Vad har det
för konsekvenser för den förda politiken?
SD hatar mångkulturalismen. Jag förstår dem. Idén att olika
kulturer skall samexistera fredligt sida vid sida är dum. Men inte för att "kulturer" inte kan samexistera, utan för att det inte går att dela in människor
efter kultur så lätt som SD tror. Jag upplever starkare gemenskap med en iransk
intellektuell än med en svensk fotbollshuligan. Och dessa har nog mer gemensamt
med de iranska mullornas hejdukar på gatan än vad någondera skulle vilja
erkänna.
Människor är individer, även de som starkt identifierar sig som t ex muslimer eller svenskar och helst inte vill stå upp som individer (det är därför jag hävdar att man inte kan vara sverigedemokrat och humanist, eftersom humanisten i min förståelse ser människor som i första hand individer). Var går egentligen gränserna för den ”svenska kultur” som den ”svenska
nationen” vilar på? Skulle jag kvala in som svensk? Och vad tänker SD göra om
jag inte gör det, om jag skulle vara en av dem som utträder ur den ”svenska
nationen”?
Finns det någon enda journalist kapabel att ställa dem mot
väggen och kräva svar på dessa frågor istället för att skjuta från höften och
kladda rasist-etikett på allt som fortfarande rör sig? Granska, beskriv,
analysera nationalismen istället för att jaga billiga poänger. Med sådana
fiender kommer SD annars att fortsätta klara sig utmärkt utan vänner.