22 dec. 2014

Ha en (h)ärlig jul!

Gästinlägg av Catarina Thestrup:
--------------------------------------------

Ha en (h)ärlig jul!

De flesta av oss funderar lite extra såhär i jultider över hur vi kan ta väl hand om våra relationer och hur vi kan bidra till en bättre värld. Det enklaste och mest effektiva sättet är att sluta med lögner, alla lögner, även de vita små lögnerna. Om vi slutade att ljuga både för andra och för oss själva skulle världen bli mycket bättre. Var ärlig! Och börja nu! Ljug inte för barnen om tomten eller för dig själv om att julen egentligen är något den inte är.

Men vi måste väl i alla fall tillåtas ljuga om tomten för barnen på julafton? Det kan väl inte vara fel att ”förgylla” barnens jul med lite magi? Men varför ska vi ljuga för barnen om jultomten? Alla andra dagar förväntas barnen kunna skilja på verkliga människor och fantasifigurer. Få föräldrar lurar sina barn att Kalle Anka finns i verkligheten och tycker för den sakens skull inte att de fråntar barnen något eller hämmar deras fantasi, och om barnen tror att det finns ett spöke under sängen, så tittar vi under sängen tillsammans med dem och pratar med dem på ett rationellt sätt om att det inte finns spöken. Även de små till synes oskyldiga och ofarliga lögnerna får konsekvenser. De kostar i tillitskapital. Barn är sårbara och saknar egna filter och är helt beroende av vuxna (speciellt av sina föräldrar) för att förstå och tyda verkligheten. Barnen ska kunna lita till 100 % på att föräldrarna inte ljuger för dem. Och en annan risk med att ljuga för barn är att det öppnar upp för dem att ljuga. Det sänder signalen att det är ok att ljuga om vissa saker och tro på vissa saker och varelser som det saknas bevis för.

På samma sätt som det saknas bevis för tomtens och för spökens existens saknas det också bevis för guds existens. Att reflektionslöst dras med i julens religiösa idéer och traditioner är också att leva med i ett slags kollektiv lögn. Religiös tro och tradition är lika i det att båda praktiseras utan krav på rationalitet eller på svar på frågan varför man tror på det man tror eller gör det man gör. När vi går mot ett alltmer upplyst, globalt, och individualistiskt samhälle blir det omöjligt att hävda att hänsyn skall tas till just en grupps tro eller en grupps traditioner. Och den enda positionen möjlig blir då att religiös tro och tradition inte kan ha någon särställning utan måste bedömas med samma måttstock som allt annat, d v s all tro (också religiös) och alla handlingar (även traditioner) måste bedömas utifrån anledningarna och beläggen för tron och handlandet. Man är inte fri från ansvar bara för att det man tror på eller gör kallas religion eller tradition. Att söka efter sanningen och att vara ärlig innebär att aldrig tro på något utan bevis eftersom att tro på något utan bevis i sig är oärligt.

Att vara god och göra rätt har, i motsatt till vad många tror, inget att göra med att vara religiös och att följa traditioner. Det har med ärlighet att göra och med kunskap och analysförmåga. Det finns ingen ursäkt för att vara oärlig. En lögn är en lögn även om den sägs för att inte skada eller för att alla andra ljuger. Och en lögn blir inte mer sann för att den sägs av många – antalet som tror på något har inget att göra med hur sant något är. Och sanningen ska inte bara sägas när det passar, utan ALLTID. Ärlighet betyder att göra sitt bästa och att ta ansvar för det man gör. Det är bara genom sanning vi kan förbättra världen!

Ha en (h)ärlig jul!

Catarina Thestrup

18 kommentarer:

Patrik Lindenfors sa...

Att förneka barnen nöjet att själva avslöja hur det egentligen är, att inte få se deras nöjda miner när de kommer på att det är en saga? Nej tack. Det är en viktig del i lärandeprocessen att inte bara berätta hur det är utan att de faktiskt får tänka själva. En skeptisk tankeövning de kan hà stor nytta av senare.

Göran sa...

Med referens till den senaste ICA-reklamen så är det grymt att säga till barnen att tomten inte finns.

Catarina Thestrup sa...

Tycker du Patrik då att även Jesusberättelsen kan vara en nyttig skeptisk tankeövning för de små barnen?

PerP sa...

Jag antar att Cararinas råd till mig som är fullsändig överväldigad av de extremt starka bevisen och bra argumenten för Guds existens och kristendomens sanning att jag ska lära mina barn om Jesus och julens sanna betydelse. Att inte göra detta vore ju att ljuga ur mitt perspektiv.

Limpan sa...

Jag har aldrig tyckt att det finns någon poäng med att lura barnen vid vissa tillfällen under livet när jag resten av tiden försöker odla tillit och eget tänkande mellan oss. Din poäng, Patrik, med triumf, tycker jag har ett alldeles för högt pris. Nog finns det väl tillräckligt med andra tillfällen de kan genomskåda inte bara föräldrarna?

Catarina, den här fundamentala ärligheten du verkar förespråka tycker jag inte bara är omöjlig, utan också lätt moraliserande och skapar med säkerhet misslyckande hos de som försöker. Har du sett "The invention of lying"?

Patrik N sa...

Se där. Det åttonde budet i absolut renlärig tappning. På Humanistbloggen.

Patrik N sa...

Fundamental ärlighet av det slag som Catarina efterfrågar är för övrigt ofta en följd av Aspergers syndrom eller av en autismstörning, inte en följd av ett medvetet val av en frisk människa. Fundamental ärlighet som går ut på att säga sanningen i alla lägen skulle göra en människa till en rätt dåligt fungerande social varelse.

Patrik Lindenfors sa...

Catarina,
Även Jesusberättelsen kan vara en nyttig skeptisk tankeövning för barn - det var det för mig. Hur små de bör vara är rimligen upp till var och en. Jag har väldigt liten förståelse för varför man ska inpränta i barn att vissa sagor är så farliga att man måste upprepat tala om att de är sagor. Det är att underskatta barnen. (Tycker jag - men som sagt, vad du gör är upp till dig.)

Patrik Lindenfors sa...

Patrik N,
"Blogginläggens författare är alla medlemmar i Humanisterna, men åsikterna är deras egna och behöver inte stämma överens med Förbundet Humanisternas."

Patrik N sa...

Tror inte jag hävdade att förbundet var inblandat, Patrik L.

Patrik Lindenfors sa...

Nej, men det verkade som om du ville lägga blogginläggets innehåll förbundet till last. (Jodå, det är en grammatiskt riktig mening det där...)

Patrik N sa...

Grammatiken är oklanderlig. Men hur kom du till din slutsats..?

Catarina Thestrup sa...

Måste säga att jag är smått chockad över reaktionerna. Fundamentalist? Aspbergers? Osocial? Religiös? När allt jag säger är att man ska vara ärlig. Jag påstår väl inte att sagor är farliga. Det som är farligt tror jag är när man inte kan skilja på saga och verklighet. Och en förälders viktigaste och skolans viktigaste uppgift är tycker jag att förklara världen och verkligheten och rusta barnen för att förstå, leva i, hantera och förbättra den. Det ska naturligtvis finnas plats för fantasi och sagor, men varför ska vi säga till barnen att det är något annat än just fantasi och sagor? Barn klär ju ut sig till både det ena och andra, superman, batman, påskkärring, spöke, prinsessa och polis. Men när leken är slut går de tillbaka till att vara sig själva. Varför ska det vara annorlunda med just tomten? Varför kan vi inte leka tomteleken med barnen på julafton istället för att lura och skrämma barnen att han är verklig?

Anders Hesselbom sa...

"Måste säga att jag är smått chockad över reaktionerna. Fundamentalist? Aspbergers? Osocial? Religiös?"

Catarina, möt Patrik N. Han använder sin tid till att slumpvis diagnostisera meningsmotståndare på Humanistbloggen. Du är varken den första eller sista, och även om det inte hänt än, så kanske han snart får in en träff.

Lennart W sa...

Det var en gång tre små grisar - som naturligtvis inte kunde tala...

http://www.telegraph.co.uk/comment/10877135/Theres-no-happy-every-after-with-Richard-Dawkins-around.html

Göran sa...

Ja hur kunde det gå så här?
Patrik L tänker nog på Humanismens kompabilitet ute i samhället. Hur skulle det se ut om vi förordar förbud mot "tomtetro"? Nej det skulle riskera att få oss bli förlöjligade.
Jag tog det från den skämtsamma sidan. Patrik N drog på med Asberger, lite hårt kan tyckas men kanske inbjöd den något fundamentalistiska uppmaningen till det.
En annan menar att fundamental ärlighet kan innebära problem. Ytterligare en annan menar att man visst kan tro på Gud, vad är problemet?
Men vad är egentligen problemet att vi låtsas inför våra barn att tomten finns?
Det kan väl ses som en lek eller ett spel där vi spelar upp ett scenario att det finns en person som delar ut gåvor en gång om året till alla barn som varit "snälla" och barnen blir väldigt upphetsade av det. Bortsett från den starka kommersialiseringen av julen som man naturligtvis kan ha åsikter om, tar barnen skada av detta?
Vad jag observerat och tror att de flesta nog kan hålla med om; Nej de tar inte skada av att tro på tomten och i alla fall utom killen i ICA-reklamen så kommer alla till slut på att tomten finns egentligen inte.

Magnus sa...

Jag läste ett par av Moseböckerna och Uppenbarelseboken som godnattsagat till min barn, och vips blev de ateister.

Patrik N sa...

Catarina,

Jag ser att du gör tolkningen att min kommentar om autismstörningar skulle rikta sig mot dig personligen. Läs kommentaren igen så ser du säkert att den inte gör det.

Anders,

På det här utrymmet väljer jag att inte skriva något "ärligt" om dig. Det är ändå jul och en mycket god sådan önskar jag dig!

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se