13 dec. 2014

Skillnaden mellan prat och förhandling

Begreppen "att prata med" och "förhandla med" blandas ofta ihop, glider över i varandra - medvetet eller omedvetet. Skillnaden mellan dem och hur det psykologiskt förhåller sig när "prat" går över i "förhandling", reder Lena Andersson förtjänstfullt ut i dagens DN kolumn: "Förhandling är inte prat". Som exempel på detta skriver hon om avslutet i ett parförhållande, för att komma över i det aktuella - övriga riksdagspartiers relation till Sverigedemokraterna.
SD [har] inget att förlora den dag någon i desperation ber dem om hjälp. Den som inget har att förlora i en förhandling vinner alltid. Relationen är för asymmetrisk för att förhandling ska kunna kallas förhandling. I en verklig förhandling kompromissar båda. Men SD behöver inte kompromissa. I utbyte mot den obefintliga kostnaden att ge motparten stöd i frågor som är dem likgiltiga kan de önska sig vad de vill i sin enda viktiga fråga. Det ligger alltså i denna förhandlings inre logik att om de andra partierna börjar förhandla med SD för att få igenom egna förslag blir de kvar på knä tills SD fått allt de vill ha. Det finns inget skäl för dem att vara återhållsamma. 
Det värsta som kan hända partiet är att förhandlingen strandar och då är allt bara som vanligt, att ingen vill ”prata med” dem och att folkets sanna röst tystas. Även det gynnar som bekant partiet. Och så gror missnöjet igen tills en ny förhandling framkallas där partiet än en gång inte har något att förlora, däremot genomdrivandet av hela sin politik att vinna. 
Det vilar alltså ingen ängslig futtighet över de andra partiernas beslutsamhet att inte förhandla med SD. Det är inga koketta krumbukter eller falsk humanistisk moral. Det handlar om huruvida Sverigedemokraterna ska ha hela makten över migrations- och integrationsfrågorna eller ej, med allt som följer på det. Börjar de sju övriga att förhandla med dem styr Sverige- demokraterna i samma stund över dessa frågor. Inget mindre än så. 
SD:s missnöje är inte mycket att klandra dem för. De har sina uppfattningar och motiverar dem med argument, de känner vad de känner. Men det går inte att förhandla med missnöjet. Missnöje är en destruktiv kraft i alla mänskliga sällskap, inte bara i politiken. Destruktiviteten dominerar och bestämmer överallt där den far fram. De ständigt missnöjdas försåtliga makt ligger i att de aldrig kan förlora, för även när de förlorar vinner de. En förhandling där den ena inte behöver ta risker är inte förhandling utan underkastelse. 
”Prata med” missnöjesmänniskor och sverigedemokrater bör man göra, samtala, debattera, spegla, försöka övertyga, gå i dialog, bete sig hövligt och anständigt – men inte förhandla.
 Läs hela kolumnen i DN.

28 kommentarer:

Göran sa...

Här är Lena Andersson helt rätt på det.

Patrik N sa...

Jaha, var det månne hon som häromdagen skrev den osignerade ledaren i DN om att det var dags att börja prata med SD?

Ulf Gustafsson sa...

Patrik N,

Vilken ledare tänker du på?

Varför tror du Andersson var inblandad? Eftersom hon skriver gästkolumner tror jag inte hon är inblandad i de osignerade ledarna.

Göran sa...

Patrik N,
"Skillnaden mellan prat och förhandling" !

Roger Svensson sa...

Ytterst förvirrat resonemang av Lena Andersson. En lyckad förhandling handlar i grunden om att båda parter skall anse att de får mer än de ger, inte om att få motparten att ta några risker. Det är ju totalt irrelevant vad motparten sätter för värde på det den ger, det viktiga är vilket värde DU sätter på det du får!

Låt oss anta att Lena Andersson har rätt, att Sd ger motparten stöd i alla andra frågor mot att de får styra i migrationsfrågan. Den enda logiska anledningen att inte göra upp med Sd är då om man anser att migrationsfrågan, som man ger bort, är mer värd än att få styra i alla andra frågor som man får av Sd i utbyte.

Nils sa...

Trist att så snart någon utanför mainstream har en uppfattning kallas den populistisk. Varför ska SD:are kallas missnöjesmänniskor? Är de mer missnöjda än Löfven var när han inte fick igenom sin budget?

Angela sa...

Ibland är Lena rätt ute, ibland helt vilse. Tänker förstås på Egenmäktigt förfarande och Hugo Rask som visade sig vara Roy Andersson. Hörde honom i en talk-show såga Ingmar Bergman och hans filmer jäms med fotknölarna. Smart guy! Där var Lena i alla fall vilse. Såg att killar nu bär T-shirts med trycket "Jag är Hugo Rask". Men en av dem var roligare, på hans tröja stod det "Jag är Hugo Task", och under den stod det "-ig". Jag är Hugo taskig alltså. Kan man lita på Lena som har så dålig smak i kärlek?

Göran sa...

"SD:s missnöje är inte mycket att klandra dem för. De har sina uppfattningar och motiverar dem med argument, de känner vad de känner. Men det går inte att förhandla med missnöjet. Missnöje är en destruktiv kraft i alla mänskliga sällskap, inte bara i politiken. Destruktiviteten dominerar och bestämmer överallt där den far fram. De ständigt missnöjdas försåtliga makt ligger i att de aldrig kan förlora, för även när de förlorar vinner de. En förhandling där den ena inte behöver ta risker är inte förhandling utan underkastelse. "

Det är alltså inte vilka åsikter som helst utan sett som destruktiva krafter. Det är något som SD:arna får tugga i sig.

Ulf Gustafsson sa...

Nils,

Det handlar inte om vilken uppfattningen man har, utan om hur man framför det.

Roger S,

"En lyckad förhandling handlar i grunden om att båda parter skall anse att de får mer än de ger"

I en affärsförhandling, ja. I en politisk förhandling fungerar det annorlunda. Valutan det förhandlas om är inte bara inflytande, utan också väljarnas reaktion på förhandlingsresultatet. Om ena parten inte kan förlora i sina potentiella väljares ögon går den andra parten in i förhandlingen med en mycket ofördelaktig styrkeposition.

Håkan W sa...

Vill bara uppmärksamma skribenten på en olycklig felstavning redan i första raden...:)

(Jag förväntar mig inte att den här kommentaren publiceras.)

Ulf Gustafsson sa...

Tack, Håkan W!

Roger Svensson sa...

Ulf G

Ja valutan må vara annorlunda men principen är densamma ändå oavsett vilken typ av förhandling det gäller. Om ”valutan” är väljarreaktioner så är den enda logiska anledningen för ett parti att inte förhandla med Sd att man antar att partiets nuvarande och potentiella väljare värderar att nuvarande migrationspolitik ligger fast betydligt högre än att partiets politik kan genomföras inom alla andra områden (verklighetsförankringen i det antagandet kan man dock starkt ifrågasätta).

Att ha en ofördelaktig styrkeposition är i sig ingen anledning att inte förhandla. Man kan ändå vinna betydligt mer på en uppgörelse än att inte förhandla över huvud taget. T.ex. har en liten underleverantör en väldigt ofördelaktig styrkeposition mot ett stort multinationellt företag vid förhandlingar om att tillhandahålla varor eller tjänster. Men detta styrkeförhållande betyder naturligtvis inte att underleverantören bara kan förlora på en uppgörelse (= underkastelse enligt Lena Andersson), leverantören har tvärtom allt att vinna! Om man tittar specifikt på Sd så har ju inte förhandlingsvägran varit ett succékoncept där eller…

Vad Lena Andersson i praktiken säger i detta inlägg, och där delar hon faktiskt Sd:s uppfattning, är att migrationsfrågan är den fråga som övertrumfar alla andra politiska frågor. Hennes psykologiserande kanske funkar för relationsromaner i Hipster-miljö, men som politisk analys tillför den absolut inget av värde.

Göran sa...

Roger,
kan inte hitta något stöd för ditt påstående i sista stycket att hon skulle stödja SD. Tvärt om anser hon dem vara destruktiva.

Angela sa...

Roger har rätt. Lena skriver: "I utbyte mot den obefintliga kostnaden att ge motparten stöd i frågor som är dem likgiltiga kan de önska sig vad de vill i sin enda viktiga fråga."
Migrationsfrågan är ju den fråga SD främst driver och det menar Lena också.

Enligt Socialdemokraterna verkar SD:s främsta fråga varit sänkt pensionärsskatt, vilket är fel. Däremot har man nog aldrig förr hört sossarna snacka så mycket om pensionärer som nu. Det har så att säga blivit deras hjärtefråga plötsligt.

Roger Svensson sa...

Göran,

Jag hävdade naturligtvis inte att Lena Andersson stöder Sd. Vad jag skrev var bara att hon uppenbarligen delar Sd:s uppfattning att migrationsfrågan är viktigare än alla andra frågor tillsammans! Hon säger ju att gör man upp med Sd så får man bestämma i alla andra frågor mot att Sd äger migrationsfrågan och det priset tycker hon är för högt.

Ulf Gustafsson sa...

Roger S,

Så har skriver Lena Andersson: "Socialdemokraterna har inget bud, vill inte avstå till SD det som SD vill ha. Och då är det hederligare att inte ens påbörja en förhandling. Frågan är alltså inte om man ska ”prata med” SD, det görs redan, utan om man ska kompromissa med dem, vilket är vad förhandling innebär."

"Kanske ska man därför förmoda att de övriga sju riksdagspartierna redan har ”pratat med” Sverigedemokraterna, och funnit att de inte vill byta tjänster med partiet och betala priset det satt på sina erbjudanden. Dess värderingar, förslag och prioriteringar är utförligt framlagda. Och som Löfven pregnant åskådliggjorde: förhandlar man har man bestämt sig för att ge ifrån sig något till den andra."

Hon ger dig rätt där. Det är en del i hennes resonemang.

Men sedan finns det andra aspekter i en politisk förhandling. Om S förhandlar med SD, så förlorar de sympatier hos många väljare oavsett hur förhandlingen slutar. Medans SD har oförändrade sympatier oberoende av hur förhandlingen slutar.

Göran sa...

Om frågan gällde vad Lena Andersson tycker och alla vi andra f ö vet är SDs viktigaste fråga, invandringen så är det inte mycket mer att tillägga om det.

Poängen Lena har är att det inte lönar sig för de andra partierna att förhandla med SD för att det är endast de andra partierna som kan förlora på förhandlingar. De förlorar trovärdighet på att ge efter för en destruktiv politik medan SD inte förlorar någonting.

Krister V sa...

Det märkliga är väl snarare att det är omöjligt att ifrågasätta politiken inom just denna fråga utan att drabbas av fördömanden, bannbullor och fobisk beröringsskräck.

Invandringsnivåerna ÄR ju faktiskt extrema jämfört med resten av Europa, och integrationen ÄR ju faktiskt inte problemfri.

Ulf Gustafsson sa...

Krister V,

"Invandringsnivåerna ÄR ju faktiskt extrema jämfört med resten av Europa"

So what! De är extrema jämfört med Libanon också. Och Finland har också extrema investeringsnivåer och Slovakien. Den är också extrem i Älvsbyn och i Solna. Att något är extremt i jämförelse med något jämförelse mått är inget argument, om man tänker efter.

"integrationen ÄR ju faktiskt inte problemfri."

För det första behöver man konkretisera vad man syftar på för problem. Där efter kan man diskutera lösningar på de olika problemen. Få är så okloka att de tror att det räcker att säga: "Biltrafik är faktiskt inte problemfri, därför måste vi minska biltrafiken radikalt".

Att komma med kommentarer som dessa är exakt vad jag menar med populism.

Krister V sa...

Nej, att nivåerna är extrema behöver inte nödvändigtvis vara ett problem, men helt klart en anledning till öppen och fördomsfri debatt.

Jo, fast frågan är väl om någon vågar konkretisera dessa problem?
"Där efter kan man diskutera lösningar på de olika problemen."
Jovisst!

Ulf Gustafsson sa...

Krister V,

Självklart finns det de som vågar konkretisera problemen. Men de kanske väljer andra problemformuleringar än de du skulle uppskatta.

Så här skriver Moderaterna: http://www.moderat.se/migration-och-integration/integration

Nils sa...

Ulf,

"So what! De är extrema jämfört med Libanon också."

Jämförelsen är så irrelevant den kan bli. Naturligtvis är flyktingarna fler i grannlandet Libanon, men det är inte fråga om asylsökande som får ersättning och bostäder. De bor i tält i lervälling.

"För det första behöver man konkretisera vad man syftar på för problem."

Läser du enbart dina egna kommentarer? För att kunna formulera en sån mening måste man leva i samma totala förnekelse som Batra. I Agenda stod hon och gång på gång upprepade mantrat att det är inte invandringen som är problemet utan integrationen och att vi ska ordna jobb. Trots upprepade frågor gav hon inte en enda konkretion om hur detta ska gå till.

Under sina åtta år har alliansen misslyckats totalt med att skapa dessa jobb, men nu när tillströmning ökar enormt kommer det att ordna sig. Vem mer än Ulf G tror på de amsagorna? Tror du för ett ögonblick på vad moderaterna skriver i din länk? Åtgärder som redan provats och grundligt misslyckats.

Vad är det för jobb som ska skapas i Filipstad, Ställdalen och andra glesbygdsorter som asylsökare hamnar för att det är där det finns tomma lokaler?

Kommunföreträdarna är på väg att göra uppror och det enda Batra kan göra – och som kommunalråden efterfrågar – är att se till att staten står för fiolerna mer än två år. Men sen då, när det har fyllts på med ytterligare 250 000 asylsökare?

Krister V sa...

LOL, det där var den mest patetiska ursäkten för konkretisering som jag sett!
Sopar man bara problemen under mattan försvinner de säkert.
Landsfader Reinfeldt har ju flugit över Sverige och sett att det finns enorma tomma ytor. Fast hur folk ska överleva där glömde han visst upplysa oss om...

Mer seriösa högerdebattörer har tagit upp några aningen mer konkreta nödåtgärder:
- lägre minimilön
- större löneskillnader
- drastiskt försämrad arbetsrätt
- sämre socialt skyddsnät
- lägre boendestandard

Hur vänstern har tänkt lösa det vet jag inte. Pappa betalar?

Göran sa...

Här behövs ingen Björn Söder som seminariehållare.
Judar och samer kan alltså få bo kvar i landet.

Ulf Gustafsson sa...

Nils och Krister V,

Nu invänder ni inte mot det jag skrev.

Krister V: "fast frågan är väl om någon vågar konkretisera dessa problem?"

Jag: "Självklart finns det de som vågar konkretisera problemen." och gav ett exempel.

Ert debattsätt är ytterligare exempel på populism. Man kommer med ett ogrundat påstående, gärna i frågeform. När detta bemöts låtsas man som om det var något annan bemötandet handlar om och kritiserar detta. Gärna med mycket text och nya påståenden i frågeform.

Göran sa...

Jo nog är de förutsägbara allt.

Sen kommer de att vara kränkta för att ingen vill debattera "massinvandringen" med dem.

Krister V sa...

Ulf,
Ursäkta, men vi tyckte nog snarast att ditt exempel motsade ditt påstående.
Menar du att svenska-kurser räcker som konkretisering? Löser sig verkligen problemet med jobb och bostad automatiskt?

Ulf Gustafsson sa...

Krister V,

Ursäkta, men du förstår verkligen inte.

Du frågade om "om någon vågar konkretisera dessa problem".

Ja, de vågar de!

Här ett annat exempel: http://www.vansterpartiet.se/politik/integration

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se