16 dec. 2014

Sverigedemokraterna är i första hand nationalister, inte rasister

Sverigedemokraterna skiljer på medborgarskap och nationalitet. Skall det vara så svårt att förstå? När Björn Söder menar att samer inte är svenska, så menar han inte att de inte skall vara svenska medborgare med samma rättigheter som övriga sådana. Han sorterar dem utifrån en nationstanke som är den bärande idén hos Sverigedemokraterna. Eftersom han inte sorterar dem utifrån gener är han inte ens rasist. Han är nationalist, och det är han tyvärr stolt över.

Jag vet inte om det är av lättja eller oförstånd som journalisterna inte tycks kunna göra reda för dessa begrepp. Går det inte att hålla begreppen rasist och nationalist i huvudet samtidigt och skilja dem åt? Kanhända begår Söder ibland misstaget att placera människor till en viss ”nation” på grundval av deras biologi (t ex hudfärg), men det är kulturen, inte biologin, som han och hans partikamrater hakar upp sig på. Om journalister och andra skribenter kunde sluta tramsa med sitt skadeglada skrockande över att de trasslar in sig i sin egen retorik, så kunde vi kanske börja trassla ut dem så att folk kan se deras grumliga argument sådana de verkligen är. Att ropa rasist är inte ett dugg bättre än att ropa varg. På det viset kan jag förstå, fastän inte sympatisera med, Söders frustration över att inte kunna göra sig förstådd. Men han gör ju inte saken bättre med sitt uppförande.

Vad grundar jag då min beskrivning av Söder & co som nationalister men inte rasister på? Jo, på Sverigedemokraternas eget principprogram, som är lätt att finna på deras egen hemsida. Låt oss titta på några citat.

”Eftersom vi definierar nationen i termer av kultur, språk, identitet och lojalitet, och inte i termer av historisk nationstillhörighet eller genetisk grupptillhörighet, så är vår nationella gemenskap öppen även för människor med bakgrund i andra nationer.”

Här ser vi hur de definierar nationen. Sverigedemokraterna har även folk med invandrarbakgrund i sitt parti (rätta mig om jag har fel). Jag tror att även den mest mörkhyade skulle vara välkommen, förutsatt att hen låter sig assimileras. De nämner sedan bland andra samer som tillhörande en annan nation inom den svenska staten, undantagna från ”allmänna assimileringssträvanden”.

”Att kärleken till den egna nationen och viljan att befrämja dess intressen vid
flera tillfällen i historien har vänts till hat och aggression mot andra nationer är ett beklagligt faktum. Att på dessa grunder avfärda alla former av nationalism och fosterlandskärlek är dock … befängt…”

Här nämner de nationalism och ”fosterlandskärlek”, patriotism, i samma mening och likställer dem troligen. Men det går också att vara patriotisk utan att vara nationalist (hoppsan, nu blev det tre begrepp samtidigt, går det?)

”Sverigedemokraterna ser nationen som den viktigaste, äldsta och mest naturliga mänskliga gemenskapen efter familjen.”

Detta kallas för primordialism och är en form av nationalism som anses härstamma från Rosseau och vara motbevisad. Min källa i detta fall är dock Wikipedia, rätta mig återigen om jag har fel. Men oavsett detta så ser vi hur SD ser på nationen. Det är den "naturliga" grunden för den samhällsgemenskap de vill skall vara förhärskande i Sverige. Då kan det vara på sin plats att se närmre på hur de definierar den svenska nationen.

”Sverigedemokraterna definierar den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur. Medlem av den svenska nationen kan man enligt vår uppfattning bli genom att antingen födas in i den eller genom att senare i livet aktivt välja att uppgå i den.”

Lojalitet, identitet, språk och kultur. Här har Söder problem med Ismail som har en både svensk och kurdisk identitet. Enligt Söder kan man bara ha en identitet. Låt honom bevisa att man inte kan identifiera sig med mer än en ”nation”. Procenträkning räcker inte.
Språk, vidare. Det är svenskan som gäller, förstås. Enkelt? I frasen ”ärans och hjältarnas språk” lär det bara vara ordet ”och” som är ursvenskt. Vi lånar in främmande ord, ska vi sluta med det och göra som islänningarna? Är alla dialekter lika svenska? Hur är det med älvdalskan? Vem bestämmer vilken svenska som är den rätta, gemensamma (akademin?) och vad gör vi med dem som använder "fel" svenska?
Kultur, slutligen. Detta har ett eget kapitel i principprogrammet, där man kan läsa följande:

”Kultur skulle kunna definieras som levnadssättet som förenar ett samhälle eller en viss grupp av människor. Som sådant inkluderar det bland annat språk, beteendemönster, seder och högtider, institutioner, konst och musik, klädsel, religion, ritualer, lekar, värderingar och normer för lagar och moraliska system.”

Konkretare än så blir det inte. Jo, vi ser en bild av ett fat med kräftor, två skummande glas öl, två nubbeglas, knäckebröd och ost mot en bakgrund av solbelysta tallar på en skärgårdsklippa. Det konkreta exemplet på något osvenskt är kvinnlig omskärelse. Jag skulle vilja veta vilka fler fenomen som räknas in i den svenska kulturgemenskapen och vilka som räknas ut. Låt oss skapa en svenskhetsskala där kräftskiva utgör 100% (eftersom Söder gillar procent) och kvinnlig omskärelse är 0%. Vilka kulturfenomen får höga svenskpoäng? Jag gissar att svenska folkdräkter, folkmusik och folkdans, Kalles kaviar, IKEA, Carl Larsson och snus har topplaceringar.

Jag vill meddela att jag själv äger en folkdräkt, lyssnar och dansar till folkmusik, har en tub Kalles i kylen, en icke föraktlig andel IKEA-möbler och en eller annan Carl Larsson-reproduktion (snuset betackar jag mig för.) Men om sådana fenomen skall få definiera det svenska blir det en tämligen banal, ytlig kultur. Vad sägs om mer fundamentala och universella idéer som jämlikhet, demokrati, mänskliga fri-och rättigheter, ansvarstagande, hövlighet, barmhärtighet och för all del jantelagen? Vad är det som är så svenskt att det kan få utgöra ett kriterium för om en människa tillhör den svenska nationen eller inte? Vad exakt är det som SD vill bevara?

”Det som vi primärt inriktar oss på att bevara är dock sådant som vi betraktar som tillhörande kärnan i den svenska kulturen. Till denna kärna räknar vi i första hand sådana företeelser som i särskilt hög utsträckning har präglat vår samhällsutveckling, har en djup förankring i den svenska historien, har en stor utbredning bland tidigare och/eller nu levande svenskar, har en stark symbolisk betydelse för den svenska identitet eller på något sätt är unikt för den svenska nationen eller en viss del av den svenska nationen. Det faktum att en viss företeelse är att betrakta som svensk är i sig inte nog för att vi skall anse den vara särskilt skyddsvärd, den måste också vara förenlig med en konstruktiv och demokratisk samhällsutveckling.”

Jaha, det var ju betryggande. Vad är det som har detta höga symbolvärde, denna utbredning och betydelse för samhällsutvecklingen? Små grodorna? Det är nog ingen större risk att den leken försvinner än på ett tag, så vad vill SD vidta för åtgärder för att säkerställa dess fortlevnad? Extra bidrag till hembygdsgårdar och nationalmuséer? För all del, motionera om det då. Men eftersom detta med kulturen är så centralt i SD:s nationalistiska ideologi vill jag veta mer. Vad, exakt, är det som skall skyddas och hur? Vad har det för konsekvenser för den förda politiken?

SD hatar mångkulturalismen. Jag förstår dem. Idén att olika kulturer skall samexistera fredligt sida vid sida är dum. Men inte för att "kulturer" inte kan samexistera, utan för att det inte går att dela in människor efter kultur så lätt som SD tror. Jag upplever starkare gemenskap med en iransk intellektuell än med en svensk fotbollshuligan. Och dessa har nog mer gemensamt med de iranska mullornas hejdukar på gatan än vad någondera skulle vilja erkänna.

Människor är individer, även de som starkt identifierar sig som t ex muslimer eller svenskar och helst inte vill stå upp som individer (det är därför jag hävdar att man inte kan vara sverigedemokrat och humanist, eftersom humanisten i min förståelse ser människor som i första hand individer). Var går egentligen gränserna för den ”svenska kultur” som den ”svenska nationen” vilar på? Skulle jag kvala in som svensk? Och vad tänker SD göra om jag inte gör det, om jag skulle vara en av dem som utträder ur den ”svenska nationen”?


Finns det någon enda journalist kapabel att ställa dem mot väggen och kräva svar på dessa frågor istället för att skjuta från höften och kladda rasist-etikett på allt som fortfarande rör sig? Granska, beskriv, analysera nationalismen istället för att jaga billiga poänger. Med sådana fiender kommer SD annars att fortsätta klara sig utmärkt utan vänner.

16 kommentarer:

Patrik Lindenfors sa...

http://andreasjohanssonheino.blogspot.se/2014/12/darfor-bor-inte-liberaler-besvara.html

Peder M Palmstierna sa...

Tack för tipset. Dock saknar jag fortfarande någon som ställer SD-företrädare mot väggen med dessa frågor och avkräver dem svar. Johansson Heinö skriver:

"En annan återvändsgränd [är] att ifrågasätta Sverigedemokraternas uppfattningar om det svenska. Alltför många försöker konkurrera ut SD genom att presentera en mer attraktiv idé om svenskhetens innehåll..."

Att presentera en alternativ svenskhet kan jag hålla med om är en återvändsgränd. Men varför skulle det vara det att ifrågasätta deras idéer?

Göran sa...

Vad mig anbelangar så räcker detta för mig från Heinö;
"Men det mest besvärande är inte Söders gränsdragningar utan att det överhuvudtaget anses vara en uppgift för politiska partier och opinionsbildare att avgöra svenskhet."

Staffan Gunnarson sa...

Johansson Heinös inlägg är bra.

Ang. humanismens hållning, så skulle jag snarare vilja säga att den vill lyfta fram människan både som individ och art, alltså såväl vår personliga integritet, rätt och frihet, som det gemensamma ansvaret för varandra och världens framtid.

Man kan så till vida hellre tala om att vi alla tillhör en och samma humana, medmänskliga nation över hela vårt klot, än att vi definitivt skulle vara uppdelade i olika regionala grupperingar.

Humanismen är självklart med sina universella upplysningsideal i grunden inte möjlig att förena med födelseort som avgörande för en människas identitet eller hur man ska betraktas. Sedan kan naturligtvis ursprung vara del av förklaringen till en individs eller grupps erfarenheter, uppfattningar, seder och bruk, men var och en har alltid ansvar för om och hur man väljer att upprätthålla dessa. Man kan aldrig bara hänvisa till tradition.

Nationalstaten kan väl i humanistiskt perspektiv sägas vara ett nödvändigt provisorium, i väntan på ett ev. framtida globalt, demokratiskt styrt samhälle. Alla demokratiska system bygger på var och ens enskilda röst, så identitet i övrigt (annat än medborgare) är irrelevant, man må sedan vara punkare, huligan, kristen, hindu, anarkist, svart, vit, sportfåne, hippie eller nyhumanist.

Ulf Gustafsson sa...

Björn Söder skriver så här:
"Den nationalistiska ideologin är i allmänhet löst definierad och innebär i sin mest nedskalade form endast att den egna nationens intressen skall sättas i främsta rummet, [...] samt att statens gränser så långt det är möjligt skall sammanfalla med nationens utbredningsområde."

Eftersom den svenska nationen (enligt Söders definition) idag inte stämmer överens med den svenska statens gränser (t.ex. borde ålänningar infattas bland "svenskarna"), så skulle jag vilja veta om SD strävar efter att justera Sveriges gränser.

Lennart W sa...

Jag är rädd för att det som mer än något annat (Söders uttalanden, SD:are med järnrör, etc) påverkar SDs valresultat är ISIS framfart med bl a jihadkrigare från Sverige och islamistiska vansinnesdåd mot t ex en skola i Pakistan eller mot ett café i Sydney. Vilket nog för många styrker SDs bild av en farlig omvärld som vi måste göra mycket mer för att skydda den svenska Bullerbyidyllen ifrån.

Peder M Palmstierna sa...

Jag instämmer i att Heinö uttrycker det väl. Problemet är att på hans egen blogg behöver inte SD-företrädare konfrontera denna kritik offentligt. Om Orrenius hade haft med sig samma insikter till sin intervju och uttryckt dem i tydliga frågor hade det kunnat bli mer intressant. Nu ser folk bara att Söder blir missförstådd och påhoppad av en etablerad journalist vilket stärker SD:s "underdog"-status.

Staffan, tack för ditt tillägg. Det var därför jag skrev att människan är "i första hand" individ. Med det menade jag att oavsett att vi samtidigt är delar av olika gemenskaper, så har vi alltid ett personligt ansvar för de åsikter vi uttrycker och lever efter, vare sig vi formulerat dem själv eller låtit någon annan göra det. Att huka bakom en grupptillhörighet förminskar oss.

Detta innebär också att vi inte har ett personligt ansvar för åsikter som andra med samma gruppidentitet har. Om vi däremot tiger och låter dessa andra uttrycka sina åsikter som gruppens och därmed våra, då har vi ett ansvar för detta och får ta konsekvenserna. (Allt detta hade i bakhuvudet från början, men jag tyckte att det hade blivit för mycket sidospår att utveckla detta i det ursprungliga inlägget. Alltså tack för passningen.)

Ulf: intressant, konkret fråga. Dock tror jag inte att han skriver att denna definition av nationalism är SD:s officiella hållning. Eller?

Lennart, det är möjligt att du har rätt. Det betyder inte att vi inte behöver utöva en relevant och saklig kritik mot SD:s idéer.

Välkomnar mer diskussion men har tyvärr inte mycket tid att hinna svara.

Anders B Westin sa...

Du skriver raden:

"Jag upplever starkare gemenskap med en iransk intellektuell än med en svensk fotbollshuligan. Och dessa har nog mer gemensamt med de iranska mullornas hejdukar på gatan än vad någondera skulle vilja erkänna."

Det var väl just den raden som kanske utgör förklaringen till att vissa personligheter strider (har evolverat) för att nationen skall vara den sammanhållande enheten. Vad är annars konsekvensen. Att de sk intellektuellt besuttna bildar små egna enheter - gated communities och resten slår varandra på käften.

Hur man än vänder sig så är ändan bar.

Ostronmannen sa...

Jag uppskattade klart inlägget av Peder. Det behövs intellektuell kapacitet i landet nu. Inte sandlåda.
Jag ser inte någonstans att någon politiker har tillräcklig begåvning. Kanske Hägglund, men annars verkar det kapacitet endast finnas hos fåtal debattörer vid sidan av.
Jo. MP har en stark politiker i Josefine Utas(reserv. för stavning)

Invandrarfrågan kräver dessa debattörer som Peder mm.
Det går inte att stoppa oron hos svenskarna med att skrika rasist. Det blir tyvärr kontraproduktivt.

Debattera fakta. Inte känslor.

Peder M Palmstierna sa...

Anders, jag är inte helt säker på vad du menar, men alternativet till att nationen är den sammanhållande enheten är att de demokratiskt stiftade lagarna är det. Jag har inte mycket gemensamt med fredliga fotbollssupportrar heller, men jag träffar dem gärna och diskuterar det vi faktiskt har gemensamt. Jag kan till och med tänka mig att diskutera med en fotbollshuligan om han kan låta bli att slå mig på käften. Försöker han det är det en polisiär fråga. Men poängen är att även om jag inte delar deras identiteter, så har jag inget problem att dela land med dem. Ett land som styrs av en demokratisk stat, inte av en nationalstat. Demokratin är det sämsta tänkbara styrelseskicket - om man undantar alternativen.

Nils sa...

Peder,

intressant, men det handlar om vilken betydelse man lägger i begreppet nationalism.

"alternativet till att nationen är den sammanhållande enheten är att de demokratiskt stiftade lagarna är det" tror jag inte för ett ögonblick på. Det är ungefär samma uppfattning som Ulf har gett uttryck för i tidigare diskussioner.

Du utgår från att utopia uppnåtts och då kan det möjligen fungera. Det vill säga när alla lever i överflöd och det inte finns konkurrens om några resurser. Men det är ju först vid en kris, när det ställs på sin spets som det får betydelse.

Du upplever starkare gemenskap med en iransk intellektuell än med en svensk fotbollshuligan, säger du. Säkert i en diskussion över en kopp kaffe idag, men i en krigssituation – ser det likadant ut då?

Visst kan man ha flera identiteter men de kan bli problem i en krissituation. Fort Hood-massakern bär blodigt vittnesmål om detta. Om inte annat kommer misstanken att finnas och under kriget internerades kommunisterna även i Sverige.

Att något så abstrakt som konstitutionen skulle räcka som "sammanhållande enhet" är ren utopi. Här vill jag citera från boken "Culture & Equality av Brian Barry:

"There is, indeed, one conception of common nationality that appeals to most multiculturalists, [– – –]. This is nationality as defined in passports. For this purpose, of course, a 'nation' is simply a state: to be a 'national' of some country is to be a citizen of it. Where liberals part company from multiculturalists (or should do) is in denying the common multiculturalist claim that this purely legal conception of common nationality is all that is needed."

Han menar att stora samhällsklyftor omöjliggör den sammanhållning som krävs och det är just vad vi fått i Sverige, vilket avspeglar sig i undersökningar som visar att den berömda tilliten minskar. När tilliten avtar minskar också viljan till uppoffringar för det allmänna.

"Equally important is a willingness on the part of citizens to make sacrifices for the common good [– – –]. Moreover, citizens do not just as a matter of fact have to be willing to make sacrifices; it is also necessary that citizens should have firm expectations of one another to the effect that they will be prepared to give up money, leisure and perhaps even life itself the occasion arises. What shall we call this cluster of attitudes towards fellow citizens? I propose to define it as a sense of common nationality, …"

Det ska understrykas att han för ett långt resonemang om nationalitet och att den inte grundar sig på etnicitet.

Det räcker inte med att man påstår sig vara svensk, man måste betraktas som det av andra:

"Talking about a shared identity emphasizes that there must be mutuality of recognition and not merely a lot of people who harbour in their breasts similar feelings about their personal relation to the polity."

Peder M Palmstierna sa...

Nils, tack för dina tankar. Svar kommer men tidigast på torsdag.

Nils sa...

En samisk folkrättsjurist har också kommenterat Söder.

http://www.svt.se/nyheter/sverige/mattias-ahren-samer-ar-inte-svenskar

Ulf Gustafsson sa...

Det här är multikulturalism: "Det är därför vi har ett Sameting, rätt till att ha undervisning och utbildning på samiska och det är därför vi har särskilda rättigheter till landområden och naturresurser, säger Mattias Åhrén."

En grupp människor ges speciella rättigheter, utifrån ursprung. Det blir närmast en form av positiv rasism (för att visa att begreppen rasism och nationalism inte är lätta att hålla i sär) när man läser hur "same" defineras:

Sametingslag 1992:1433
1 kap. Inledande bestämmelser
2 § Med same avses i denna lag den som anser sig vara same och
1. gör sannolikt att han eller hon har eller har haft samiska som språk i hemmet, eller
2. gör sannolikt att någon av hans eller hennes föräldrar, far- eller morföräldrar har eller har haft samiska som språk i hemmet, eller
3. har en förälder som är eller har varit upptagen i röstlängd till Sametinget, utan att länsstyrelsen därefter beslutat annat.


Så, det är tveksamt om Åhrén ger Söder rätt, om Söder talar om nationalism, utan inslag av ursprung.

Peder M Palmstierna sa...

Nils, tiden springer iväg för en, här ett kort svar i all hast till slut.

I det osannolika fallet av ett krig mellan Sverige skulle jag nog oroa mig för mina iranska vänner säkerhet när jag tänkte på dem och för min egen säkerhet när jag tänkte på fotbollshuliganen. Det ska mycket till för att jag skall känna lojalitet mot ett krigsföretag, en lojalitet som huliganen nog inte skulle tveka att avkräva mig under gevärshot.

När det gäller "sammanhållande enhet" läser du nog in mer i det uttrycket än jag. Klassklyftor är helt klart dåligt för sammanhållningen, men "den sammanhållning som krävs"... för vad exakt? Jag kräver inte mer än att en stat inte slits sönder av inre konflikter. Att staten kan skydda medborgarnas konstitutionella fri- och rättigheter. För detta krävs inte att alla medborgare sluter sig samman i en "nation". Men om många stora grupper i samma stat sluter sig samman i exklusiva "nationer" med anspråk på att vara statsbärande, då är det bäddat för trubbel.

Det finns mer att säga men nu är min tid slut.

Peder M Palmstierna sa...

En snabbis till Nils: visst behöver vi minska klassklyftorna för att öka sammanhållningen, men varför tar du upp detta i samband med kritik av nationalismen?

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se