31 aug. 2014

Typiskt ateister

Den mest inkluderande definitionen av ordet ateist, innefattar personer som, med eller utan skäl, eller utan grund, på dåligt grund eller på god grund, saknar gudstro. Den mest inkluderande definitionen avfärdas ofta som meningslös, eftersom den inte specifik pekar ut dem som tagit ställning i frågan om Guds existens, utan låter vem som helst som inte tror på Gud, kvalificera som ateist.


Därför är det intressant att smalna av definitionen i syfte att kunna kritisera ateister. En person som fått idén om en Gud presenterad för sig, och avfärdat, bör utmanas, kritiseras och ifrågasättas. Givetvis. En sådan person är (såvida han inte börjat tro på andra gudomliga väsen) en ateist. Men om vi låter frånvaron av gudstro räcka för att man korrekt ska kunna kallas för ateist, så är det helt orimligt ateism i sig är föremål för kritik. Det är som att kritisera en hjälmargös för att den inte kör BMW. Det som gör Richard Dawkins till ett lovligt byte, är att han förhåller sig teism.

På samma sätt kan troende kristna rapportera att de inte känner igen sig i religionskritiken, och som kritiker måste man känna till att det inte finns någon unison föreställningsvärld inom kristendomen. Det som för den ene är en reell dogm, är en obegriplig missrepresentation för den andre. Man kan alltså inte påstå att man kritiserar kristendomen när man kritiserar något specifikt inom kristendomen, eller tvärt om, man kan inte påstå att man kritiserar ateismen när man kritiserar något specifikt avståndstagande från religion, vilket kan illustreras med lite mindre träffsäker satir.


Delar man premissen att ateism är ett lära och att teism följer till skapelsetro, är texten jätterolig. Men texten parodierar egentligen inte ateism, utan någon form av föreställning som t.ex. en ateist kan besitta. En så enkel sak som en korrekt rubrik, skulle laga detta trasiga skämt.

Tänk att kritik mot föreställningen att Jesus förvandlade vatten till vin presenteras som kritik mot kristendomen, genom t.ex. följande mening: "Kristendomen är uppenbarligen en falsk religion, eftersom det är en fysisk omöjlighet att förvandla vatten till vin." Även om det första påståendet är rimligt och det andra är odiskutabelt korrekt, så följer inte det ena till det andra. Och det går alldeles utmärkt att vara kristen och inse att Jesus givetvis aldrig förvandlat något vatten till vin, och - hemska tanke - det går att tro att vatten kan förvandlas till vin utan att vara kristen.

För att göra parafras på ett kreationistiskt argument som syftar till skapa misstänksamhet mot vetenskap: Om Jesus förvandlade vatten till vin, varför finns det vatten idag?


Om det är något som verkligen aldrig faller i god jord i samtal med troende, så är frågor syftar till att illustrera en icke ovanlig naturalistisk hållning: Jag tror inte på Gud. För inte finns det väl någon militant ateist som inte tror på Gud? De pratar ju om Gud hela tiden!

Tänk dig att du vore kristen, och levde i en hypotetisk nation där scientologin är den religion som staten förhåller sig till. Verksamheter som bejakar scientologiska premisser har större rörelsefrihet enligt lagen, och kan söka statliga bidrag som inte kristna har rätt att söka. Skolavslutningen firar man genom att missakta psykiatrin och genom att prata om rymdkejsaren Xenu som planterat oss på jorden. Och så vidare.

Varför skulle en kristen, som inte ens tror att Xenu finns på riktigt, ha något att klaga på? Frågan är givetvis felställd. Det man bör fundera på, är varför en kristen över huvudet taget vill underkasta sig en rymdkejsare som han inte tror på. Kritik mot scientologin, har då alltså inte sitt ursprung i en hemlig tro på Xenu, utan i vad scientologin lägger på bordet.

Och vad betyder att "inte tro" i detta sammanhang, förresten? Den som inte tror på Gud, förhåller sig till Gud och till älvor på samma sätt. Man låter varken hänsyn till Gud eller hänsyn till älvor, påverka sina vardagsbeslut. Men är inte det nedlåtande? Nej, faktiskt inte. Om en gudstroende och en ateist debatterar, har den gudstroende allt att vinna på att veta vad icke-tro är, eftersom det ger en fingervisning om hur argumenten bör utformas. Ett argument som inte får en gudstroende att börja tro på älvor, kan inte förväntas ha någon större effekt om det istället används om Gud på en ateist.

Det har sagts till mig att följande bild beskriver mig:


Ateisten säger att den troende är en idiot som hatar vetenskap och tror att jorden har ett magiskt ursprung. Den troende försöker svara genom att förklara Thomas Aquinas rörelseargument. Om argumentet i sig är dåligt förankrat, så finns åtminstone något för ateisten att återkomma till eftersom upphovsmannen är namngiven. Ateisten levererar en rant med anklagelser som innefattar Det Flygande Spaghettimonstret, varpå den troende tröttnar och ateisten anser sig ha vunnit.

Jag undrar vilken ateist som bildens upphovsman har stött på? Hur som, jag fick denna skickad till mig efter att ha sagt att min tro på Gud inte är starkare än någon annans tro på älvor. Och jag sa som jag gjorde för att locka fram ett starkt argument, gärna ett som slutade med "...och därför är det rimligt att tro att Gud finns", men fick istället veta att jag inte tog Gud på tillräckligt stort allvar, trots att det var motståndarsidans åtagande - inte mitt.

Som så ofta när amerikanska kristna representerar kristna och ateister, är Guds roll i alltings existens viktig för den troende, medan ateisten bär den värsta tänkbara symbolen, nämligen darwinfisken - en symbol för biologisk evolution.

Brittiska imamer utfärdar fatwa mot IS

Brittiska imamer, bland andra Usama Hasan, som arbetar för the Quilliam Foundation, har utfärdat en fatwa mot "Islamic State" (IS) och mot att britter och andra EU medborgare ansluter sig till IS. Uttalandet görs på teologisk grund och blir därför en motsatt åsikt till IS:s, och dess försvarares, religiösa motiv till IS:s våldshandlingar. För även om denna fatwa egentligen endast har inflytande över de muslimer som följer dessa imamer, så är det en möjlighet att påverka muslimska sökare, de osäkra som letar svar via religiöst språk.

Därför är fatwan något bra, något som kan medverka till att färre européer ansluter sig till IS.

Men det finns samtidigt skäl att kritisera fatwan. Först för att den innehåller felaktigheter. Det är inte förbjudet i alla EU-länder att resa för att strida med IS. Inte i Sverige och Norge, i alla fall. Sedan är själva idén med en fatwa problematisk. Det är ett religiöst utlåtande, i detta fall i en politisk/juridisk fråga, som vilar på auktoritet i tolkningen av heliga skrifter. Den vilar på tolkningstradition och i grunden på uppenbarelse, något som inte går att testa och avgöra med rationellt tänkande och förnuft. Fatwor är inte heller framkomna genom ett öppet demokratiskt samtal. Fatwor kan vara både bra och dåliga, men i religiös kontext kan det inte avgöras vilka som är vad. Ord står mot ord, och maktmedel fäller då inte sällan avgörandet - när det är Guds vilja som står på spel.

Så även om den aktuella fatwan är bra, så vore det bäst om ingen i framtiden la någon större vikt vid religiösa uttalanden. Det är bättre att tänka själv, ta in åsikter från flera hål och avgöra frågor demokratiskt.

Neandertalarna dog ut tidigare än man trodde förut



En ny väldigt noggrann studie från University of Oxford indikerar att Neandertalarna förmodligen dog ut tidigare än man trodde förut. (Det går förstås inte att bevisa icke-existens, men det man kan säga är att det i alla fall inte finns några evidens för att det fanns Neandertalare senare än för 35 000 år sedan.) Det här lämnar en lucka på ungefär 2600 - 5400 år då moderna människor och Neandertalare samexisterade.

30 aug. 2014

Hitta din röst mot sexuellt våld

Meera Vijayann berättar en personlig historia om sexuella trakasserier och sexuellt våld i Indien, men också om hur sociala medier kan sprida hennes och andras protester mot de avskyvärda brotten.

Varför genomlider människor extrema ritualer?



Kristna på Filippinerna korsfäster sig, Shia-muslimer firar Ashura genom att slå sig blodiga, men här handlar det om Tamiler som genomlider Kavadi. Som utomstående frågar man sig varför den här typen av ritualer existerar? Den evolutionära religionsforskningen har en del tänkbara svar.

29 aug. 2014

Tack för allt, Brasse!

Tack för allt, Brasse (1945 - 2014)!

Är Gud farlig i skolan?

Med anledning av prästen Helén Lindbäcks fråga huruvida Gud är farlig i skolan, finns det anledning att ytterligare en gång försöka kommunicera poängen med en sekulär skola. Lindbäck inleder med att konstatera att det nu kan bli tillåtet med en konfessionell skola, vilket stämmer tack vare lobbyingarbetet sekularism som bl.a. Seglora Smedja har bedrivit mot utbildningsministern. Lindbäck gör framförallt fyra poänger i sin text:

Kyrkor är så gamla att stenarna har en klang av det gudomliga, vilket jag förmodar är ett sätt att säga att välsignelsen blott är en samklang. Rektorn kommer då inte längre behöva ha kontroll över skolandakterna, vilket underförstått är en makthungrig handgnuggning. Människan längtar efter den form av andlig utveckling som Svenska Kyrkan kan bistå med, och eftersom denna utveckling av någon märklig anledning måste ske på skoltid, kan eleverna få frivillig närvaro på avslutningen.

Låt mig börja med att svara på den retoriska frågan som ställs i rubriken. Är Gud farlig i skolan? Svaret är nej, men frågeställningen är inte en förnuftig motfråga i debatten om huruvida skolan ska vara sekulär, konfessionell eller något däremellan. Men frågan är klurig. Kanske att vi humanister har en dold agenda? Vi kanske egentligen inte eftersträvar objektivitet, vi kanske bara är missnöjda över att kyrkan varit mer framgångsrik i sin infiltration av utbildningsväsendet?

Jo, kyrkan har varit mer framgångsrik på den punkten, men i egenskap av sekulärhumanist har jag inga ambitioner att tävla. Jag anser att den kontakt med religion och livsåskådning som skolan erbjuder ska vara saklig och objektiv, den ska inte favorisera någon livsåskådning. Jag själv är mycket stolt över att ibland få besöka gymnasieskolan för att representera humanismen, vilket innefattar bl.a. kritiskt tänkande. Speciellt älskar jag att redogöra för varför jag är så pass säker på att inte spöken, andar, Gud eller naturväsen finns på riktigt, trots att man i strikt mening egentligen inte kan veta. Jag är inte helt säker, men jag tror mig kunna tysta den raljerande ateisten som bullrar fram med tveksamma argument och jag tror mig kunna befria några öppensinnade från religionens bojor. Detta är givetvis något positivt, trots att min representation är subjektiv. Andra livsåskådningar blir också representerade för eleven, och lärarens roll i elevernas arbete är att vara den objektiva kunskapsförmedlaren.

Så tillåt mig måla upp en bild där den sekulära ambitionen är lagd på hyllan och min personliga och högst subjektiva livsåskådning var den som gällde i skolan. Detta skulle innebära att när det väl blev skolavslutning, så skulle inte barnen samlas för att bli välsignade av Gud, de skulle istället i positiva ordalag få höra att Gud är en illusion och att vi egentligen inte är begränsade av hans påstådda vilja. De skulle få höra att synd inte existerar, utan att det är gärningarnas konsekvenser som avgör om de är lämpliga. De skulle höra att de inte behöver acceptera motstridiga eller uppenbart falska påståenden, utan att de äger full tankefrihet. Och så vidare, allt förpackat i ett härligt rosa skimmer, allt presenterat i en kontext där kritiska motfrågor anses "förstöra stämningen".
Borde jag vara nöjd? Borde jag svara mina kritiker med en retorisk motfråga om huruvida verkligheten är farlig i skolan?

I ärlighetens namn skulle det inte alls kännas bra. Religion gifter samman stämningsfulla riter med ett postulat som inte alla delar. Det är alltså varken Gud eller exponeringen för avvikande livsåskådningar som är farligt, problemet är en livsåskådnings särstatus. Att denna livsåskådning dessutom ibland kan vara ganska verklighetsfrånvänd, är inte huvudproblemet. Speciellt inte om skolelevernas kontakt med denna livsåskådning sker kritiskt och balanserat.

Jag vill även kommentera Helén Lindbäcks påståenden.

Stenarnas gudomliga klang är en metafor för att prästen inte kan vara objektiv i en miljö som påminner om honom om kristendomen. För den sekuläre är detta ett argument mot att över huvudet taget använda kyrkan som lokal. Man skulle lika gärna kunna säga att en annan lokal är byggd av stenar med en förnuftig klang (som kontrast till en gudomlig klang) men det är ett argument mot den lokalen av samma skäl.

Att prästen tar kontrollen över festligheten från rektorn, borde inte göra mig speciellt otrygg, om det inte användes i ett inlägg som syftar till att argumentera mot sekularism och för en konfessionell skola. Jag vet ju om hur agendan ser ut.

Att människan längtar efter andlig utveckling, är varken allmängiltigt eller något som måste tillgodoses på en skolavslutning, där alla elever ska känna sig inkluderade i avtackning och terminsavslut. Ta era egna barn till kyrkan, för guds skull! Bjud in grannfamiljen att följa med! Av samma skäl är elevernas frivilliga närvaro en usel lösning på något som inte behöver vara ett problem i en religiöst neutral skolavslutning.

"Avvisade flyktingar skickas i famnen på monster"

Johan Norberg skriver en väldigt humanistisk kolumn i Metro idag, apropå KDUs debattartikel om att begränsa antalet flyktingar vi tar emot i dagens DN.
Just nu pågår ett blodbad av närmast bibliska proportioner i Syrien och Irak. Människor mördas och våldtas för att de tillhör fel grupp eller fel religion. Barn tvångskonverteras och giftas bort. Den kristna minoritet som har levt i dessa regioner sedan urminnes tider håller på att gå under.
I just det läget vill Kristdemokratiska Ungdomsförbundet med en DN-debattartikel öppna en ny diskussion i migrationsfrågan, inte för att kräva att Sverige gör mer för jagade människor, utan för att ”börja diskutera var gränsen går för hur många asylsökande Sverige kan ta emot på kort sikt”. Eftersom vi har problem med arbetslöshet och bostadsbrist är det svårt att klara av ett så stort flyktingmottagande som vi nu har, menar KDU:s Sara Skyttedal.
[...]
En humanistisk artikel väl i linje med kristna värderingar hade kunnat förklara att asylrätten är central att om den skapar problem med dagens bostads- och arbetsmarknader måste vi öppna dessa. Eftersom alla tycks eniga om att integrationspolitiken inte fungerar är det obegripligt att detta inte är en större diskussion. Om samhällsplaneringen står emot människovärdet är det inte det senare vi ska tumma på.
Samtidigt ska vi inte vara naiva. I flyktingströmmen finns människor som vill oss och demokratin illa. Nuri Kino skriver om detta i Dagen.
Jag hade just pratat med Islamiska staten, IS, med ”abu-Adil” för att förstå hur de tänker, varför de kidnappar barn. Hans svar var att de inte kidnappar barn, att de räddar dem till den rätta tron. Och så var det samtalet igenom, allt IS gör rättfärdigas av deras tolkning av Koranen.
Deras oförrätter mot andra muslimer och icke-muslimer är för att de måste rädda sin egen själ. Konstigt? Om de inte försöker övertala oss alla att följa deras sätt att se på världen kommer de att drabbas av Guds vrede. De måste pådyvla oss sina vidrigheter för att inte bli straffade.
Samma kväll skulle jag på middag i en av Stockholms finare restauranger. Jag skulle försöka ta ledigt från folkmordet på assyrier/syrianer/kaldéer och andra minoriteter i Irak och Syrien. Bort från alla bilder och videoklipp med hemskheter. Vi var sex personer. Alla var trevliga, sociala och hade kul. En av dem som jag inte känner frågade vad jag jobbar med just nu, vad som upptar min tid. Jag svarade att det var folkmordet på ickemuslimer och moderata muslimer i Mellanöstern. Och att jag, som alltid kämpat för asylrätten, gömt flyktingar och hjälpt dem på andra sätt, plötsligt blivit rädd för asylsökande. Många flyr ju ifrån Bashar al-Assads armé och bland dessa kan det finnas medlemmar från al-Nusra brigaderna eller Islamiska staten. Jag sa att majoriteten som kommer till Sverige inte har med sig giltiga id-handlingar och att vi därför inte vet vilka de är och att det under rådande omständigheter skrämmer mig.
[...]
I Sverige är vi inte redo för sanningen. Och vi kan inte göra skillnad på islam, muslimer och extremister som Islamiska staten. Dessutom saknas kunskap om hur det egentligen förhåller sig i Mellanöstern, rapporteringen har i decennier varit snäv och enkelriktad.
Hur vi ska hantera flyktingströmmen - inklusive rättighetsfrågor, budgetering och säkerhetsfrågor - är något vi måste diskutera och debattera. Kanske är det jag som är naivt hoppfull, men verkar det inte som att en seriös diskussion äntligen börjar bli möjlig?

Hatar Gud kvinnor?

Människor och tro sände i torsdags ett program där religion och kvinnoförtryck diskuteras. Medverkanden var Tara Twana, styrelsemedlem i förbundet Humanisterna och S-politiker, Aron Flam, ståuppkomiker, Sarah Delshad från tankesmedjan Muslimska feministerLars Gårdfeldt, präst och riksdagskandidat för FI, och statsvetaren Roksana Parsan som är engagerad inom KD.

Som vanligt av ville få i panelen skylla kvinnoförtrycket, vare sig på Gud eller på religion, utan det är maktfullkomliga män och patriarkala strukturer som sades vara orsaken.

Religion är ett av de kraftfullaste verktyg mänskligheten skapat för att inordna individer i, och upprätthålla strukturer, och dessa är ofta förtryckande. Strukturerna kan till exempel vara könsroller, som Sara Larsson i publiken tog upp i programmet. Om religion skall upphöra vara kvinnoförtryckande, måste de som verkar inom religionerna inse detta och arbeta för att nedmontera strukturer och överskrida gränser. Svenska kyrkan är ett bra exempel på detta, med kvinnliga präster, "den heliga anden", nyskapande välsignelse och försök att se Gud som en "hen".

Att i sammanhanget säga religion också kan vara en positiv kraft för kvinnors frigörelse är ganska tafatt. Det kan aldrig bli mer än att enstaka positiva exempel lyfts fram. För den stora massan kvinnor i världen idag är religion ett hinder för jämlikhet och frihet. Den historiska erfarenheten talar inte för att religioner kommer vara något positivt för kvinnor, utan religionerna kommer endast motsträvigt anpassa sig när det övriga samhället blir mera jämlikhet.

Trots att programmet inte riktigt engagerade, så är det ändå fantastiskt att leva i ett land där ett radioprogram i public service kan ha denna rubrik: Hatar Gud kvinnor?

Lyssna på programmet här eller nedan.

Fredagsnöjet: Tjetjensk mosh-pit



Trance-party, Sufi-style.

28 aug. 2014

"Hon mensprotesterar mot IS-terrorister"


Från SVTs nyheter.
23-åriga feministaktivisten Aliaa Elmahdy står nu för ännu en kontroversiell protest. På en bild ses hon och ytterligare en person menstruera och bajsa på en IS-flagga.
[...]
Aliaa Elmahdy, som är egyptiska, men fått asyl i Sverige och har kopplingar till aktivistgruppen Femen har genomfört flera protestaktioner med många olika teman de senaste åren.
Den här gången vänder hon sig emot IS. På en bild ses hon och en annan person, iklädd heltäckande slöja på överkroppen, menstruera och bajsa på en IS-flagga.
– Jag protesterar mot IS och deras sätt att terrorisera människor och utsätta dem för våld. Blod anses orent av många. Men för mig representerar det, det feminina och stolthet, säger Aliaa Elmahdy till Kulturnyheterna.
Vilka reaktioner har du fått?
– Jag har fått några fler dödshot än vanligt.
Har IS svarat?
– Nej, men jag har fått en del hot som är undertecknade IS, men man vet inte om det är terrororganisationen eller andra som försöker skrämma mig.
Nu tycker ni kanske att jag är pryd som inte visar hela bilden för er, men jag tycker faktiskt att den är lite äcklig och något ni ska få välja själva om ni vill se eller inte. Här kan ni se den.

Kraftfull kritik mot FN:s Säkerhetsråd

Navi Pillay har efter sex år avgått som FN:s chef för mänskliga rättigheter. I sitt avskedstal levererade hon skarp kritik mot Säkerhetsrådets medlemmar: Ofta har de satt nationella intressen före mänskligt lidande. Om detta inte skett hade hundra tusentals liv räddats.
The Council’s interest in human rights has increased markedly during my tenure. But despite repeated briefings regarding escalating violations in multiple crises – by OHCHR and other human rights mechanisms – there has not always been a firm and principled decision by Members to put an end to crises. Short-term geopolitical considerations and national interest, narrowly defined, have repeatedly taken precedence over intolerable human suffering and grave breaches of – and long-term threats to – international peace and security. I firmly believe that greater responsiveness by this Council would have saved hundreds of thousands of lives.

Om kartan inte stämmer med terrängen - låtsas inte om den

The Reformation Project försöker få kristna att acceptera homosexuella äktenskap. Detta genom en närläsning av Bibel-texter. Ett lovvärt projekt för tolerans eller bara ett krumbuktande för att få den kristna tron att bli som man vill? Här är deras reklamvideo.



Vad jag tycker är underligast i de här tolkningsdiskussionerna är att man väljer att helt bortse ifrån Jesus egna ord om äktenskapet - det Bibelord man läser under vigselritualen: Matteus 19: 4-6.
”Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?” Och han fortsatte: ”Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.”
Citatet är inte bara ett totalförbud vad gäller skilsmässor (som man också bortser ifrån) utan även en föreskrift att äktenskapet är mellan man och kvinna. De här påbuden ignorerar The Reformation Project fullständigt, så till den milda grad att man inte ens nämner dem i sin genomgång i videon. Att inte låtsas om Jesus ord i frågan, DET är bara ett krumbuktande för att få den kristna tron att bli som man vill och inget annat.

Kristna får förstås göra vad de vill med sin tro. Men det är för mig väldigt svårförståeligt att någon HBQT-person vill omfamna sina forna förtryckare. Förlåta dem, möjligen, men varför skulle man vilja vara med i deras klubb innan de skrivit om stadgarna ordentligt? Obegripligt.

Tack till Hans Arvidsson för tips.

27 aug. 2014

Har intellektuella reducerat kristen tro?

Finns det någon som egentligen tror på kristendomen, eller har intellektuella reducerat religionen?

Debatt mellan Humanisterna och Kristna Värdepartiet

Från humanisterna.se:

Debatt mellan Humanisterna och Kristna Värdepartiet

Tid: 4 september kl. 18:00. Fri entré.
Plats: Norra Reals aula, Roslagsgatan 1, Stockholm

Humanisternas ordförande Christer Sturmark debatterar mot Per Kronlid, partiledare för Kristna Värdepartiet.

Samtidigt som Sverige är ett till stor del sekulariserat samhälle, ser vi tecken på en ökad polarisering i debatten kring religion och traditionella värderingar.

Kristna Värdepartiet (KVP) bildades i januari 2014 och menar att många väljare med kristna värderingar har kommit att känna sig allt mer hemlösa i det svenska politiska klimatet. KVP vill bland annat att varje människoliv i lag ska skyddas från befruktningen till en naturlig död. Man menar att det bör finnas samvetsfrihet inom vården och att ingen som arbetar där ska tvingas medverka till abort eller dödshjälp. KVP vill också arbeta för att det traditionella äktenskapet ska bevaras och välkomnar hemundervisning och friskolor med religiösa profiler.

Humanisterna å sin sida företräder en icke-religiös livssyn och anser att det inte finns några förnuftiga skäl att tro på religiösa dogmer, gudar eller övernaturliga förklaringar av tillvaron. Humanisterna vill sträva efter ett sekulärt samhälle, där alla människor bemöts med respekt och omtanke på lika villkor, oavsett kulturell bakgrund. Humanisterna menar att i ett sådant samhälle bör de religiösa föreställningarna vara en privatsak, men ska inte genomsyra inte samhällets lagstiftning och normer.

Vid sidan av rena trosfrågor finns det alltså en rad konkreta samhällsfrågor där KVP och Humanisterna representerar skilda åskådningar. Det gäller till exempel utbildningsfrågor, det traditionella äktenskapet, och frågor kring abort, medicinsk etik och samvetsfrihet i vården. Sådana frågor kommer att belysas i den här debatten.

Humanism for Children

Humanism for Children är en bok utgiven av den kroatiska humanistorganisationen Center for Civil Courage. Boken, som hittills har givits ut på kroatiska, bosniska, tyska och engelska, ger en någorlunda omfattande (98 sidor) och fullständig bild av humanismen som livsfilosofi. Boken innehåller många fina teckningar, som verkar riktade till mindre barn, men texten är mera anpassad till tonåringar. Men den kan säkert läsas med behållning även av äldre och de som inte känner sig helt hemma i det engelska språket.

I början av boken kan följande citat läsas:
It is the only idea that can connect the entire world. The world cannot unite on a single moral or religious idea, but must have a very broad base like that of humanism. Humanism is based on science, art and human solidarity. Therefore, it is broad enough for all religions and political systems to find their place in it. This is important because humanism is not totalitarian and can have different forms within it.- Ivan Supek
Nu finns den att köpa som e-bok på engelska för ca. 70 kr, via denna site. Köp boken, varför inte ge bort den till någon i konfirmationspresent, och stöd samtidigt en humanistorganisation i ett land som kraftigt dominera av den Katolska kyrkan. Kyrkan får där ca. 300 miljoner kronor av staten för religiösa utbildning och driftskostnader, och katolska katekesen lärs ut i de statliga skolorna.


Medelvägen i Mellanöstern?

26 aug. 2014

Abrakadabra

Om en gammal nyhet som då blev ett oklart inlägg och som först trekvarts år senare publiceras.

Ur Kyrkans tidning (November 2013):
I slutet på juni [2013] höll två studentpräster från Malmö radiogudstjänst och läste då en annan välsignelse än den som kyrkohandboken anger. En lyssnare ansåg att formuleringen stred inte bara mot Svenska kyrkans ordning utan också mot dess ”bekännelseskrifter samt den allmänkyrklighet som alla medlemmar är del i”. 
I förra veckan [november 2013] togs anmälan upp av domkapitlet i Lund som förde en diskussion om frågan. 
–Vi konstaterade att det var en olämplig formulering med tanke på att det var en radiogudstjänst och beslutade om att de två prästerna ska ha ett disciplinärt samtal med biskopen, säger stiftsjurist Eirik Ski.
Brottet var att prästerna ersatt den klassiska orden i den kristna trollformeln: "I Faderns och Sonens och den helige Andes namn" med ett förnyande alternativ: ”I Skaparens, Befriarens och Livgiverskans namn”.

Uppmärksamma att i meningen ovan har det religiösa ordet för en ramsa med magisk innebörd, välsignelse, ersatts med en hednisk synonym. Så kan man göra i språket, utan att betydelsen förloras helt. Men kanske magin försvinner? De som invänt mot ordleken är förmodligen troende på ordens magi, även om de använder andra ord när de försvarar traditionen. Ord är onekligen makt.

Avslutningsvis ges ett förslag till nyskapande i Svenska kyrkans välgångsramsa, vilket kanske till och med tilltalar en och annan icke-religiös humanist:
"I Stjärnstoffs, Upplysningens och DNA:s namn"

Gud skickar en hälsning till de afrikanska Ebola-offren


Detta apropå att en grupp biskopar, präster, profeter och evangelister i Liberia slagit sina kloka huvuden ihop och kommit fram till att Gud är arg på Liberia.
“God is angry with Liberia.” The statement released by the council declared, “Ebola is a plague. Liberians have to pray and seek God’s forgiveness over the corruption and immoral acts (such as homosexualism, etc.) that continue to penetrate our society.”
 Det är bögarnas fel, som vanligt. Sluta böga, hörrni. Det är ju därför det blir så mycket ebola i San Fransisco Liberia.

Gud har i alla fall haft den goda smaken att "mirakulöst" helat en amerikansk missionär. Han flögs förstås hem till ett amerikansk sjukhus och fick professionell vetenskapligt grundad vård, men av någon anledning väljer han att tacka samma Gud som dödar afrikaner på löpande band.

25 aug. 2014

Podcasten Radio Houdi #94 - Kontakt med psychic medium


Radio Houdi är tillbaka. Denna gång får John och Anders kontakt med ett psychic medium!

Kändisar och vanliga människor häller isvatten i håret. Roger Waters är inte med på nästa studioplatta med Pink Floyd och hur är det med valrörelsen?

Mördade Gud "bara" 2,5 miljoner människor? En lyssnare berättar att det var tio gånger fler...

John intervjuar Terry Evans överman: Det danska psychic medium Karsten Torebjer som pratar (vad annars) pengar, pengar, pengar och hur han ska bevisa att han är “på riktigt” i sin show på Mosebacke senare i höst.

Vi avslutar med att prata om Jehovas Vittnen och vi lyssnar på en ståupprata med John från Släng Dig I Brunnen från förra årtusendet.

Det är fart, det är fläkt, det är Radio Houdi!

Det är tillåtet att skratta åt Gud

En "andlig" upplevelse jag haft var att som tonåring lyssna till när böneutroparna kallar till bön i Marrakesh. Jag tågluffade dit och satt gärna på café inne i någon av de gamla gränderna i solnedgången. Stämningen var som hämtad en av Scheherazades berättelser ur Tusen och en natt. Det var helt magiskt, kort sagt.

Å andra sidan har jag också haft upplevelsen att bo i ett billigt hotell-rum precis bredvid en minaret på Lamu. Det är inte riktigt lika trollbindande att lyssna på böneutropet el-förstärkt bredvid sovrumsfönstret på morgonen. Jag skämtade med res-sällskapet om att böneutroparen förmodligen skrek ut en klagan över sina för små kalsonger. Det lät för djävligt, kort sagt.

Kontexten är allt.

Detta apropå att någon på Facebook skrivit "Det är inte normalt att vakna till en åsna som har ont i magen". Personen i fråga bodde i Nyköping och uppskattade uppenbarligen inte att bli väckt av böneutrop. Nu vet vi inte exakt vad mer som skrivits, men självklart ska man ha rätt om att ha åsikter om ljud och oljud, även när de förekommer i religiös kontext.

Erik Helmerson skriver på DNs ledarsida om händelsen.
När man tar del av sådana här nyheter bör man vara medveten om risken för felkällor. Det kan finnas andra omständigheter. Med reservation härför: Detta verkar ju komplett vansinnigt.

Jag är själv troende, har inga som helst problem med svenska moskéer och minareter och tycker att det knappast måste vara nödvändigt att i tid och otid kränka människors religiösa känslor. Men därifrån till att göra det olagligt? Mannen har inte uttryckt kritik mot islam i sig, inte heller mot muslimer. Han har på ett raljant sätt klagat på ett visst utövande av religionen, alltså på att böneutropen låtit för mycket.

Om sådana utrop kan man tycka en hel del. Någon skulle säga att de låter vackra, en annan att de är anskrämliga. Båda åsikterna måste väl ändå vara tillåtna i en demokrati?

Dagen före nyheten från Nyköping handlade DN-serien ”Rocky” av Martin Kellerman om den inte alltid ljuva känslan att väckas av kyrkklockor. ”Måste verkligen de kristna berätta vad klockan är varje jävla timme? Vi har klockor på våra smartphones, vi behöver ingen puckelrygg som drar i ett rep för glatta livet.”

När jag läste strippen skrattade jag högt. Nu inser jag att den reaktionen var för tolerant för den svenska rättvisebyråkratin år 2014. Korrekt bemötande när någon raljerar över valfri aspekt på ens religion kanske i stället är att åkalla myndighet och kalla det hets?
Nej, verkligen inte. Religion kan inte - får inte - vara någon sorts kränkthetsreservat. Det special-privilegiet har man förbrukat efter medeltid, korståg, inkvisitioner, rondellhundar och ISIS.

Corliss Lamont

Corliss Lamont är en betydelsefull person inom sekulär humanismens historia. Lamont (1902-1995) var amerikansk filosof och demokratisk socialist, författare till Philosophy of Humanism (1949), en standardtext om humanism, som 1997 gavs ut i en åttonde upplaga, och han var en av undertecknarna av Humanist Manifesto II (1973). American Humanist Association utsåg Lamont till President emeritus och han fick deras the Humanist of the Year Award 1977.

1952 gjorde han ett misslyckat försök att väljas in i kongressen för amerikanska Labour. Från detta år finns en intervju med politikern Lamont, huvudsakligen om USA:s utrikespolitik. Ett intressant tidsdokument.

Nedan presenterar Lamont sig själv och Humanismen, i samband med World Humanist Congress i Buffalo, USA, 1988. Läs mer om Coliss Lamont via denna länk.

24 aug. 2014

Nog med moraliska pekpinnar från Dawkins

Gäst inlägg av Svante Linusson.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Richard Dawkins har länge varit en förgrundsfigur inom ateiströrelsen. Jag är en av många som har beundrat hans klara språk och tydliga argumentation mot de religiösas sanningsanspråk. Desto mer bestört har jag blivit då han på senare tid har skrivit ett antal väldigt ogenomtänkta korta meddelanden på Twitter där han har 1 miljon följare.

Senast den 20 augusti skrev han följande till en kvinna som funderade på vad hon skulle göra om hon var gravid och visste att fostret hade Downs Syndrom (DS) vilket hon beskrev som ett "real ethical dilemma". Han svarade då att han tyckte det skulle vara omoraliskt att inte göra abort: "Abort it and try again – it would be immoral to bring it into the world". För mig är detta ett omåttligt korkat uttalande.

Att stå inför valet att göra abort eller inte baserat på egenskaper hos fostret är ett val som måste få göras av de blivande föräldrarna. Jag tycker oerhört illa om de smutskastningskampanjer som många religiösa ledare ägnar sig åt när det gäller abort, genom att försöka få föräldrarna (framförallt den gravida kvinnan) att få dåligt samvete om hon gör abort genom att förklara att det är förkastligt och omoraliskt. Det är ett enskilt val och de religiösa ledarna kan inte veta vilka omständigheter som finns i det enskilda fallet.

Dawkins beter sig här lika otrevligt när han hävdar att det skulle vara omoraliskt av kvinnan att inte göra abort utan välja att föda barnet. Vad kan han veta om det? Hans uttalande där han dömer ut vilka människor som är önskvärda i samhället tycker jag är direkt omoraliskt.

Som pappa till ett barn med DS har jag tidigare varit inblandad i diskussioner om olika prover för att avgöra om ett foster har Downs syndrom. Min hållning är att självklart skall de gravida själva få avgöra om de vill göra tester eller inte och om de skall göra abort eller inte. Lika självklart är det för mig att sjukvårdspersonal inte skall pådyvla de gravida en bestämd uppfattning om vad de bör göra. Det är nog också officiellt inställningen i de flesta landsting i Sverige även om det följs lite si och så och det är genuint svårt att "bara ge information". De flesta gravida är utelämnade till sina egna fördomar. I t.ex. Danmark är det däremot en politisk och medicinsk målsättning att det skall födas så få med DS som möjligt. Det tycker jag är en mycket otrevlig människosyn mycket långt ifrån de humanistiska ideal jag håller högt.

Efter den storm av protester som följde har Dawkins senare försökt förklara mer ingående vad han menar. Han har sagt bl.a. två saker:

1. Personer med DS tillför inget till samhället, till skillnad mot t.ex. autistiska personer som kan ha specifika talanger (i ett kort tweetsvar om vad han tyckte om att abortera autistiska barn): "People on that spectrum have a great deal to contribute, Maybe even an enhanced ability in some respects. DS not enhanced."

2. Personer med DS har inga bra liv utan lider sig igenom livet: "I personally would go further and say that, if your morality is based, as mine is, on a desire to increase the sum of happiness and reduce suffering, the decision to deliberately give birth to a Down baby, when you have the choice to abort it early in the pregnancy, might actually be immoral from the point of view of the child’s own welfare."

Detta är tyvärr inte bättre resonerat än hans korta tweet. Jag finner punkt 1 häpnadsväckande hybriskorkad. För det första strider det mot en humanistisk princip att vårt värde som människor inte är baserat på hur mycket vi bidrar. För det andra; hur kan han tro sig veta vilka som bidrar till samhället? Personer med DS kan för det mesta bara ha enkla rutinarbeten, många kan inte jobba alls och ingen kommer att bli en framstående forskare i biologi. Men att de därmed inte skulle "bidra" är ju makalöst arrogant. Hur människor interagerar, samarbetar och påverkas av varandra är ett system så komplext och kaotiskt att jag aldrig skulle våga säga något specifikt om vilket barn som kommer bidra mest. Hur påverkas anhöriga till personer med DS? Blir vi bättre eller sämre människor som fattar klokare eller mer korkade beslut? Läs gärna Sören Olssons bok "Prinsen annorlunda" där han berättar om sin son med DS. Bland mycket annat beskrivs hur hans son har infört "kärleksbombning" hemma. En sorts samvaro där alla säger fina saker om varandra. Det tror jag rätt många skulle må bra av.

Punkten 2 tyder på att Dawkins är helt obekant både med personer med DS såväl som forskning om DS. För mig känns det helt klart att personer med DS i allmänhet inte lider mer än andra. De barn jag personligen känner med DS är minst lika glada som barn utan DS. Bättre är dock att gå till forskningen. En ledande forskare i USA om DS är Brian Skotko. Han har genomfört intervjuer med både anhöriga och med personer som själva har DS. Se t.ex Skotko et.al, "Self-perceptions of people with Downssyndrome", American Journal of Medicial genetics (2011) 2360--2369. Bland hans resultat kan nämnas att bland de som har DS är 97% nöjda med den de är och 96% nöjda med hur de ser ut.

Om man vill föda ett barn med DS eller inte måste få vara var och ens beslut. Moralistiska pekpinnar har inte där att göra.

Svante Linusson
Professor i matematik
Styrelseledamot i Humanisternas Stockholms styrelse

23 aug. 2014

Ateism är förkastligt?

Jag kan inte förneka att min vän Tommy Dahlmans krönika från 21/8, blottlägger grundläggande missförstånd när han uttalar sig om olika förhållanden till Gud. Lite provokativt inleder Dahlman med att skriva att ateism alltid är förkastligt, så krönikan kör i diket redan efter första meningen.

Ordet ateist förhåller sig till gudstro. En ateist saknar gudstro. Eftersom skälen till ateism kan variera, finns det ingen rimlig kritik mot ateism. Någon kanske är ateist efter att ha gjort ett intellektuellt ställningstagande, och då är dessa skäl givetvis föremål för kritisk granskning. Någon annan kanske är ateist för att han inte har introducerats till någon teistisk religion, och kanske då inte ens har utvecklat några skäl till sin ateism, då han blev icke-troende av naturliga skäl. Det finns fler orsaker till ateism, men en närvaro av en gudstro är absolut inget vi har rätt kräva av någon.

Ateism är inte "mera av samma" i en religionsdiskussion. Ateism är inte ens nödvändigtvis frånvaron av religion, det är frånvaron av gudstro. Ateister kan rent av vara religiösa eller inte, ateister kan vara skeptiska eller inte, ateister kan vara abortmotståndare eller inte. Det finns alla sorter. Och det som kanske är svårast att förstå, är att epitetet ateist inte bär på några implikationer om personen som är ateist. Vi kan peka ut ateister som angriper Gud, men vi kan inte säga att ateister angriper Gud.

Problemet med att skapa generaliseringar utifrån att någon är kristen, är att en kristen kanske inte besitter föreställningar eller åsikter som utmärker någon kristen inriktning. Man kan inte ens säga att det samma är sant för ateister, här är problemet att en ateist kan vara helt omedveten om förekomsten av olika ateistiska åsiktsinriktningar, och ändå kvalificera som ateist. Detta är den viktiga skillnaden mellan ateism or religion. Du kan vara ateist utan att ha läst varken Dennett, Hitchens, Harris eller Dawkins, men det inte är lika själklart att en person som aldrig någonsin har hört talas om Gud eller kristendomen, kan kvalificera som kristen. En person som föds bland ursprungsbefolkningen i Togo och uppfostras i enligt Mawu, är inte självklart kristen, men skulle definitionsmässigt kvalificera som ateist om personen inte tror på gudarna som presenteras för honom.

Gemensamt för all kritik mot ateismen, är att kritikern först måste smalna av definitionen genom att bifoga sina värderingar om ateismen till ateismen, för att sedan kritisera detta. Skeptiker kallar detta för att bygga halmgubbar att angripa. När Tommy Dahlman säger att ateism är förkastligt, är det precis detta som händer. Eftersom det är helt självklart att ateism inte är förkastligt, måste det förkastliga konstrueras och tillskrivas ateismen. Och hur legitimerar man detta?

Välkommen till godtycklighetens domäner! Någon kanske tycker att frånvaron av gudstro gör att ordet "ateist" blir meningslöst, och därför anser att ateister måste vara religionskritiker för att verkligen kvalificera som ateist. Ja, så kan man ju tycka. Någon annan kanske tycker annorlunda. Det är därför vi har berikat språket med ord som t.ex. religionskritiker. Och om ordet ateist inte får användas för att beskriva personer som saknar gudstro, måste vi hitta på ett ord för det. Det som egentligen är ointressant är godtyckligt tyckande - argumenten är viktigare. Den mer inkluderande definitionen av ateism - frånvaro av gudstro - är användbar om det är frånvaro av gudstro man vill prata om.

Om Tommy Dahlman vill kritisera ateister, måste definitionen smalnas av för diskussionens skull, och om definitionen ska smalnas av genom att attribut specificeras, ska detta legitimeras. I Dahlmans fall anses ateism vara förkastligt, för att ateister har underlägsen moral. Ja, men varför har ateister underlägsen moral? För att det finns ateister som har underlägsen moral? Jo, sådana exempel ger Dahlman i sin text, och bortsett från att inte alla håller med där heller, så kan vi inte dra några slutsatser från närvaron av dålig moral, när vi ska skaffa oss en bild av personer som inte har något gemensamt med varandra. Om vi har smalnat ner definitionen av ordet ateist, till att endast inkludera t.ex. de som delar Richard Dawkins liberala syn på abort, hur kan vi då säkerställa att kritiken vi har mot de som delar Dawkins syn, inte blir mer legitim om vi istället kritiserar abortliberaler?

Inte ens om vi kommer till slutsatsen att abortliberalism endast förekommer bland ateister, och endast bland ateister, kan vi hoppa till slutsatsen att abortliberalism kan härledas från ateism. Om vi inte förstår detta, borde insikten att några av historiens värsta massmördarna inte samlade på frimärken, säga oss något om personer som inte samlar på frimärken. Men så är det givetvis inte.

Den som menar att han i egenskap av kristen har bättre moral än ateister, kan demonstrera detta genom att inte missakta oliktänkande genom missrepresentation och bristande argument. Tommy Dahlman har, i egenskap av en person som många ser upp till, ett ansvar att låta kritiken vara välriktad och korrekt.

Förnuft nödvändigt för god smak

"Det är välbekant att i alla frågor som gäller förståndet är fördomar nedbrytande för ett sunt omdöme och snedvrider hela vår möjlighet att använda förnuftet. Det är inte mindre farligt för den goda smaken och har inte mindre makt att förstöra vår känsla för skönhet. Det hör till ett gott omdöme att pröva fördomarnas inflytande, och i detta avseende, liksom i så många andra fall, är förnuftet om inte en väsentlig del av smaken så dock nödvändig för smakens verksamhet." 
- David Hume, ur Om måttstocken för smak, 1757

Flyktingfakta


22 aug. 2014

Metaforundanflykten

Ett spel för goda kristna

Tänk er ett sällskapsspel som spelas enligt följande regler. En spelare spelar ut ett trosartikel-kort, t.ex. "Kvinnan skall ta emot __________ i stillhet och alltid underordna sig". Övriga spelare väljer därefter ett av flera svarskort de har på hand, ett kort som passar in citatets tomrum. På svarskorten kan det t.ex. stå: "far och son [Am 2:7]", "den svala kvällsvinden [1 Mos 3:8]" eller "Herrens straff [Jos 22:31]". Den förste spelar väljer sedan ut det kort som är korrekt eller mest humoristiskt eller med största säkerhet skickar motspelaren till helvetet, och den som spelade detta kort får ett poäng.

Detta sällskaps spel finns och heter A Game for Good Christians. Läs mer om det i Religion Dispatches. Nedan en video som gjordes när skaparna sökte gräsrotsfinansiering till spelet.

Rätt svar är för övrigt: "undervisning [1 Tim 2:11]".

21 aug. 2014

Countryfeminsm

En av mina svagheter är country (äh, ok, jag är svag för nästan all musik), en genre som inte direkt utmärker sig för sin feminism, om man säger så (förutom Dixie Chicks). Så när någon tar tag i problemet förtjänar det att få spridning. Håll till godo, här har ni Maddie & Tae.

 

Människor kommer inte ha rätt kvalifikationer

Människan är som hästar. Det fanns en tid då hästar var en nödvändig tillgång i ekonomi. Hästar arbetade och intjänade sin lön i form av husrum och föda. Men sen kom ett teknikskifte och hästar behöves inte längre som en produktionsresurs. Detta kommer även drabba människorna.

Den pågående automatiseringen och robotiseringen kommer resultera i att, inom snar framtid, ny teknik kommer utföra mängder av jobb* som idag människor utför. Detta kommer drivas fram av kostnadseffektivitet. Människor kommer inte behöva lämna in jobbansökningar. De kommer inte ha rätt kvalifikationer.

Då många jobb inte är jättekul och sliter på psyke och kropp vore detta inget stort problem, om inte arbetet är de flesta människors inkomstkälla och en viktig del för deras meningsskapande. Det senare kommer lösa sig, men när en stor andel av den mänskliga populationen inte har något lönearbete, någonsin under sitt livstid, kommer detta radikalt förändra hur vår ekonomi fungerar.

Det första förslag på lösning som kommer upp är kommunism. Fler alternativ borde finnas och dessa borde diskuteras. Men någon diskussion verkar inte ske inom svenska politiska partier. Istället talar de, under den pågående valrörelsen, som om full sysselsättning vore möjligt.

Det finns forskning som visar att nästa hälften av arbetstillfällena i USA kan försvinna inom 20 år.

20 aug. 2014

Scientism hos Scientia Salon

För er som är intresserade av diskussionen om scientism så har bloggen/on-line-tidningen Scientia Salon just nu en "Scientism Week" där olika skribenter ger sina åsikter i frågan. Läsvärt. De har så här långt publicerat två avsnitt (med vidare länkar till fler artiklar).

19 aug. 2014

Regeringen motverkar pluralism i de svenska livsåskådningslandskapet

Presskommentar från Humanisterna:

Regeringen motverkar pluralism i de svenska livsåskådningslandskapet

Regeringens utredning om religiös aktivitet i Sverige, likväl som det statliga stödet till trossamfunden, begränsas till de etablerade religiösa organisationerna och behandlar inte icke-religiösa livåskådningars verksamhet. Därför blir de statliga initiativen konserverande, och verkar inte för större pluralism i det svenska livsåskådningslandskapet.

Regeringen har, genom samfundsminister Stefan Attefall, initierat en utredning om religiösa aktivitet i Sverige. I torsdags i förra veckan genomförde utredarna, professor Anders Bäckström och teol. dr. Ulrika Svalfors, en förhandspresentation av rapporten, vilken skall vara klar i september. Rapporten skall belysa trossamfundens betydelse som välfärdsaktörer vid sidan om staten.

I den presentation som publicerats på regeringens hemsida, står det att forskarna identifierat 66 konfessionella grundskolor. Vidare kan man läsa att religiösa samfund har över 500 anställda som arbetar med andlig vård inom hälso- och sjukvård, kriminalvården, vid skolor och högskolor, samt inom försvarsmakten och polisen. 70% av dessa tillhör Svenska kyrkan.

Enligt Attefall är syftet med rapporten att synliggöra det religiösa livet. Med tanke på att regeringen under mandatperioden ökat de statliga bidragen till trossamfunden, finns det säkert behov av att visa att skattemedlen ger återbäring i form av samhällsvinster.

Men bidragen till trossamfunden stödjer endast organisationer som verkar inom de stora världsreligionerna. Nya religiösa rörelser och icke-religiösa livsåskådningsorganisationer får inte samma hjälp med att bygga upp verksamhet. Enligt rapporten är det endast en fjärdedel av Sveriges befolkning som har en “mycket stark”, “stark” eller “aktiv” relation till befintliga trossamfund. En stor del av Sveriges befolkning identifierar sig alltså inte med de organisationer som rapporten skall belysa och statens stöttar.

I till exempel Norge, Nederländerna och staden Berlin delar staten även ut bidrag till icke-religiös livsåskådningsorganisationer. I dessa länder har därför systerorganisationer till Humanisterna kunnat utveckla samhällstjänster, vilka nyttjas av medborgare med en sekulärhumanistisk livssyn. Dessa är en betydande del av Sveriges befolkning, även om de inte är organiserade.
- Det är olyckligt att regeringen endast satsar på de traditionella trossamfunden, där de flesta redan är väletablerade och har en god ekonomi. Bidragen till trossamfunden blir därför konserverande och inbjuder inte till en förnyelse och en ökad pluralism i det svenska livsåskådningslandskapet, säger Ulf Gustafsson, styrelseledamot i Humanisterna Stockholm.

"Islamiska Staten och läget i Mellanöstern"

Diskussion i Kanal Global om Islamiska Staten (IS), läget i Mellanöstern och hur vi i Sverige påverkas, med Tara Twana, medlem i Humanisternas förbundsstyrelse, och Hanna Gadban.

Vad tycker unga brittiska muslimer om Kalifatet?

BBC frågade sju stycken, med skiftande åsikter i frågan. Hoppingivande med ett öppet samtal, om det inte vore för att intrycket är att två av männen inte verkar ha något problem med att tvinga de andra att följa deras form av islam. Avslutningsrepliken från en av de förnuftiga deltagarna säger det mesta:
Det är ganska ironiskt, att om vi var här under ett Kalifat, skulle denna diskussion inte kunnat ske.


I anledningen skruvade försvarare av ISIS och dess handlingar, så har VG gjort en 40 minuters intervju med talespersonen för de norska extremisterna Profetens Ummah, vilken Lars Gule kommenterat i Fritanke.no. Gule kommenterar att de muslimska samfunden och speciellt muslimska religiösa ledare har ett särskilt ansvar för att för att försöka förhindra extremism bland muslimer. Detta under förutsättning att dessa har en större möjlighet att påverka, eftersom de verkar inom den muslimska kontexten.

18 aug. 2014

Nytt smaskigt avsnitt av Radio Houdi: #93 - Radio Houdi sörplar kräftor



Under pappersmånen och färgade lampor sörplar John och Anders kräftor – med tillbehör… och så vidare!

Valrörelsen är igång och vi önskar att den, som en val, kunde dyka under ytan ett längre tag och tvätta bort smutsen den skapar.
Är Folkpartiets felstavade affischer ett knep för social media?
Jakob Ståhles bok om Tokiga Bibelord är ute och vad skrev After Shaves Per Fritzell på sitt segel?
Vem vann i kampen mellan Gud och Satan när det gäller mördandet av människor?
Hur många färger klarar VIC 20?
Och så vidare…

Upplysningen och kunskap om människan

Den europeiska upplysningen brukar karaktäriseras som huvudsakligen ett försvar för förnuftet. Anthony Pagden hävdar att detta inte var det viktigaste för detta "projekt". Istället handlade det om att utveckla en vetenskap om människan och att förstå vad det innebär att vara människa, utan teologi. Detta leder till en kosmopolitisk syn, där gemensamma grundförutsättningarna alla människor uppmärksammas, utan att skillnaderna därför blir betydelselösa. Hans idé om upplysningen passar väl in i en humanistisk filosofi.

Pagden har skrivit boken: The Enlightenment - and why it still matters (2013).

Skoldags!


Konst av Pawel Kuczynski.

16 aug. 2014

En förnuftigt ogrundad och oetisk syn på homosexualitet

I ett citat berömde Ingmar Hedenius Katolicismen för att den innehöll en filosofi som eftersträvade precision och klarhet, samt inte stod i konflikt med vetenskapligt vetande. Det är därför intressant att undersöka i vilken mån katoliker lever upp till dessa lovord.

Ola Samnegård, teologistuderande vid Newmaninstitutet, skriver i tidningen Dagen om homosexualitet - Alla kommer till korta inför kristna moralen. Samnegård har med artikeln för avsikt att förklara sin katolska syn på homosexualitet, utifrån synen på kärleksbegreppet. Han skriver inledningsvis:
"För mig är inte ett påstående sant för att det står i Bibeln. Men det står i Bibeln för att det är sant. Med andra ord finns det alltid också en förnuftsmässig grund till den kristna moralen."
Vi skall alltså förvänta oss att förnuftiga argument, och förhoppningsvis klarhet och precision. Nedan återges Samnegårds argumentation punktvis, men mina kommentarer efter varje mening.
1. "Sexualiteten är i själva verket en av de allra finaste och dyrbaraste gåvorna vi har fått av Gud." 
Av artikeln framgår inte vad Samnegård grundar detta i. Ingen förnuftsmässig grund anges.
2. "Den är en inneboende och god kraft till all form av kreativitet och till alla former av mellanmänskliga relationer."
Detta är en förenkling. Att sexualitet ofta resulterar i något gott tvivlar få på, men att det i visa fall är en kraft som är destruktiv och orsakar lidande är också sant.
3. "Alltså något mycket mer än det vi i dagligt tal benämner sex, nämligen utövandet av sexualiteten genom könsorganen."
Slutsatsen är dock korrekt, men att det är dagligt tal att tänka på sexualitet som endast sex med könsorganen får vi anta är en personlig erfarenhet Samnegård har.
4. "I det fysiska sexet inbjuds människan till att i kärlek vara öppna för att bli Guds medskapare av nya människoliv."
Fysiskt sex kan under vissa specifika förhållanden leda till att människoliv skapas. Vad övrigt Samnegård påstår i (4) saknas de förnuftsmässig grund för.
5. "Kan något vara mer fantastiskt?"
Eftersom (4) är en till stora delar ogrundad premiss är detta en hypotetisk fråga, även om avsikten förmodligen var retorisk.
6. "Därför bör vi inte aktivt stänga ute denna möjlighet från sexet i sig själv, vilket alltid är fallet vid samkönad sex."
Denna slutsats kan inte dras. Även om (4) skulle vara korrekt och svaret på (5) är nej, blir slutsatsen inte logiskt tvingande. Detta beror på den filosofiska svårigheten att härleda ett bör (6) från ett är (4).
7. "Barn mår bäst av att växa upp i en trygg familj med båda sina biologiska föräldrar."
Det saknas vetenskapliga belägg för detta påstående. Om Samnegård har någon annan förnuftsmässig grund för detta påstående, så anges inte detta.
8. "Bland annat därför är sexets rätta plats ett livslångt förbund mellan en man och en kvinna."
Denna slutsats kan inte dras ur ett ogrundat, förmodligen felaktigt, faktapåstående (7) och en felaktig slutsats (6).
9. "Detta förbund är också tänkt att återspegla Guds eviga kärlek.
Av artikeln framgår inte vad Samnegård grundar detta i. Ingen förnuftsmässig grund anges.
10. "Denna kärlek manifesterades som allra tydligast då Jesus (som är Gud själv) uppoffrade sitt liv på korset för vår skull."
Av artikeln framgår inte vad Samnegård grundar detta i. Ingen förnuftsmässig grund anges.
11. "På samma sätt ska man och kvinna i äktenskapet vara beredda att i livslång kärlek uppoffra sig själva för den andra partens och barnens skull."
Även om det skulle finnas förnuftiga grunder för (9) och (10), utanför Bibeln, följer inte (11) ur detta.
12. "All form av medveten odling av sexuell upphetsning utanför detta sammanhang tror jag strider mot Guds vilja."
Eftersom denna slutsats bygger på en rad förnuftsmässigt ogrundade och felaktiga premisser, så är den inte förnuftsmässigt grundad. Samnegård misslyckas med sin föresats, vilket han förmodligen är medveten om, då ett "tror" tagits med i slutsatsen.

Den katolska synen på homosexualitet, som Samnegård representerar, är förtryckande. De hbtq-personer som växer upp med denna syn på homosexualitet, följer den frivilligt eller på grund av skuld- och skambeläggande, förvägras att leva ett mänskligt liv fullt ut. Oavsett om man tror att människan är Guds skapelse eller inte, så är denna syn på homosexualitet oetisk. Att Samnegård försöker släta över en djupt oetisk och förnuftigt ogrundad moralisk syn med "att är kommer till korta inför kristen moral", snarare stjälper än hjälper.

Stjärnexplosion



En makalös time-lapse-film av en stjärnexplosion från Hubbleteleskopet. Läs mer här.

15 aug. 2014

"Vi bevittnar ett folkrättsbrott i Irak"

Tara Twana och Christer Sturmark, i Humanisternas förbundsstyrelse, skriver i Dagens Arena -
Vi bevittnar ett folkrättsbrott i Irak. Inlägget avslutas:
Vi står nu på randen till ett nytt storskaligt krig i Irak medan det internationella samfundet passivt tittar på. Det räcker inte med att omvärlden diskuterar och fördömer IS. Enligt den kurdiska journalisten Kamal Chomani kommer inte den kurdiska regionen att klara av flyktingtrycket från både Syrien och internt i Irak. Alla flyktingar har olika behov och situationen för många är kritisk. 
Vi måste alla stå upp för människors lika värde och mänskliga rättigheter och erbjuda humanitärt stöd i form av medicin, mat och tält i flyktinglägren. Men framför allt måste USA, EU och FN nu agera med gemensamma krafter för att sätta stopp för IS politik. Irak behöver också hjälp med att skyndsamt bilda en ny regering där även minoritets gruppernas rättigheter respekteras. 
När IS börjar rekrytera från terrornätverket al-Qaida finns en oro för attentat även utanför Syrien och Irak. IS utgör inte längre bara ett hot mot minoriteter i dessa länder – de utgör ett hot mot världssamfundet.

"Akut läge i Irak kräver handlingskraft"

Fyra debattörer, däribland Humanisternas förre styrelseledamot Dils Demirbag-Sten, skriver i en gemensam debattartikel i SvD. "Världens demokratier bör ansluta sig till USA:s beslut och erbjuda den kurdiska armén humanitärt och militärt stöd, skriver Soran Ismail, Dilsa Demirbag-Sten, Özz Nûjen och Sakine Madon."
Assyrier, yazidier och andra grupper på flykt, har sökt sig till de kurdiska områdena och får i den mån det är möjligt skydd och hjälp. Därför vore ett fortsatt stöd för de kurdiska styrkorna, som står upp för folket när den irakiska armén inte förmår, stabiliserande för hela regionen. I nuläget behövs det akuta lösningar för att lindra mänskligt lidande och humanitär katastrof, men det är viktigt att man lyfter en kurdisk statsbildning som en långsiktig lösning i fortsatta politiska samtal och förhandlingar. Grundprincipen måste vara att de folk som vill själva ska få besluta över sin självständighet.
Statsminister Fredrik Reinfeldt, tillsammans med utrikesminister Carl Bildt, vädjar till FN:s säkerhetsråd att enas. I den bästa av världar hade FN agerat kraftfullt för länge sedan. Nu är vi dessvärre inte där.
President Barack Obamas meddelande om att USA kommer att stödja de kurdiska och irakiska styrkor som bekämpar IS är ett besked som inte kommer en dag för tidigt. Vi kan alla som medmänniskor ­bistå med hjälp. Världens demokratier bör gå samman, ansluta sig till USA:s beslut och erbjuda den kurdiska armén humanitärt och militärt stöd.

Hedenius om Katolicismen

Nu frågar jag, kan en intellektuell vara katolik? Svaret måste bli - Ja, naturligtvis kan han det och han måste ta den katolska tron på allvar, inte bara springa i mässan och knäböja ett slag på det oengagerade sätt som när man stjälper i sig en kopp kaffe, i fall man känner sig lite nere. 
Nästa fråga blir: Kan Katolicismen tänkas han någon positiv dragningskraft på de intellektuella? Den vetenskapliga filosofin eftersträvar precision och klarhet. I denna situation har Katolicismen något utomordentligt att erbjuda, nämligen auktoritet i frågan om filosofiskt vetande. Påven Leo XIII rekommenderade 1874 den så kallade tomismen som norm för de intellektuellas filosofi. Tomismen utformades under medeltiden, men den tar åtminstone i ett viktigt avseende blivit moderniserad. I sin nuvarande form innehåller den katolska filosofin ingenting som strider mot naturvetenskapliga eller medicinska upptäckter. Samtidigt har den Katolska kyrkan bibehållit det bästa inom den gamla tomismen, dess klara och rationella framställningsform.
Jämför man i det avseendet till exemplet Den svenska kyrkan och dess teologers filosofi med Katolicismen, då konstaterar man snart katolikernas överlägsenhet.
- Ingemar Hedenius, 1958

"Hey Irshad! My parents are very close-minded..."



Irshad Manji, svarar på läsarfrågor i "Moral Courage Channel".

14 aug. 2014

Om tilltro, hopp och tro

En i scensättning av ett avsnitt ur Peter Boghossians bok A Manual for Creating Atheists. På svenska saknas ett bra ord för "faith", ordet tro har flera olika betydelser, kanske "ogrundad övertygelse" fungerar. Boghossian förklarar "faith" som att påstå sig veta någon du inte vet.

Stötta de som fördrivs av ISIS

Vid frågestunden efter Richard Dawkins föreläsning vid World Humanist Congress klev Maram Namazie fram och tackade Dawkins för hans stöd till ex-muslimer. Namazie, som är människorättsaktivist och talesperson för Council of Ex-Muslims of Britain, tog sedan upp de människorättsbrott som utförs av islamisterna i Den islamiska staten (ISIS) i Irak och hon rev sönder en bild av den flagga som ISIS använder. VICE News serie i fem delar om ISIS rekommenderas till er som inte sett den.

För er som vill göra något mer än att fördöma ISIS krigshandlingar i Syrien och Irak, så kan ni donerar till UNHCR:s arbete i Irak. Där hjälper UNHCR dem som flytt undan förtryck och krig.

Stephen Fry om depression

Apropå Robin Williams död kan det vara värt att påminna om ett svarsbrev Stephen Fry en gång skrev till en deprimerad kvinna som kontaktat honom. Berättelsen från hemsidan Letters of Note.
Early-2006, during a bout of depression, a young lady by the name of Crystal Nunn wrote a desperate letter to Stephen Fry. Says Crystal:
"I had no idea who to turn to. But I really needed someone to turn to and to ease the pain. So I wrote to Stephen Fry because he is my hero, and he has been through this himself. And low and behold, he replied to my letter, and I will love him eternally for this."
Mr. Fry's wonderful reply can be seen below.

13 aug. 2014

Världen behöver sekulär humanism - nu mer än någonsin

Mellanöstern håller på att implodera i sin egen version av det 30-åriga kriget. Det kan vara värt att påminna om några centrala ingredienser i denna konflikt.


Det handlar inte om onda människor mot goda människor. Det finns ingen genetisk defekt hos IS-anhängare som gör dem unikt kapabla till de illdåd som utförs i konflikten. Tänk tillbaka på Europas historia och det blir kristallklart - till exempel har vi i Sverige inte kollektivt muterat och med detta avsagt oss våldet som metod sedan 200 år. Istället handlar det om ideologier. Vi människor blir alltför enkelt offer för våldsideologier och tankar som handlar om "oss" och "dem". IS anhängare är lika mycket offer för sin våldsideologi som nazister, kommunister och korsfarare. Det är ideologin som är problemet, inte människorna.

Våldsideologin är i det här fallet islamism - tanken att islam ska vägleda det sociala, politiska och personliga livet. Västvärldens ledare verkar hoppas att lösningen ska vara nationalism, typ Ni är ju alla Irakier, kan ni inte bara hålla sams? Man glömmer då både att den irakiska nationalstaten är en konstgjord kolonial konstruktion och att nationalism är en annan av alla -ismer som ofta utmynnat i våld.

Konflikten är inte helt igenom religiös men har tydliga religiösa förtecken. Dels säger våldsanvändarna själva att de agerar i religionens namn, dels är skiljelinjerna nästan helt dragna efter religiös tillhörighet (men inte enbart - t.ex. kurderna är ju precis som IS till stor del sunni-muslimer). Att - som Svenska kyrkans hjärntrust i Stockholms domkyrkoförsamling - försöka förneka det religiösa inslaget i konflikten är inte bara fånigt, det rent ut sagt oetiskt. Här dör tusen- och åter tusentals människor för sin religions skull och Svenska kyrkan klämmer till med "Historien har visat oss att varje gång en högröstad religiös retorik används, handlar det inte om religion"!? Vilket historielöst, kolonialistiskt, paternaliserande skitsnack!

I botten av allt IS framfart ligger en djup tro på att den slutgiltiga gudomliga sanningen är känd och uppenbarad till Muhammed, och att denna sanning finns nedskriven  i en skrift - Koranen - från arabisk medeltid. Den här sanningen spreds över en stor del av den då kända världen i ett erövringståg med svärdet i hand - ett erövringståg som påbörjades av profeten själv. Sprider man islam på detta sätt agerar man alltså efter profetens eget exempel. Om islam i grunden är en fredens religion missade Guds profet själv detta.

Så hur får man bukt på problemen i Mellanöstern? Den som det visste skulle förtjäna Nobels fredspris flera gånger om. Men att moderera religionens sanningsanspråk i människors medvetanden är i alla fall en uppenbart viktig komponent. I Sverige är knappt ens kyrkan religiös längre och har därmed slutat förespråka tortyr-straff för kätteri och hädelse, än mindre tvångskonvertering med svärd i hand. Samma sak i stora delar av Europa - religion används alltmer sällan som motiv i blodiga konflikter (med vissa noterbara undantag). Upplysningen fungerar - ge den bara tid!

Fast tid är förstås något Mellanöstern inte har. Människor dör NU, så realpolitik måste tillgripas. Flyktingar måste få skydd och hjälp, både på plats och dit de tvingats fly. Här har alla - humanister som icke-humanister - en roll att fylla. Förhoppningsvis visar sig så småningom något demokratiskt alternativ värt att stötta.

Svaret i det långa loppet? Det handlar i alla fall inte om att ersätta en fundamentalistisk religiös övertygelse med en fundamentalistisk politisk övertygelse - vi har flera exempel på att det kan ge ännu sämre resultat. I längden behöver istället humanistiska värderingar få större spridning.

Sekulär humanism är tanken om att vi bara har varandra - det finns ingen annan som kan rädda oss än vi själva. Sekulär humanism är tanken att den slutgiltiga sanningen på ett fundamentalt plan är okänd och att vi därför inte kan motivera dödandet av andra utifrån vad vi nu tror oss veta. Sekulär humanism är tanken att människor - alla människor! - har vissa okränkbara rättigheter som vi alla är skyldiga att värna åt varandra. Det är väl något att sträva för? Det har blivit viktigare än någonsin att stå upp för de humanistiska värderingarna i världen.

Oxforddeklarationen om tanke- och yttrandefrihet

Under World Humanist Congress enades den internationella humaniströrelsen om ett dokument som skall vägleda rörelsens verksamhet kommande år.

Oxforddeklarationen om tanke- och yttrandefrihet inleds med:
Runt om världen och i alla tid, är det tanke- och yttrandefrihet som har visat sig vara den mest essentiella förutsättningen för mänsklig blomstring, men varje generation konfronteras med nya hot mot dess fundamentala frihet.
Därefter följer i deklarationen en lista på ställningstagande, med utvecklande kommentarer. Nedan återges endast ställningstagandena:
  • Rätten till tanke- och yttrandefrihet är en och samma rättighet för alla.
  • Ingen någonstans skall någonsin tvingas in i eller ut ur en övertygelse.
  • Rätten till yttrandefrihet är global till sin omfattning.
  • Det finns ingen rätt att inte bli förolämpad, eller att höra motsatta uppfattningar.
  • Stater skall inte begränsa tankar och yttranden bara för att skydda statsledningen mot kritik.
  • Tankefriheten är absolut, men friheten att agera utifrån tankar är det inte.
I avslutningen står det att kongressen försäkrar att demokrati, mänskliga rättigheter, rättssäkerhet och sekularism är grundstenar för samhällen med tanke- och yttrandefrihet, samt att kongressen förbinder sig att arbeta för att befintlig internationell rätt till tanke- och yttrandefrihet försvaras och förespråkas. Dokumentet avslutas:
Vi uppmanar alla våra medlemsorganisationer och humanister över hela världen att upprätthålla dessa värden i sina egna liv; att förespråka i deras samhällen en större allmän förståelse om rätt till tanke- och yttrandefrihet för alla; att kräva att deras regeringar verkar för dessa värde; och förenas med humanister och andra globalt i försvar och förespråkande av dem för hela mänsklighetens nytta.
Läs hela dokumentet på engelska hos IHEU eller hör Isabel Russo och Andrew Copson läsa upp deklarationen i den smådåliga inspelningen nedan.

12 aug. 2014

Wole Soyinka fick Internationella humanistpriset

En av höjdpunkterna vid World Humanist Congress i Oxford var utdelningen av the International Humanist Award till författaren och nobelpristagaren Wole Soyinka. Han fick priset för "modig kamp för yttrandefrihet, samtidigt som hans eget liv utsatts för extrema hot."

Soyinka skulle deltagit i kongressen, men fick ställa in på grund av sjukdom. Han hade istället läst in ett tal i förväg, vilket spelades upp på kongressen. Och talet var ett kraftfullt fördömande av inte bara religiös extremism som Boko Haram, utan mot alla religiösa ledare som i tystnad ser fanatism gro runt omkring dem.

Citat från talet:
The conflict between Humanists and Religionists has always been one between the torch of enlightenment and the chains of enslavement. And let me state that one wishes that we were speaking merely of invisible chains. Alas, the chains we speak of are not only visible but cruelly palpable. All too often they lead directly to the gallows, to beheadings, to death under a hail of stones. In numerous parts of the world today the Scroll of Faith is indistinguishable from the Roll-call of Death.
[...] 
So, what should be our response to such aggression? Each event must dictate its own methodology of response, but a basic rule is – certainly not a response that fails to take cognizance of the dynamic world context in which we exist. Certainly not a response that fails to challenge the arrogance of religious imperialism, and also redresses the permissive laxities of the past. We need to deploy a new language whose message is: the world is not your jurisdiction. 
Each time some wound to religious sensibilities is used to unleash terror on innocent communities, the obvious response should be: invade and inundate that space with the very material that is alleged to have given offence. An aerial bombardment with weapons of the mind – invade that space through whatever medium of transmission is feasible. If textual – pages, chapters, illustrations, word clusters floating in space, descending on church steeples, minarets, schools, farms, factories, prisons, markets and barracks, floating down on the pompous, hypocritical chambers where self-designated theologians order the arrest, torture, imprisonment, decapitations and hangings of those alleged to be enemies of an unseen deity.
Hela texten finns att läsa hos IHEU.


Uppdatering: Inlägget uppdaterat och återpostat, efter att hela texten blev tillgänglig. Tidigare fanns bara vissa citat från The Independent.

Robin Williams 1951-2014

"No matter what people tell you, words and ideas can change the world."
RIP Robin Williams

Rebecca Goldstein får Dawkinspris

The Atheist Alliance of America har utsett filosofen och författaren Rebecca Newberger Goldstein till mottagare av 2014 års Richard Dawkins Award.
"A champion of reason and realism, in the face of reasons enemies."
Det är lite kul att priset går till en filosof, eftersom Dawkins är så tveksam till filosofi, vilket han också tar upp i pristalet nedan. Goldsteins bok om gudsargumenten har nyligen kommit på svenska: Seltzers resa - En otrolig historia om Guds existens.

Sommartid: Fotbollen har uppförsbacke i Uganda

Image credits: John Van Den Hende
 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se