31 dec. 2014

Ett år utan Gud

I nitton år var Ryan Bell pastor i en Sjundedagsadventistförsamling i Los Angeles. Men året 2014 använde Ryan till att undersöka hur det skulle vara att leva utan gudstro, eller ”mellan tro och icke-tro” som han utrycker det.
Ursprungligen verkar detta vara ämnat som ett test för hans tro men utvecklade sig till ateism och något som kan liknas vid humanism.  Om detta projekt har han bloggat hela detta år på ”Year Without God” och i föreläsningen här nedan berättar han om sin resa.  Framförallt lyfter han fram vikten av att våga ställa sig utanför sina övertygelser för att kunna ge sig själv möjligheten till omvärdering. 


Gott Nytt ÅR! #112 - Radio Houdi skålar in det nya året



GOTT NYTT ÅR!

John och Anders vill skåla in det nya året med er!

John och Anders kunde inte hålla sig så på självaste Nyårsafton spelades detta avsnittet in. Dean Martin sa att Nyårsafton är amatörernas kväll så lär dig hur man öppnar en champagneflaska på rätt sätt.
Hör vilka julklappar John och Anders fick, vi berättar om tårögda julklappar.

10 år efter tsunamin i Sydostasien ser vi Ramses styrkor sköljas bort av en tsunami i filmen Exodus. Men vi gläds åt att vi i dag lever i en fredlig tid ändå.

Hur var det nu med nyårslöften Radio Houdi gav förra året? Hur är det med nyårslöften generellt? En pastor la som nyårslöfte att leva som ateist. Hur gick det för honom?
Vi listar också de 10 största paranormala bluffarna. Pratar om Kaj Kindvalls inverkan på musiken i Sverige och internationellt.
Vi tipsar om Agnes Vold, Röyksopp, vägörenhetsorganisationer som Project Playground, Astrid, Historieätarna, Kristendomens Historia med mera.

Vi avslutar som det bör med eleganternas eleganter Frank Sinatra och Dean Martin och hur de verkligen kunde fira nyår.
Till sist skålar vi in det nya året med er, kära lyssnare, tillsammans med Frank Sinatra med “Let’s Start The New Year Right”.

SKÅL!
Vi ses 2015!


Värvningskampanj i kväll?

30 dec. 2014

Cyanide and Happiness om tomten

Cyanide and Happiness är en ganska rolig och ganska skeptisk serie som kan läsas gratis på explosm.net. Så här kan det se ut:


Mycket nöje!

Varför omvänd rasism inte är samma problem som vanlig rasism

29 dec. 2014

Sanslöst? Igen!

Dagarna innan jul kom ett nytt nummer av Fri tankes magasin Sans. I numret skriver bland andra P C Jersild, Fanny Hägerstam, Hanna Gadban och Patrik Lindenfors.

Numret tar upp en rad olika existentiella ämnen i upplysningens anda och framsidan pryds av en människa maskerad för en djävulsceremoni med rubriken ”Djävulsdyrkarnas bakvända värld” infälld i bilden. Det är religionskritik med satanofobisk undertext.

Att framställa Satan som en blodtörstig best är något man kan förvänta sig i vissa kristna kretsar, men att det sker i, så kallade, upplysta sammanhang förvånar. Djävulen kan ta olika skepnader och det är viktigt att nyansera och inte generalisera om satanister. För övrigt ser djävulsdyrkare Satan som en positiv kraft. Det är inte bakvänt, utan rättvänt, ur deras synvinkel.

Bloggen ska dock invänta att recensera tills vi läst nummer 2015-1.

Detta är inte första gången religioner behandlas sanslöst av Sans. Seglora smedja påpekade detta redan i samband med premiärnumret.

UPPDATERING/RÄTTELSE: Den riktiga rubriken är "Djävulens bakvända värld".

"All Religions Are Beautiful" #allreligionsarebeautiful



Dela din egen inspirerande berättelse #allreligionsarebeautiful

28 dec. 2014

Humor över gränsen: George Carlin om abort



Gränser är till för att överskridas. George Carlin vet hur man gör.

27 dec. 2014

Neil deGrasse Tysons julskämt upprör



Läs fler tweets och de kristnas reaktioner här

http://www.rawstory.com/rs/2014/12/neil-degrasse-tysons-christmas-morning-jokes-ignite-pious-furor-on-twitter/ 

Inte helt genomtänkt anatomilektion


Jag antar att man i denna barnbok vill visa på likheten mellan häst- och människoskelettet, men man kunde ju valt ett annat sätt. 

26 dec. 2014

Telling Stories av Theramin Trees

Denna berättelse som illustrerar vetenskapens meningslöshet är populär i amerikanska kyrkor:

"Det var en gång en musfamilj som bodde i ett piano. De visste inget om världen utanför. När pianot spelades, fylldes hela deras universum av musik. De gillade tanken att en jättestor osynlig spelare skapade musiken.

En dag bestämde sig en mus för att utforska pianot. När han återvände, berättade han för de andra mössen att han nu visste varifrån musiken egentligen kommer. Musen hade hittat olika långa vajrar som skapade noter genom att vibrera. Många möss uppdaterade sin världsbild, medan några fortfarande trodde på den osynliga spelaren.

En annan dag bestämde sig en annan mus för att utforska pianot. När hon återvände, berättade hon att hon hade kommit på varifrån musiken egentligen kommer. Hon hade hittat en rad av stora hammare som slår till strängarna så att de börjar vibrera. Många möss ansåg nu att de hade en heltäckande bild av hur deras mekaniska universum fungerade. Trots att några få möss fortfarande trodde på den osynliga spelaren, var han allmänt avfärdad.

Men pianisten spelade vidare."

Den som aldrig varit troende, förstår inte varför berättelsen är så övertygande. Signaturen Theramin Trees är ex-kristen och förklarar varför berättelsen är så kraftfull, i denna 18 minuter långa kortfilm.

Problemet med att hämta meningen med livet utifrån

Den anlagda branden i Eskilstuna är ett angrepp mot demokratiska grundvärden


Vi på Humanistbloggen önskar uttrycka vår djupaste medkänsla med de drabbade av mordbranden mot moskén i Eskilstuna. En anlagd brand mot en samlingslokal för en livsåskådningsorganisation är ett direkt angrepp mot fundamentala mänskliga rättigheter. Det här kan förstås inte tolereras i ett demokratiskt samhälle. Vi hoppas de skadade tillfrisknar och att gärningsmännen tas om handa av rättssystemet så snart som möjligt.

25 dec. 2014

"När jag hör 'God jul' mår jag dåligt"

Gefle Dagblad hade igår en lite tragisk artikel om en man som numera vägrar jul efter att ha förstått julens hedniska rötter.
Hemma hos Larz Gustafsson, 53, finns ingen julgran, ingen julmat och inget julpynt. När andra samlas och äter tillsammans, dansar runt granen och delar ut julklappar sätter han sig hellre ner hemma eller på biblioteket och läser teologisk och historisk litteratur.
– Jag avskärmar mig helt från julen, säger han.
Men så har det inte alltid varit. Larz Gustafsson berättar att han fram till 90-talet var en fanatisk julfirare. Under uppväxten i Älvkarleby följde hans familj de vanliga jultraditionerna.
[...]
Det var i vuxen ålder, några år efter att ha blivit kristen, som han började ta avstånd från julfirandet.
– Jag fick upp ögonen för att julen hade hedniska rötter. Jag insåg då att jag haft fel när jag firat jul tidigare. Genom att läsa texter av bland andra Arne Björkman upptäckte jag att julen inget hade med kristendom att göra utan hade sin grund i firandet av en fornordisk avgud.
– Jag stötte förstås på patrull eftersom många kristna menar att det är Jesu födelse som firas. Men det står ingenstans i bibeln att han föddes i december och att födelsen ska firas. Kan låta makabert men det är faktiskt hans död och återuppståndelse som utgör grunden för den kristna försonelsen.
Nu kan han till och med ta illa vid sig när någon säger god jul till honom.
– God jul är egentligen en förbannelse. När den fornnodiska avguden firades förekom också människooffer och det är inget jag ställer upp på.
Vad säger Bibeln? Hörsamma Jeremia 10:2-4.
Så säger Herren:
Ta inte efter andra folk,
bli inte skrämda av tecknen på himlen,
som skrämmer de andra folken.
De gudar folken skräms av är tomhet,
stockar man huggit i skogen.
Hantverkare har yxat till dem
och prytt dem med silver och guld.
Så ok, renläriga kristna ska kanske avstå sådant som julgran. (Och krucifix?)

Men frukta icke, det finns andra gudar att ty sig till.


Julotta 1895

“Hvarhelst vi denna morgon låta vår tanke stanna skulle vi, vore vi personligt närvarande, höra samma ord och samma sånger [...] de ord, som från vår barndom havfa en annan klang och en annan helgd än andra ord, de, som skildra huru Maria födde sin förstfödde son och nedlade honom i en krubba.”
Med dessa ord inledde Ellen Key sin predikan vid Fritänkareförbundets julotta 1895.

Fritänkareförbundet hade bildats nyåret 1894 och hade som program “att bekämpa okunnighet, vidskepelse och fördomar, vilka särskilt på den religiösa området behärska så många sinnen och mäktigt förhindra erövrandet av såväl andlig som lekamligt oberoende och väl”. Förbundet verksamhet verkar huvudsakligen varit att arrangera föreläsningar och ge ut några skrifter, och det fanns i alla fall kvar till 1909.

Keys predikan handlade inledningsvis om kristendomens otillräcklighet, i frågan om att skapa en fredlig och humanare värld.
“Jul efter jul har man upprepat änglahälsningen om frid på jorden, människorna en god vilja. Men kunna vi låta bli att le eller gråta - hvartefter våra olika lynnen - när vi besinna huru det alltjämt ser ut på jorden! [...] Under 2000 år har kristendomen visat sig icke som den makt, hvilken öfvervinna världen, utan som den, hvilken hvar dag af världen låter sig övervinnas.”
I ett stycke sammanfattar hon orsaken till kristendomens misslyckande och pekar på en lösning.
“När vi icke längre vänta ledning, omvändelse, helgelse från höjden, då vänta vi ej heller att apan och tigern inom mänskligheten skola dödas genom Guds nåd utan vi veta att vi själfva måste övervinna dem. Men aldrig blir denna väg på allvar beträdd, så länge nåden och synden och alla de olika kristna begreppen flytta synpunkten från oss själfva, från vår egen kraftutveckling. Så länge Gud anses ingripa, blir t.ex. icke den sociala frågan, icke fredsfrågan på allvar människornas egna angelägenheter. Först när vi endast räkna med mänskliga faktorer komma kulturuppgifterna att mänskligt och jordiskt lösas.”
I predikans avslutning ger Keys oss sin Jesusbild, förklarar att kristendomen gjort sitt och berättar hur människorna nu är mogna att själva ta ansvar för att forma en god värld.
“Och om Jesus - så som nutidens diktare stundom tänkt sig - skulle återvända till jorden och i denna stad besöka kyrkor och bönehus, samt på sin vandring också komma hit till vår försmädade krets, då vore det här han säkrast funne de två eller tre i sitt namn församlade, bland hvilka det vore honom godt att vara. Ty han skulle i Johannes Döparens anda säga: Mänskligheten bör växa till men mig bör förminskas. 
Och han skulle förstå oss, när vi hälsade honom, icke med ordet Herre eller med böjda knän, utan med uppburet hufvud, med utsträckta händer och med tilltalet broder: Broder i ovetenhet, broder i svaghet, broder i nöd och broder i smärta! Vi tacka dig för att du lefvat. Det behöfdes en gång att människorna skulle tro att gudomligheten var Gud för att lära sig att godheten är gudomlig; det behöfdes en gång för att vi skulle tro Gud ha blifvit människa, för att vi skulle ana hur mänskligheten kan varda gudomlig; vi behöfde läran om krubban och korset för att inse att den föraktade begynnelsen och det stora lidandet äro vägen för allt härligt på jorden: vi behöfde lära att man kan vinna sig själf endast genom att gifva sig själf. 
Men nu behöfva vi icke längre tro att du var “Gud i ringhet klädd”; nu kunna vi förstå att älska dig tusenfaldt mer såsom en av oss. Nu behöfva vi icke tro att din varelse är alla andra varelsers mått, för att vi skola kunna utveckla vår egen mänsklighet till dess högsta mått. Nu kunna vi verkligen, sedan vi ej längre vänta hjälpen ofvanifrån, på fullaste allvar göra profetiorna till sanning om ett “Guds rike” midt ibland oss! 
I denna tro finnes lifvets och framtidens segervisshet. 
I denna tro kunna vi lefva stort och dö stilla. I samklang med denna tro ljuder äfven för oss denna morgon änglahälsningen om frid på jorden, människorna en god vilja.”
Ellen Key skriver senare i en kommentar till predikan: “Femtonårig stod jag en tindrande vårdag med vissheten att trons fullhet var Gud i Kristus. Som ung kvinna förnam jag i “allhelgonalugnets” soliga frid att dess innehåll endast var Gud. Slutligen - en julottemorgon - kunde jag vittna: att hans rätta namn var lifvet.”

Citat ur “Lifslinjer II”, 1905

Fick du inte besök av tomten i år? Här får du reda på orsaken

Post by Spi0n.

24 dec. 2014

Teologisk julklapp - en falsifierbar men icke falsifierad gudsbild med vetenskapligt stöd

Thomas av Aquino ansåg sig i sitt magnum opus Summa Theologiae ha bevisat Guds existens med hjälp av fem logiska argument som sammanfattas så här hos The Philosophy Net:
  1. Den första vägen utgår från rörelsen. Vi vet att det finns rörelse i världen, eftersom vi kan iakttaga rörelse med hjälp av våra sinnen. Men allt som är i rörelse måste vara satt i rörelse av någonting annat. Om det som sätter i rörelse också är i rörelse, måste det i sin tur vara satt i rörelse av någonting annat och detta ytterligare av någonting annat osv. Thomas menar att en oändlig regress hotar och att vi därför måste anta någonting som inte sätts i rörelse av någonting annat, vi måste anta en förste rörare och denne förste rörare är Gud.
  2. Den andra vägen utgår från verkande orsaker och är också en form av regress-argument. Med hjälp av våra sinnen kan vi iakttaga en räcka av verkande orsaker. Men det finns ingenting som är verkande orsak till sig självt och det är inte möjligt att räckan av verkande orsaker fortsätter i det oändliga. Vi måste därför anta en första verkande orsak och denna första verkande orsak är Gud.
  3. Den tredje vägen utgår från skillnaden mellan det möjliga och det nödvändiga. Det finns, enligt Thomas, några ting som har möjlighet både att existera och att inte existera och det är otänkbart att dessa ting alltid skulle existera, eftersom det som har möjlighet att inte existera någon gång inte finns till. Om allting hade möjlighet att inte existera, skulle någon gång ha funnits en tid då ingenting fanns till. Men om detta är sant, skulle inte heller nu finnas någonting, eftersom det som inte existerar inte blir till på annat sätt än genom något som redan existerar. Om det alltså inte fanns något som existerade, så skulle det vara omöjligt att något började existera, och på så sätt skulle inte heller nu någonting finnas till, vilket uppenbarligen är falskt. Alltså måste vi anta existensen av något nödvändigt i verkligheten. Om allt nödvändigt gäller att det antingen har eller inte har orsaken till sin nödvändighet i något annat. Men det är inte möjligt att fortgå i det oändliga i räckan av nödvändiga ting som har en orsak till sin nödvändighet. Vi måste därför anta något i sig nödvändigt, som inte har en orsak till sin nödvändighet i något annat, men är orsak till andra tings nödvändighet. Detta kallar alla Gud.
  4. Den fjärde vägen utgår från de grader av fullkomlighet som finns i tingen. Det existerar, enligt Thomas, något som i högsta grad är sant, gott och ädelt och som har den högsta graden av vara. Det som har den högsta graden av någonting av ett visst slag är orsak till allt av samma slag. Alltså finns det något som är orsak till alla andra tings vara och godhet och fullkomlighet och detta är Gud.
  5. Den femte vägen utgår från världsordningen. Vi kan se att naturen är ändamålsenlig. Men naturen i sig har ingen kunskap och kan inte sträva mot några mål. Alltså måste naturen vara styrd av någon som har kunskap och intelligens. Det finns ett intelligent väsen som inriktar alla naturliga ting mot ett mål och detta kallar vi Gud.
Notera att det Thomas gör är egentligen inte så mycket att bevisa Guds existens som att ringa in Guds natur. Gud är den förste röraren, den första verkande orsaken, det som är nödvändigt, orsaken till fullkomlighet och det som inriktar alla naturliga ting mot ett mål. Det finns flera problem med den här inringningen - den är ju gjord på medeltiden gudbevars - ett av problemen varandes att Thomas använder den normala världens logik för att tala om händelser som vi nu vet ligger på kosmisk- och kvantnivå där den normala världens intuitioner inte håller måttet. Detta kunde han förstås inte veta.

Finns det då ingen inringning av Guds natur som skulle hålla måttet, så här nästan exakt 2000 år efter kejsar Augustus död? En vetenskapligt testbar Gudsbild som ännu inte avfärdats? Jag skulle vilja påstå att det finns det (flera faktiskt).


Tänk så här. Om Gud skapade världen och inte bekymrade sig att städa undan alla spår efter sig, vad skulle vi finna då? En mystisk kraft som genomsyrar hela universum som fortfarande verkar för att expandera själva rummet. I give you .... mörk energi.

Borde vi inte också finnas tydliga tecken på Hans existens, i form av en uppenbarligen mätbar men inte helt identifierbar massa som finns ingenstans och överallt? Mörk materia. Båda dessa fenomen har dessutom fördelen att vetenskapen inte vet vad de är - de är således mysterier.

God-of-the-gaps säger du? Inte så snabbt, säger jag. Även om man lyckas fastslå ungefär vad mörk energi och mörk energi är för något så har vi med detta bara fullföljt Thomas av Aquinos ursprungliga plan: vi har ringat in Guds natur - Hans själva väsen, men denna gång med hjälp av vetenskapen.

Om man kan dyrka denna Gud och böna honom om att ingripa i det dagliga livet? Självklart kan man det. Hur denna Gud skulle ingripa i det dagliga livet är dock något oklart eftersom vi inte vet riktigt vad mörk energi och mörk materia är för något. Så Gud kan fortsätta arbeta på sitt mystiska sätt.

Mörk materia, mörk energi - uppenbarligen handlar det om mörkrets herre: Dominus tenebrae. Att det skulle vara en sådan Gud vetenskapen till slut identifierade förklarar dessutom tillvarons djävlighet - varför sjukdom, lidande och död existerar.

Sådär. En falsifierbar men icke falsifierad gudsbild med vetenskapligt stöd. Håll tillgodo.

Happy Cthulmas


Finns det några onda barn här...?

Egentligen har Cthulu ingenting med julen att göra, men verklighetsförankring verkar ändå inte vara något kriterium vad gäller att claima julen för sig själv, så vem bryr sig.

Ni som inte är Cthuly-dyrkare gör bäst i att komma ihåg vad julen egentligen handlar om, så här under det som påstås vara den kristna konsumismens högtid.

23 dec. 2014

”Var är opartiskheten kring religion, SVT?”

Christer Sturmark har skrivit en debattartikel om SVT:s "Runda bordet". I det senast avsnittet samtalade fem religiösa personer och företrädare för olika trossamfund om religionens roll i samhället. En större dynamik, och sekulära perspektiv, efterfrågas i samtalat:
Hur tänkte SVT när redaktionen satte samman en sådan panel? 
Föresvävade det den aldrig att en sekulär humanist som till exempel P C Jersild eller Lena Andersson skulle kunna tillföra ett perspektiv på de traditionella religionernas roll i samhället? 
Ett samtal mellan enbart religiösa människor om religionens roll i samhället blir både ointressant och förutsägbart. 
Skulle SVT göra ett program om socialdemokratins roll i samhället med enbart socialdemokratin runt bordet? Eller liberalismens roll med enbart folkpartister runt bordet? 
Jag är uppriktigt nyfiken på hur man har tänkt här. En sekulär person, som tror att verkligheten är naturlig snarare än övernaturlig och att en mänskligt grundad etik är att föredra framför en gudomligt sanktionerad etik, skulle givetvis kunna tillföra perspektiv på programmets centrala frågeställning som en grupp religiösa personer inte kommer att prestera.
Läs hela artikeln på SVT Opinion.

En önskan om ett liv till



Om jag får önska mig något övernaturligt i julklapp så vill jag i ägna mitt nästa liv liv åt musik. Inte för att forskning är tråkigt eller o-kreativt, det är det inte, utan för att väl komponerad och bra utförd musik kan greppa tag i själva känslolivet och skaka om på ett sätt ingen vetenskap eller annan konstart kan.

Via min nuvarande favoritblogg - Why Evolution is True - fick jag tips om Pentatonix julskiva för i år. Håll till godo. Tipsa gärna er egen favoritjulmusik i kommentarerna.

God Jul eller Glad Kristmäss!

Norska Human-Etisk Forbund önskar alla en God Jul, oavsett hur de firar högtiden.


Undra om det finns någon symbolik med den öppna elden?

Håll på traditionerna (om ni vill)

22 dec. 2014

Fem enkla steg för att konvertera till ateism

Eftersom jag har presenterat tio enkla tips för attkonvertera en ateist till valfri teistisk religion, måste jag i rättvisans namn även presentera fem enkla steg att följa för den som vill konvertera till ateism. Är du trött på att försvara en simplistisk världsbild? Har du ett öppet sinne? Vill du ta avstånd från vidskepelse? I så fall kan ateism vara ett alternativ för dig! Dessa steg kan hjälpa dig på vägen:

1. Vet du vad du tror på? Undersök myternas ursprung!

Vet du t.ex. varför du är katolik eller protestant? Baptist? Pentekostalist? Är du katolik för att du är döpt in till den Katolska kyrkan eller är du katolik för att du delar Katolska kyrkans tro? Skriver du under på någon lära, eller är din tro odefinierad och personlig? Tror du som du gör för att du hamnat i en viss trosinriktning eller har du valt att ansluta dig till den inriktning som bäst stämmer med din tro? Även om du inte har någon intention att lämna din tro är detta en intressant kunskap, men det är också en utmärkt rustning för resan som du har framför dig. Kan det vara så att det verkligen betyder otur att se en svart katt springa över vägen? Kan det vara så att Jesus verkligen föddes av en jungfru och att han uppstod på tredje dagen? Är det verkligen storken som levererar nya barn? Eller finns det andra orsaker till att man brukar säga så? Kunskapen om en myts ursprung är en utmärkt språngbräda för att ta sig vidare.

2. Läs och förstå din heliga skrift!

Vad står i den heliga skrift eller katekes som är knuten till din tro? Sträcker sig anspråken utanför religionens domäner och in på naturvetenskapens, t.ex. genom att ha åsikter om jordens ålder eller människans ursprung? Om så, anser man att din heliga skrift har rätt eller fel, och varför? Finns det några moraliska påbud, är dessa sunda eller osunda, och varför? Kan man härleda något om Guds åsikter och värderingar genom att läsa texten? Har han t.ex. utfärdat rimliga eller orimliga belöningar eller straff? Delar du din Guds värderingar?

3. Hur värderar du ett anspråk? Och hur värderar du ett anspråks sannolikhet?

När du vet varifrån en myt kommer och vad myten egentligen säger, kommer du förmodligen att bli nyfiken på argumenten som syftar till att belysa problemen med myten. Tänk dig att du ska ta ställning till påståendet att en man kan bota spetälska genom beröring eftersom mannen är Guds son, och till påståendet att en annan man kan bota spetälska genom antibiotikakurer eftersom antibiotika kan förgifta skadliga mikrober. Båda påståendena kan vara korrekta, vilket förtjänar mest tillit? En Gud som demonstrerat sin kapacitet genom att vid ett tillfälle för länge sedan skicka en agent till jorden för att bjuda på några tricks, eller en omsorgsfullt framtagen procedur som kan upprepas?

4. Är du kapabel att ifrågasätta dina egna föreställningar?

Hur använder du information som går emot dina rådande föreställningar? Många personer gillar sina föreställningar. Att vi bara använder tio procent av vår hjärna kan vara kittlande tanke, vi kanske gillar den med tanke på vad den skulle kunna insinuera. Att Albert Einstein var dålig på matematik kan vara en hoppfull tanke, givet hans uppenbara hans briljans. På samma sätt kan det vara frestande att tro att man har en kärleksfull relation med Universums skapare. För att överge en föreställning, måste man vara kapabel att ifrågasätta den. Det finns massor av människor som lever lyckliga och framgångsrika liv utan gudstro, och den livskvalité som man kan vara rädd för att förlora, kan snarare stå i vägen för något mycket bättre. Och det råder ingen brist på förebilder. De nobelprisvinnande fysikerna Erwin Schrödinger och Niels Bohr, matematikerna Alan Turing och John Conway, politikerna Olof Palme och Bengt Westerberg, författarna Franz Kafka och Ian Banks, filosoferna Arthur Schopenhauer och Ted Nelson, skådespelarna Kevin Bacon och Gene Wilder, rockstjärnorna Roger Waters och Frank Zappa.

5. Föreställ dig en vardag utan Gud!

Att övervinna sin tro innebär egentligen ingen förlust, och frånvaron av tro innebär egentligen inte någon torftighet. De allra flesta människor lever gott utan att tro på de flesta väsen mänskligheten har hittat på under åren. Det går att gilla gospel, det går att äta julskinka och det går rentav att gå i kyrkan, trots att man inte delar föreställningarna.

Dessa fem steg kan vara en väg, men inte nödvändigtvis den enda vägen, till ett öppnare och friare sinne! Som Konfucius så klokt lär ha påstått, så har man bara två liv - det andra börjar när man inser att man bara har ett. God Jul!

Ha en (h)ärlig jul!

Gästinlägg av Catarina Thestrup:
--------------------------------------------

Ha en (h)ärlig jul!

De flesta av oss funderar lite extra såhär i jultider över hur vi kan ta väl hand om våra relationer och hur vi kan bidra till en bättre värld. Det enklaste och mest effektiva sättet är att sluta med lögner, alla lögner, även de vita små lögnerna. Om vi slutade att ljuga både för andra och för oss själva skulle världen bli mycket bättre. Var ärlig! Och börja nu! Ljug inte för barnen om tomten eller för dig själv om att julen egentligen är något den inte är.

Men vi måste väl i alla fall tillåtas ljuga om tomten för barnen på julafton? Det kan väl inte vara fel att ”förgylla” barnens jul med lite magi? Men varför ska vi ljuga för barnen om jultomten? Alla andra dagar förväntas barnen kunna skilja på verkliga människor och fantasifigurer. Få föräldrar lurar sina barn att Kalle Anka finns i verkligheten och tycker för den sakens skull inte att de fråntar barnen något eller hämmar deras fantasi, och om barnen tror att det finns ett spöke under sängen, så tittar vi under sängen tillsammans med dem och pratar med dem på ett rationellt sätt om att det inte finns spöken. Även de små till synes oskyldiga och ofarliga lögnerna får konsekvenser. De kostar i tillitskapital. Barn är sårbara och saknar egna filter och är helt beroende av vuxna (speciellt av sina föräldrar) för att förstå och tyda verkligheten. Barnen ska kunna lita till 100 % på att föräldrarna inte ljuger för dem. Och en annan risk med att ljuga för barn är att det öppnar upp för dem att ljuga. Det sänder signalen att det är ok att ljuga om vissa saker och tro på vissa saker och varelser som det saknas bevis för.

På samma sätt som det saknas bevis för tomtens och för spökens existens saknas det också bevis för guds existens. Att reflektionslöst dras med i julens religiösa idéer och traditioner är också att leva med i ett slags kollektiv lögn. Religiös tro och tradition är lika i det att båda praktiseras utan krav på rationalitet eller på svar på frågan varför man tror på det man tror eller gör det man gör. När vi går mot ett alltmer upplyst, globalt, och individualistiskt samhälle blir det omöjligt att hävda att hänsyn skall tas till just en grupps tro eller en grupps traditioner. Och den enda positionen möjlig blir då att religiös tro och tradition inte kan ha någon särställning utan måste bedömas med samma måttstock som allt annat, d v s all tro (också religiös) och alla handlingar (även traditioner) måste bedömas utifrån anledningarna och beläggen för tron och handlandet. Man är inte fri från ansvar bara för att det man tror på eller gör kallas religion eller tradition. Att söka efter sanningen och att vara ärlig innebär att aldrig tro på något utan bevis eftersom att tro på något utan bevis i sig är oärligt.

Att vara god och göra rätt har, i motsatt till vad många tror, inget att göra med att vara religiös och att följa traditioner. Det har med ärlighet att göra och med kunskap och analysförmåga. Det finns ingen ursäkt för att vara oärlig. En lögn är en lögn även om den sägs för att inte skada eller för att alla andra ljuger. Och en lögn blir inte mer sann för att den sägs av många – antalet som tror på något har inget att göra med hur sant något är. Och sanningen ska inte bara sägas när det passar, utan ALLTID. Ärlighet betyder att göra sitt bästa och att ta ansvar för det man gör. Det är bara genom sanning vi kan förbättra världen!

Ha en (h)ärlig jul!

Catarina Thestrup

"De är gjorda av kött"

En julsaga

En vinterdag för 65 miljoner år sedan tittade två tyrannosaurus rex upp mot himlavalvet. De såg hur en komet exploderade när den inträdde i jordens atmosfär. Den efterföljande katastrofen utplånade dinosaurierna. En ny värld föddes, dominerad av däggdjur.

Bild från: http://originalpaints.com/illusion-scene/

21 dec. 2014

Årets sista podcast: #111 – Radio Houdi Serverar Julbord



Välkomna till julavsnittet och årets sista Radio Houdi. Följ med John och Anders när de serverar godsaker från ett dignande julbord

På dagen då vintersolståndet gör att vi går mot ljusare tider bjuder John och Anders från julbordets läckerheter och pratar om Jesus, julen, Gävlebocken, pinsamma artistminnen, shalom Herr Talman, hånfullt om självmord, katter i julgran, Michael Jackson och Siegfried & Roy.

John och Anders väljer också konceptalbum, jullåtar och ger tips om bra julfilmer.

Julen är tiden då vi ska tänka på familj, vänner och de som har det svårt.
John berättar om sin medverkan till Project Playgrounds arbete för barn i kåkstäderna i Sydafrika.

Med det önskar Radio Houdi alla lyssnare en God Jul och ett Gott Nytt År!

Glad HumanLight!

Idag vid vintersolståndet firas HumanLight av humanister i framför allt USA. Ryan Somma skriver i The Humanist om att "när vi firar vintersolståndet, firar vi vår plats i den häftigt episka mänskliga historien":
In 2007 the American Humanist Association became the first national sponsor of HumanLight, the humanist holiday celebrated on or around December 23. The HumanLight website describes the holiday as celebrating and expressing “positive humanist ideals and values: Reason, Compassion, Hope, Humanity.” I loved the idea of having a humanist holiday, but on a forum promoting HumanLight, I had to ask why we needed it “when we have a perfectly, brilliantly secular holiday in the winter solstice?” 
“Because the winter solstice has no meaning,” one participant informed me. 
No meaning? It took me a while to understand why this answer shocked and offended me so much. Having read the wondrous musings of Carl Sagan, Isaac Asimov, Jacob Bronowski, Jared Diamond, and many other modern exponents of science, I know that in the context of human history, of evolution, and our place in the cosmos, the winter solstice is arguably the most significant day of the year for all of human civilization.
Läs vidare i The Humanist.
Mer information om HumanLight

"The wonderful and terrifying implications of computers that can learn"



Som om det inte vore nog med Talibaner, Sverigedemokrater och växthuseffekten. Här har ni något att oroa er för som kommer att förändra allas våra liv i grunden: datorer som kan lära sig.

20 dec. 2014

19 dec. 2014

Ny lag gör inte tolkningarna vid skolavslutningar enklare

Mikael Oscarsson, riksdagsledamot (KD), skriver i UNT om att skolavslutningar skall kunna förmedla ett kristet och "självklart" kulturarv:
För oss kristdemokrater är det en självklarhet att försvara möjligheten att hålla skolavslutningar i kyrkor. Samlingarna är påminnelser om vårt lands kristna kulturarv och om varför vi firar jul.
Det kan hända att kristdemokrater behöver en årlig påminnelse om varför de firar jul, men Oscarsson kan inte utgå från att övriga har samma behov. Sedan firar vi helt enkelt jul av olika anledningar och det finns ingen "rätt" anledning. Om man skall lära sig varför svenskar i allmänhet firade jul för 100 år eller 1000 år sedan, får man gå på en historielektion, inte till kyrkan. Till kyrkan går man för att fira kristmäss.

Artikeln är skriven med anledning av den av förra regeringens föreslagna förändringen av skollagen, där det föreslås att "enstaka konfessionella inslag" skall tillåtas:
Trots första stycket får det i annan utbildning än undervisning förekomma enstaka konfessionella inslag som syftar till att överföra och utveckla traditioner som är en del av samhällets kulturarv. Deltagandet i sådana delar av utbildningen som innehåller konfessionella inslag ska vara frivilligt.
Oscarsson debattinlägg innehåller fler konstiga och kristocentriska resonemang, men jag skall bara ta upp ett till. Han skriver avslutningsvis att "Tolkningsproblematiken blir bra mycket mindre i det nya lagförslaget." Detta är förmodligen en allvarlig felbedömning.

I författningskommentarerna till lagförslaget står det:
Det är inte möjligt att uttömmande reglera exakt vilka inslag som kan täckas av den föreslagna regleringen, men det kan t.ex. handla om att sjunga psalmer eller andra sånger och musikstycken som är kopplade till den aktuella högtiden även om dessa har ett konfessionellt innehåll. Det kan också innebära att en präst eller andra med motsvarande roll medverkar i högtiden. Det ligger självfallet i sakens natur att en präst både är och uppfattas vara en representant för konfessionen. I de fall en prästeller motsvarande medverkar vid högtiden bör denne tillåtas att utföra handlingar som måste betraktas som konfessionella. Däremot bör det inte få förekomma att barn eller elever känner sig tvingade att delta aktivt i inslag med konfessionell prägel. De bör t.ex. inte uppmanas eller förutsättas aktivt delta i bön. Trosbekännelse bör inte heller förekomma.
Ett exempel för att understryka tolkningssvårigheten. Får prästen säga "Vi ber - Vår Fader"? Är det en uppmaning? Förutsätts eleverna delta?

Att det fortfarande kommer blir bedömningssvårigheter, men med fler konfessionella inslag, inser de som tänkt efter. Justitieombudsmannen skriver i sitt yttrande:
Syftet är att förtydliga regelverket och skapa ett större utrymme för förskolor och skolor att anordna samlingar i kyrkor och motsvarande lokaler. [...] 
Rent allmänt kan anföras att det även vid den praktiska tillämpningen av den föreslagna undantagsbestämmelsen, som tillåter enstaka konfessionella inslag bara under vissa omständigheter, sannolikt kommer att uppstå svårbedömda gränsdragningsfrågor. Det kan alltså befaras att den nya bestämmelsen i skollagen inte kommer att göra det lättare för skolledare att veta hur aktiviteter ska utformas för att vara förenliga med skollagen. Det uppgivna syftet att förtydliga regelverket uppnås med andra ord inte
Och myndigheten som har till uppgift att granska skolans verksamhet håller med:
Skolinspektionen instämmer i att det finns ett behov att tydliggöra vad som ska gälla
beträffande skolavslutningar och andra sammankomster i kyrkan för skolor med offentlig
huvudman.
[...] Skolinspektionen är emellertid tveksam till att det nu aktuella förslaget bidrar till att tydliggöra detta. Förslaget som det nu är utformat väcker enligt Skolinspektionen fler frågor än klargöranden.
Förhoppningsvis lyssnar regering och riksdag i allmänhet mer på dessa myndigheter, än på de som missionerar för att det kristna kulturarvet skall återuppstå. Det behövs inte mer konfessionella inslag i skolan, utan istället behövs insikten att skolavslutningarna först och främst är till för eleverna. Därför skall de utformas så de passar alla elever.

"Varför välkomnas inte barnen längre?"

Mikael Göransson, humanistisk officiant, har skrivit en insändare i Mitt i Järfälla om att Järfälla kommun beslutat att slopa den ersättning som kommunen tidigare givit officianter vid barnvälkomnanden. Hur tänkte kommunen när man drog in de ickereligiösa välkomstceremonierna
för barn?
I nästan tjugo år har jag fått förmånen att vara borgerlig officiant i Järfälla kommun. Det innebär att jag hjälpt till med välkomstceremonier för barn och begravningar utan kyrkliga eller andra religiösa inslag. Det har varit uppskattat. Dessutom det mest meningsfyllda jag gjort som förtroendevald. [...]
Som officiant i Järfälla kommun förordnades jag 1996 och blev arvoderad (något). Du som använt dig av denna fina service har blivit bjuden på detta av kommunen och mig, som jag brukar säga. Andra fakturerar jag. Dessa något unika kommunala tjänster borde ha diskuterats under alla dessa år, men så har ej skett. En fin service som inte varit föremål för bra ledarskap. Men sent omsider vaknade politikerna och beslöt då i mars i år att slopa denna service från årsskiftet.
Läs resten av insändaren i Mitt i Järfälla 16 december 2014 s.2

Midvinter och jul - omtankens tid!

Information från Insamlingsstiftelsen Humanisthjälpen
------------------------------------------------------------------------

Förr firades midvinter vid solens återkomst. En lång fest under en sträng årstid, mot en varmare framtid. För överlevnaden krävdes omtanke om varandra. Idag firas julen annorlunda. Men omtanken finns kvar, gåvor hör till julen. Låt din gåva värma dem som lever utanför omtanken!

Ge en gåva!
Ge en gåva, med eller utan Gåvobevis, via vår Donationssida, som tar betalkort.

Du kan även donera via giro eller överföring, Plusgiro 90 02 79-1 eller Bankgiro 900-2791. Vill du ha Gåvobevis, maila oss när du gjort donationen, så skickar vi per mail.

Bli månadsgivare!
Många bäckar små... En Donation i Månaden ger våra hjälpmål en mer beräkningsbar ekonomi. Och givarglädjen varar året om! Även det en lämplig julklapp. Maila för särskilt Gåvobevis.

Vid frågor, maila, vi svarar snabbt! kansli@humanisthjalpen.se

Årets julklappstips

18 dec. 2014

We’re All Different, Yet The Same

Den taiwanesiska megapopstjärnan Jolin Tsais senaste video baseras på en verklig historia om ett par som levt ihop i 30 år. När den ena partnern på ålderdomen lades in akut på sjukhus, nekades den andra partnern att samtycka till viss vård, eftersom hon inte var legal maka. När hon tillfrågades om sin relation till patienten kunde hon bara svara "en god vän". Musikvideon har fått stor uppmärksamhet i Taiwan, inte minst för att skådespelerskan Ruby Lin spelar en roll i den. [GSN]

Det pågår en debatt om samkönade äktenskap i Taiwan, men ännu finns ingen lagstiftning som stödjer detta.

Vedervärdiga ideologier


Vi måste stoppa SD och deras vedervärdiga ideologi. Det här är ett oförargligt påstående som ligger i tiden. Men det är inget oviktigt påstående utan tvärtom en viktig markering att göra gentemot högerextremism och rasism. Vi argumenterar mot SD för att deras idéer skulle orsaka skada om de implementerades. Det är inte så att de som företräder SD är onda personer som vi vill hindra, helt oavsett vad de tycker och tror. Vi vill stoppa deras ideologi.

Vi måste stoppa IS och deras vedervärdiga ideologi. Igår rapporterade media om att IS dödat över 150 kvinnor som vägrat gifta sig med IS-krigare. Dagen innan rapporterades om att Talibanerna mördat nästan 150 barn på en skola i Pakistan. Men att vilja stoppa IS och deras vedervärdiga ideologi är inte riktigt lika oförargligt. Prova att skriva det på Facebook ska ni få se, något jag gjorde igår. Plötsligen handlar det inte om en farlig ideologi längre, utan om onda människor som hade kunnat motivera sina onda handlingar med vilken ideologi som helst. Och kom ihåg att nazisterna och kommunisterna var värre.

Menar man då att svenskar egentligen är goda men kan falla offer för SD:s ideologi om ingen säger ifrån, medan människor från Afghanistan och Irak egentligen är onda och kan motivera sina ondskefulla handlingar utifrån vilket kärleksbudskap som helst? Att påstå detta vore rasism och inkonsekvens. Menar man att eftersom nazister och kommunister mördat fler så är islamism ett marginellt problem? Att påstå detta vore att relativisera våldet i Mellanöstern bortom alla rimliga gränser.

Nej, det är en medmänsklig skyldighet att arbeta mot våldsideologier. Alla våldsideologier. Islamism är en sådan ideologi

Talibaner, Al Shabaab och IS har något att samlas kring, en gemensam ideologi att driva, något som de tillsammans håller för heligt. Utan detta hade de inte haft något gemensamt. Denna ideologi innehåller enormt ondskefulla uppmaningar och regler om hur man korsfäster oliktänkande och håller slavar. Om bara budskapet hade varit att de skulle överösa sina motståndare med blommor hade vi inte haft lika stora problem. Det är samma sak inom politiken. Jämför kommunister med socialdemokrater, fascister med konservativa.

Läror som innehåller våld används också för att berättiga våld. Det här borde inte förvåna någon.

17 dec. 2014

Svenskar och samer

Per Dannefjord skriver på sin blogg om nationella identiteter - Svenskar och samer - återgivet nedan i sin helhet.
Svaret till Björn Söder borde vara: "Är du medborgare så är du, i övrigt är svenskhet ett påhitt som varken går att definiera på ett rimligt vis eller tillskriva något särskilt värde. Uttalandet är således ointressant och säger ingenting om vare sig de grupper som diskuteras eller om någon vars förfäder bott i Sverige i sexton generationer. Vill någon kalla sig svensk, eller identifiera sig som svensk är det bara att göra det. Om någon inte vill är det precis lika okej, oavsett var eller av vem vederbörande är född."
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Svenskar och Samer

En riktigt dyster situation är när någon säger något dumt och får en mängd invändningar som alla är lika dumma som det de kritiserar. Det är illa nog med fiender, men inte så illa som ”vänner” vars uppfattningar är svåra att acceptera.

Björn Söders uttalande om samer, judar och kurder var obehagligt och förtjänade definitivt kritik. Han gör skillnad mellan människor på ett sätt som rimligen inte går att försvara. Han antar att vi har en och endast en grundläggande identitet och att det går att gruppera människor i enlighet med denna. Det är i sig fel på en mängd sätt, och jag går in mer i detalj på det problemet här.

Reaktionen lät inte vänta på sig och ett stort antal röster hävdade omedelbart att detta var rasistiskt och att man visst kan vara svensk även om man är kurd, jude eller same. Jag håller med om det, men hävdar ändå att reaktionen var problematisk och bidrar till att reproducera de problem Söder står för. Att jag håller med bygger emellertid på att jag enbart betraktar svenskhet som ”medborgarskap”, eller att man helt enkelt är invånare i Sverige. Vilket vi bestämmer oss för har mindre betydelse för mitt argument. Söder skulle inte hålla med om detta, utan hävda att svenskhet är något annat och mer än att vara medborgare eller bo i Sverige. Jag skulle alltså hävda att de utpekade grupperna (hur de nu ska avgränsas) är svenskar i alla relevanta avseenden och hur de själva definierar sig eller betraktar sin identitet intresserar mig inte i det här sammanhanget. De har de rättigheter och skyldigheter som följer av deras formella status och det är hela saken.

Genom att uppröras över Söders uttalande och hävda att judar, kurder och samer visst kan vara svenskar, utan att samtidigt göra en distinktion mellan identitet och formell tillhörighet är att göra samma fel som Söder men dra gränserna på ett annat sätt. Då är svenskhet fortfarande något som dels är separerat från medborgar- eller invånarskapet och samtidigt markeras fram som något eftersträvansvärt. Om det inte tillskrivs något särskilt värde finns det inget skäl att uppröras över att någon utesluts.

Om vi accepterar denna grundpremiss har vi alltså sagt att Söder har rätt i att svenskheten är något värdefullt. Det är närmast självklart att inte alla människor i världen kan vara svenskar, om så vore hade det inte längre något värde. Dessutom accepteras idén om judar, kurder och samer som distinkta grupper (som visst kan vara svenskar). Stora delar av den kritik Söder har fått bygger alltså på samma föreställningar som Söder uttrycker.

Svaret till Björn Söder borde istället vara: ”Är du medborgare så är du, i övrigt är svenskhet ett påhitt som varken går att definiera på ett rimligt vis eller tillskriva något särskilt värde. Uttalandet är således ointressant och säger ingenting om vare sig de grupper som diskuteras eller om någon vars förfäder bott i Sverige i sexton generationer. Vill någon kalla sig svensk, eller identifiera sig som svensk är det bara att göra det. Om någon inte vill är det precis lika okej, oavsett var eller av vem vederbörande är född.”

Jag har i många avseenden mer kultur gemensamt med vissa av mina samiska, judiska och kurdiska vänner än jag har med exempelvis Björn Söder även om de förra inte gillar Evert Taube eller äter falukorv. Det finns förmodligen minnen och koder som jag har gemensamt med många ”svenskar”, men inte med alla och hur som helst är dessa oanvändbara för att göra distinktioner mellan människor. Den svenskhet som Söder och SD talar om är jag inte intresserad av och det är fortfarande ingen som har lyckats visa vad den består av. Det enda som presenteras är vaga floskler eller banala exempel på sådant som vissa gillar och andra askyr. Oavsett hur ”svensk” definieras kan vi konstatera att det finns stora skillnader mellan personerna i den kategorin. Vår omtanke eller vårt ansvar kan inte bygga på att en person definieras som, eller kallar sig, svensk.

Det finns mycket som är bra med Sverige, men jag kan knappast vara stolt över att jag är svensk. Jag hade bara turen att växa upp här. Det är jag glad för, men att min eventuella svenskhet skulle ha eller ge mig något särskilt värde är en helt annan sak, och den gör mig mest illa till mods.

Än värre blir det när Mattias Åhren uttalar sig. Han är same, enligt tillgängliga definitioner, och ger Björn Söder rätt. Han menar att samer inte är svenskar och att ”man har rätt till särbehandling om man har en kulturell bakgrund som är annorlunda än majoritetsbefolkningen”. Citatet skulle vara en korrekt beskrivning av apartheid. Han menar att det är detta som ger samerna rätt till ett eget parlament, men tycks oförmögen att se att den lagstiftningen är ett utmärkt exempel på rasism, om än förklädd i omtanke och dåligt samvete. Grunden för särbehandlingen är någon slags idé om ras, det är bland annat blodsband som gör dig till same. För att få rösta i sametinget måste du dessutom anse dig vara same. Åhren och Söder uttrycker således precis samma grundsyn och den är rent av värre i Åhrens fall eftersom han uttryckligen talar om särbehandling.

Man får gärna anse sig vara same om man vill och jag kan utan vidare se ett värde i att det samiska språket förblir levande, men att blodsband och kollektiv identitet skulle ge dig särskilda rättigheter är och förblir djupt obehagligt, såväl i Sverige som i Sydafrikas apartheidstat, i Israel eller varhelst det förekommer.

Det som är oroande här är dels, naturligtvis, att ett parti som SD har så många sympatisörer, men också att deras grundföreställningar tycks delas av många som inte alls röstar på dem. Nationalism är alltid problematisk, även i de mindre uppseendeväckande formerna.

Per Dannefjord

"Talibanernas massmord är inte en isolerad händelse"

Gulal Ismail kommenterar i norska Fritanke talibanernas vedervärdiga attack igår.
I dag vaknade jag till en svart dag. På vägen till kontoret fick jag reda på att en skola i min hemstad, Peshawar, hade tagits som gisslar av den militanta gruppen «Tehreek-e-Taliban Pakistan». De hävdar att det var en reaktion på militärens operation mot talibanerna i Pakistans stamområden. Under dagen har terroristerna dödat mer än 130 barn på skolan och flera hundra er skadade.
Det är inte bara en skola som er tagen som gisslan av talibanerna – ett helt land er taget som gisslan. Detta påminner mig om den dagen då Malala blev skjuten av talibaner för att hon förespråkade undervisning för flickor. Att angripa undervisningsinstitutioner och sprida fruktan i de ungas sinne är talibanernas metod. Då de påbörjade ockupationen av Swat-dalen och FATA-områdena i nordväst-Pakistan, ödelade de mer än 400 skolor. [min översättning från norska]
Läs hela kommentaren på fritanke.no.

Gulal Ismail tilldelades i somras utmärkelsen International Humanist Award. Hon är grundare och ordförande för Aware Girls, en organisation som arbetar för bemyndigande av kvinnor, feminism och fred i Pakistan.

En längtan efter frihet


Bilden visar kvinnor som demonstrerar mot hijabtvånget i Iran, några dagar efter revolutionen 1979.

16 dec. 2014

Moraliseringsbakslag

Ulf Ekman har räknat ut att svordomar inte bör användas, då de utarmar språket. Antingen så svär han för mycket, eller så har han inte identifierat hela sanningen. Notera Andreas Holmgrens tjusiga smashboll på Twitter:


Sverigedemokraterna är i första hand nationalister, inte rasister

Sverigedemokraterna skiljer på medborgarskap och nationalitet. Skall det vara så svårt att förstå? När Björn Söder menar att samer inte är svenska, så menar han inte att de inte skall vara svenska medborgare med samma rättigheter som övriga sådana. Han sorterar dem utifrån en nationstanke som är den bärande idén hos Sverigedemokraterna. Eftersom han inte sorterar dem utifrån gener är han inte ens rasist. Han är nationalist, och det är han tyvärr stolt över.

Jag vet inte om det är av lättja eller oförstånd som journalisterna inte tycks kunna göra reda för dessa begrepp. Går det inte att hålla begreppen rasist och nationalist i huvudet samtidigt och skilja dem åt? Kanhända begår Söder ibland misstaget att placera människor till en viss ”nation” på grundval av deras biologi (t ex hudfärg), men det är kulturen, inte biologin, som han och hans partikamrater hakar upp sig på. Om journalister och andra skribenter kunde sluta tramsa med sitt skadeglada skrockande över att de trasslar in sig i sin egen retorik, så kunde vi kanske börja trassla ut dem så att folk kan se deras grumliga argument sådana de verkligen är. Att ropa rasist är inte ett dugg bättre än att ropa varg. På det viset kan jag förstå, fastän inte sympatisera med, Söders frustration över att inte kunna göra sig förstådd. Men han gör ju inte saken bättre med sitt uppförande.

Vad grundar jag då min beskrivning av Söder & co som nationalister men inte rasister på? Jo, på Sverigedemokraternas eget principprogram, som är lätt att finna på deras egen hemsida. Låt oss titta på några citat.

”Eftersom vi definierar nationen i termer av kultur, språk, identitet och lojalitet, och inte i termer av historisk nationstillhörighet eller genetisk grupptillhörighet, så är vår nationella gemenskap öppen även för människor med bakgrund i andra nationer.”

Här ser vi hur de definierar nationen. Sverigedemokraterna har även folk med invandrarbakgrund i sitt parti (rätta mig om jag har fel). Jag tror att även den mest mörkhyade skulle vara välkommen, förutsatt att hen låter sig assimileras. De nämner sedan bland andra samer som tillhörande en annan nation inom den svenska staten, undantagna från ”allmänna assimileringssträvanden”.

”Att kärleken till den egna nationen och viljan att befrämja dess intressen vid
flera tillfällen i historien har vänts till hat och aggression mot andra nationer är ett beklagligt faktum. Att på dessa grunder avfärda alla former av nationalism och fosterlandskärlek är dock … befängt…”

Här nämner de nationalism och ”fosterlandskärlek”, patriotism, i samma mening och likställer dem troligen. Men det går också att vara patriotisk utan att vara nationalist (hoppsan, nu blev det tre begrepp samtidigt, går det?)

”Sverigedemokraterna ser nationen som den viktigaste, äldsta och mest naturliga mänskliga gemenskapen efter familjen.”

Detta kallas för primordialism och är en form av nationalism som anses härstamma från Rosseau och vara motbevisad. Min källa i detta fall är dock Wikipedia, rätta mig återigen om jag har fel. Men oavsett detta så ser vi hur SD ser på nationen. Det är den "naturliga" grunden för den samhällsgemenskap de vill skall vara förhärskande i Sverige. Då kan det vara på sin plats att se närmre på hur de definierar den svenska nationen.

”Sverigedemokraterna definierar den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur. Medlem av den svenska nationen kan man enligt vår uppfattning bli genom att antingen födas in i den eller genom att senare i livet aktivt välja att uppgå i den.”

Lojalitet, identitet, språk och kultur. Här har Söder problem med Ismail som har en både svensk och kurdisk identitet. Enligt Söder kan man bara ha en identitet. Låt honom bevisa att man inte kan identifiera sig med mer än en ”nation”. Procenträkning räcker inte.
Språk, vidare. Det är svenskan som gäller, förstås. Enkelt? I frasen ”ärans och hjältarnas språk” lär det bara vara ordet ”och” som är ursvenskt. Vi lånar in främmande ord, ska vi sluta med det och göra som islänningarna? Är alla dialekter lika svenska? Hur är det med älvdalskan? Vem bestämmer vilken svenska som är den rätta, gemensamma (akademin?) och vad gör vi med dem som använder "fel" svenska?
Kultur, slutligen. Detta har ett eget kapitel i principprogrammet, där man kan läsa följande:

”Kultur skulle kunna definieras som levnadssättet som förenar ett samhälle eller en viss grupp av människor. Som sådant inkluderar det bland annat språk, beteendemönster, seder och högtider, institutioner, konst och musik, klädsel, religion, ritualer, lekar, värderingar och normer för lagar och moraliska system.”

Konkretare än så blir det inte. Jo, vi ser en bild av ett fat med kräftor, två skummande glas öl, två nubbeglas, knäckebröd och ost mot en bakgrund av solbelysta tallar på en skärgårdsklippa. Det konkreta exemplet på något osvenskt är kvinnlig omskärelse. Jag skulle vilja veta vilka fler fenomen som räknas in i den svenska kulturgemenskapen och vilka som räknas ut. Låt oss skapa en svenskhetsskala där kräftskiva utgör 100% (eftersom Söder gillar procent) och kvinnlig omskärelse är 0%. Vilka kulturfenomen får höga svenskpoäng? Jag gissar att svenska folkdräkter, folkmusik och folkdans, Kalles kaviar, IKEA, Carl Larsson och snus har topplaceringar.

Jag vill meddela att jag själv äger en folkdräkt, lyssnar och dansar till folkmusik, har en tub Kalles i kylen, en icke föraktlig andel IKEA-möbler och en eller annan Carl Larsson-reproduktion (snuset betackar jag mig för.) Men om sådana fenomen skall få definiera det svenska blir det en tämligen banal, ytlig kultur. Vad sägs om mer fundamentala och universella idéer som jämlikhet, demokrati, mänskliga fri-och rättigheter, ansvarstagande, hövlighet, barmhärtighet och för all del jantelagen? Vad är det som är så svenskt att det kan få utgöra ett kriterium för om en människa tillhör den svenska nationen eller inte? Vad exakt är det som SD vill bevara?

”Det som vi primärt inriktar oss på att bevara är dock sådant som vi betraktar som tillhörande kärnan i den svenska kulturen. Till denna kärna räknar vi i första hand sådana företeelser som i särskilt hög utsträckning har präglat vår samhällsutveckling, har en djup förankring i den svenska historien, har en stor utbredning bland tidigare och/eller nu levande svenskar, har en stark symbolisk betydelse för den svenska identitet eller på något sätt är unikt för den svenska nationen eller en viss del av den svenska nationen. Det faktum att en viss företeelse är att betrakta som svensk är i sig inte nog för att vi skall anse den vara särskilt skyddsvärd, den måste också vara förenlig med en konstruktiv och demokratisk samhällsutveckling.”

Jaha, det var ju betryggande. Vad är det som har detta höga symbolvärde, denna utbredning och betydelse för samhällsutvecklingen? Små grodorna? Det är nog ingen större risk att den leken försvinner än på ett tag, så vad vill SD vidta för åtgärder för att säkerställa dess fortlevnad? Extra bidrag till hembygdsgårdar och nationalmuséer? För all del, motionera om det då. Men eftersom detta med kulturen är så centralt i SD:s nationalistiska ideologi vill jag veta mer. Vad, exakt, är det som skall skyddas och hur? Vad har det för konsekvenser för den förda politiken?

SD hatar mångkulturalismen. Jag förstår dem. Idén att olika kulturer skall samexistera fredligt sida vid sida är dum. Men inte för att "kulturer" inte kan samexistera, utan för att det inte går att dela in människor efter kultur så lätt som SD tror. Jag upplever starkare gemenskap med en iransk intellektuell än med en svensk fotbollshuligan. Och dessa har nog mer gemensamt med de iranska mullornas hejdukar på gatan än vad någondera skulle vilja erkänna.

Människor är individer, även de som starkt identifierar sig som t ex muslimer eller svenskar och helst inte vill stå upp som individer (det är därför jag hävdar att man inte kan vara sverigedemokrat och humanist, eftersom humanisten i min förståelse ser människor som i första hand individer). Var går egentligen gränserna för den ”svenska kultur” som den ”svenska nationen” vilar på? Skulle jag kvala in som svensk? Och vad tänker SD göra om jag inte gör det, om jag skulle vara en av dem som utträder ur den ”svenska nationen”?


Finns det någon enda journalist kapabel att ställa dem mot väggen och kräva svar på dessa frågor istället för att skjuta från höften och kladda rasist-etikett på allt som fortfarande rör sig? Granska, beskriv, analysera nationalismen istället för att jaga billiga poänger. Med sådana fiender kommer SD annars att fortsätta klara sig utmärkt utan vänner.

Julönskning

15 dec. 2014

Hädelseanklagelse för ISIS-skämtteckning

Chefredaktören för the Jakarta Post är misstänkt för "religiöst förtal". I juli i år publicerade tidningen en skämtteckning med udden mot ISIS. Deras svarta flagga hade fått en dödskalle, men texten "Det finns ingen Gud utom Allah" var bibehållen.

Bild från scmp
Några dagar efter publiceringen, efter protester från några muslimska grupper, bad tidningen om ursäkt, de hade gjort en "felbedömning" och drog tillbaka teckningen. Men i förra veckan inleds en polisundersökning om blasfemi. [BBC]
"We are amazed because the fact is we did not commit a criminal act as accused. What we produced was a journalistic piece that criticized the ISIS [Islamic State in Iraq and the Levant] movement, which has carried out violence in the name of religion. It means that the ISIS caricature was not blasphemous. We all know that ISIS is an organization that is banned in Indonesia and across almost the entire world." skriver chefredaktören Meidyatama Suryodiningrat som svar.
De muslimska grupper som vill motarbeta ISIS och anser de har en felaktig syn på islam borde finna andra medel än att begränsa pressfriheten och yttrandefriheten genom hädelselagstiftning.

14 dec. 2014

Nytt avsnitt! #110 - Radio Houdi Rekommenderar



Nytt avsnitt av Radio Houdi och denna gång rekommenderar sig John och Anders.

Det närmar sig jul och det är dags att rekommendera saker. John är trött efter att ha spelat basebollspel på PS4 på natten.

Vi pratar andra dataspel med musiker som Prince Interactive och Queensrÿches Promised Land CD-Rom. Pirate Bay, DDos-attacker mot Telia, hur Greenpeace gör bort sig och förstör historiska landmärken.

Vi rekommenderar vidare Lykke Li, Dag Vag, John Mayer pratandes klockor, tv-serien Cosmos, julfilmer och mycket mer.

Men tid ges till frågor om Anders religösa uppväxt och att att höja rösten och få utbrott över tafsande självpåstådda medium, horoskop, präster som säger att tomten är bluff, kafékvitton med bra bra texter som upprör, konspirationsteorier och mycket mer.

En fullmatad timme med Radio Houdi i högform som vi kan rekommendera!

Krafters knepighet

Är fysikens krafter verkliga? Eller fält? Diskussion/debatt med matematikern Peter Cameron, vetenskapsfilosofen Eleanor Knox och post-postmoderna metafysikern Hilary Lawson.


13 dec. 2014

Skillnaden mellan prat och förhandling

Begreppen "att prata med" och "förhandla med" blandas ofta ihop, glider över i varandra - medvetet eller omedvetet. Skillnaden mellan dem och hur det psykologiskt förhåller sig när "prat" går över i "förhandling", reder Lena Andersson förtjänstfullt ut i dagens DN kolumn: "Förhandling är inte prat". Som exempel på detta skriver hon om avslutet i ett parförhållande, för att komma över i det aktuella - övriga riksdagspartiers relation till Sverigedemokraterna.
SD [har] inget att förlora den dag någon i desperation ber dem om hjälp. Den som inget har att förlora i en förhandling vinner alltid. Relationen är för asymmetrisk för att förhandling ska kunna kallas förhandling. I en verklig förhandling kompromissar båda. Men SD behöver inte kompromissa. I utbyte mot den obefintliga kostnaden att ge motparten stöd i frågor som är dem likgiltiga kan de önska sig vad de vill i sin enda viktiga fråga. Det ligger alltså i denna förhandlings inre logik att om de andra partierna börjar förhandla med SD för att få igenom egna förslag blir de kvar på knä tills SD fått allt de vill ha. Det finns inget skäl för dem att vara återhållsamma. 
Det värsta som kan hända partiet är att förhandlingen strandar och då är allt bara som vanligt, att ingen vill ”prata med” dem och att folkets sanna röst tystas. Även det gynnar som bekant partiet. Och så gror missnöjet igen tills en ny förhandling framkallas där partiet än en gång inte har något att förlora, däremot genomdrivandet av hela sin politik att vinna. 
Det vilar alltså ingen ängslig futtighet över de andra partiernas beslutsamhet att inte förhandla med SD. Det är inga koketta krumbukter eller falsk humanistisk moral. Det handlar om huruvida Sverigedemokraterna ska ha hela makten över migrations- och integrationsfrågorna eller ej, med allt som följer på det. Börjar de sju övriga att förhandla med dem styr Sverige- demokraterna i samma stund över dessa frågor. Inget mindre än så. 
SD:s missnöje är inte mycket att klandra dem för. De har sina uppfattningar och motiverar dem med argument, de känner vad de känner. Men det går inte att förhandla med missnöjet. Missnöje är en destruktiv kraft i alla mänskliga sällskap, inte bara i politiken. Destruktiviteten dominerar och bestämmer överallt där den far fram. De ständigt missnöjdas försåtliga makt ligger i att de aldrig kan förlora, för även när de förlorar vinner de. En förhandling där den ena inte behöver ta risker är inte förhandling utan underkastelse. 
”Prata med” missnöjesmänniskor och sverigedemokrater bör man göra, samtala, debattera, spegla, försöka övertyga, gå i dialog, bete sig hövligt och anständigt – men inte förhandla.
 Läs hela kolumnen i DN.

Tanken som aldrig slog Ken Ham

Jag såg ett intressant inlägg av Anthony Blair om kreationisten Ken Ham. Ham är kanske mest känd för sitt "skapelsemuseum" i Kentucky, och för att han bygger en fullstor kopia av Noaks ark.


Blair skriver att Ken Ham behöver mer än hundra miljoner dollar, moderna maskiner, arbetskraft, vägar, sågverk och skattelättnader för att bygga sin kopia av arken, men har trots detta aldrig funderat över att det skulle vara några problem för en femhundra år gammal man att bygga arken med bronsåldersverktyg.

Man kanske inte kan tro på allt man läser i Bibeln, trots allt...

12 dec. 2014

Om vägen till filosofi

Kalle Grill, universitetslektor i praktisk filosofi, tar i Tankar för dagen upp skepticismens gräns som värdet av filosofi.

11 dec. 2014

Varför enhörningar?

Magnus Timmerby gjorde mig uppmärksammad på en händelse som kretsar kring serien The Oatmeal. Seriens upphovsman Matt Inman blev inbjuden att prata på årets BAHFest West (The Festival of Bad Ad Hoc Hypotheses), och han antog ett grepp som jag tror att religionskritiker är ganska bekant med.

Inman valde att försvara en påhittad religion, med argument som normalt brukar vara reserverade för de etablerade religionerna. I sin mycket underhållande 11-minutersföreläsning pratar han om sin gud, den enda guden, Jibbers Crabst - en eldsprutande hummer som bor utanför Saturnus.



Den bejublade föreläsningen kan ha gett The Oatmeal nya läsare, men åtminstone en läsare fick nog. Robert klagar över att Internet redan är överfullt av självgoda ateister. Robert klagar över filosofisk ordblindhet, över att ateister har Nordkorea som förebild och över att religion missrepresenteras.


Kort och gott, Robert är missnöjd. Men skillnaden mellan "riktiga" religioner och "påhittade" religioner ligger i hur betrodda de är, inte i hur trovärdiga de är. För den troende som är intresserad av att veta vad ateism är, brukar jag påminna om enhörningen - det mytologiska väsendet som ser ut som en häst med horn, som bl.a. återfinns i filmen Legenden eller i King James Bible. För den som inte tror på Gud, har Gud samma trovärdighet och relevans som enhörningar har för den som inte tror på enhörningar. Eller som tandfén har för den som inte tror på tandfén (för att hänvisa till Richard Dawkins bok Illusionen om Gud). Jämförelsen är bara relevant för den som vill veta vad ateism är, liknelsen är i övrigt undermålig. Den som verkligen tror på tandfén kommer inte vilja höra talas om att atandféister betraktar tandfén som icke-existerande - lika icke-existerande som tandféisten betraktar enhörningar, och den som verkligen tror på "Den Enda Guden" kommer inte vilja höra talas om att ateister betraktar Gud som icke existerande - lika icke-existerande som enhörningar.

Att ha fel kräver alltså ansträngningen av att avskärma sig från vissa grundläggande fakta, men det är inte den enda aspekten. Den andra handlar om att vi på ren slentrian är vana med att religiösa har vissa privilegier som ateister saknar. Att en religiös tror på mytologiska väsen, genererar t.ex. mer respekt än en ateist som tror på chemtrailskonspirationen, oberoende av evidensläget för de båda hypoteserna. För anledningen till att vi har ord för att inte tro på vissa mytologiska väsen (ateist) men inte andra (aenhörningist) beror varken på evidensläget eller på sanningshalten, det beror på hypotesernas popularitet.

Elever i Berlin får vara ledig på Världshumanistdagen

I Berlin har det bestämts att skolelever har rätt att vara lediga den 21 juni för att fira Världshumanistdagen. Det är ett bra beslut som ger humanister samma rättigheter som elever med religiösa livåskådningar. [AP]

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se