29 jan. 2015

Är yttrandefriheten absolut?

Via min favoritblogg Why evolution is true får jag korn på två artiklar som försvarar yttrandefriheten som absolut. En artikel av Steven Pinker i the Boston Globe och en osignerad ledarartikel i the Economist. Först, Pinker:
Is free speech merely a symbolic talisman, like a national flag or motto? Is it just one of many values that we trade off against each other? Was Pope Francis right when he said that “you cannot make fun of the faith of others”? May universities muzzle some students to protect the sensibilities of others? Did the Charlie Hebdo cartoonists “cross a line that separates free speech from toxic talk,” as the dean of a school of journalism recently opined? Or is free speech fundamental — a right which, if not absolute, should be abrogated only in carefully circumscribed cases?The answer is that free speech is indeed fundamental. It’s important to remind ourselves why, and to have the reasons at our fingertips when that right is called into question.
[...]
Why do dictators brook no dissent? One can imagine autocrats who feathered their nests and jailed or killed only those who directly attempted to usurp their privileges, while allowing their powerless subjects to complain all they want. There’s a good reason dictatorships don’t work that way. The immiserated subjects of a tyrannical regime are not deluded that they are happy, and if tens of millions of disaffected citizens act together, no regime has the brute force to resist them. The reason that citizens don’t resist their overlords en masse is that they lackcommon knowledge — the awareness that everyone shares their knowledge and knows they share it. People will expose themselves to the risk of reprisal by a despotic regime only if they know that others are exposing themselves to that risk at the same time.
Common knowledge is created by public information, such as a broadcasted statement. The story of “The Emperor’s New Clothes’’ illustrates the logic. When the little boy shouted that the emperor was naked, he was not telling them anything they didn’t already know, anything they couldn’t see with their own eyes. But he was changing their knowledge nonetheless, because now everyone knew that everyone else knew that the emperor was naked. And that common knowledge emboldened them to challenge the emperor’s authority with their laughter.
The story reminds us why humor is no laughing matter — why satire and ridicule, even when puerile and tasteless, are terrifying to autocrats and protected by democracies. Satire can stealthily challenge assumptions that are second nature to an audience by forcing them to see that those assumptions lead to consequences that everyone recognizes are absurd.
Sedan Economist:
Begin with the obvious controversy: blasphemy. The pope last week sympathised with those who feel compelled to react to perceived slights against Islam. Disparage another’s faith, he said, and you “can expect to get punched”. Not only were his comments a little unChristian, they were also deeply mistaken. Few subjects demand scrutiny as urgently as does religion—which, erroneously or otherwise, is invoked in conflicts and disputes around the globe. Muslims themselves forcefully, sometimes lethally, debate interpretations of their creed. Any censorship regime that exempts Islam or other religions from searching commentary is perverse.
Fast menar de verkligen absolut yttrandefrihet - att alla får säga exakt vad de vill? Nej, båda artiklarna innehåller resonemang om gränssättande. Pinker:
It’s true that free speech has limits. We carve out exceptions for fraud, libel, extortion, divulging military secrets, and incitement to imminent lawless action. But these exceptions must be strictly delineated and individually justified; they are not an excuse to treat speech as one fungible good among many. Despots in so-called “democratic republics” routinely jail their opponents on charges of treason, libel, and inciting lawlessness. Britain’s lax libel laws have been used to silence critics of political figures, business oligarchs, Holocaust deniers, and medical quacks.
Economist:
That does not mean they should impose no restrictions at all. Even in America, with its admirable constitutional protections, free speech has limits. Child pornographers are rightly regarded as having committed a crime. Advocacy or incitement of violence is banned. Those caveats offer a sound precept: speech should be curtailed only when it is likely to cause serious harm—not including the emotional kind. The likelihood of harm will vary by time and place: in ethnically combustible parts of Africa, officials are entitled to be more stringent with rabble-rousing génocidaires than might be defensible elsewhere. But everywhere the rules should be as light as public order requires. The greater the leeway for suppression, the more likely rulers are to abuse it—witness the different cases of Russia, Saudi Arabia and Thailand.
Absolut yttrandefrihet - utom när yttranden kan orsaka allvarlig skada? Då återstår bara frågan varför dödliga upplopp i den muslimska världen inte räknas som "allvarlig skada". Economist svarar:
A common objection to this liberal stance is that, in the internet age, a book or caricature published in Europe can lead to deaths in Japan or Nigeria, as during the furores over Salman Rushdie’s novel, “The Satanic Verses”, the cartoons of Muhammad published in Denmark in 2005 and Charlie Hebdo. Such butterfly-wing effects, this argument runs, mean all governments should be stricter. On the contrary: the globalisation of outrage is further evidence that striving to pre-empt offence leads to a spiral of censorship. Take into account every fragile sensibility or unintended consequence on the other side of the world, and public discourse will shrink to vanishing.
Absolut yttrandefrihet, utom när detta kan orsaka skada, om detta inte sker någon annanstans? Exakt så är svår är den här diskussionen.

24 kommentarer:

Lennart W sa...

Varför tror Humanister att andra vill förbjuda något när de inte gillar det? För egen del tänker ni ju inte så, iaf inte alltid. Eftersom vi har yttrandefrihet är det faktiskt fullständigt ok att även säga att man inte gillar en viss sorts konst eller att säga att vi väl kan försöka vara snälla ist f att reta upp folk. Och visst får man provocera, men det är ju precis lika ok att reagera med ilska mot provokationerna så länge detta uttrycks bara med ord. Och provokation utan reaktion är ju meningslös, så det verkar faktiskt aningen korkat att både propagera för rätten att provocera och mot att folk reagerar.

Det här och annat jag skriver och gör retar säkert också en del på något sätt. Vilket jag skiter i, fullt medveten om att inte jag heller är perfekt, mea maxima culpa. Men det är helt ok om någon reagerar, vi har ju yttrandefrihet. Så kör på bara Patrik L, om hur fullständigt korkat sagt det här är av någon som påstår sig vara fil dr i fysik, det har du ju rätt till att göra.

Ulf Gustafsson sa...

Lennart W,

Du har fel. Alla Humanister tror inte att andra vill förbjuda något när de inte gillar det. Men du kanske bara menade några, skriv det i så fall och namnge dem gärna.

Sedan behöver det inte vara så att när någon blir ilsken, känner sig provocerad, så finns det en medveten provokation som utlöst detta. Konst kan provocera, utan att avsikten vara att reta upp folk. Så kan även ord.

Men din kommentar kanske bara var ett försök till provokation. Förlåt mig i så fall för att tog den seriöst.

Ulf Gustafsson sa...

Yttrandefriheten skall inte vara absolut.

Jag förstår inte vad Pinker menar när han skriver att den är fundamental. Visst yttrandefrihet behövs för vissa andra värden, men det fundamentala är människors välbefinnande (och kanske sökandet efter kunskap). När yttrandefriheten arbetar mot dessa fundamenta, ska den begränsas.

Göran sa...

Precis så ser jag det också Lennart W. Tycker dessutom att det låter rationellt. Frånsett då generaliseringen i början. Men du kanske kan specificera påståendet.

Anders Hesselbom sa...

"När yttrandefriheten arbetar mot dessa fundamenta, ska den begränsas."

*) ...ska vissa yttranden kriminaliseras.

Det liknar hållningen Patrik L har presenterat. För sakens skull vill jag säga att jag är humanist, och jag tycker olika.

Ulf Gustafsson sa...

Anders H,

Ja, med "ska begränsas" menade jag här kriminaliseras.

Med tanke på Lennarts inledande kommentar så kan det ibland finnas goda skäl för en person att avstå att säga saker. Men detta tycker jag inte är en fråga för en diskussion om yttrandefrihet. Det är en fråga om bedömningar i en social situation.

Lennart W sa...

Ulf: Här kan man aldrig säga att man inte gillar t ex Vilks rondellhundar utan att att någon/några reagerar med att hett försvara rätten att göra sådan konst. Som om ett ogillande av den konsten skulle vara samma sak som att propagera för förbud. Men så är det ju inte.

Annars är det här två bra exempel från andra trådar:
Anders H: "Eller förbjuda det?"

Patrik L: "Men det här vet du förstås. Det är inte möjligt att ha en doktorsgrad i fysik och inte kunna skilja på yttrandefrihet och rätten att slippa bli motsagd. Vad är egentligen poängen med att hela tiden spela dum?"

Men visst kan det vara bra att skriva ut "vissa" om man inte menar "alla". Sen läste du nog mig lite slarvigt om du ber om ursäkt för att du reagerar på en ev provokation. Recap: 1. Det är fullständigt ok att reagera - med ord - på provokationer. 2. Provokation utan reaktion är meningslös.

Ulf Gustafsson sa...

Lennart W,

Jag uppfattade att det gjorde olika bemötanden av "ogillar Vilks konst"/"Vilks är dålig satir".
a. Att man ogillar eller tycker konst är dåligt har inget med yttrandefriheten att göra.
b. Satirtidningar/Gallerier kan avstå att visa dålig satir/dålig konst, utan att det har med yttrandefriheten att göra.
c. Vilks konst är bra.
d. Vilks konst är inte satir.
f. Vill ni förbjuda?

Du kan ju tycka att dessa bemötanden är underliga, men jag tycker det är relevant när någon tar upp att man ogillar Vilks konst i en tråd om yttrandefriheten.

Anders Hesselbom sa...

Lennart, till vilken grad förstår du min hållning i yttrandefrihetsfrågan? Törs jag hoppas att du vet att jag avviker från många andra humanister genom att vara för fullständig yttrandefrihet, både för konstnärer, nazister och andra, meningsmotståndare eller ej? Med tanke på dina senaste inlägg, är det läge för ett genuint svar från din sida.

Ulf Gustafsson sa...

Anders H,

Jag visste inte att du var för "fullständig yttrandefrihet".

Menar du att du vill ta bort de undantag från absolut yttrandefrihet som finns i den svenska Yttrandefrihetsgrundlagen?

Anders Hesselbom sa...

Nix. Fullständig i bemärkelsen vad lagen tillåter, inte absolut.

Ulf Gustafsson sa...

Anders H,

Det är ungefär det jag anser också.

Anders Hesselbom sa...

Ja, det är först när det kommer till rasism, nazism eller antidemokrati som yttrandefrihet är värt något. Att säga det som alla vill höra, är tillåtet utan yttrandefrihet. Den som är för yttrandefrihet, är för det obekväma. Bra, Ulf! För oss som inte tillhör mainstream, är detta skitviktigt, för den påbjudna självcensuren drabbar oss först.

Ulf Gustafsson sa...

Anders H,

Jag måste ha missat något om vad du anser i frågan. Att ha samma åsikt som nuvarande svenska lagstiftning betraktar jag som mainstream, något ordinärt.

Anders Hesselbom sa...

Ja, yttrandefrihet behövs inte för den som är mainstream. Det behövs för den som vill säga något som inte är mainstream. Rasister, ateister, kommunister, spiritualister, polyteister, och så vidare. Ett samhälle utan yttrandefrihet är inte ett samhälle där man inte får yttra sig, utan ett samhälle där vissa avvikande åsikter och uppfattningar inte får yttras. Att vara för yttrandefrihet, innebär att man t.ex. försvarar antidemokrater, inte i sak utan i rätten att tala.

Ulf Gustafsson sa...

Anders H,

Men det du skriver senast uppfattar jag som en mainstream åsikt. En som stöds av svensk lagstiftning. De absolut flesta humanister stödjer den.

Anders Hesselbom sa...

Ja visst. Inte alla, men visst.

Patrik N sa...

Nils Funcke om yttrandefrihet för de vars åsikter vi starkt ogillar.

"Att förneka eller i praktiken inskränka eller beröva nazister de rättigheter de föraktar och som skulle bli kortlivade om de kommer till makten vore att agera i deras anda.

Att försvara eller i praktiken skydda eller bejaka nazister de rättigheter de föraktar och som skulle göra många röster kortlivade om de kommer till makten vore att handla i Voltaires anda."

Nils Funckes åsikt i den här frågan borde Humanisterna göra även till sin.

Ulf Gustafsson sa...

Patrik N,

Humanisterna vill på inget sätt inskränka yttrandefriheten, jämfört med dagens svenska lagar. Hur vill Funcke ändra lagarna och motsätter sig Humanisterna detta?

Patrik N sa...

Ulf,

Patrik L, som sitter i styrelsen för Humanisterna, argumenterar för att nazister inte ska ha samma yttrandefrihet som andra. Humanisternas officiella hållning får därmed en svagare ställning än den annars skulle haft.

Ulf Gustafsson sa...

Patrik N,

Är ganska säker på att du missuppfattat Patrik L. Jag har inte läst någonstans att ha förespråkar inskränkning i yttrandefriheten, jämfört dagens svenska lagar.

Patrik N sa...

Aha, ok. Då förstår jag.

Patrik Lindenfors sa...

Jag tycker att nazister ska ha samma yttrandefrihet som andra. Det jag gjort är att försvara Irvings med andras obstruktion. Detta eftersom nazister i förlängningen uttryckligen vill frånta oss andra vår yttrandefrihet och hetsar mot folkgrupp genom val av symboler och historisk kontinuitet. Jag känner att det här är en gränsdragningsfråga med svar som inte alls är så enkla som Patrik N vill låtsas att de är.

Patrik Lindenfors sa...

Men det finns goda skäl att anföra för att jag har fel - att Irving och andra bör dömas.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se