18 jan. 2015

Det blir nog inga hundratusen dollar

Det verkar inte som om någon ateist kommer att kunna försvara sin världsbild till den grad att Joshua Feuerstein känner sig villig att betala ut de hundratusen dollar han lovade. Det bästa svaret, som inte bevisar Guds icke-existens, utan snarare argumenterar mot både Feuersteins utmaning och mot hans gudshypotes, kommer fortfarande från Seth Andrews, som gör följande poänger.

Det är irrelevant att man inte kan bevisa Guds icke-existens. Om man tänker sig att allt som kan tänkas ut finns, alltså inte bara gudar, änglar och demoner, utan allt, och sedan tar intryck av vilka existenser som kan motbevisas när man väljer vad man ska tro på, finns det inget som säger att man blir kvar med just Gud eller bara Gud. Alltså är inte frågan relevant, eller ens kompatibel med det första budordet som betonar vikten av att bara tro på en specifik gud, inte på de gudar vars existens inte kan motbevisas. Gudstroende själva tar inte intryck av detta argument, utan lägger mer tid på den gud de faktiskt tror på, än de gör på de gudar som försvaras av argumentet. Och argument som man själv inte är beredd att ta intryck av ("du kan inte bevisa att Gud inte finns") bör man inte heller kräva att meningsmotståndaren ska ta intryck av.

Det moraliska argumentet håller inte. Feuerstein, precis som andra kristna som anser att moralen har ett övernaturligt ursprung, brukar vara tydliga med att även ateister kan vara moraliska personer, men att moralen ändå är instiftad av Gud. Ungefär så här: Utan Gud vet vi inte vad som är rätt och fel, och påståendet att moral har evolverats socialt reducerar moral till blotta åsikter, vilket det inte är. Detta påstående lyckas Andrews riva ner, men det var ju tyvärr inte det som kvalificerade honom till hundratusendollarsbelöningen. Tänk dig att Gud uppenbarade sig för dig på samma sätt som han uppenbarade sig för Abraham, och bad dig offra din son till honom (1 Mos 22), skulle du göra det? Det var Abrahams vilja att agera på Guds uppmaning, som gjorde att han i Guds ögon gick vinnande ur prövningen, medan samma personer som anser att moralen kommer från Gud, skulle utifrån sin moral, hellre låta sitt barn leva och ta emot Guds straff än att döda sitt barn, vilket är ett ganska starkt argument för att Gud inte är moralens instiftare.

Andrews går vidare med att hänvisa till teodicéproblemet. Varför skulle en allsmäktig och god gud designa en värld med så mycket lidande i? Vulkanutbrott, tsunamis, cancer? Rudimentära organ? Teodicéproblemet förblir obesvarat, men jag har förstått att det finns pastorer i Sverige som gärna hänvisar till människans fria vilja och vår prövotid, men likt Bertrand Russell är jag tveksam till huruvida människans ondska verkligen kan orsaka en översvämning? Den som tror det, bör ta ett varv till med Ockhams rakkniv.

Varför har Gud i sin allsmäktighet endast lyckats övertyga 1/3 av jordens befolkning? Två tredjedelar tror fortfarande på någon annan gud, några andra gudar eller inte på någon gud. Gud borde ha varit medveten om den annalkande informationsåldern, den kommande vetenskapliga skepticismen och ifrågasättandet av att förpassa alla mirakel till en tid av okunskap och vidskepelse. Många ateister vill tro på samma sätt som kristna, men blir exkluderade från tron på grund av de har en högre standard i vad som kan anses vara rimligt. En så pass hög standard att inte ens Joshua Feuerstein kan att betraktas som trovärdig. Och exakt den frågan om metod ställer Seth Andrews till Feuerstein:

"Om Gud verkligen bryr sig om mig, och kan prata med mig på samma sätt som han pratar med dig, varför använder Gud dig?"

Prästerskapets förvillande likhet med fåfänga är värd att begrunda.

Inga kommentarer:

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se