23 feb. 2015

Begränsad yttrandefrihet, kolonialt tänkande

En ledare om yttrandefrihet, i den engelskspråkiga tidningen Dhaka Tribune, tar upp att boken 23 years av Ali Dashti kastades ut från en bokmässa i Dhaka, ihop med hela förlaget som publicerat boken. Detta för att boken "sårade religiösa känslor". Ledarskribenten Naiz Alam tar upp en argument som vanligtvis inte hörs i den svenska debatten om yttrandefrihet.

Att vilja begränsa yttrandefriheten är kolonialt tänkande.
Another reason why laws that talk of protecting religious sentiments should be repealed is that their language and thinking echoes a colonial mindset that sees such restrictions on speech as helping to keep the peace. For British rulers, this was more about facilitating control of a population divided along communal lines, than about showing respect for Islam, Hinduism, or other faiths in the land. 
This is not the same as saying there should be never be restrictions on speech that incites hatred and violence. Just that writings which offend religious sentiment or make expressions of atheistic disbelief do not qualify as such. 
Far from protecting the fabric of society, outlawing objectionable words and opinions actively undermines it, by making it easier for authorities to suppress all types of opinions.
Resonemanget hos kolonialherrar som ville behålla kontrollen i ett mångkulturellt eller sekteristiskt samhälle känns igen i den svenska debatten. Fast här omformuleras kontroll i ord som stabilitet, fred eller att inte provocera. Men även i det svenska fallet behövs överheten. De som vet bättre än andra och kan, på oklara grunder, avgöra vad som tillåtna respektive otillåtna yttranden. De som med maktmedlet socialt tryck gladligen påtvingar andra deras åsikter.

Yttrandefriheten behövs för att utmana makten, både i Bangladesh och i Sverige - makt både i form av staten och sociala normer.

1 kommentar:

Henrik Larsson sa...

Intressant ledare.
Egentligen inget nytt, men hårdare kontext än den vi ser i Sverige.
Att yttrandefriheten hela tiden vänds som en kappa efter en vind för de som har intresse av att vilja hävda något tolkningsföreträde är centralt och måste genomskådas löpande.
Absolut yttrandefrihet är problematiskt men intellektuellt den renaste vägen. Många människor tenderar dock då att bli kastade under bussen för den abstrakta idén utan att bli tillfrågade om de tyckte det var värt det.
En sak som ledaren berör som ibland går förlorad i debatten och som man konsekvensetiskt kan vilja skriva är att inga medborgare i ett samhälle är heller tvingade att riskera livet för en bok eller någons konstprojekt utan att explicit bli tillfrågade och ge sitt medgivande. Detta kan inte ett samhälle, mindre påtryckargrupp eller individ bestämma för alla. Det är ok att vara rädd och vara ärlig med detta. Striden om yttrandefriheten är en strid som samhället måste ta som grupp, uppifrån och ner och nerifrån och upp.
Jag tror att många gånger när någon inte vill delta i något med motiveringen att någon ideologisk doktrin blir kränkt så säger man inte sanningen. Man är helt enkelt rädd och litar inte på det skydd som det samhälle man lever i kan bistå med i varje skrymsle.
Det är då kanske bättre att vara ärlig med det.

Ledaren skriver bl.a:
"But it still looks more like “prudence is the better part of valour” and giving in to fear of violence from extremists to me."

Det där är ju Falstaff i reduktion från Shakespeare's Henry IV som handlar om precis detta, att ge förlåtelse för feghet:

To die is to be a counterfeit, for he is but the counterfeit of
a man who hath not the life of a man; but to counterfeit dying,
when a man thereby liveth, is to be no counterfeit, but the true
and perfect image of life indeed. The better part of valor is
discretion, in the which better part I have sav'd my life.

Sedan är det väl så att för att kvalificera för att vara blasfemi i den äldre meningen måste man vara troende och ingå i den religiösa gruppen. Om man inte är troende är det inte blasfemi eller hädelse enligt den äldre definitionen utan endast häckel. Vilket man svårare kan lagstifta mot.
Det skulle faktiskt kunna vara ett litet, litet kryphål för FN:s jurister i något sammanhang.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se