13 feb. 2015

"Därför behöver vi häda"

Idag har jag en debattartikel på Dala-Demokratens kultursidor om varför det är så viktigt med hädelse.
Människors onda handlingar i religionens namn löper som ett blodrött spår rakt genom historien.Det är för att mörkret existerar i de religiösa traditionerna som det är så viktigt – livsviktigt! – att satiriker inte visar Jesus och Muhammed någon överdriven respekt.
[...]
Varifrån kommer det allvar med vilket terrorister kan kliva in på en redaktion till en satirisk tidning och resolut avrätta alla de finner där? Även om nutida religionskännare inte tar religion på blodigt allvar så gör andra det, uppenbarligen. Och att människor som har irrationella trosföreställningar agerar irrationellt är inget vi bör förvånas över.
För det andra, om det bara hade handlat om böcker som är signifikanta för att de är gamla och metaforiskt vackra så borde deras huvudpersoner inte ha någon annan status än Ra och Oden; själva böckerna borde inte vara viktigare än Odyssén och Gilgamesheposet.
Ingen reagerar med vansinnesdåd på en skämtteckning av Zeus, eller nickar förstående åt att människor blir sårade in i bara själen av en nidbild av Horus.
Så varför visar icke-troende ändå viss respekt för andras föreställningar, varför visar (fredliga) religiösa särskild hänsyn till varandras religion? Förmodligen bottnar det i vetskapen att en del människor faktiskt inte alls ser sin religion metaforiskt, utan som något mer.
En historiskt nedärvd litteraturkanon som inte får ifrågasättas? Mer ändå: en kanon som inte bara består av litteratur utan också trosföreställningar, ritualer och traditioner – en helig kanon.
Problemet med den här heligheten är att religiösa läror inte sällan innehåller delar som otvetydigt hade fördömts om de uppkommit idag.

45 kommentarer:

Ulf Gustafsson sa...

Mycket bra, Patrik!

Ulf Gustafsson sa...

Här en våldsuppmanande religiös text som de flesta skulle hålla med om är oproblematisk. Ur detta drar jag slutsatsen att 1) texterna består, d.v.s texterna skall inte ändras eller brännas 2) det är hur man förhåller sig till texten som är avgörande.

"Jag råder dig för det tredje,
att på tinget du ej ordar med ovis dåre;
ty ovis man
säger ofta värre saker än han vet.
Sådant är svårt,
ty svarar du ej,
så synes du blödsint boren,
eller det sagda sant;
farhatlig blir hemtraktens dom
om ej ens rykt är rent;
dräp hycklaren
andra dagen
och löna honom så för lögnen."
ur Sången om Sigrdriva, Poetiska Eddan

Patrik Lindenfors sa...

Ingen håller den där texten för helig.

Ulf Gustafsson sa...

Patrik L,

Håller med om du med använder din egen definition: "Heligheten, eller vad man nu vill kalla den faktor som medför att man bör visa särskilda hänsyn, medför ett problem när ett försvar av hela traditioner medför ett försvar också av de mörka sidorna."

Men den definitionen innebär att många religiösa inte helighåller texterna i sin egen tradition. Alla de som inte anser texterna skall visas särskild hänsyn. Alla religiösa är då inte en del av detta problem.

Uttalanden som: "texterna hålls heliga av alla muslimer och alla kristna." Invänder du emot, förmodar jag.

Lennart W sa...

Ja, varför någonsin ta någon hänsyn alls för vad andra tycker är fint, viktigt och vackert? Om man t ex går hem till någon finns det ju ingen som helst anledning att hålla inne med hur förskräckligt fult man tycker att det är där och vilken dålig smak det är inrett i.

Fast på något sätt tror jag ändå inte att Humanister tycker det är ok att uppföra sig så i DET sammanhanget? Att det nog ändå krävs en lite mer personlig anledning än att man bara vill kunna sprida sin galla över något. Vilket man naturligtvis har RÄTT att göra.

Anders Hesselbom sa...

Gud finns, Gud finns inte. Bara för att det ena är lögn, det andra är galla. Vi gillar olika, alla åsikter måste få yttras, vilket du själv utnyttjade här ovan.

Ulf Gustafsson sa...

Lennart W,

Menar du att man skall visa allmän hänsyn, eller särskild hänsyn religiösa
företeelser?

Vi har ett ord HÄDA eftersom vissa religiösa kräver särskild hänsyn. Annars kunde vi bara prata om HÄNSYN.

Lennart W sa...

"alla åsikter måste få yttras"
Jag har aldrig sagt något annat. Elda upp någon annan halmgubbe.

Patrik Lindenfors sa...

Ulf,
Det är en intressant fråga det där. Faktiskt ser jag mig själv som del av problemet. Jag brukar ha ett avsnitt på mina vetenskapsfilosofiföreläsningar om skillnaden mellan religion och vetenskap där jag stampar på Om arternas uppkomst och sen kastar den i papperskorgen. Därpå håller jag upp en bibel och en koran och frågar om det är någon som tror att jag skulle kunna göra samma sak med dessa böcker - något jag aldrig skulle få för mig. Så jag håller själv böckerna i viss grad för heliga (eller visar respekt för att andra gör det, om man vill se det så). Det där med respekt och respektlöshet är en svår balansgång.

Lennart W sa...

Ulf: Jag har ingen åsikt alls om vad du SKA göra. Säger bara att det inte alls är jättekonstigt att visa hänsyn. Tycker du det? Vad är det egentligen som är så konstigt med det här?:

"Så varför visar icke-troende ändå viss respekt för andras föreställningar, varför visar (fredliga) religiösa särskild hänsyn till varandras religion? Förmodligen bottnar det i vetskapen att en del människor faktiskt inte alls ser sin religion metaforiskt, utan som något mer."

Daniel W sa...

Patrik L,
Du argumenterar som om metaforisk tolkning gör att innebörden blir mindre allvarlig. Men du förstår väl att det inte är så enkelt?

Ett exempel har du när Gud säger till Adam och Eva att de ska dö om de äter den förbjudna frukten. Det är allvarligt att dö tänker du när du läser bokstavligt, men så kommer en religiös och säger att det är metaforiskt, vad betyder det? Är det mindre allvarligt?

Nej, det är ju det som är grejen med religion; I religionens värld så är inte en viss omkonfigurering av ettor och nollor i en datasimulering allvarlig alls. Religionen inbegriper ett större allvar, och det är vad metaforerna kan handla om.

Om de religiösa tror så kan de motiveras mer av metaforisk tolkning än av bokstavlig tolkning.

Daniel W sa...

Yttranden kan falla in i en massa olika kategorier. Sådana kategorier används som skäl för att censurera många av mina mest briljanta kommentarer. Att det finns en kategori som kallas "häda" betyder inte att religion har en särställning, "häda" är bara en av väldigt många kategorier av påståenden. Idag är det lagligt att häda, medan andra påståenden, i andra kategorier, är olagliga.

Anders Hesselbom sa...

"Spy galla" var väl en halmgubbe? Jag tar Gud på betydligt större allvar än någon som kompromissar med sin intellektuella hederlighet och väljer att tro. ;-)

Lennart W sa...

Anders: Du har all rätt att ha och uttrycka dina vanföreställningar om mig eller om vetenskap eller om religion och ändå tro att du talar utifrån en större sanning om vad som är rätt och vad som är fel och om vad vad som finns och om vad som inte finns.

Ulf Gustafsson sa...

Lennart W,

Jag gillar visa hänsyn, men om någon begär extra hänsyn då visar jag inte detta alltid. Det kan då till och med bli frågan om att reta dem lite extra, om hänsynen är kopplad till föreställningar jag anser skadliga.

Att Patrik L inte kan kasta Bibeln i papperskorgen är en sådan skadlig föreställning. Så urbota dumt.... ha ha ha!

Patrik L,

Jag har använt en annan definition av "helig" i tidigare diskussion, vilket förklarar något av vår meningskiljaktighet.

Jag talade om att man anser att en specifik text (textsamling) är avgörande för ens egen identitet. Inte att texten skall visas speciell hänsyn av andra. Det kanske är en fri definition av "helig", men den går ihop med en fri tolkning av texterna ifråga,

Patrik Lindenfors sa...

Ulf,
Semantik orsakar hur mycket problem som helst i samtal. Här är NEs definition. De påpekar att ordet är mångtydigt, så det kanske inte hjälper, men det kan vara bra att ha.

helig, ett mångtydigt kärnord, använt som benämning på det som tillhör den gudomliga sfären, ofta i motsättning till profan. Upphöjd avskildhet och renhet utmärker det som är heligt. Det heliga är ett ”mysterium tremendum et fascinosum”, ett mysterium som både förskräcker och fascinerar (Rudolf Otto). Ord som helg, helgedom, helgelse, helgon etc. vittnar om helighetens centrala roll. Tider, platser, personer och ritual utväljs och helgas. Gud benämns ofta ’den Helige’ (eller ’den trefalt Helige’, jämför Jesaja 6). Jämför Sankt och Sanctus.

Anders Hesselbom sa...

Lennart, det står dig fritt att presentera en grund för att tro. Men vi kanske ska stanna vid detta:

1. Lennart kan inte veta om det bor enhörningar på månen.

2. Alltså bor det enhörningar på månen.

Nej, helt allvarligt. Att kritisera trams är viktigt. Även om någon tycker att det är galla. Nej, nu ska jag gå hem och dricka kolloidalt silver mot tennisarm. ;-)

Lennart W sa...

Anders: På den här bloggen är det faktiskt du, inte jag, som kommer med sanningsanspråk om vad som finns och vad som inte finns. Så vad yrar du om?

Anders Hesselbom sa...

Jag vet. Mitt är att det saknas grund att tro på någon Gud. Men världen är väl större än den här bloggen? ;-)

Ulf Gustafsson sa...

Patrik L,

Ja, definitioner är sååå jobbigt. Alla skulle använda orden som jag gör. I NE:s står "den gudomliga sfären", med tanke på alla möjliga gudsbilder så känns det hopplöst :-)

Lennart W sa...

Är nog försiktigare med *alla* mina böcker än iaf Ulf och Patrik.

Kanske bara inte förstår vad som menas egentligen med särskild hänsyn, t ex om jag besöker ett buddhistiskt tempel i Thailand. Vad är skillnaden mellan hänsyn och särskild hänsyn? Det jag gör iaf är att rätta mig efter klädkoder och störa så lite som möjligt. Kan ju finnas andra närvarande för vilka besöket handlar om mycket mer än bara turistisk nyfikenhet. = Särskild hänsyn eller bara hänsyn? Skulle Ulf göra som jag eller istället satsa på att reta dem lite extra?

Ulf Gustafsson sa...

Lennart W,

Jag tänker att särskild hänsyn är att visa annan hänsyn till Bibeln än till Om arternas uppkomst. Eller i ett buddhisttempel än ett bibliotek. Om inte du heller gör detta, så är vi överens.

Gorel Gerdin sa...

Ulf

"Vi har ett ord HÄDA eftersom vissa religiösa kräver särskild hänsyn. Annars kunde vi bara prata om HÄNSYN."

Så du menar att ni gillar att såra, provocera och stöta er med religiösa människor bara för att de hittat något i livet som de(vi) önskar vörda?

Varför är det så svårt att bara strunta i oss och visa samma hänsyn inför alla människor oavsett livssyn?

Begreppet häda handlar inte om att sätta dit religionkritiker utan att förmedla: "Detta är något vi värdesätter". Att det blir ett maktspel beror på att folk inte kan respektera andras vördnad.

Erik M sa...

Gorel,

"Varför är det så svårt att bara strunta i oss och visa samma hänsyn inför alla människor oavsett livssyn?"

Dels för att många* av dem inte struntar i andra och själva inte visar någon sådan hänsyn mot sina medmänniskor. Visst var det värre förr, men även kommentarer på den här bloggen ondgör sig rätt ofta över utmaningar mot kristna privilegier i samhället och verkar se jämlikhet mellan livsåskådningar som en form av diskriminering (se diskussioner om "samvetsfrihet" och skolavslutningar i kyrkan. Och jämfört med vad som sker ute i världen när någon ifrågasätter religioners inflytande är dessa rätt triviala frågor).

Dels för att det är omöjligt att inte häda mot någon. Den som säger "Det finns ingen gud utom Gud" hädar mot alla de som säger att det finns andra gudar, eller inga gudar. Den som säger att "Jesus korsfästes och återuppstod" eller "Jesus är Gud" hädar mot de flesta muslimska och judiska teologernas åsikter. Du kan inte ha religiösa eller icke-religiösa åsikter utan att häda mot någon annans religiösa åsikter.

Dels för att hädelse är jättekul. Jag mins inte vem som sade "Om du inte gillar att folk gör sig lustiga över din tro så ska du inte tro på så roliga saker", men visst stämmer det. Jag menar, det är ju bara elakt att t.ex. göra det obligatoriskt för alla medlemmar i din kyrka att ha på sig speciella underkläder som skyddar dem mot ondska och sedan försöka stoppa oss andra från att skoja om magiska kalsingar!

Dels för att det är ett brott utan offer. När du hädar en gud så finns det ingen som behöver känna sig träffad, eftersom det inte finns några gudar. Lite som att spöken inte kunde bli upprörda över det okänsliga sättet de skildrades på i Ghostbusters.

Dels för att det är nyttigt att få sina åsikter ifrågasatta med jämna mellanrum. Även om du har rätt så är det inte bra att aldrig behöva försvara eller tänka över sina åsikter. Självkritik är viktigt, och att utsätta sig själv för hårda och ibland hånfulla kritiker är oftast ett av de bästa sätten att hålla sig själv intellektuellt hederlig. Det är genom att debattera och utmana varandra som vi växer som människor och idéer kan vinna eller försvinna på idéernas marknadsplats.

Och viktigast av allt: Därför att deras livssyn bygger på oriktiga antaganden och har konkreta och ofta skadliga konsekvenser för både dem själva och för andra människor i samhället. Att inte säga till din medmänniska att han eller hon gör dåliga beslut grundade på irrationella grunder av rädsla för att såra denne är inte respekt. Det är nedlåtande, okänsligt och fegt. T.ex. om du har en kompis som vill ställa upp i Idol och tror han kan sjunga, men helt uppenbarligen inte kan det, då säger en snäll kompis till snarare än att låta sin vän göra bort sig i TV. Detta är förmodligen inget din kompis vill höra, men den som vågar säga sanningen till dig, även om det sårar dina känslor, är förmodligen en bättre vän än den som bara säger till dig det du vill höra och låter dig fortsätta skada dig själv. Det är därför Cordelia verkligen visade sin far Kung Lear kärlek genom att säga obekväma sanningar till honom istället för att som Goneril och Regan överösa honom med beröm de inte ärligt menade. Man ska inte fejka vördnad för något man inte anser förtjänar vördnad bara för att man inte vill såra folk.


* (Observera att "många" inte betyder "alla" eller ens "en majoritet").

Erik M sa...

PS. Sen är det en annan sak var och när och hur man bör häda. Jag försöker sällan utmana folk när jag t.ex. är på fester, ute på stan eller på jobbet om de inte uttryckligen har visat att de vill diskutera något.

Om jag träffar någon som tillhör en religion är det oftast intressantare att ha ett fredligt samtal religion snarare än en vild debatt. När en kursare visade sig vara katolik berättade jag var den lokala katolska kyrkan fanns och vägen till denna istället för att säga vad jag anser om kyrkans beteende. Samma sak när folk frågar mig om jag vet vägen till närmaste moské.

Om jag är på besök i en kyrka eller synagoga beter jag mig som en gäst, och om någon skulle säga något jag tycker är helt fel håller jag käften eller går därifrån. Det är deras ställe, inte offentligheten och deras regler. Men är de ute på stan och missionerar, då är det de som kommer till mig, och då kan de inte vänta sig att inte bli ifrågasatta.

Om en vän har en annan åsikt än jag och inte vill diskutera så skulle jag inte ta upp religion om de inte håller på att göra något riktigt dumt. Typ, sluta-ta-sin-cancermedicin-och-istället-be-till-Gud-dumt. Men på bloggar som denna å andra sidan... Detta är ett ställe där man diskuterar. Så här är det handskarna av.

Patrik Lindenfors sa...

Exakt så, Erik.

Ulf Gustafsson sa...

Gorel G,

"Så du menar att ni gillar att såra, provocera och stöta er med religiösa människor bara för att de hittat något i livet som de(vi) önskar vörda?"

Nej, det menar jag inte. De(ni) får vörda hur mycket ni vill. Mitt problem uppstår först när de(ni) kräver att jag skall följa påbuden.

Håller med Erik M i vad han skriver.

"Att det blir ett maktspel beror på att folk inte kan respektera andras vördnad."

Ja! Det problemet är att de som vill uppnå respekt med maktmedel, våld inom eller utom lagen.

Angela sa...

Angående hädelse finns det ett problem med det som nästan är implicit i kristendomen. Jesus säger själv att den som följer honom kommer att får problem och utsättas för hån mm. Evangelierna beskriver hur Jesus utsattes för rått hån ända in i döden. (Hur det är inom islam med den saken vet jag inte)

I kvällens Agenda extrasändning medverkade Ann Heberlein och verkade på något sätt vilja ha inskränkningar i yttrandefriheten. Hon sa att hon känt sig kränkt då icke-troende sagt att gudstroende är så korkade att de inte borde ha rätt att rösta i val. Ann verkade så förvånad över detta. Men som sagt finns detta beskrivet i Bibeln; kristna är dårar för världen.

Jag menar att det är helt ok att som troende uppfatta och fördöma hädelse men man kan inte kräva av sekulära icke-troende människor att de ska förstå och uppfatta hädelse som troende gör, de saknar ju komponenten gudstro och kan inte förväntas reagera som troende på hädelse.

Gorel Gerdin sa...

Angela.
Man kan också känna och visa lite vanlig mänsklig hyfs i vilken det ingår att inte tråka och håna människor för deras val i livet.

Om du var livsmedelshandlare eller restaurangchef och min granne så är det fel att kräva att du anpassar dig till min veganska diet oavsett jag grundar den på Jesus eller Singer, om jag inte gillar att du tänder patchoulirökelse varje dag kl 07:00 vars rök kommer in i mitt sovrum, så är det mot boenderegler, vilket däremot inte ditt kultiska lyssnande på Tomas Ledin och mitt på Carola är. Däremot skulle det vara lagligt men klart moraliskt förkastligt om jag jämt tråkade dig så fort vi sågs för ditt köttätande, din patchoulirökelse och din Tomas Ledinvurm, eller du tråkade mig för Carola och veganism.

Tyvärr finns det för många ateister som inte kan låta bli att ständigt kommentera oss religiösa på de mest ohyfsade sätt även om det inte sägs något olagligt.

Självklart går vi över den gränsen också när vi gör samma sak.

Detta måste vi båda sluta med. Vad är vitsen med att såra folk?

Erik M sa...

Gorel Gerdin,

"Vad är vitsen med att såra folk?"

Se mina inlägg ovan, där jag försöker besvara just den frågan.

Angela sa...

Görel,
Du blandar ihop saker. De som bestämmer vad som är hädelse definierar vad det är å Guds eller profetens VÄGNAR. Det är alltså inte fråga om människors käbbel sins-emellan. Att vara advokater eller apologeter för gudar och profeter är att slösa med energi som kan användas till bättre saker vad gäller att praktisera religion. Det du och Ann Heberlein möjligen ger exempel på i sammanhanget är mobbing mellan människor. Hädelse är som sagt något annat.

(Och glöm både Tomas Ledin och Carola Häggkvist vad mig beträffar!)

Gorel Gerdin sa...

Angela
Du har fel.
Det är bara att läsa på i SAOB

Men okej, då har du två argument för att inte hålla på att häda, du mobbar och visar vanvördnad för något andra håller för högt och heligt.

Det finns ingen anledning att blanda ihop kritik (som absolut har sin rättmätiga plats bär det gäller religion och religiösa människor) och otrevligt bemötande utifrån vad folk vördar.

Angela sa...

Görel,

Jag förstår inte riktigt varför du gör påståenden i 2:a person: "du mobbar och visar vanvördnad". Det är de människogrupper som hävdar att deras ilska beror på att någon hädat deras Gud eller Profet som bör anklagas. Gud och profeter behöver ingen försvarsadvokat, de klarar av sånt själva. Däremot ska man se till att som troende inte häda själv som tex i kristendomen, där synd mot Den Helige Ande är oförlåtlig. Men för en icke-troende betyder det ingenting.

Att människor beter sig dumt mot troende är beklagligt. (Men jag är övertygad om att också troende beter sig likadant mot icke-troende ibland). Och som sagt, detta förutsäger Jesus i Bibeln.

Tidigare var hädelse åtalbart i Sverige. August Strindberg blev åtalad för hädelse då han skrivit på ett nedsättande sätt om nattvarden. Han blev inte fälld då fast det var så längesedan.

Ulf Gustafsson sa...

Gorel,

Omar Abdel Hamid El-hussein uppges ha sagt att om man skall ha respekt för folks religion och inte dricka öl framför en muslim.

Är detta en hänsyn du tycker vi skall visa muslimer på offentlig platser?

Göran sa...

Håller med Görel,
Om humanister ska få någon respekt någonstans så ska de inte agera som Dawkins i Skavlan.
F ö förstår jag inte linjen i DD-artikeln. Kanske borde jag försöka läsa om den även om det tar emot. Är den ett försök att måla upp sig själv i ett underifrånperspektiv och hävda att det bara är ett besvarande av ett förtryck ovanifrån?

Patrik Lindenfors sa...

Nej.

Göran sa...

Nej det var inte din poäng ser jag Patrik L.

Poängen var kanske (i korthet); eftersom religioner åstadkommit så mycket ondska och inte går att bevisa i materialistiska termer så borde vi förlöjliga den i namn av kritik och satir?
Ett par definitioner från NE; häda: uttrycka en upprörande ringaktning för ngt som hålls heligt.
satir: framställning som är ironisk eller hånfull på ett elegant och (ofta) träffande sätt.
( vi kanske redan har konstaterat att Vilks alster inte är satir)

Patrik Lindenfors sa...

Göran,
Jag har skrivit en hel text som är lång av en anledning, nämligen att det inte ska gå att göra den typ av förenklade dumtolkningar som du försöker göra. Läs hela texten, det finns inget som behöver tolkas som något annat än vad där står.

Gorel Gerdin sa...

Ulf.

Ja, varför inte?

När jag var i ett muslimskt land under ramadan och ombads sluta röka offentligt så släckte jag cigaretten.
Vi åt på vårt hotellrum under fastetid, men gick på restaurang under tillåten tid.

Även i Sverige låter jag bli att äta i språnget offentligt under ramadan när jag vet att jag kommer springa på folk som fastar, ja. Däremot skulle jag i på en uteservering i Sverige inte låta bli öl, tobak, flörtar och mat, eftersom jag då befinner mig som gäst på en restaurang, även om det var ramadan och i ett område med många muslimer.

Hänsyn skall vara begriplig.
Undantag från hänsyn likaså.

Att häda kan visst ha sin plats men frågan om vilka som drabbas mest av hädelsen måste alltid ställas.

Drabbar hädelsen en förtryckare eller tredje (oskyldig) man? Förändrar hädelsen något? eller gör den bara folk ledsna i onödan?

Ta Ulfs snygga bildval idag med Rahmans teckning. Den har djup och udd samtidigt som den knappast drabbar tredje man. Visst finns det folk som skulle kunna tänka sig att blandäktenskap (ex serben Bosko Brki och hans bosniakiska flickvän Admira Ismic) är olämpligt eller t o m hädelse men bilden är allmän i sitt budskap. Den bilden kan knappast såra utan bara beröra.

När det sen gäller sången ur den poetiska eddan, så ska vi inte glömma att det finns asatroende fortfarande. Hur den tolkas är osäkert, men det kan finnas folk som anser ser den som helig, vem vet?

Göran sa...

Det var hursomhelst min (ngt provokativa) tolkning av din text. Tilläggas bör väl att jag aldrig förstått det förnuftiga i att håna något ö h t. Finns inget konstruktivt i det.

Göran sa...

Här ett utdrag från ABs kulturredaktörs syn på hånandet och Vilks;
"Efter attentatet i Köpenhamn säger han nåt tredje: han vill med sin turban­prydda byracka bedriva ”ideologikritik”.
På den punkten är vi överens. Alla ­religioner är ideologier, och alla ideologier ska kritiseras. Så även islam. Det är dock svårt, för att inte säga omöjligt, att förstå vilka av islams beståndsdelar som Vilks vill ifrågasätta, när hans enda ­bidrag har varit att teckna muslimernas profet som ett orent djur.
Det intressanta är att Vilks sen ett par dygn tillbaka tonat ned det som nyligen var credot i hans konst - rätten att häda och kränka. Man kan spekulera i varför, men kanske är det en alltför primitiv drivkraft att försvara, när den nu kostat en ­annan människa livet och skadat flera."
Men ingen kraft är tydligen för primitiv för en humanist??

Ulf Gustafsson sa...

Göran, är det medvetet du inte håller isär orden håna och häda?

Blasfemi är traditionellt ett brott mot Gud, det heliga. Människor är inte offren, de bara förrättar straffet mot hädarna.

Men när Gud nuförtiden dragit sig tillbaka, det heliga blivit det samma som religiösa människors känslor, då verkar häda och håna blivit synonymer.

Angela sa...

Jag delar helt Ulf Gustafssons distinktion mellan hädelse (blasfemi) och hån. Hädelse är mot gudomar eller något gudomligt. Vanligt 'bonnhån' är det vi kan höra i tex riksdagsdebatterna där företrädare för olika partier hånar motståndares politiska åsikter. Att kalla det för hädelse skorrar helt fel i mina öron.

Vad gäller tidigare nämnda Ann Heberleins starka ogillande av att någon tanklös människa sagt att troende är så korkade att de inte borde få rösta i val, undrar jag om det verkligen för Heberlein framstod som hädelse mot Gud, eller om det i verkligheten var det egna egot som kränktes?

Några har säkert hört Hans Alfredssons monolog 'Pastor Jansson', som driver med Svenska kyrkan. Svenska kyrkan grundas förvisso i tron på kristendomen. Är Pastor Jansson-monologen då hädelse? Inte enligt mig. Den driver med, hånar vissa förhållanden inom kyrkan då. Kan någon som identifierar sig tex med 'änkan Zetterkvist' eller för all del pastor Jansson själv, känna sig hånad eller kränkt? Alldeles säkert. Men är det hädelse? Nej, eftersom, vad jag minns, Gud själv inte angrips i monologen.

Göran,
Hur definierar du hån?

Ulf Gustafsson sa...

Gorel G,

Vill meddela att jag visade hänsyn idag, eller i alla fall tänkte efter om jag ville ta den diskussionen som kunde komma av om jag skrev det jag tänkte.

Jag kom på en alternativ rubrik till teckningen av Rahman, som du uppskattade. Alternativt anser jag både är fyndig och provokativ, men valde att inte skiva ut den. Rubriken var: "Amor och Jibril"

Göran sa...

Ulf och Angela, nej tror inte jag har någon avvikande mening från er om detta.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se