19 feb. 2015

Fritänkaren Ali Dashti utmanar religiösa föreställningar

Ali Dashti föddes i Iran 1896. Han studerade teologi, historia, arabiska, persiska och klassisk litteratur. Dashti blev författare, journalist och tidningsutgivare i Teheran under 20-talet och från 1954 satt han i den iranska senaten fram till den islamiska revolutionen 1979. Han var anhängare av shahen och när Khomeini tog makten fängslades Dashti 83 år gammal. I fängelset misshandlades han och han dog 2-3 år senare.

Dashtis författarskap består av noveller, samt texter i litteratur- och religionsvetenskap. 1985, efter hans död, publicerades en bok som 30 år senare skapar nyhetsrubriker: 23 Years, A Study of the Prophetic Career of Mohammad.

I 23 Years avhandlas Islams tidiga historia: Muhammeds liv, den religiösa och politiska utvecklingen, men också de metafysiska påståendena i Koranen. Författaren citerar rikligt ur Islams heliga texter, för belägga sina resonemang. Dashti avvisar mirakel kopplande till Muhammed och att Koranen skall vara Guds ord. Om Muhammed skriver Dashti i inledningen av boken:
Moslems, as wellas others, have disregarded the historical facts. They have continually striven to turn this man into an imaginary superhuman being, a sort of God in human clothes, and have generally ignored the ample evidence of his humanity. They have been ready to set aside the law of cause and effect, which governs real life, and to present their fantasies as miracles.
Dashti var en fritänkare, som inte heller tog kristna apologeter på ordet:
There are also European writers who have let religious fanaticism dim their vision. They have described Mohammad as an adventurer and impostor and the Qur’an as his tool for winning power. If they had similarly criticized Moses and Jesus, their views might deserve consideration (though that would be beyond the scope of this book); but they presuppose that Moses and Jesus were appointed by God and that Mohammad was not. Their statements are not supported by any kind of rationally acceptable evidence.
Boken är ett försök att behandla ämnet sakligt och objektivt. (Hur framgångsrikt den är i detta kan inte jag bedöma. Den bygger på samma bristfälliga källmaterial som alla berättelser om islams tidiga historia.) Den innehåller inte hets eller hån, i större utsträckning än det någon kan finna i citaten ovan. Ändå är 23 Years förbjuden litteratur i bland annat Iran och Jordanien.

I dagarna är den aktuell för att den översatts till bengali och skulle säljas på en bokmässa i Dhaka. Förlagets mässmonter stängdes dock, eftersom boken sades "såra religiösa känslor". 23 Years kränker religiösa och därför skall den stoppas. Någon som anser detta har hackat förlagets hemsida. Islamistgruppen Hefajat-e-Islam kräver att boken konfiskeras och förbjuds. De säger "att boken innehåller falsk, fabricerad och missledande information om islam, profeten och Koranen".

Islamister i Bangladesh har senaste åren dödat personer som kritiserat islam och islamister. Att publicera denna bok där är att ta en stor risk.

När islamister mördade efter att ha provocerades av Charlie Hebdo ställde sig Göran Rosenberg frågan: "Vad ska det där vara bra för?" Är det någon skillnaden mellan Charlie Hebdo och 23 Years, Rosenberg? Är de lika viktigt att ta hänsyn till muslimska känslor som sårats av 23 Years? Eller har du en måttstock för vilka känslor vi skall bry oss om?

När en islamist mördade efter att ha provocerats av Lars Vilks talade Ann Heberlein om att Vilks måste tänka på konsekvenserna av sin konst, hur andra människor uppfattar den. Gäller detta även förlaget i Bangladesh, Heberlein? Skall de också tänka på konsekvenser av publiceringen, att människor såras och eventuellt kan dödas? Om inte, hur gör du den bedömningen?

En viktig poängen med yttrandefriheten är att kunna ifrågasätta normerande och traditionella uppfattningar. Utmana invanda tankegångar. Detta kan bli obekvämt för och inte hänsynsfullt mot de som identifierar sig med dessa idéer. Ändå är det argument som är det enda legitima sättet att respondera på utmaningen.

Även när de normerande och traditionella föreställningarna är religiösa måste man avhålla sig från att bruka våld, hot, förbud eller hänvisa till "sårar religiösa känslor", för att få stopp på ifrågasättandet. Detta gäller så väl 23 Years, som Charlie Hebdos teckningar och Lars Vilks konst.

Fakta om Dashtis liv och citaten ur hans bok är hämtade ur pdf-versionen av 23 Years.

20 kommentarer:

Göran sa...

Ulf, har du källan på Rosenbergs uttalande. Framgår inte riktigt vad han sagt. Sen har han förmodligen inte läst din litteraturreferens. Likaså Heberlein.
Men din författare ska nog inte jämföras med Vilks då Vilks avsikt är att provocera vilket väl inte är författarens avsikt.

Ulf Gustafsson sa...

Göran,

Vad vet du om Vilks avsikt? Vilka ville han provocera? Att konst provocerar är självklart. I dagarna handlar det om en staty av en dam med en handväska.

Mina frågor riktar sig inte exklusivt till Rosenberg och Heberlein, utan till alla som finner något rimligt i deras resonemang.

Trodde Rosenbergs artikel var ökänd: http://www.expressen.se/kultur/bra-for-vad/

Nils sa...

Rosenbergs artikel borde vara ökänd där han gör samma osmakliga misstag som Heberlein, skuldbelägger offren. Det brukar annars inte vara så populärt i de kretsarna när det gäller t ex våldtäkt.

I artikeln försöker han ge sken av att muslimer var huvudmålet för Charlie Hebdo medan det i själva verket var Front Nationale som oftast häcklades. Charlie Hebdo slog åt ALLA håll.

”Att inte på motsvarande sätt provocera judar är ett annat.” skriver Rosenberg, men det har Frankrike fått sin beskärda del av genom Dieudonné M’Bala M’Bala. Han gör som muslimer till ett offer men som Bernard-Henri Lévy sade i DN finns inget som pekar att muslimer i Frankrike förföljs efter attentatet.

Elisabeth Åsbrink, av alla människor, skriver i dag bra om varför det är nödvändigt att utmana mäktiga religioner:

http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/elisabeth-asbrink-vi-ska-vara-radda-om-konsten-att-hada-och-beundra-den-som-vagar/

Göran sa...

Jodå jag hade hört talas om Rosenbergs artikel men inte läst den. Nu har jag läst den och jag håller med Rosenberg till 100%.
I kvalitetshänseende så är den ungefär hundra gånger bättre än BUs artikel i samma tidning. GR är en sann fritänkare i ordets verkliga betydelse.

Min observation om Vilks agerande är väl lika god som din. Så vad vet du om hans avsikt. Den är väl något oklar om inte annat.

Krister V sa...

Sakligt historiskt ifrågasättande är inte helt skiljt från provokation.
Badawi ifrågasätter Muhammeds mirakel och förgudning, Vilks ifrågasätter att han anses så helig att en avbildning ska ge dödsstraff.

Nils sa...

Enligt Göran och Heberleins logik kan ättlingar till Munch inte klandras om de skjuter någon i museiledningen.

http://www.aftenposten.no/kultur/Utstyrte-Munch-bilde-med-penis---Uverdig_-sier-arving-7906336.html

Göran sa...

Nils, du får gärna göra lite mindre förvirrade utsagor så ska jag försöka bemöta dem.

Ulf Gustafsson sa...

Göran,

Jag känner inte till mycket om Vilks avsikt med rondellhunden. Därför kan jag inte använda mina spekulationer om hans avsikt som argument att lägga någon större vikt på.

Verket skulle visas i hembygdsgården i Ulvsby och Vilks är en konstnär som även tidigare provocerat. Förmodar att han ville provocera konstföreningen med ett inte ointressant verk på temat: Hundar i konsten.

Lennart W sa...

Jag håller inte med om att konst självklart måste provocera. Har ni verkligen aldrig varit på konstgallerier?

Men det är förstås enklare för klåpare, som inte kan måla som Rembrandt eller skapa skulpturer som Michelangelo, att åstadkomma slarviga teckningar och spika ihop torn av drivved i naturreservat.

Om denna kommentar nu provocerar någon så är den inte bara därför ett konstverk.

Krister V sa...

Lennart,
vem har påstått att konst alltid måste provocera?
Är avsikten med provokation bara att göra folk förbannade eller kanske att få dem att tänka efter varför de blir förbannade?
Tycker du vi bör acceptera att en avbildning av Profeten ska ge dödsstraff?

Ulf Gustafsson sa...

Lennart W,

Ingen har hävdat att konst *måste* provocera.

Ulf Gustafsson sa...

Lennart W,

Minns sedan att Rembrandt anklagades för blasfemi, då han visade människan i all sin skröplighet och inte idealiserad i Guds avbild.

Lennart W sa...

Ulf: Du sa det med "Att konst provocerar är självklart." Om det inte provocerar så är det alltså inte konst.

Krister: Följer det att man vill ha dödsstraff för avbildningar av Profeten, om man ser Michelangelos Pieta (bildsök!) som ett av de mest beundransvärda konstverken som ingenting av klåparen Vilks någonsin skulle kunna jämföras med?? Nej, jag vill inte ha dödsstraff för någonting egentligen. Däremot står ju inte heller Vilks över kritik om vi har yttrandefrihet på riktigt. Är du för yttrandefrihet på riktigt?

Ulf Gustafsson sa...

Lennart W,

Jag skrev som sagt: "Att konst provocerar är självklart".

Ur det följer inte "Om det inte provocerar så är det alltså inte konst", som du påstår.

Anders Hesselbom sa...

Är verkligen "att konst provocerar är självklart" är alltså synonymt med "all konst provocerar", men inte synonymt med "det är självklart att konst provocerar"? Jag är skeptisk.

Lennart W sa...

Ulf: Så förstår jag din mening. Kanske inte bara jag. Vad menar du annars egentligen? Vad är det du vill ha sagt? Är det bara att det *finns* konst som provocerar? Ja, det gör det. Det är nog inte någon nyhet för någon. Är det det som är självklart?

"Att konst provocerar är självklart"

¿Que?

Ulf Gustafsson sa...

Lennart W,

"Är det bara att det *finns* konst som provocerar? Ja, det gör det. Det är nog inte någon nyhet för någon. Är det det som är självklart?"

Ja, just det. Det är självklart.

Ändå tyckte jag det behövde påpekas när Göran ville göra en poäng av att Vilks konst provocerade.

Göran sa...

Ulf, läs vad jag skrev igen;
"Men din författare ska nog inte jämföras med Vilks då Vilks avsikt är att provocera vilket väl inte är författarens avsikt."
Förhoppningsvis förstår du att min poäng är att skilja på den iranska författarens situation och Vilks.

Läs gärna också GWs Expressenkrönika som helt går i linje med vad jag alltid skrivit i frågan. Det är rationellt tänkande.

Ulf Lundberg sa...

Lennart.
Jag håller med dig om att konst inte måste provocera.
Å andra sidan ska man vara medveten om att äldre tiders målningar är sprängfyllda med symbolspråk.
Det som vi ser som en person som står vid en fruktskål, kan mycket väl ha varit provocerande på sin tid.
Motsvarande kanske kommer att gälla Wilks hund.

Var också försiktig med att uttala dig tvärsäkert om konstverks kvalitet. Många konstverk har värderats mycket olika under olika tidsperioder.

Dessutom kan man utan vidare argumentera för att Michelangelos Pieta, hur vacker den än är, (Jag har sett den på plats) är mycket kränkande.
Den framför det avskyvärda kristna synd- och offerbudskapet.

Kvaliteten på konstverk är ovidkommande när det handlar om rätten att yttra sig.

Ulf Gustafsson sa...

Göran,

Nej, jag förstår din poäng i detta sammanhang.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se