2 feb. 2015

"Inget är lika tryggt som en evig, olöst konflikt"

Håkan Lindgren har skrivit ett riktigt bra inlägg i SvD Kultur om debatten efter Charlie Hebdo-massakern. Artikeln är ett svar till Göran Rosenberg och inleder med att grundligen beskriva Charlie Hebdo, en tidning som har Front National som sin huvudsakliga måltavla. Detta avslutas med:
Inget av det här betyder att man måste gilla Charlie. Tidningens satir är inte av den skarpslipat intelligenta sorten, tvärtom. På frågan ”När är en hårig rumpa ett bra argument?” skulle Charlie-tecknarna förmodligen svara ”Varje gång!”. Men även om man vill kritisera Charlie är det inte svårt att ge sina läsare en någorlunda hederlig bild av tidskriften. 
I sin artikel har Göran Rosenberg valt vinkeln ”Vad ska det där vara bra för?”. Han är orolig för att frågan ”På vad sätt är det du gör bra för samhället?” håller på att bli otidsenlig. Jag förstår inte på vilket sätt det är bra för samhället att Rosenberg sprider felaktigheter om Charlie Hebdo. Däremot kan jag föreställa mig några anledningar till varför det inte är så bra. 
Lindgren går sedan in på den polarisering som Rosenberg med flera debattörer underblåster.
Var det [...] absurt att angripa Charlie? Inte alls. Vill man tillfoga största möjliga skada och förvärra de olösta motsättningarna mellan fransmän och invandrare kunde få saker vara lika effektiva. 
Om ett samhälle inte hanterar sina inre motsättningar på ett konstruktivt sätt blir symboler farliga: då fokuseras all uppdämd frustration på en teckning eller ett ord. Det sämsta man kan göra är att lämna de sociala konflikterna olösta, det vill säga låta dem förvärras, medan man kompromissar lite med yttrandefriheten för att vara snäll. Då har man satt igång en förutsägbar spiral: hårdare terroristbekämpning och fler kulturella kompromisser kommer att jaga varandra runt ett centrum som ingen vågar vidröra. 
Bakom de nyanserade och försiktiga formuleringarna är Rosenbergs artikel ganska onyanserad. Han lär oss att det finns två monolitiska block, väst och muslimerna, som är låsta i en oförsonlig konflikt. Det enda man kan göra är att hänsynsfullt lämna den andra sidan ifred – eller med Rosenbergs ord inse att det är en väsentlig skillnad mellan ”att pissa i eget tält och att pissa in i någon annans”. I den formuleringen syns det vad Rosenbergs artikel är bra för. Den är bra för dem som önskar sig en uppdelning av samhället i separata tält, där varje grupp har ostörd makt över dem som råkat födas inuti deras tält. För att vara orättvist tydlig: det är en lösning som syftar till att etablera en ny sorts klassamhälle med en befolkning delad i två skikt. Frihet och modernitet åt vissa, tradition och konservatism åt andra.
 Läs resten i SvD.

8 kommentarer:

Patrik Lindenfors sa...

Apropå Confirmation bias vill jag lyfta fram den här kommentaren, från slutet av debattartikeln:
"Och tänk om vi överdriver religionens betydelse? Medan jag skriver den här texten hittar jag, som genom en fingervisning från en högre makt, en artikel om en konferens om extremistiskt våld, Summit Against Violent Extremism, som Google ordnade i Dublin 2011. Vi kan inte besegra extremismen utan att förstå den, så hur blir man extremist? Avhoppare från högerextrema, islamistiska och kristna organisationer samt från kriminella gatugäng berättade sina historier. Slutsatsen, som kan läsas på cfr.org, är värd att citera: ”Mycket få av de intervjuade avhopparna nämnde religion eller ideologi som någon avgörande faktor i deras radikaliseringsprocess. De åsikter som dessa organisationer gav uttryck för fungerade snarare som ett rättfärdigande av våldet än som inspiration till det.” För att travestera Brecht: först kommer våldsfantasierna, sedan ideologin.

Avgörande i deras utveckling till extremister var sådant som frustration och socialt utanförskap. Det vill säga saker som, om man är optimist, borde gå att lösa med gammal hederlig politik. Om vi vill lösa dem. En pessimist skulle säga att inget är lika tryggt som en evig, olöst konflikt."

Verkligheten är komplex.

Nils sa...

"Avgörande i deras utveckling till extremister var sådant som frustration och socialt utanförskap."

Det gamla vänsterförklaringen – klass är allt. Nej, inte allt – när "högerextrema" begår någon illgärning då är förklaringen alltid ideologin. Islam är i sammanhanget fullständigt impotent, och ska skyddas till varje pris, nu även av humanister.

För att vänsterteorin ska stämma måste man förutsätta att valet av rättfärdigande ideologi styrs av slumpen. Alltså en ren tillfällighet att bröderna Kouachi inte hänvisade till Mein kampf. Man kan tycka det är märkligt att slumpen väljer islam och koranen i 99 procent av fallen.

Är det "frustration och socialt utanförskap" som får islamister att skjuta Malala i huvudet och spränga skolflickor i luften? Som får IS att våldta och halshugga? Som får Boko haram att kidnappa, våldta och mörda flickor?

Rosenberg är bara en i raden som vill ålägga oss självcensur, islams blasfemilagar ska styra även oss. Han upprepar också myten om muslimer som en utsatt minoritet.

Och varför skulle man inte få driva med en minoritet? Ska vi vänta tills islamisterna är i majoritet innan vi gör satirer av profeten?

Patrik N sa...

Patrik L,

”Mycket få av de intervjuade avhopparna nämnde religion eller ideologi som någon avgörande faktor i deras radikaliseringsprocess. De åsikter som dessa organisationer gav uttryck för fungerade snarare som ett rättfärdigande av våldet än som inspiration till det.” För att travestera Brecht: först kommer våldsfantasierna, sedan ideologin."

Vilket jag sagt till dig ungefär en miljard gånger vid det här laget.

Krister V sa...

Det kan inte möjligen vara den bristande tron som gjorde att de hoppade av...?

Patrik N sa...

http://www.cfr.org/united-states/save-supporting-document-becoming-former/p27056



Patrik Lindenfors sa...

Patrik N,
Jag vet - det var därför jag la ut citatet. Det är värt att lyssna på argument man inte håller med. Och jag har hört ditt ungefär en miljard gånger nu. Men fundera då på det här: "De åsikter som dessa organisationer gav uttryck för fungerade snarare som ett rättfärdigande av våldet än som inspiration till det." Om dessa åsikter inte funnits, hade de då kunnat använda dem för att rättfärdiga sitt våld? Jag menar som Sam Harris, att radikalisering sker överallt bland ungdomar, men blir någon radikal Jainist så behöver samhället bekymra sig mindre för våld, inte mer som i fallet islam. Radikalisering är en flerstegsprocess, det handlar inte bara om utanförskap (då skulle inte bara muslimer radikaliseras till IS-våld på det sätt vi ser nu).

Patrik N sa...

"Om dessa åsikter inte funnits, hade de då kunnat använda dem för att rättfärdiga sitt våld?"

Ideologin är alltid en bidragande orsak och är det inte den ena så kommer det att vara den andra. De problematiska ideologierna ska självfallet motverkas. Min poäng, och det har den varit hela tiden, är att det inte är allra mest effektivt att lägga huvudfokuset där. Andra frågor (det beskrivs väl i artikeln vilka de är) bör ha huvudfokus.

Det hedrar dig att du la ut artikeln. Hoppas många läser den och originalrapporten från cfr.org.

Nils sa...

Tilläggas kan att London- liksom Madridbombarna tillhörde en välutbildad och välintegrerad religiöst radikal medelklass. Teorin att det ska bero på ”frustration och socialt utanförskap” håller helt enkelt inte.

Devin Rexvid som i SvD bemött ihåligheten i argumenteringen som till varje pris ska friskriva islam från ansvar:

”Dessa repliker ingår i en tradition där försvarare av islam anser sig vara de enda som äger den rätta tolkningen av tron. Eller så individualiseras islam så till den grad att det ska bli svårt att kritisera den som en rättslig och politisk tradition samt en mängd idéer, myter, vidskepelser och riter.”

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/islamkritik-ska-inte-forvanskas-till-fobi_4300303.svd

Beträffande artikeln på crf.org skulle jag säga att den har ringa värde. Som de säger själva:

"We did not attempt a large-scale, rigorously scientific study about violent extremism. The known candidate pool of formers is too small and cannot be considered to be the single source of truth on de-radicalization."

Deras idé om avradikalisering fungerar antagligen bra på högerextrema organisationer, med ett begränsat antal radikala, men är omöjlig att tillämpa på potentiella gruppen människor i de enorma utanförskapsområden som finns i alla större europeiska städer.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se