21 apr. 2015

Inte neutralitet, utan öppenhet

Gårdagens annons från Humanisterna resulterade i att tidningen Dagen skrev en artikel och en förvirrande ledare om saken. Först en repetition av annonstexten:
"Jag tycker barn skall ges en rimlig möjlighet att själva komma fram till vad de tror på. Att stämpla barn med en viss livsåskådning är en kränkning av dem som individer. Religionsfrihet bör gälla alla, oavsett ålder." - Emilia Ericson
I den kristna tidningen intervjuades Christer Sturmark, som sa:
– Vi anser helt enkelt att man själv ska formulera sin egen livsåskådning när man växer upp.
Och på frågan: Hur ska ett barn kunna ta till sig av alla de livsåskådningar och synsätt som finns om man ska presentera allt för dem?, svarade han:
– Man får ta det i takt med att de blir äldre. Det vore rimligt att börja med att besöka en kyrka, en moské och en synagoga och sen kan man utöka det senare.
Sturmark sa också att "han tycker inte att kyrkan bör stå för öppna verksamheter i form av exempelvis öppen förskola".

Utifrån detta gav Dagen artikeln den märkliga titeln: Humanisterna i ny kampanj: Skydda barn från religion. Om man vill att barn skall få inblick i många olika livsåskådningar, många religioner, så kan väl inte det kallas att skydda från religion?

Värre är det med tidningens ledare som hade ovanstående att förhålla sig till. Elisabeth Sandlund skriver där:
I stället för att ge föräldrar rätt att förmedla sin egen tro till barnen i enlighet med FN:s deklaration vill Humanisterna de ska vara skyldiga att presentera alla till buds stående alternativ för sina telningar, att erbjuda ett smörgåsbord av livsåskådningar där det är fritt att ta för sig.
Först förstår Sandlund tydligen inte att det inte är något nödvändigt motsatsförhållande mellan att förmedla sin egen tro till barnen och presentera flera olika livsåskådningar för sina barn. Sedan har inte Humanisterna vare sig sagt eller skrivit att föräldrar ska vara skyldiga att presentera olika livsåskådningar och inte heller att det handlar om alla alternativ. (Kolla ovan, om ni glömt vad som står där.)

Något Humanisterna skrivit är dock att barn skall ha friheten att själv välja från ett smörgåsbord av livsåskådningar. Det låter som Sandlund tycker detta är fel. Menar hon att föräldrarna skall begränsa barns religionsfrihet? Typ: Barn har religionsfrihet, men bara om de väljer rätt - kristendomen!

Sandlund fortsätter:
Tanken att inget barn ska tvingas in i en fålla utan fritt välja vad det vill tro på kan vid en första anblick förefalla sympatisk. Men den är samtidigt fullständigt verklighetsfrämmande. Barn påverkas, av sina föräldrar först och främst, men också av andra vuxna, av skola, kompisar, litteratur, musik, medier... De håller med och de tar avstånd. Så formas, allt eftersom åren går, den egna personligheten.
Detta stämmer, men det är inte fullständigt verklighetsfrämmande. Det finns nivåer av påverkan, när en skola besöka en moské kallas det med rätta inte för indoktrinering, och sedan är det skillnad på ensidig påverkan från en livåskådning och att påverkas från många olika.

Sandlund skriver vidare:
Alla normala föräldrar vill att deras barn ska få ett bra liv. De vill förmedla det allra bästa, det som ger deras eget liv mål och mening. 
Det är inte bara en personlig önskan utan just det som FN lyfter fram som en rättighet och en plikt. I det perspektivet är det absurt att uppmana en kristen familj att avstå från att erbjuda sina barn aftonbön, bibelläsning, söndagsskola, kyrkans scoutverksamhet, konfirmationsläsning och kristna ungdomsläger för att i stället på ett neutralt sätt presentera andra livsåskådningar.
Att ensidigt påverka sina barn i en livsåskådning är ingen plikt enligt FN deklarationer, även om föräldrarna skulle tycka detta är det allra bästa. Om den kristna familj som Sandlund beskriver där till väljer en kristen konfessionell skola åt sina barn och har ett umgänge som gör att barnen inte träffar barn och vuxna med andra livsåskådningar. Om föräldrarna noga kontrollerar att barnen inte kommer i kontakt med andra livsåskådningar, då tillgodo ses inte barnens religionsfrihet. Då talar vi om indoktrinering och sektbeteende.

Humanisterna skriver inte att föräldrarna skall försöka presentera olika livåskådningar neutralt. Det är skolans uppgift. Det bästa föräldrar kan göra är att ge barnen en rimlig möjlighet att själva komma fram till vad de tror på. Att undvika stämpla barn med en viss livsåskådning, som en stark identitet, från en tidig ålder.

Sandlund avslutar på ett delvis bra sätt: Att lära sina barn att stå för vad man själv tror på utan att fördöma den som tänker annorlunda är en svår konst. Den behöver föräldrar, oavsett livsåskådning, träna på [...] och det Humanisterna skriver stödjer detta. Det handlar som sagt inte, som Sandlund tror, och neutralitet. Det handlar om att ha en viss öppenhet.

15 kommentarer:

Nils sa...

Det här är så verklighetsfrånvänt och korkat att man baxnar.

"– Man får ta det i takt med att de blir äldre. Det vore rimligt att börja med att besöka en kyrka, en moské och en synagoga och sen kan man utöka det senare."

Besöka en moské? Vad ska förälder Sturmark berätta om under det besöket? IS? Saudiarabien? Koranen? Hadiherna? Islamistisk terror eller berätta att det är en fredens religion?

Och när ska barnet introduceras för alla filosofiska och politiska riktningar?

"han tycker inte att kyrkan bör stå för öppna verksamheter i form av exempelvis öppen förskola"

Vad är Sturmark? Stalinist? Den logiska följden av Sturmarks resonemang är att barns uppfostran kan inte anförtros åt föräldrar, det måste bli en statlig fråga.

Elisabeth Sandlund framstår som förnuftet själv i jämförelse med Sturmarks Orwellska inställning.

Ulf Gustafsson sa...

Nils,

Föräldrarna skall anförtros uppfostran. Men de kan gå över gränsen för vad som är lämpligt och bra för ett barn. Det tror jag även du inser. Det handlar om en gränsdragning.

Sturmark säger inte att det är föräldrarna själva som skall arrangera besöket och stå för berättandet. Religionsundervisningen i skolan är det finns för att hjälpa till med detta.

Ditt svart-vita tänkande gör det inte lätt att se nyanser.

Här ett reportage från en moské nära där jag bor:
http://studentreportrarna.sh.se/flemingsbergny/article33649.ece#.VTasfPmsVWi

Camilla Grepe sa...

Men Ulf, du menar väl inte att skolans religionsundervisning finns där för att vägleda eleverna till vilken tro de ska tillhöra?

Ulf Gustafsson sa...

Camilla, tror inte det var det jag skrev. Har lite svårt tolka den meningen nu.

Skolan informerar om att det finns alternativ, när de lär ut om livsåskådningar. Det är ett underlag när någon väljer sin livsåskådning.

Nils sa...

”Men Ulf, du menar väl inte att skolans religionsundervisning finns där för att vägleda eleverna till vilken tro de ska tillhöra?”

Det är just så man kan tolka Sturmark och Ulf tankegång. Föräldrarna ska erbjuda barnen ett smörgåsbord med livsåskådningar att välja från och föräldrar som inte är strikt neutrala i förhållande till de olika anrättningarna ska antagligen åtalas.

Hur många vuxna har inte svårt att välja elbolag eller pensionssparande? Men barn förväntas genom ett neutralt förhållningssätt från föräldrarna till all världens dumheter göra kloka val.

Idén är att föräldrar ska avstå från att påverka sina barn. Hur inbillar ni er att det ska gå till. Inbillar du dig att jag ska vara neutral i förhållande till mina barn om islam? Till kommunism? Eller du till SD?

Camilla Grepe sa...

Ulf, jag hoppas att du inte tycker att skolan har samma uppgift när den undervisar om alkohol och droger.

Ulf Gustafsson sa...

Nils,

Än en gång tvivlar jag på att du kan läsa svenska. Läs om mitt inlägg, så förstår du att jag inte behöver besvara din senaste kommentar.

Camilla,

Jo, jag tycker skolan även skall lära om droger.

Camilla Grepe sa...

Ulf: "Skolan informerar om att det finns alternativ, när de lär ut om livsåskådningar. Det är ett underlag när någon väljer sin livsåskådning."

I min tolkning:
"Skolan informerar om att det finns alternativ, när de lär ut om alkohol och droger. Det är ett underlag när någon väljer sitt berusningsmedel."

Camilla Grepe sa...

Ulf, förlåt att jag envisas med detta, men det är betydelsefullt när man ska hålla isär begreppen "undervisning i" och "undervisning om". Då får det inte finnas minsta utrymme för feltolkning.

Ulf Gustafsson sa...

Camilla,

Jag kan inte se att jag skrivit "i" en enda gång.

Och det finns inget plikt att man måste välja vare sig livsåskådning eller berusningsmedel. Du vet, berusningsmedelsfrihet och livsåskådningsfrihet innebär också frihet från dessa.

Hågge sa...

Varför inte helt enkelt stryka skolämnet religionskunskap/livsåskådningskunskap fram till gymnasiet? Det kanske vore bättre att introducera nya skolämnen från första klass som t.ex. Demokrati, Mänskliga Rättigheter etc?
Livsåskådning/Religion tror jag principiellt inte ska marknadsföras i skolorna vid unga år.

Camilla Grepe sa...

Hågge, jag håller med. Ämnet är problematiskt. Mycket för att det från böjan hade en tydligt fostrande uppgift till en tro på den kristne guden enligt Svenska kyrkans teologi.

Sen tog man bort det konfessionella för att till sist lägga till andra religioner. Jag brukar säga att ämnet fråntogs sitt syfte och blev ett kuriosakabinett av värdelöst vetande.

Däremot är det synnerligen angeläget att lära sig om religionernas roll i historia, politik, samhällsutveckling etc. Vetskapen om antalet pelare i islam eller antalet sakrament i katolicismen bidrar föga för den förståelsen.

StaffanG sa...

Barn behöver grundfakta och kritiska verktyg för att reflektera över världen - och demokratisk fostran, om vi vill bevara ett sådant samhälle. Detta bör alla föräldrar och skola stödja. Många funderingar kommer dock naturligt från barn när de växer upp, att pådyvla dem varken ateism eller religiös tro vore mig främmande.

Min 11-årige son läser just nu om kyrkans roll under medeltiden och frågade igår om vad nattvarden är för något. Jag beskrev sakligt ursprunget till detta i evangelierna. Han tyckte att det verkade mycket märkligt. Hans mor la till att det bara är symboliskt, vilket inte gjorde honom särskilt klokare. Skulle han själv vilja pröva detta sakrament, låta sig döpas och konfirmeras i framtiden, så varsågod! Han kan tänka själv och det är hans liv det gäller.

Min 9-åriga dotter har också berättat att det kan inte finnas någon gud, för att hen "kan inte ha skapat sig själv, så det är omöjligt." Att fånga upp barn där de befinner sig och resonera öppet, fördomsfritt, men självfallet också sakligt och kritiskt, med kloka invändningar, borde vara helt normalt för varje ansvarig vuxen. Värderingar är en annan sak och de realistiska ramarna för vår moral sätts av verklighetens gränser, inklusive de konsekvenser den har för individ och samhälle. Dessa bör också lyftas fram för våra barn.

Nils sa...

StaffanG

rätt kloka ord, men du gör det också relativt lätt för dig.

”Skulle han själv vilja pröva detta sakrament, låta sig döpas och konfirmeras i framtiden, så varsågod! Han kan tänka själv och det är hans liv det gäller.”

Det finns ju värre saker. Om din son en dag väljer islam, till och med en radikal form, vilket ungdomar ofta gör, är det lika okomplicerat? Eller scientologerna eller Livets ord?

Krister V sa...

Hågge visar ju i alla fall att utbildningen om demokrati och mänskliga rättigheter tydligen är väldigt dålig...
Jag undrar om det förs någon diskussion om det stalinistiska inslaget inom Humanisterna?

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se