23 juli 2015

Påvens skenheliga avledningsmanöver

Tor Löwkrantz har skrivit en text om påvens skenheliga avledningsmanöver. Återges här i sin helhet.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Plötsligt betraktas Påve Franciskus som progressiv för att han tagit ställning i klimatfrågan. I en kampanj och i sin encyklika Laudato Si uppmanar påven med svepande uttalanden till en kulturell revolution. Han vill att vi ska omfamna alternativa energikällor, förstå föroreningens effekter på fattiga, släcka lampor, återvinna och sluta slösa med mat.

Det är dock långt ifrån imponerande att påven nu förstått och tagit ställning för något de flesta av oss insett för många år sedan, speciellt med tanke på att han påstår sig stå i direktkontakt med universums skapare. Problemen med påvens utspel är dock större än så.

En välbeprövad kommunikationsstrategi handlar om att flytta fokus från ett sammanhang där ett varumärke, företag, person eller organisation uppfattas negativt till ett annat sammanhang där man uppfattas positivt. Ett exempel på en sådan strategi illustreras på ett underhållande sätt i filmklassikern Wag the Dog. Efter en sexskandal ett par veckor före valet verkar USAs president ha väldigt liten möjlighet att bli omvald. En av hans rådgivare anlitar då en hollywoodproducent för att genom massmedia fabricera ett krig som presidenten kan avsluta på ett heroiskt vis, för att genom denna avledningsmanöver skapa en positiv bild av presidenten igen.

Det katolska kyrkan gör nu kan beskrivas som en på sätt och vis liknande mycket skicklig avledningsmanöver. Genom att figurera positivt i massmedia i en för dem ny fråga gör man det svårare att kritisera katolska kyrkan i andra frågor där man fortfarande representerar en bakåtsträvande, homofob, kvinnofientlig och inhuman ideologi. Plötsligt betraktas påve Franciskus som progressiv trots att han inte ändrat sig i någon av de frågor där Katolska kyrkan är reaktionär.

Man bör då komma ihåg att katolska kyrkan har en mycket lång historia av grova missgärningar och förtyck på sitt samvete. Den förrförra påven Johannes Paulus II har bett om ursäkt för en rad av dem. Bland annat för processen mot Galileo Galilei, delaktighet i slavhandeln, oförrätter mot samt kränkning och nedvärdering av kvinnor, tystnaden under förintelsen, övergreppen under inkvisitionen och en lång rad andra saker. Katolska kyrkan predikade antisemitism som officiell doktrin ända fram till 1964, något som påverkar opinionsläget än idag.

Påven menar förmodligen allvar med att han ser klimatfrågan som viktig och akut och han är troligen uppriktig i sin ambition att vara en positiv kraft i den frågan. Och påvens ord har givetvis stort opinionsbildande inflytande. För en person som verkligen tror att påven står i direktkontakt med Gud är hans ord av yttersta vikt för vad som anses acceptabelt. Vatikanens hållning påverkar människor runt hela jorden, varje dag, i en lång rad frågor där en förändrad attityd skulle rädda liv och levnadsvillkor för miljontals. Men i ett flertal frågor agerar man här i rakt motsatt riktning.

AIDS betraktas av katolska kyrkan som något dåligt, men inte riktigt lika dåligt som att använda kondomer. Katolska predikanter världen över är direkt ansvariga för den död och det lidande som är konsekvensen av denna hållning. Vidare är synen på homosexuella skamlig och inhuman. Homosexuella handlingar betraktas som onaturliga och är förbjudna, vilket är ett regelrätt fördömande av människor vars enda synd är att de visar kärlek för varandra. På Twitter skrev påven att det är emot mänsklig värdighet att i onödan utsätta djur för död och lidande. Det är ett helt okontroversiellt uttalande. Något som också är emot mänsklig värdighet är att hindra kvinnor från att styra över sin egen reproduktion och sexualitet, något som påven fortfarande ägnar sig åt genom sitt preventivmedelsmotstånd och sin anti-abortagenda. Om guds representant på jorden ändrade sig i den här typen av frågor skulle det få omedelbara positiva konsekvenser, till och med rädda liv.

Det är sådana här saker som gör katolska kyrkan, Vatikanen och Påve Franciskus till en reaktionär, homofob, kvinnofientlig och destruktiv kraft i världen. Om Franciskus ska hyllas för något alls så är det för att ha lyckats göra en mycket skicklig avledningsmanöver från dessa frågor, med resultatet att det har blivit svårare att kritisera katolska kyrkan där det verkligen behövs.

Tor Löwkrantz

3 kommentarer:

Lennart W sa...

Fascinerande artikel av en styrelseledamot i Humanisterna.

Tror Humanisterna att de ensamma kan lösa alla världens problem? Ibland, som t ex här, verkar det faktiskt så. Om inte så måste de ju förstå att de måste kunna samarbeta med andra. Ibland med såna som har ganska annorlunda syn i en del frågor.

Patrik Lindenfors sa...

För det går inte att kritisera dem man samarbetar med? Ibland, Lennart, är du väldigt naiv.

Lennart W sa...

Fast något sådant sa jag ju inte. Däremot säger Löwkrantz att det här ju bara är en katolsk avledningsmanöver. Svansen som viftar på hunden och så (wag the dog). Allt bara för att dölja KKs sanna onda natur. Fast visst, han kanske vill samarbeta ändå. Ungefär som tillsammans med abortmotståndare mot trafficking kanske? Eller vänta nu...

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se