21 aug. 2015

Jesus and Mo om andlig härskarteknik


Filosofen Daniel Dennett kallar den där typen av uttalanden mycket träffande för "deepities" - sådant som är trivialt sant på ett plan och som på ett annat plan låter djupt, men är meningslöst vid närmare gransknin. I det här fallet är det en "deepity" ämnad att försöka visa sig intellektuellt överlägsen både troende och ateister, något som även xkcd tidigare kommenterat.

Från Jesus and Mo.

12 kommentarer:

Kristian sa...

Samtidigt kan man faktiskt fråga sig om det där inte är en halmgubbe.

Finns det empiriska belägg för att det alls är särskilt vanligt att de som säger "Jag är inte religiös, men andlig" har en nedlåtande inställning till både troende och ateister? Det kanske bara är en myt, byggd på ett mindre antal personer som uttalar sig nedlåtande i debattartiklar, utan att för den skull vara representativa för andra. Det är ju just de som har en nedlåtande attityd som kan förväntas skriva debattartiklar. Medan den som bara vill köra sitt egna lilla spirituella race och inte döma vad andra gör antagligen håller tyst.

I själva verket kanske majoriteten av de "spirituella" är snälla och harmlösa människor som inte vill bråka med någon. Är det i så fall verkligen så väl genomtänkt att hålla på och kräkas i sin mun (denna envetna och irrationella trend...!) bara för att dessa personer inte tänker som man själv?

Fundera på det Patrik, och akta tänderna! :)

Krister V sa...

Håller med Kristian. Folk på ytterkanterna har ofta en sorts motvillig respekt för varandra men ett gemensamt förakt mot folk i mitten.

Patrik Lindenfors sa...

Nu skämtar du väl. Det finns hur många sådana människor som helst. Och jo, bråka är just det de gör.

Kristian sa...

Jag säger inte att de inte finns, utan att de du lägger märke till mycket väl kan vara en icke-representativ minoritet.

Eller finns det några empiriska belägg för att en majoritet eller större andel av de "spirituella" känner sig överlägsna både troende och ateister?

Kan säkert vara lätt att få det intrycket ibland, men värt att tänka och ifrågasätta ett varv till.

Håkan W sa...

Är det inte skitsamma i sammanhanget om dessa "andliga" personer som har en nedlåtande syn på troende och ateister är få eller många, om de utgör en icke-representativ minoritet eller ej? De FINNS, och de förtjänar denna typ av satir. Tycker jag.

Kristian sa...

Tja, det beror på vad man menar med sammanhanget... För i strippen var det ju det sista uttalandet som Barmaid kräktes över, inte de föregående. Och det är ju många som säger så utan att för den skull vara nedlåtande. Man kan förstås tycka att det bara är ett skämt och inte behöver analyseras närmare, men jag har märkt på ateistiska sidor att man ibland drar alla dessa "andliga" personer över en kam och nästan förutsätter att de är nedlåtande, eller "smug" som det brukar heta på engelskspråkiga sidor, så fort de säger något i den stilen. Så vad har hänt med respekten för empiri där, frågar jag mig.

Göran sa...

Tycker det snarare visar på en rätt så splittrad inställning hos humanister till andlighet. Verkar vara ett No No-ord hos delar av humanisterna medan andra delar gör vad de kan för att ta till sig andlighet. Var det inte i ett Ted-talk här för leden som talaren med,humanistiska förtecken gjorde ett nummer av att "det är antagligen inga religiösa bland publiken" medan han utgick från att de flesta var intresserad av andlighet.

Håkan W sa...

"...i strippen var det ju det sista uttalandet som Barmaid kräktes över, inte de föregående..."

Märkligt påstående, nog är detta ett seriestripp som ska ses i sin helhet...? Liksom vilket annat seriestripp som helst.

Att det se'n finns många som kanske säger sig vara andliga utan att samtidigt stödda sig må så vara, figuren i strippet tillhör uppenbarligen inte den kategorin, utan representerar en annan... som definitivt existerar i verkligheten.

Kristian sa...

Nu ska vi inte hänga upp oss alltför mycket på själva strippen, den var bara ett exempel på något större. Men det var väl knappast det sista uttalandet som var det värsta? Det jag ville ta upp var vilka föreställningar som egentligen finns till dem som kallar sig "andliga". Som Göran påpekar verkar det vara lite splittrat; en del ser dem nästan som allierade mot fundamentalisterna, andra bejakar sina kräkreflexer. Jag kan tänka mig att denna splittrade syn kan utgöra ett potentiellt hinder för humanisters verksamhet, inte minst i fråga om samarbeten, och därför skulle den må bra av att diskuteras. Kanske kan man jämföra med förhållandet till feminismen.

Patrik Lindenfors sa...

Meh. Ni försöker hitta konflikttid där det inte finns så många. Ni talar om andlighet, men jag tror en korrektare översättning på strippens poäng förmodligen är spirituell. Andlighet betyder så mycket, exempelvis vackra musik- och konstupplevelser, som ingen människa är emot.

Lars bergstrom sa...

Det finns en behandlingsmetodik som baseras på Anonyma Alkoholister (AA) och deras tolvstegsprogram. För att komma förbi det faktum att man inom ramen för deras Tolvstegsprogram "föreslår" att det krävs att man överlämnar sig till " en kraft starkare än du själv" som man kallar Gud. Men i samma andetag kan denna Gud vara en produkt av din egna föreställning "som Du Uppfattar honom" (en stol, ett träd, universum eller vad som helst.
All kritik av tolvstegsprogrammet som en religiös företeelse, avfärdas av medlemmarna eller behandlingshemmen, med att det inte är ett religiöst program utan "Ett Andligt Program". Ett av problemen med behandlingsmetoden, förutom att den är väldigt accepterad, är att en hel del kritiskt tänkande människor har väldigt svårt att komma förbi det här kvasireligiösa resonemanget och acceptera och genomgå en behandling för sitt alkohol eller drogberoende med hjälp av 12-stegsprogrammet. Jag tycker att strippen är en bra beskrivning av det.

rambergsvandraren sa...

Jag tycker serien är klockren och kanske extra träffande när det gäller oss svenskar. För mig som religionsvetare är det ett självklart faktum att folk kan vara religiösa på en mängd olika sätt och att religioner och religiösa grupper kan se väldigt olika ut (vilket är ett problem med själva definitionen religion). Det är lätt att förledas att andlighet och andliga människor skulle vara något helt annat än religion och religiösa människor. Jag tror snarare det handlar om att ordet religion har blivit negativt laddat och för tankarna till dogmatism, inskränkthet och vidskeplighet. Så det man vill säga när man kallar sig andlig är något i stil med "jag är en förnuftig och kritiskt tänkande person, till skillnad från de religiösa". I denna attityd ligger något lite arrogant och präktigt som gör att vissa uppenbarligen vill kräkas.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se