8 aug. 2015

Människans värde och värdighet

Humanisterna har ett dokument, Etiska riktlinjer (antaget vid kongressen 2013), vilket är värt att uppmärksamma. Det är riktat till anställda, förtroendevalda och andra ideellt engagerade inom förbundet och beskriver hur vi som humanister ska förhålla oss etiskt när vi samverkar med andra, inom och utanför organisationen.

I dokumentets inledning står det dock en mening som kanske inte tål djupare reflektioner:
Vi ska som humanister vara goda förebilder och själva leva upp till de krav vi ställer på andra: att respektera människovärdet, demokratin och individens frihet.
Ska vi verkligen respektera idéer som människovärde, demokrati och individens frihet?

Människovärdet

Låt oss börja med att fundera på vad människovärdet är för något. Som sekulär humanist kan man uppfatta idén om ett människovärde som ett kristet påfund; Gud skapade just människan i sin avbild och Gud älskar alla människor lika mycket. Men även humanister mer närstående, som antikens stoiker, proklamerade ett allmänt människovärde och de gjorde detta tidigare än de kristna. Stoikerna grundade denna syn i läran att varje människosjäl kommer ur samma gudomliga förnuft.

På 2 000 år har det dock varken framkommit goda empiriska belägg eller filosofiska resonemang som stöder idén om människovärdet. Många nutida filosofer är därför tveksamma. Professor emeritus i praktisk filosofi Lars Bergström skriver:
Att alla människor skulle ha ett värde som andra varelser saknar är ungefär lika underligt som att människor med en viss blodgrupp skulle vara bättre än andra människor. […] Jag lutar alltså åt att vi inte har något människovärde, när allt kommer omkring. (Bergström, 2004, s. 117)
Ändå återfinner vi tanken i första paragrafen i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna: ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter” och begreppet återkommer gång på gång i den svenska debatten.

Om man läser FN-deklarationen på andra språk blir dock betydelsen lite annorlunda. I den engelska texten står det: ”All human beings are born free and equal in dignity and rights.” Alltså lika i värdighet, inte värde. Samma formulering återfinns i de franska (”égaux en dignité”) och tyska (”gleich an Würde”) texterna. Det verkar som om värde här ska läsas som värdighet.

Kanske kan idén räddas med en språklig nyans. Denna återkommer hos Ingmar Hedenius, som formulerar sig så här i ämnet:
Att alla människor har samma värde är detsamma som att alla människor har samma mänskliga rättigheter och samma rätt att få dem respekterade och att ingen människa i detta avseende är förmer än någon annan. Denna princip kan också uttryckas med orden, att människors lika värde ingenting annat är än att alla har precis samma rätt till en människovärdig tillvaro. (Hedenius, 1982, s. 19)
Vi ska alltså, enligt Hedenius, se människovärdet som att det finns rättigheter vilka försäkrar att alla människor kan leva ett värdigt liv – leva med värdighet.

Att fokusera på rättigheter är också något Statens medicinsk-etiska råd (SMER) kommit fram till. De skriver:
Människovärdet innebär att alla människor har vissa fundamentala rättigheter som ska respekteras och i dessa avseenden är ingen förmer än någon annan. Det är nämligen med avseende på människovärdet som alla människor är lika. Människovärdet är alltså inte bundet till våra egenskaper utan är knutet till varje enskild människa oberoende av prestationer.
Men även dessa former av ”människovärde” är Lars Bergström kritisk till i sin essä Människovärde. Och jag kan inte finna skäl att inte hålla med honom. Det är bättre att explicit skriva ut vad man menar med ordet ”människovärde” än att använda ett begrepp som är så oklart. Framför allt om det förväntas att detta är någon vi ska ha respekt för.

Respekt

Ordet respekt används i många olika betydelser, därför är det ett ord jag har mycket svårt för. Jag har personligen till och med försökt att sluta använda det.

I ordboken kan man finna synonymerna vördnad och aktning, och beskrivningen att det betyder att man värdesätter någon eller något. Samtidigt används ordet till exempel av föräldrar som kräver lydnad av sina barn – ”Respektera mig!” – och av troende som ogillar att det skojas om deras tro: ”Ni ska respektera min religion”. I dessa fall handlar det inte om att jag som subjekt hyser speciella känslor för de andra, objekten, utan om att andra kräver respekt från mig. Ett omvänt förhållningssätt som jag bara har att acceptera, oavsett om jag tycker att det är rättmätigt eller inte. Jag ska underordna mig. Om jag invänder, respekterar jag inte dem som kräver respekten.

Så frågan är vilken form av respekt det är vi ska visa, enligt de etiska riktlinjerna?

Respekt kan även användas som en form av rimlig rädsla: ”Man bör ha respekt för ormar” eller för människors kompetenser: ”Jag har respekt för henne som tänkare”. Men det är inte detta som avses i vår text. Det är jag säker på.

Det som det handlar om där är respekt för idéer. Jag och många andra humanister vill dock inte underordna oss idéer kategoriskt. Vi vill granska, fundera på och debattera idéer. Detta för att utröna om de är värdefulla eller något vi ska förkasta.

Är då de idéer som nämns i dokumentet uppenbart värdefulla, så värdefulla att vi kan visa aktning för dem utan mera diskussion? Människovärde? Nej. Demokrati? Kanske, men debatt om vad demokrati betyder och vad som är bra och dålig demokrati pågår ständigt. Individens frihet? Kanske, men denna är inte absolut och en debatt om frihetens gränser måste föras.

Nej, respekt är som människovärde; ett otydligt begrepp, bättre att skriva det man egentligen avser.

Till slut

Humanisternas etiska riktlinjer är riktigt bra och att jag har problem med ordvalet i en mening är inte ett tillräckligt skäl för att revidera dem. Ändå vill jag föreslå några formuleringar som jag föredrar.

De enda idéer jag kan visa något som liknar aktning och vördnad är några fundamentala mänskliga rättigheter, men jag föredrar att säga att jag försvarar dem eller arbetar i deras anda. Att inte kränka dessa rättigheter är en annan alternativ och tydligare formulering, jämfört med ”respekt”.

Andemeningen i den passage jag här kritiserat, tror jag fångas av följande: Vi humanister ska inte beröva människor deras självkänsla, värdighet och autonomi; deras möjlighet att styra och forma egna meningsfulla liv. I vår verksamhet ska vi verka demokratiskt.

Ulf Gustafsson

Referenser:
Bergström, L. (2004). Döden, livet och verkligheten. Stockholm: Thales.
Hedenius, I. (1982). Om människovärde. Stockholm: Bonniers.

Texten är tidigare publicerad i Humanisten 2015-1.

10 kommentarer:

Nils sa...

Intressant. Jag håller fullständigt med Lars Bergstöm.

Har alltid retat mig på fel översättningen och om redan Hedenius gjorde klart vad det handlar om kan man fråga sig man maniskt fortsätter tala om ”värde”. Jag gissar att de flesta inte reflekterar över betydelseskillnaden utan slentrianmässigt rapar mantrat om ”alla människors lika värde” eftersom det blivit ett symboliskt vapen, en sorts politisk markör.

Liksom Harari har jag alltid känt att mänskliga rättigheter är en mänsklig fiktion men framhålls som om de skulle ha gudomligt upphov. Ett exempel är när du skriver: ”att det finns rättigheter vilka försäkrar att alla människor kan leva ett värdigt liv”. Vaddå ”finns rättigheter”? Precis som Harari säger i sitt TED-talk är de en fiktion och det är vi människor som skapat och ska upprätthålla dem. Valfri diktator och islamistisk stat struntar i dem. Dessutom har MR drabbats av inflation eftersom de blivit så många. Har för mig att det nu är 1377 stycken, många är långt bortom den ursprungliga tanken och handlar mer om välfärdspolitik.

Men jag misstänker att kärnan av pk-etablissemanget använder begreppet medvetet som ett led i identitetspolitiken. Det ligger något passivt i att ha värdighet och rättigheter. I framhållandet av att någon har ett värde – och vad kan ha ett högre värde än en människa – ligger på något sätt en underförstådd uppmaning, ett krav på att aktivt erkänna och uppskatta. Ungefär som skillnaden mellan feministernas tvingande kvotering och den liberala tankegången om att skapa lika förutsättningar.

Patrik Lindenfors sa...

Hariris poäng är *inte* att "Allt är en fiktion, alltså finns det inte" utan "Allt är en fiktion och utan sådana fiktioner skulle inte mänskliga samhällen existera." Värderingen att fiktion = ett dåligt påhitt är helt din egen. I fallet människans "värde" så är det en väldigt användbar och fundamental fiktion, skulle jag vilja mena.

Nils sa...

"Värderingen att fiktion = ett dåligt påhitt är helt din egen."

Var läser du in det? I det här fallet talar jag just om fiktionen mänskliga rättigheter.
Ulf skriver att "det finns rättigheter". Ja det är klart att det finns, det är vi som skrivit dem. Det blir ett självrefererande cirkelresonemang men ges sken av att rättigheterna är objektiv verklighet.

"I fallet människans "värde" så är det en väldigt användbar och fundamental fiktion, skulle jag vilja mena."

Ja, min familj och vänner har ett värde för mig. Islamister har rättigheter men för mig inget som helst värde.

Ulf Gustafsson sa...

Nils, det är inget cirkelresonemang. Människor upprättar ett kontrakt och rättigheter och ser sedan till att upprätthålla dessa rättigheter.

Om människans värde så får du försöka höja dig över din egen horisont.

Det du värdesätter om dig själv, din familj och vänner, det värdesätter islamisten på liknande sätt om sig själv, sin familj och vänner.

Om islamisten är lika filosofiskt skolad som du, så finner ingen av er något objektivt rättfärdigande av att just ditt eller hans perspektiv är mer rätt än den andres. Ni skulle därför kunna komma överens om att ert människovärde är lika stort. Då har ni enats om den gyllene regeln.

Tyvärr är nog inte islamisten tillräckligt filosofiskt skolad, så han fattar inte detta. Men det innebär inte att inte resonemanget är sunt.

Göran sa...

Varför inte bortse från den svenska översättningen och använda det engelska originalet i stället. Själv bortser jag gärna också från Lars Bergström märkliga slutsatser också.
Verkar som Nils har missat Hariris poäng totalt som också Patrik L påpekar. Människan kontrollerar världen tack vare våra fiktiva skapelser vilket även innefattar MR.

Nils sa...

Ulf,

"Ni skulle därför kunna komma överens om att ert människovärde är lika stort."

Nej det skulle vi inte. Jag är inte domare i någon tribunal för mänskliga rättigheter och skulle aldrig komma på tanken att jämställa en islamist som anser att Vilks ska mördas på grund av sin konst med mig eller valfri icke-islamist i termer av värde.

Begreppet människovärde är meningslöst på en generell nivå. Patrik Engellau och Tomas Gür skriver bra om detta i sin lilla bok om välfärdsstaten, Den övermodiga beskyddaren, där de talar om olika samhällsarenor.

Som Hedenius konstaterat handlar det om lika rättigheter och lika behandling vilket hör hemma på den statliga eller globala arenan. Det är på den privata arenan som människovärde får någon mening. Författarna ger ett konkret och praktiskt exempel:

"För familjen gäller inte principen att alla människor har lika värde. Det är otänkbart att en mamma och en pappa skulle bry sig lika mycket om alla barn i dotterns skolklass – eller alla andra barn i världen! – som de gör om dottern själv. Den egna dottern kommer alltid, och ska alltid komma, i första rummet. Däremot får dotterns lärare, som representant för det offentliga, inte prioritera just denna flicka."

Om begreppet värde ska ha någon mening måste det innebära att jag upplever en förlust om det som har värde för mig går förlorat. Varje dag dör, förolyckas och mördas människor utan att jag för den skulle upplever det som en förlust.


Göran,

"Människan kontrollerar världen tack vare våra fiktiva skapelser vilket även innefattar MR."

Det måste innebära att Harari har rätt, humanismen är en religion.

Göran sa...

Att dina närmaste har ett värde för dig Nils ändrar inte på Hedenius beskrivning som också duger bra, om att alla ska behandlas likvärdigt vilket ju implicit betyder att alla har lika värde. Skilj på subjektivt och objektivt sätt att se. Likaså att du uppfattar din omvärld som cynisk är lyckligtvis din subjektiva uppfattning och har mindre att göra med andras uppfattning.

Ulf Gustafsson sa...

Nils, jag hade lite högre förhoppningar på dig än på islamisten. Misstog mig.

Nils sa...

Ulf,

när jag läser det här stycket:

"Och jag kan inte finna skäl att inte hålla med honom. Det är bättre att explicit skriva ut vad man menar med ordet ”människovärde” än att använda ett begrepp som är så oklart. Framför allt om det förväntas att detta är någon vi ska ha respekt för."

är det inte mycket som skiljer oss. Men när du ska få mig att värdera andra lika högt som mitt eget barn börjar din argumentation låta som antiabortfundamentalism. ”Every sperm is sacred” – även islamisten som halshugger och våldtar är Guds heliga och okränkbara skapelse som det är alla människors skyldighet att sätta värde på. Här börjar jag allt mer förstå vad Harari menar med att humanismen är en religion.

För mig är problemet med ”människovärde” tvådelat. Dels att begreppet missbrukas, används på en nivå och på ett sätt som blir missvisande både i förhållande till hur de flesta förstår begreppet och i förhållande till ursprungstexten i MR. Dels det som Lars Bergström tar upp, att människan skulle ha ett särskilt värde som andra varelser saknar.

Att Göran tryggt kan avvisa Lars Bergström, det är begripligt. Det kan han göra med bibeln som grund. Men på vilken objektiv grund kan en humanist hävda att en amerikansk tandläkare har ett värde som lejonet Cecil saknade? Deklarationen om mänskliga rättigheter?

Göran,

"Skilj på subjektivt och objektivt sätt att se."

Tycker att det är just det jag gör. Människovärde hör hemma på den subjektiva nivån; värdighet, lika rättigheter och lika behandling på den "objektiva".

Det här med cynism är intressant. När någon säger som det är (ex Harari och "useless workingklass" om jag inte missminner mig) eller försöker bena ut de verkliga motiven kallas det cynism eftersom vi föredrar och mår bättre av skönmålning.

Krister V sa...

Det där med att människan skulle ha ett unikt värde brukar humanisterna annars beskylla de kristna för, som t ex en artikel i Sans:
http://www.fritanke.se/guds-avbild/

I analogi med rasism skulle Gud vara "speciesistisk", (borde snarare heta "artistisk"!).

"Om Gud skulle föredra Hitler och Pinochet som avbilder framför Lucy och Ardi, kan man verkligen ifrågasätta ”hans” moral. En sådan gud vill åtminstone inte jag vara en avbild av."

Rent teoretiskt är säkert det säkert korrekt att man inte kan dra en skarp gräns, men problemet är väl bara att Hitler just tänkte i de banorna genom begrepp som "undermänniskor" baserat på bl a etnicitet och funktionshinder...

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se