24 okt. 2015

"Niklas Orrenius: Den rasistiska logiken är ett samhällsproblem"

Jag cyklar med min tioåring till skolan, genom Malmö. En lärare står med lysgul väst och stelt leende och välkomnar barnen vid grinden, vinkar in dem.
Så brukar det inte vara. Men saker är inte längre som de brukade. En timme tidigare har polisen berättat att Anton Lundin Petterssons skolattack i Trollhättan var ett hatbrott med rasistiska motiv.
Jag kramar sonen hejdå och ser honom springa iväg. Någonstans i myllret på skolgården väntar hans kompis Mohamed.
Min son och Mohamed är lika. Glada, starka tioåringar med adidasjackor som charmar sin omgivning med breda leenden och aptit på livet. Lika långa. Lika slarviga. Lika pigga på att sova över hos varandra och vara uppe alldeles för sent.
Men det finns skillnader. Skillnader som inte ligger hos killarna, utan i hur omgivningen behandlar dem.
En kväll när de spelar fotboll kommer några större killar. De skriker rasistiska saker till Mohamed. ”Din jävla bruna banan” och andra ord som anspelar på hans hudfärg. Mohamed börjar gråta. En tid senare blir han kallad n-ordet av en jämnårig kille i skolan.
När jag cyklar vidare genom Malmö tänker jag på Leah, Mohameds mamma. Hon växte upp i Stockholm på 90-talet och blev jagad av nazister på grund av sin hudfärg. Nu lever hon i ett Malmö vars invånare för några år sedan delades upp i ljusa och mörka efter en rasistisk logik, när seriemördaren Peter Mangs gick lös.
Om jag tycker att det är jobbigt att prata med min son om Trollhättan – hur ska det då inte vara för Leah?

Inga kommentarer:

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se