26 nov. 2015

Har humanister ett bättre liv?

I november visade Humanisterna filmen A Better Life i fem svenska städer. Filmen reflekterar över existentiella frågor: hur ska vi leva, hur behandlar vi varandra, hur förhåller vi oss till döden? Magnus Timmerby har utifrån filmen gjort följande reflektioner:

Har humanister ett bättre liv?

"Få ett bättre liv!" Det skulle kunna vara en slogan från en amerikansk lyckocoach eller andlig ledare. Är det verkligen något för den som ser sig som rationalist, humanist, ateist?

Javisst! Jag skulle hävda att humanister faktiskt har ett bättre liv. Precis detta anspråk finns i den livsåskådning som kallas humanism eller sekulär humanism, som Humanisterna företräder i Sverige. Vi lyfter fram vår livsåskådning helt enkelt eftersom vi anser att den är bättre än alternativen och att världen kunde bli en bättre plats om fler upptäckte den.

Bättre liv handlar inte främst om materiella fördelar. Vad humanismen erbjuder är en idémässigt stabil grund att stå på, en grund som kan stötta och stärka i små och stora livsval.

I filmen intervjuas flera amerikaner som intygar hur svårt det kan vara att "komma ut" som ateist där. Inte många ögonbryn höjs i Sverige när någon förnekar Gud, men även här finns en utbredd och ingrodd misstänksamhet: kan en ateist verkligen skilja mellan rätt och fel, utan att det finns kristen etik någonstans i botten? Kan en person som avvisar övernaturliga förklaringar och i stället litar på vetenskapen verkligen till fullo uppleva skönhet och mening i livet? Kan en ateist fira livets högtider, uppleva glädje och sorg, njuta av stor konst och hänge sig åt extatiska känsloupplevelser?

Filmens syfte är att stärka den som ibland kan känna sig undertryckt av sådana fördomar. Och nog är det väl tvärtom. Har inte en person med en öppen, nyfiken och livsbejakande inställning mycket större möjligheter att blomma ut och fylla sitt liv med mening och innehåll, än någon som har valt att begränsa sig till en mytologisk världsbild och en dogmatisk syn på trygghet, mening, synd och skam?

Vad är då humanism? Humaniströrelsen har inga heliga böcker, men i grunden är det mycket enkelt. En sekulär humanist försöker leva sitt liv utifrån förnuft och omtanke — hjärna och hjärta. Använd förnuft och omtanke för att hitta rätt i livet. Tänk igenom din världsbild, tänk kritiskt och var själv mottaglig för kritik, reflektera över rätt och fel, uppmuntra andra att tänka fritt och uttrycka sig fritt, och låt oss försöka hitta ett sätt att leva tillsammans på den här planeten. Ur detta följer så ett ansvar inför världen och dess varelser.

Förnuft, omtanke och ansvar — det låter självklart. Så tänker väl alla? Tyvärr kan vi dagligen se exempel på hur både det rationella tänkandet och empatin trängs tillbaka av andra instinkter. När vi människor söker svaren på svåra frågor väljer en stor majoritet människor i världen att följa auktoriteter, demagoger, religiösa ledare, nedärvda traditioner, kompromisslösa ideologier. Och man nöjer sig inte med det, utan kräver regelmässigt att alla vi andra måste inordnas under sådana system.

Nej tack. Som humanist vill jag hellre försöka grunda mina val i kritiskt tänkande och en vetenskaplig kunskapssyn, i kombination med omtanke, empati och medmänsklighet.

De här utgångspunkterna leder oss till vissa slutsatser. Det finns inga gudar eller karma eller ett universum som belönar oss för lyckliga tankar. Världen är naturlig, inte övernaturlig. Vi har bara ett liv. Patrik Lindenfors har formulerat det: "Vi människor är — på gott och ont — utlämnade till oss själva och varandra. Vi måste själva och tillsammans ta reda på hur verkligheten fungerar. Vi måste själva och tillsammans ta ansvar för hur vi uppför oss och behandlar andra. Ingen utom vi själva har ansvar för våra egna liv och vårt gemensamma öde."

Humanister erkänner varje människas värdighet och integritet. Ur detta följer de grundläggande mänskliga rättigheterna såsom allas rätt att tänka fritt och uttrycka sig fritt. Vi försöker konsekvent försvara det fria ordet, religionsfriheten och den konstnärliga friheten. Vi är nyfikna på mänsklighetens kulturella gärning och bejakar konstens förlösande kraft för den enskilda människan och dess omdanande kraft i samhället. Vi tar politisk ställning för en sekulär, demokratisk stat som garant för allas åsiktsfrihet och religionsfrihet. (Nästan inga länder har en fullt ut sekulärdemokratisk stat, ej heller Sverige.)

Ett bättre liv?

Vi människor har gott om brister och saknar massor av svar. I den osäkerheten känner jag mig fullständigt trygg! Det måste vara bättre att medge när man inte vet, än att inbilla sig vanföreställningar. Jag välkomnar när min livsåskådning ifrågasätts, och återgäldar gärna utmaningen. Det är för mig ett tecken på respekt när någon tar mina åsikter på så stort allvar att hen vill utmana dem med sina bästa argument.

Ja, humanister har nog ett bättre liv. Den största tryggheten är att acceptera världen som den är. Det är befriande att säga nej till villfarelser och falska auktoriteter. Ärligt att erkänna svårigheter och okunskap. Livgivande att försöka tänka fritt och med nyfikenhet utforska livet, världen och kulturen. Låt oss inspireras av naturen och konsten, begrunda våra gemensamma utmaningar, bejaka människans möjligheter och arbeta för framtiden.

En sak till. Meningen med livet? Det bestämmer du själv!

Magnus Timmerby

Texten är tidigare publicerad på Humanisterna Syds hemsida.

Inga kommentarer:

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se