8 nov. 2015

Med en blick från ovan

Söndagsmeditation #stoicweek

Carl Sagan har bättre än någon formulerat idén som återfinns inom stoicismen om att vi individer är en liten del i en stor kosmisk helhet. Hans tal som kommit att kallas "Pale Blue Dot" avslutas:
Det finns nog ingen bättre demonstration av människans dåraktiga högmod än denna avlägsna bild av vår mycket lilla värld. För mig understryker den vårt ansvar att behandla varandra med mer omtanke och att bevara och uppskatta denna ljusblåa prick, det enda hem vi någonsin haft.

När vi ser på oss själva från ett stort stort avstånd ställs en fråga: Gör detta perspektiv oss obetydlig eller betydelsefull? I det kosmiska perspektivet, tid och rum, blir vi alla människor mera likvärda, vi delar de extrema förutsättningarna, och vi delar de fantastiska i att vara en del av, att ha förmånen att uppleva, detta närmast kosmiska under. Samtidigt blir det uppenbart att vi är obetydliga i helheten, universum har ingen speciell avsikt med oss.

Stoikerna såg det inte riktigt så. Den ordning som återfinns i universum och i livets kretslopp såg de som tecken på att allt var ordnat på ett förnuftigt sätt. Detta förnuft var som universums själ och en liten del av denna själ återfanns inom varje människa. Detta gjorde oss alla lika mycket värda och speciella. Varje människa hade en roll att fylla, att leva i enlighet med "det förnuftiga". Det kosmiska perspektivet lyfte stoicismen fram för att sätta människan i detta större sammanhang, individens roll i samhället och människans roll som en del av naturen.

Marcus Aurelius skrev ner ett i övrigt okänt citat från Platon:
Den som vill uttala sig om människorna måste såsom från högre ståndpunkt överblicka också deras jordiska förhållande, se deras sammankomster, krigståg, lantarbeten, giftermål, fredsslut, deras födelse och död, deras larmande rättsförhandlingar, förödda landsdelar, de brokiga barbarfolken, fester, sorgesånger, marknader, detta virrvarr och denna blandning av det mest olikartade beståndsdelar.
När vi ska lösa våra gemensamma problem, flyktingkriser, krig eller klimatkatastrofer, är det som Carl Sagens skrev: "Det finns ingen antydan om att hjälpen kommer från någon annanstans för att rädda oss från oss själva." Den enda räddningen är att se det gemensamt mänskliga och nyttja vårt inneboende förnuft.

Inga kommentarer:

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se