15 dec. 2015

Om profeter och heliga skrifter

Vad skiljer en religiös eller helig skrift från andra texter? Vad skiljer en profet från andra förmedlare av budskap? Svaret på dessa frågor är att skillnaden ligger i hur läsarna och lyssnarna förhåller sig till texten och personen.

En helig skrift eller en profet kritiseras aldrig av de som håller texten för helig eller förmedlaren för profet. Om det finns innehåll i texten eller budskapet som är svårsmält, och rimligtvis borde kritiseras, löses detta genom välvilliga tolkningar eller att detta innehåll i största möjliga mån ignoreras.

Testa denna förklaring på Jesus eller Mohammed. Kan ni finna någon troende kristen eller muslim som öppet kritiserar dem för vad de sa eller gjorde? Testa denna förklaring på Bibeln eller Koranen. Kan ni finns någon troende kristen eller muslim som öppet kritiserar avsnitt i dessa skrifter: "Det som står här är horribelt. Det som står där är felaktigt".

Intressant nog kan denna metodik även tillämpas på sekulära texter och skribenter. Om någon aldrig kritiserar vad Richard Dawkins säger och skriver, utan istället omtolkar detta välvilligt eller menar att det måste ses i rätt kontext. Då kan man misstänka att personen i fråga ser Dawkins som en profet och hans böcker som heliga.

Testa förklaringen ovan på Richard Dawkins. Kan ni finna någon ateist eller humanist som öppet kritiserar Dawkins för vad han sagt och gjort? Förmodligen svara de flesta på denna fråga ja och inser samtidigt att det är avgörande skillnad på hur ateister i allmänhet förhåller sig till Dawkins och på hur troende kristna förhåller sig till Jesus.

De finns dock säkerligen enstaka undantag: Ateister som förhåller sig till Dawkins som om han vore profet och troende muslimer som förhåller sig till Muhammed som om han vore en felbar människa. Vi har här att göra med ateister som beter sig som troende, och troende som beter sig om ateister.

Förutom dessa undantag, finns det en situation när metodiken som presenterats ovan fallerar. Det är när läsaren och lyssnaren fullständigt håller med om vad som står i texten och anser den är sann. Då kan vi inte avgöra om personen anser skriften är helig eller om personen efter eget övervägande inte finns någon diskrepans mellan textens och sina egna värderingar och uppfattningar om världen.

Vi kan nu ändå göra en utsaga om de som infriar denna speciella situation: De har brister i sin moraliska kompass eller i sin verklighetsuppfattning. Detta gäller oavsett om boken är Bibeln, Koranen eller "Dawkins samlade skrifter".

8 kommentarer:

Göran sa...

Kanske skulle innehållet i vad som sägs ha en betydelse. Har svårt att tro att Jesus på Twitter skulle komma ner på Dawkins nivå.

hakans-blogg sa...

Ulf, vet inte om jag fattar dig rätt här.

Menar du att om jag - efter att ha läst en text - efter eget övervägande inte finner någon diskrepans mellan textens och mina egna värderingar och uppfattningar om världen, så är det ett tecken på att jag har brister i mitt moraliska kompass eller i min verklighetsuppfattning?

Utveckla i så fall, i mina öron låter det som ett tämligen horribelt påstående. Vilket jag sällan förknippar dig med.

Ulf Gustafsson sa...

Håkan,

Det var inte min avsikt att det skulle gälla varje kort text eller lösryckta textavsnitt. Min avsikt vara detta endast var giltigt för mera omfattande skrifter, vilket jag gav tre exempel på.

Håkan W sa...

Ok, jag förstår, då backar jag på "horribelt påstående"...:) Däremot håller jag fortfarande inte riktigt med...

Nog kan man hitta en skribent/krönikör/whatever som man "helt" (utifrån det vederbörande skriver) kan dela åsikter och verklighetsuppfattning med, utan att brista i sin moraliska kompass osv.

Nyckelordet här är "eget övervägande", dvs att man - EFTER att man läst en text skriven av en viss person - gång på gång inte finner denna diskrepans. Alltså inte grundat på VEM som skriver, utan på VAD som skrivs. Så jag tycker nog fortfarande att din avslutande utsaga är en smula kategorisk.

Se'n kan jag hålla med om att det finns anledning att MISSTÄNKA nämnda brister hos den som köper ALLT innehåll i en viss persons "samlade skrifter", men man kan inte utgå ifrån det.

Nå, jag kanske bara märker ord här...

Kristian sa...

Ulf, om någon omtolkar Dawkins välvilligt, eller varför inte sin idol eller favoritpolitiker som sagt något dumt, så behöver det inte ha med helighet att göra. Om man upplever sig vara i samma lag så känner man ofta en stark lojalitet. Det kan ge liknande effekter, men det är inte riktigt detsamma som helighet.

Så jag tycker inte att du har fångat vad skillnaden är.

Du missar också alternativ på slutet. När jag pluggade hade jag knappast några invändningar mot mina läroböcker i många ämnen (kanske något undantag). Betyder det att de var felfria? Det behöver det inte göra. Men om de inte var det, betyder det att jag hade "brister i min moraliska kompass eller verklighetsuppfattning"? Bara om man kallar det "bristande verklighetsuppfattning" att inte jag inte var mycket kunnigare än mina läroböcker, men det är ett konstigt sätt att använda uttrycket.

För att våga ifrågasätta måste man alltså ha självförtroendet att tro att man själv är kompetent nog att veta bättre. Och det är nog mycket relevant när det gäller religiösa skrifter. "Vem är jag att ifrågasätta det mina föräldrar och prästen/imamen och läraren och våra ledare säger är sant?"

Så bristande kunskaper och bristande självförtroende spelar stor roll, men det är inte omoraliskt att brista på dessa punkter, och okunniga är vi ju alla om olika saker, så det känns rätt högfärdigt att kalla det "bristande verklighetsuppfattning".

Ulf Gustafsson sa...

Kristian,

"Så jag tycker inte att du har fångat vad skillnaden är."

Du får gärna förklara skillnaden för mig. En poäng med detta inlägg är att det inte är någon större skillnad: Helighet = stark lojalitet. Jag tycker detta är rimligt när det betraktas ur ett sekulärt perspektiv och ingen hänsyn tas till påhittade gudomligheter.

"Du missar också alternativ på slutet."

Du kan ha rätt där. (Håkan verkar hålla med dig.) Det jag tänker är att det handlar om en inställning: Det som står i läroböcker kan aldrig vara helt rätt och hela sanningen. Sedan kan "bristande kunskaper och bristande självförtroende" vara förmildrande omständigheten, men ändå är det rimligt att samtidigt kalla det "bristande verklighetsuppfattning".

Kristian sa...

Ulf, även om det överlappar tycker jag inte det är samma sak. Man kan vara väldigt lojal mot någon som är med i samma parti eller samma militära enhet eller fotbollslag, men utan att tänka på det som något heligt. Det finns en komponent till i förhållandet till det heliga, att det är något extra högt upphöjt som man själv underkastar sig och är liten och betydelselös i jämförelse med. Man kan vara starkt lojal mot en jämlike, men det skulle kännas konstigt att kalla en jämlike helig.

Så om någon "kränker" det heliga är det inte bara "rör inte min kompis!" utan också "hur kan du göra så mot det upphöjda som är så mycket större?!" Och det hoppas jag verkligen vi slipper när det gäller Dawkins...

"Bristande verklighetsuppfattning", jämfört med vad då? Uttrycket låter som något avvikande, antingen klandervärt eller en beklagansvärd diagnos, men att sakna självförtroende och kunskaper och inte våga ifrågasätta är ju normalt. Ska betydligt mer till för att ta till sådana uttryck tycker jag.

Ulf Gustafsson sa...

Kristian,

Du har en poäng, men i ett sekulärt perspektiv är det bara en bara en nyansskillnad. Ingen som förhåller sig till Dawkins, som jag beskriver, skulle kalla honom en jämliken. Mellan jämlikar skulle man kunna se det som att det är "kamratskapen" eller "den gemensamma saken" som är "helig" (inte den andra personen). Det är också dessa immateriella storheter som skulle kunna "kränkas".

Ja, så kan det låta. Delvis var det meningen att det skulle uppfattas som klandervärt, lite mer dömande än bara "felaktig verklighetsuppskattning". Delvis var det en synonym till felaktig.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se