31 maj 2015

Nytt avsnitt! #129 – Radio Houdi firar Mamma




I detta välmatade avsnitt firar John och Anders mors dag!

Mamma! En hel dag är mammas dag när alla dagar borde vara mors dag. Vad vore vi utan mamma? Vi skulle inte existera utan en mamma.

John har varit i Italien och kört Ferrari samt åkt gondol i Venedig.
Under tiden har Anders bondat med sina nya arbetskamrater och besökt bröllop.

Vad då att man kan få datorvirus från Skatteverket? Kan man inte fixa datorvirus med en energisten? Och på tal om verklighetsallergi så har det startats en ny sökmotor som bara söker på woowoo- och foliehattsidor.

Vi pratar Letterman och Mad Mans sista avsnitt, James Randis biografifilm som nu släpps och kultrullen Kung Fury. Den senare får Anders och John att minnas 80-talets charm och inspirerar till tokhyllning av David Hasselhoffs låt “True Survivor”.

Vi närmar oss skolavslutning och vi tar upp den evinnerliga frågan om det är okej att ha skolavslutning i kyrkor och om det då ska vara ok att prata om låtsaskompisar?

Alexandra Pascalido ställer en pingstpastor på pottan i Ring P1.

John och Anders tar isär Charlie, Charlie-utmaningen som spridit sig och ger en rationell förklaring till tramset.

Vi hinner prata om hur man kan hitta på en vetenskaplig story som man sedan kan lura miljoner med – även seriösa aktörer inom media samt hur 2:a världskriget fortfarande lever i minne trots att det var 70 år sedan krigsslutet.

Vi avslutar med att fortsätta Anders Hesselboms briljanta genomgång av rockgruppen Queens album. Denna gång lyssnar vi på “A Night at the Opera (1975)”, “ A Day at the Races (1976)” och “News of the World (1977)”.

Välkomna att fira mamma med Radio Houdi!

Ny "sökmotor" favoriserar alternativa medier enbart



När Google visar både galet och vettiga sökningar känner alt. med. och konspirationstroende att de måste ha en egen kanal för att bekräfta sina villfarelser.
Den nya sökmotorn "Good Gopher" filtrerar bort sökträffar från "industrilobbyorganisationer" och "corporate media" som enligt skaparen inte "duger" som t ex MSNBC,  National Geographic, SvD, DN, TT, Metros Viralgranskaren, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Vetenskap och Folkbildning, CSICOP med flera (ännu ingen information om Humanisterna ingår i denna digra lista).

Istället kommer "alternativa medier", bloggare och sajter som tex: Canal Second Opinion, NHF Sweden, dr Annika Dahlqvist, Vaccin.me, Sanna Ehdin Anandala, partiet Enhet, Dagens Homeopati, Kostdemokrati, Strålskyddsstiftelsen, Vaken.se, NewsVoice och 2000-talets Vetenskap att favoriseras.

Rent krasst vill dessa alternativ- och konspirationstroende skapa en egen kanal som de styr över själva och levererar en riktade information de vill att deras följare ska enbart ska läsa. Dessutom hindra att någon ifrågasätter informationen eller att man visar upp andra åsikter. Något som de anklagar "big pharma" och andra att göra.
Det går visst bra att göra själv det man anklagar andra för inom denna rörelse.

Tipstack till C-J Åkerberg

Internationellt humanistsamarbete

Jag är just nu tillsammans med styrelseledamoten Magns Timmerby på möte i Manila. I lördags var det möte International Humanist and Ethical Union (IHEU). Det finns en summering av mötet som ni kan läsa på IHEU:s hemsida. Den nytillträdda styrelsen utsåg idag Andrew Copson till posten som president för IHEU. Copson är förutom detta även Chief Executive Officer för Brittiska Humanisterna BHA.


Idag hade vi förmånen att få vara med på Philippine Atheists and Agnostics Society (PATAS) möte, som var fantastiskt välarrangerat med många intressanta talare. Här ovanför kan ni se en av dessa, psykologen Eric Manalastas. Är man LGBT och ateist på Filippinerna måste man komma ut två gånger - en gång som LGBT och en gång som ateist. På frågan om vilket som är värst svarade Manalastas svävande. Det är ungefär samma typ av avståndstagande det handlar om. Det finns en del att slåss mot. Vill ni ha en summering av PATAS-mötet finns det en på IHEU:s hemsida.

PATAS har även gjort en promotionsvideo som ni kan se här nedanför. De driver bland annat nio Medical Centers där de ger gratis rådgivning om preventivmedel, sexuell hälsa, hälsokontroller och annat. Ett beundransvärt arbete att ge verklig hjälp i ett land där kyrkan spenderar miljarder på att ge falska förhoppningar och påverka politiken.

Hur man blir en fullfjädrad ateist

Att teckna profeten

Oslo Freedom Forum är en riktigt bra årlig konferens om mänskliga rättigheter. I år genomfördes den 25-27 maj och en av talarna var Zineb El Rhazoui.

El Rhazoui är marockofödd fransk journalist, kolumnist på Charlie Hebdo. I sitt föredrag talar hon om de som mördades 7 januari och de mordhot hon erhållit efter terrorattentatet.

30 maj 2015

Den yttersta nudeln är här

29 maj 2015

Ortodox feminism

En judisk sekt i norra London har till sin församling uttalat att kvinnor inte ska köra bil och om kvinnor fortsätter köra sina barn till den judiska skolan, så kommer barnen blir relegerade från skolan.

Detta har resultatet i kritik från the Jewish Orthodox Feminist Alliance. Deras ambassadör i Storbritannien säger att det saknas stöd för detta i judiska heliga texter och att de kan komma att försvaga kvinnor ställning:
"It is part of a bigger conversation about extremism. In some groups within the Orthodox community, there is a tendency to pull to the right. Some of my extended family would sometimes pick up on some practices that seem to me to be a bit extreme. 
Then I am a fully observant Orthodox woman and I know people further to the left think what I do is a bit intense, but the difference here lies in the fact that this has nothing to do with Jewish law; there is no foundation for it.
Telling women they can’t drive isn’t modest, it’s alienating. I don’t see any difference between this and the ban on driving in Saudi Arabia. It fetishes women by saying 'we can’t see women and we can’t look at women' and I think that is completely against Jewish values and the Bible’s values. [the Independent]
Det är spännande med feministiska rörelser inom ortodoxa samfund, det låter som en oxymoron, men förhoppningsvis bidrar de till verklig förändring.


About JOFA from JOFA on Vimeo.

Betty Bowers förklarar religionsfrihet



Humor på gränsen.

28 maj 2015

Kommunerna tar inte sitt ansvar i begravningsfrågor

Jag och Joakim Ströberg har skrivit en debattartikel om kommunernas (specifikt Södertälje och Nykvarns) låga intresse för begravningsverksamheten och hur denna sköts av Svenska kyrkan:
Södertälje, med flera kommuner, visar ett närmast obefintligt intresse för hur medborgarnas skattekronor används och av den brist på demokratiskt inflytande vi har över våra gemensamma begravningsplatser. I dag kan den som står utanför Svenska kyrkan knappast påverka alls. 
År 2000 upphörde Svenska kyrkan vara statskyrka och kyrkans verksamhet skulle skiljas från statens. Det finns dock flera kvarvarande formella kopplingar. En av dessa är begravningsverksamheten. Svenska kyrkan fick fortsatt ansvar för att anordna och förvalta de allmänna begravningsplatserna i nästan alla kommuner. Undantagen är Stockholm och Tranås. 
Medborgarna betalar Svenska kyrkan genom en obligatorisk begravningsavgift, via skattsedeln. Men den demokratiska kontrollen och insynen i hur skattemedlen används, samt möjlighet att påverka, är högst begränsad. Detta problem växer i storlek när färre och färre är medlemmar i Svenska kyrkan. 
Demokratibristen försökte lagstiftarna åtgärda genom att inrätta begravningsombud som skulle kontrollera hur de öronmärkta skattemedlen används. Ombuden ska bevaka intressena hos de medborgare som inte är medlemmar i Svenska kyrkan, men ombuden har ingen röst när beslut om begravningsverksamheten fattas. De kan endast lämna synpunkter och rapportera oegentligheter till länsstyrelsen. 
Att det över huvud taget finns begravningsombud är i allmänhet ganska okänt och detta blir inte bättre av att kommunerna och länsstyrelsen visar ett lågt intresse för dessa. De är också dåliga på att informera om vilka som är ombud och hur dessa kan kontaktas.
 Läs vidare i LT.

"S bör vara ett sekulärt parti"

Inför Socialdemokraternas partikongress i Västerås i helgen har det blossat upp en debatt i partiet om varför Socialdemokrater för tro och solidaritet har en sådan gräddfil in i partiets innersta maktstrukturer.
Dessa frågor väcker starka känslor – på olika sätt. Det handlar inte nödvändigtvis i första hand om positioner eller att värna ett uppdrag, utan i hög grad om att människors livsåskådning är något som för många ligger nära deras identitet. Därför är det viktigt att betona att alla socialdemokraters engagemang är lika mycket värt – oavsett om man är kristen, muslim, ateist, axelryckare eller något annat. Alla – oavsett tro eller icke-tro – ska känna sig välkomna i vårt parti, och vi ska visa stor respekt för varandra oavsett vilken livsåskådning en har.
Men just för att dessa frågor väcker så starka känslor, behöver vi som parti tydliggöra att vi inte favoriserar en livsåskådning framför andra. Som sekulärt parti bygger vi Socialdemokraterna starkt för framtiden. Det handlar inte om att vara emot religion eller alla människors rätt att tro eller inte tro. Tvärtom. Genom att ta dessa steg kan vi skapa förutsättningar för alla – oavsett om en är troende, ateist eller inte bryr sig – att engagera sig i vårt parti. Och nu kan vi tydliggöra att de som vi väljer till olika uppdrag får detta förtroende för att de står för och representerar socialdemokratiska värderingar på ett bra sätt – inte för att de har eller inte har en viss religiös övertygelse.
Att Religious Social Democrats (som STS heter på engelska) – utan att vara valda av partikongressen – sitter med i partistyrelsen och VU är problematiskt av flera skäl:

  1. Vi är ett sekulärt parti. Partisekreterare Carin Jämtin har klokt och offentligt tydliggjort att ”Socialdemokraterna är i grunden ett sekulärt parti – vi bygger våra politiska ställningstaganden fritt från religiösa föreställningar.” Därför är det orimligt att en organisation som tvärtom bygger sina ställningstaganden på religiösa föreställningar ska ha en plats i partiets ledning.
  2. Alla – också icke-troende – ska känna sig välkomna. Partiledningen har även offentligt tydliggjort att det sekulära är en förutsättning för att ”människor av olika trosriktningar (…) ska kunna vara verksamma hos oss.” Samtidigt agerar STS mot dem som vill tydliggöra att vi är ett sekulärt parti.
  3. Sidoorganisationer i VU som alla kan stå bakom. SSU, S-kvinnor, S-studenter och HBT-S är öppna för alla och står för något som alla i partiet kan ställa upp på: kampen mot patriarkala strukturer, arbetet för att stärka hbtq-personers rättigheter, engagemang i och influenser från akademin, och att ge ungdomar bättre möjligheter. STS, däremot, driver något som många i partiet starkt motsätter sig: att religionen ska spela en större roll i samhället. STS är dessutom inte de facto öppet för alla socialdemokrater, eftersom de flesta ateister/humanister/icke-troende socialdemokrater knappast kan ställa upp på formuleringarna i organisationens manifest att endast ”Gud äger sanningen”, att det politiska agerandet bör vägledas av Bibeln, Koranen och Toran, att utgångspunkten är ”Guds gränslösa nåd”, eller att kärnan för organiseringen är en koppling mellan politik och religion. Därför bör inte STS likställas med SSU, S-kvinnor, S-studenter och HBT-S.
  4. Tydlighet i hbtq-frågor. STS har tidigare låtit religiös/traditionell hänsyn få företräde framför tydlighet om en grundläggande värdering. I det manifest för S-muslimer som antogs av STS förbundsstyrelse togs skrivningarna för att värna hbtq-personers rättigheter bort. STS ledning försvarade detta, under rubriken S-muslimer kan inte förväntas ha samma förståelse för HBT-personer.
  5. Rätt kriterier för nomineringar och val. Alla – oavsett tro eller icke-tro – ska kunna nomineras och väljas i, av och för partiet. Men STS driver kandidater just för att de är aktiva muslimer. Det är inte relevant för ett sekulärt parti, lika lite som att vara ateist eller kristen är det. Däremot ska vi aktivt verka för en god representativitet när gäller kön, ålder och etnisk mångfald – för att komma till rätta med patriarkala strukturer. Men religiös tro får aldrig vara ett kriterium för att bli vald – eller bortvald – i vårt parti.
  6. S ska inte utgå från att just invandrade är religiösa. Vi behöver locka fler människor med utländsk bakgrund. Men det är fel att utgå från att STS ska spela en avgörande roll i detta arbete. Partiet kan inte möta nyfikna människor med utländsk bakgrund med att implicera ”Jaså, du har invandrat? Då får vi be dig att vända dig till vår religiösa avdelning.” Många flyktingar som kommer från religiösa diktaturer vill inte alltid bli bemötta som i första hand religiösa individer. Det kan ofta vara tvärtom. Vi ska inte blinka med ett öga med en religiös kontaktlins i.
STS har visat på stort engagemang i asyl- och biståndsfrågor. Det är bra, och något som STS delar med många andra i partiet som inte bygger detta engagemang på en religiös tro. Det är inte orimligt att STS också fortsättningsvis kan fungera som en förening inom den socialdemokratiska familjen. Men det är orimligt att just religiösa socialdemokraters intresseförening får en särställning som icke kongressvald i partiets ledning.
Läs hela debattinlägget här.

27 maj 2015

The botten is nådd? Kristna värdepartiets ungdomsförbunds språkrör beskyller Humanisterna för statssocialism (!)

Förmodligen skruvar de flesta kristna besvärat på sig när Kristna värdepartiet kommer på tal. Ska till exempel inte ärlighet vara en kristen kardinaldygd? (Nej faktiskt inte, om man ska vara petig - de fyra kristna kardinaldygderna är vishet, måttfullhet, rättvisa och uthållighet. Men jag tror att många kristna ändå hävdar att deras lära förespråkar ärlighet.) Nu har Anita Maria Vestin, språkrör för Kristna värdepartiets ungdomsförbund, publicerat en debattartikel där hon beskyller Humanisterna för statssocialism. Detta enligt nedanstående slutledning:
När Humanisterna vill förbjuda all barnomsorgsverksamhet som vilar på en kristen värdegrund står man för en form av statssocialism.
Oj, förlåt, det var ingen slutledning utan bara ett påstående. Argumentationen kommer ovanför denna mening, men det räcker med den här meningen för att konstatera att hon är ute och cyklar. Var det något som karaktäriserade statssocialistiska stater så var det just inte skolor där man försökte åstadkomma neutralitet genom att låta barnen möta en mångfald av olika livåskådningar, dvs. den typ av allmänna skolor som Humanisterna förespråkar. Istället hade man just skolor där barn drillades i en enda livåskådning, precis det vi motsätter oss.

Läs artikeln själva här och låt er förfasas.

Avradikalisera Muhammed

60 minuter med historikern Tom Holland om Muhammed, hur islams texter har tolkats historiskt och om hur framtiden kan se ut. Denna föreläsningen borde vara obligatorisk för alla som debatterar islam idag och de som har avvikande åsikter eller historiesyn än Holland bör ge lika välgrundade argument, så att diskussionen går framåt och vi lär oss lite mer.

Några punkter han säger:
- Modern historieskrivning om Muhammed är färgad av västerländsk syn på vad en biografi är. I tidigare muslimsk tradition beskrevs Muhammed mer mytiskt.
- Beläggen för den historiske Muhammed är färre än för den historiske Jesus.
- Den salafistiska tolkningen av islam har likheter med protestantismen och då den spreds med tryckpressar, sprids salafismen med internet.
- Kanske pågår i islamvärlden något som kan liknas med 30-åriga kriget och kanske kan detta leda till en upplysningen så småningom.

Holland föreläsning var the Christopher Hitchens Lecture vid The Hayfestival som pågår i Hay-on-Wye, Wales.

”Alla behöver ta ansvar för livet före döden”


Idag har DN Insidan en stor intervju med Christer Sturmark apropå hans bok Upplysning i det 21:a århundradet.
Världen tycks ha drabbats av en psykos, menar Christer Sturmark. Han pekar i sin bok på att homosexuella dödas eller fängslas på grund av människors tolkningar av en guds vilja. Kvinnor dör för att de förvägrats abort, människor stenas till döds eller får händerna avhuggna på grund av föreställningar om gudomliga lagar.
Samtidigt publicerar religiösa fundamentalister avrättningsfilmer på internet och uppmanar till heligt krig. Människor tror att någon gud kan bota dödliga sjukdomar genom mirakel. Vanföreställningar om häxor och demoner som behöver drivas ut resulterar i misshandel och dödsfall, där till och med barn finns bland offren.
Varför har vi fått denna utveckling? Christer Sturmark säger att det till en del handlar om en bildningsfråga. I många länder är kunskapen om vetenskapliga framsteg inom till exempel läkekonsten ännu inte särskilt utbredd. Det lämnar i sin tur utrymme för en tro på att häxor och trolldom kan bota sjukdomar. Men även i "upplysta" delar av världen frodas religiösa uppfattningar som skapar mycket elände.
[...]
I ett förord till boken medverkar författaren Lena Andersson som regelbundet skriver kolumner på DN:s ledarsida. Hon uppfattar inte att Christer Sturmarks huvudärende är att komma med religionskritik och att förkasta världsliga mystifikationer. Vad säger han själv?
– Jag har fått många nya vänner, såväl sekulära som religiösa, sedan jag började arbeta med de här frågorna. Jag träffar ofta naturvetare, filosofer, rabbiner, imamer och katolska jesuiter. Mina tankar har berikats av möten med dessa personer. Det är öppna personer som vill föra ett ärligt samtal om de stora livsfrågorna, och dessa personer har jag ingen anledning att kritisera.
Läs hela artikeln här.

Missa heller inte intervjun med Björn Ulvaeus om hans samarbete med Röda Korset: "Musikalen ska hjälpa ­nyanlända in i samhället".

Lilian Chen bemötte sexism med empati

26 maj 2015

"Barn ska fritt kunna ta ställning"

Olof Stroh, Humanisterna Uppsala, har svarat på Clamphaminstitutets bedrövliga debattinlägg om föräldrarätt.
[F]öräldrarna [ska] inte dölja sin egen livsåskådning, vad den innebär och varför de har valt den. Det är tvärtom ett led i barnets rätt att kunna orientera sig i och förstå sin omvärld. Men barnet är inte skyldigt att ha samma livsåskådning som sina föräldrar. Oavsett vilken denna är. 
Det är tvärtom inte rimligt att avkräva barnet att bekänna sig till någon sammanhängande livsåskådning. Däremot bör man till barnet överföra genomtänkta moraliska värderingar och förhållningssätt. 
Föräldrarna har också rätt att ge sina barn en skolgång där den egna livsåskådningen presenteras och görs förståelig. Men de har också en skyldighet att ge barnen en utbildningsgång där andra livsåskådningar presenteras och görs begripliga, detta för att barnet självt skall kunna orientera sig i världen och inte ta ställning utifrån okunskap. 
Vi finner att många religiösa friskolor inte uppfyller detta krav utan tvärtom motarbetar det genom att hindra barnets kontakt med andra sätt att tänka och tro.
Läs resten i UNT.

Anita Goldman levererar ett nytt oärligt bottennapp

Först liknar Goldman Humanisterna vid Djävulen.
Det är svårt att diskutera med någon som slingrar sig, lite som den – i Humanisternas ögon säkert allt för kända – paradisiska ormen.
Efter det går det snabbt utför.
”Det är också bara genom att mötas som vi kan lära oss förstå varandra”, skriver Sturmark.
Men för att möta andra måste man först vara någon själv, bli till som människa, stå stadig i sin egen mylla. Ingen stor litteratur har skapats av författare som skrivit om ”mänskligheten” utan endast om en specifik by i Colombia eller i Värmland. I den kan människor från andra kulturer känna igen sig och få näring. Böner, sånger, ritualer, mytens berättelser som upprepas varje år är en sådan uråldrig och överallt i världen förekommande mylla.
Att ta del av detta är alltså en speciellt upprörande kränkning, värre än den livsåskådning som oavbrutet ”präntas” in i svenska barn när de står i tunnelbanan på väg till skolan och sömndruckna tvingas stirra på de gigantiska annonsaffischernas trådsmala och extremt lättklädda tonårsflickor, när de matas med tävlings- och utslagningsprogram på TV, när de betygsätts i skolan, när påsk- och jullov används av familjen till att besöka köptemplen där konsumtionen är den rituella handlingen och pengarna den gud som Humanisterna annars räds.
Religion mot konsumtion alltså. Eftersom vi är tveksamma till det första - i skolan! (vad än Goldman hittar på) - så skulle vi automatiskt vara för det andra? Snacka om konstruerad falsk dikotomi.
Men utan att vara forskare skulle jag tippa att fler barn kränks i missbrukarfamiljer, av utseendehets, av mobbning, av skamfylld fattigdom i ett överflödssamhälle, av olämpliga föräldrar som inte kan bidra med den livsviktiga anknytningen och av ett samhälle där gemenskap, solidaritet, meningsfullt livsinnehåll lyser med sin frånvaro.
Men herregud vilket sörjigt sätt att resonera på. Vi gillar inte utseendehets eller mobbing heller, vad i hela friden har det med diskussionen att göra?
Och hur vi skall få bukt med ”föräldrarnas vägledning” av sina barn, utan att skapa ett angivarsamhälle lyckas Humanisterna inte klargöra. Det välment ”humana” får en bismak av social kontroll av privatlivet och det är något som vi efter de senaste årens steriliserings- och fosterbarnsdebatter förhoppningsvis blivit vaccinerade mot.
Sociala ingenjörsambitioner ses alltid som rättfärdiga och ”humana” av förespråkarna, men uppfattas mycket sällan så av dem som blir utsatta för den förment goda viljan.
Vi är alltså inte emot föräldrars vägledning alls. Det är inte att slingra sig som ormen i paradiset att påstå detta utan helt och hållet sanningen. Goldman argumenterar mot en rakt igenom påhittad tankefigur om vad vi står för - det är lögn rakt igenom. En fascinerande uppvisning i oärlighet.

Framtidstro

De sociala framstegens hela historia har bestått i en serie övergångar där den ena sedvänjan och institutionen efter den andra har blivit allmänt brännmärkt som orättvis och tyrannisk efter att tidigare ha antagits vara en grundläggande nödvändighet i den samhälleliga tillvaron. Så har det gått för åtskillnaden mellan slavar och fria män, trälar och adelsmän, plebejer och patricier, och så kommer det att gå och har delvis redan gått, för aristokratierna grundade på hudfärg, nationalitet och kön. 
- John Stuart Mill ur Utilitarism (1863)

Föds vi med språk?

25 maj 2015

"We fight religion when it comes to politics"

I samband med att Charlie Hebdo mottog amerikanska PEN:s "Freedom of Expression Courage Award" intervjuades tidningens chefredaktör Gerard Biard av Lawrence O'Donnell.
We have nothing about religion. We fight religion when it comes to politics. Because we thinks religion has nothing to do with politics. We don't fight belivers. We don't fight people.
Statistiken om Charlie Hebdos framsidebilder finns att se på understandingcharliehebdo.com. Där förklaras också en del av bilderna.

Jorden har fått en flagga


Den svenske designstudenten Oskar Pernefeldt som går på Beckmans har designat en flagga åt jorden som rönt viss uppmärksamhet i sociala medier (inte minst efter en artikel om flaggan i Wired). Snygg, tycker jag. Och genomtänkt design (se filmen här nedanför). Vad tror ni om lite flaggviftande? Für mänskligheten i tiden.

24 maj 2015

Gökboet

Vid World Humanist Congress förra sommaren talade Philip Pullman om en författares ansvar.
"Writing is despotism, but reading is democracy."

Yogamiraklet var djävulens verk

23 maj 2015

Ett historiskt JA!

Irländarna har i en folkomröstning sagt ja till samkönade äktenskap. Det var både ett högt valdeltagande och ett tydligt utfall. Glädjande!

Berusande tankar leder lätt till baksmällan

Erik Blennberg, professor i etik vid Ersta Sjöndal högskola, har i Modern Filosofi svarat på David Rönnegards artikel i tidningen om hur en sekulärhumanist kan se på döden. Blennbergs inlägg börjar med att konfirmera två positiva punkter i Rönnegards text. En ateist slipper söka en gudomlig intention bakom en dödlig sjukdom och ateisten slipper idén om ett evigt straff,

Blennberg tar sedan upp tankar som kan ge lättnad och tröst inför döden: Tankar på vad vi lämnar efter oss, att vi varit levande och närvarande, samt att vi inte existerat under miljarder år av universums historia - döden är att återgå till normalläget. Efter dessa tankar som han delar med någon med sekulär livssyn, kommer Blennberg in på något som är specifikt för hans egen livssyns:
Men en kristen bör väl främst erinra om en fjärde källa till lättnad: tron att döden är en genomgång till en ny och mer fullödig tillvaro. [...]
Tron på en ny tillvaro efter döden är en förväntan och ett hopp utifrån tron på Gud som kärleksfull och skapande, men det är inget vi fogar över. 
Är man kristen av den typen som inte tror på evigt straff och samtidigt inte tror Gud kräver några större motprestationer för en plats i himmelriket, så kan denna tanke vara en lättnad. Men tål detta en rationell granskning? Om det bara är en vag förhoppning, vad säger att detta är rimligare än en tro på helvetet och att Gud har vissa specifika och krävande förväntningar på människorna.

Nog kan denna tanke skapa minst lika mycket oro som lättnad inför döden. En tro på en fullödig tillvaro må vara en berusande tanke, men leder lätt till baksmälla.

---

Lyssna på när Rönnegard och Blennberg talar om döden hos Malou Efter Tio. Hör Rönnegards religionskritik. Formuleringar som vanligt religiösa reser ragg för, kan här en dödsjuk ateist uttala utan protest.

Ett avvärjt terroristdåd du aldrig hört talas om



... och ledaren är redan fri.

22 maj 2015

"International writers call for justice for bloggers murdered in Bangladesh"

Från PEN International.

Activists take part in a torch-lit protest against the murder of Avijit Roy, ounder of the Mukto-Mona (Free-mind) blog site.
More than 150 writers from around the world, including Margaret Atwood, Amitav Ghosh, Karl Ove Knausgaard, Yann Martel, Salman Rushdie and Colm Tóibín have condemned the murders of Ananta Bijoy Das (or Dash), Washiqur Rahman Babu and Avijit Roy, three secular bloggers who have been brutally killed in Bangladesh this year.

The group includes writers, publishers and lawyers who have joined PEN International and English PEN in calling on Bangladeshi Prime Minister Hasina Wajed and her government to do all in their power to ensure that the tragic events of the last three months are not repeated and to bring the perpetrators to justice.

The letter, signed by PEN members across the globe, states:
We were shocked and horrified by last week’s murder of 32-year-old blogger and editor Ananta Bijoy Das, who was hacked to death on his way to work by a masked gang wielding machetes in the city of Sylhet on 12 May. Prior to his death, Ananta Bijoy Das had reportedly received a number of death threats from Islamist militants, and his name had appeared in two assassination lists published in the Bangladeshi media, alongside those of other secular bloggers described as anti-Islamic and blasphemous.
Less than two months earlier, on 26 February, fellow blogger and close friend of Ananta Bijoy Das, Avijit Roy was similarly brutally killed. Roy and his wife Rafida Ahmed Bonya, were viciously attacked by unknown assailants close to the Dhaka University campus. Roy died soon afterwards whilst Rafida Ahmed Bonya was severely injured. A militant Islamist group has reportedly claimed responsibility for the attack.
A month later, on 29 March, blogger Washiqur Rahman Babu was murdered just 500 yards from his home in Begunbari, Dhaka. Police have claimed that the attackers targeted the 27-year-old blogger because they believed he had defamed Islam through his writings on websites, forums and social media. Two students from a madrassa (an Islamic school) have since been arrested in connection with Rahman’s killing.
At least three other writers have been attacked or murdered in Bangladesh since 2013 and, although there have been several arrests, no one has been held to account for any of these attacks. We are gravely concerned by this escalating pattern of violence against writers and journalists who are peacefully expressing their views. Freedom of expression is a fundamental right under Bangladesh’s constitution as well as one of the rights under the Universal Declaration of Human Rights.
The authors have called on the Bangladeshi authorities to investigate Ananta Bijoy Das’s death swiftly and impartially as well as the murders of Avijit Roy and Washiqur Rahman Babu, and ensure that the perpetrators are brought to justice in accordance with international fair trial standards. They also demand that the authorities do all in their power to provide protection and support to bloggers and other writers at risk in Bangladesh, in accordance with Bangladesh’s obligations under national and international law.
John Ralston Saul, President of PEN International, said:
‘Since my time in Dhaka late last year, I have seen the situation slip steadily downhill. The government, and the Prime Minister in particular, have the responsibility and the ethical obligation to stop this violence and to ensure that Bangladesh meets acceptable standards of both democracy and the rule of law, which are needed to protect the citizens’ right to free expression.’
Jo Glanville, Director of English PEN, said:
‘This is a campaign of violence against bloggers and writers who are courageous enough to speak out in a hostile culture for free speech. The government of Bangladesh must urgently address the climate of impunity and be seen to safeguard freedom of expression. These shocking events have united writers throughout the world in an important show of solidarity.’

Faith vs. Fact

Sam Harris har samtalat med Jerry Coyne om den senares nya bok: Faith vs. Fact: Why Science and Religion are Incompatible.

Så länge de håller sig till ämnet för boken, så är det ett riktigt bra samtal som tydliggör den konflikt som föreligger mellan religion och vetenskap. Men när Sam Harris leder in samtalet på debatten om islam (34:20) så blir det inte lika nyanserat och reflekterande som tidigare. Här verkar de huvudsakligen ha gemensamma subjektiva erfarenheter, som de inte grundar i vetenskap. De visar inte upp någon förståelse för den kritik de och Ayaan Hirsi Ali möts av. Harris och Coyne skulle behöva inse att de både möts av högljudd tom retorik och goda motargument, samt reflektera över det senare med ett vetenskapligt tillvägagångssätt.

Denna konsensus i oförstånd visar Harris och Coyne även avslutningsvis (44:45) då de diskuterar det filosofiska begreppet fri vilja. Här är de helt överens; världen är deterministisk, vi har ingen fri vilja. De förstår inte alls den kompatibilism som Daniel Dennett representerar, utan försöker bortförklara den filosofiska ståndpunkten med spekulationer om att Dennett försvarar fri vilja av pragmatiska skäl. Här förstår de inte att fri vilja kan definieras på olika sätt och att det finns poänger i att definiera som Dennett och andra filosofer gör.

Mansplain - The Magazine For Women, Written By Men

21 maj 2015

Folkmördarna i IS har tagit kontroll över Palmyra



Folkmördarna i IS har tagit kontroll över Palmyra och jag börjar genast tänka otäcka tankar om vilka vapen som kan användas för att döda dessa galningar samtidigt som det historiska världsarvet kan bevaras. Den här typen av motståndare är inte bara obehagliga i sig själva, utan de förändrar också sina motståndare. Dessa mänsklighetens fiender måste stoppas - men hur gör vi det utan att själva bli monster? Tyvärr är nog vapenmakt den enda lösningen i det här akuta skedet.

I förlängningen är det dock inte människorna i IS som är problemet, de är själv offer för en fasansfull ideologi. Det är dags för en internationell kraftsamling mot det verkliga giftet, den Wahhabistiska islamismen. På samma sätt som världssamfundet en gång kraftsamlade för att avnazifiera Tyskland bör vi enas kring en plan för hur vi ska avislamistifiera Mellanöstern. Det här håller inte längre. Sufi-missionärer?



Här kan du se bilder från Palmyra som det såg ut innan striderna.

Inget Skandinavien-vid-Eufrat

TV-presentatören Mehdi Hasan skriver i the Guardian om den pågående "kampanjen" för en islamsk reformation. Här avsnittet om varför det inte är en bra idé att kopiera den kristna reformationen, och om att den typen av reformation kanske redan skett inom islam:
Yet the reality is that talk of a Christian-style reformation for Islam is so much cant. Let’s consider this idea of a “Muslim Luther”. Luther did not merely nail 95 theses to the door of the Castle church in Wittenberg in 1517, denouncing clerical abuses within the Catholic church. He also demanded that German peasants revolting against their feudal overlords be “struck dead”, comparing them to “mad dogs”, and authored On the Jews and Their Lies in 1543, in which he referred to Jews as “the devil’s people” and called for the destruction of Jewish homes and synagogues. As the US sociologist and Holocaust scholar Ronald Berger has observed, Luther helped establish antisemitism as “a key element of German culture and national identity”. Hardly a poster boy for reform and modernity for Muslims in 2015. 
The Protestant Reformation also opened the door to blood-letting on an unprecedented, continent-wide scale. Have we forgotten the French wars of religion? Or the English civil war? Tens of millions of innocents died in Europe; up to 40% of Germany’s population is believed to have been killed in the thirty years’ war. Is this what we want a Muslim-majority world already plagued by sectarian conflicts, foreign occupations and the bitter legacy of colonialism to now endure, all in the name of reform, progress and even liberalism? 
Islam isn’t Christianity. The two faiths aren’t analogous, and it is deeply ignorant, not to mention patronising, to pretend otherwise – or to try and impose a neatly linear, Eurocentric view of history on diverse Muslim-majority countries in Asia or Africa. Each religion has its own traditions and texts; each religion’s followers have been affected by geopolitics and socio-economic processes in a myriad of ways. The theologies of Islam and Christianity, in particular, are worlds apart: the former, for instance, has never had a Catholic-style clerical class answering to a divinely appointed pope. So against whom will the “Islamic reformation” be targeted? To whose door will the 95 fatwas be nailed? 
The truth is that Islam has already had its own reformation of sorts, in the sense of a stripping of cultural accretions and a process of supposed “purification”. And it didn’t produce a tolerant, pluralistic, multifaith utopia, a Scandinavia-on-the-Euphrates. Instead, it produced … the kingdom of Saudi Arabia. 
Wasn’t reform exactly what was offered to the masses of the Hijaz by Muhammad Ibn Abdul Wahhab, the mid-18th century itinerant preacher who allied with the House of Saud? He offered an austere Islam cleansed of what he believed to be innovations, which eschewed centuries of mainstream scholarship and commentary, and rejected the authority of the traditional ulema, or religious authorities. 
Some might argue that if anyone deserves the title of a Muslim Luther, it is Ibn Abdul Wahhab who, in the eyes of his critics, combined Luther’s puritanism with the German monk’s antipathy towards the Jews. Ibn Abdul Wahhab’s controversial stance on Muslim theology, writes his biographer Michael Crawford, “made him condemn much of the Islam of his own time” and led to him being dismissed as a heretic by his own family.

20 maj 2015

Knausgård i cyklopernas land


Karl Ove Knausgård har skrivit en rasande uppgörelse med det svenska debattklimatet i DN Kultur som nästan får mig att ångra alla de timmar av livet jag ägnat att läsa andra böcker än hans. Läs den!
Jag är författare och många av cykloperna har läst mina böcker. Några av dem har blivit väldigt arga. En cyklop liknade mig vid Anders Behring Breivik i deras största tidning, DN. Anders Behring Breivik mördade 77 människor. 69 av dem sköt han ner, en efter en, de flesta av dem var ungdomar och barn. En av de mördade, en flicka, hade blivit skjuten i munnen, men läpparna var hela, vilket innebar att han måste ha skjutit henne på nära håll medan hon skrek på hjälp eller bad om nåd. Cyklopen ansåg att jag kunde liknas vid han som gjorde detta, för att jag hade skrivit mina böcker. En annan cyklop skrev att jag är nazist. Nazisterna försökte utrota ett helt folkslag, och brände miljontals judar i ugnar. Många cykloper har skrivit att jag är misogyn, alltså kvinnohatare. Och nu senast, i förra veckan, var det en cyklop som skrev i DN att jag är en litterär pedofil, och att jag utnyttjat småflickor. Hon skrev också att jag hade en dold homosexuell relation till min bäste vän bakom min frus rygg. Tonen i artikeln var full av hat och förakt, och uttryckte att det finns något tvivelaktigt över mig, något obehagligt, förfärligt, onormalt, sjukligt. Att säga att artikeln var misstänkliggörande är en underdrift. Jag beskrevs som om jag vore kriminell.
Vilket var i så fall mitt brott?
Jag hade skrivit en roman.
Så lunkar vardagen på i cyklopernas land. Cykloperna blir arga och kastar stora stenar efter de som säger något de inte gillar eller inte förstår. Detta skrämmer andra cykloper, för de vet att om de säger något som andra inte gillar eller inte förstår, så kommer de arga cykloperna att börja kasta sten på dem också. Cykloperna är därför antingen arga eller tysta.
Det cykloperna har störst problem med är identitet. Förhållandet mellan kvinnor och män förvirrar dem, eftersom det inte är entydigt. Och förhållandet mellan människor från den egna kulturen och andra kulturer, som inte heller är entydigt, förvirrar dem likaså.
Därför är cykloperna aldrig så arga som när de pratar om kön eller invandring. Detta är inte något man kan vara för eller emot, men likväl är det det de kräver, så att allt som finns mellan kategorierna, allt som finns i gränsområdena, inte blir sett och inte pratat om. Ändå finns det. Detta anar cykloperna, men utan att de klarar av att begripa det, och då blir de ännu argare eller ännu tystare.
Läs hela artikeln här.

Placebo Blocker


Yttrandefrihet och sensitivitet

En längre amerikansk diskussion om yttrandefrihet och "hate speech" utifrån attentatet mot Teckna-Muhammed-tävlingen i Texas.

19 maj 2015

Den yttersta tiden är inne


Aftonbladet rapporterar mer:
SvD:s informationschef Björn Hygstedt blev förvånad när han fick reda på vad som hänt.
– Jag har nog aldrig sett något liknande, säger han till Aftonbladet.
Orsaken till att annonsen kom med i tidningen är helt enkelt att det rör sig om ett misstag.
– Tyvärr har det brustit i våra rutiner, man har inte reagerat på det här och det var ju synd. Vi ska se till att det inte händer igen.
Kan du se någon humor i det hela?
– Nja, jag har svårt att se det. Det är lite fyndigt men inte så roligt, tycker jag.

Louis CK om "mild rasism" och hur det måste kännas att vara pedofil

I dagens ängsliga klimat är den här typen av humor en befrielse.

Intervju med Gerald Larue (från 1994)

Gerald Larue (1916-2014) var professor i biblisk historia och arkeologi vid University of Southern California. Han skrev böcker om ethical humanism, fick the Humanist of the Year Award av AHA 1989 och arbetade länge för dödshjälp inom "En värdig död". (In memoriam)

En intervju med Larue från 1994 finns nu på Youtube.

18 maj 2015

Något Julia Galef gillar

"I konversationer framför de flesta människor, även intellektuellt nyfikna människor, vanligtvis inlägg de redan tänkt färdigt om eller redan bestämts vad de känner för. Det är faktiskt ganska ovanligt att någon introducerar ett ämne i konversationen och bara vill resonera om det tillsamman, direkt." - Julia Galef

Claphaminstitutet står upp för föräldrarätten

Stefan Gustavsson, Tuve Skånberg med flera från Clamphaminstitutet har i Piteåtidning skrivit en debattartikel om Humanisternas annons om barns religionsfrihet. Deras inlägg passar väl med hur de vanligtvis går till väga i teologiska frågor. I deras första angrepp använder de "russinplockning". De väljer ut en del av en text som väl passar deras eget syfte:
Att ”kränka” någon är i svenska språket ett mycket starkt begrepp som i Svenska akademiens ordlista i den här betydelsen definieras som ”våldföra sig på”.
Nej, skribenterna från den kristna högern har inte rätt att välja fritt den betydelse som passar dem själva. Alla som läser SAOL finner att ordet också betyder "bryta mot". Det är i den betydelsen Humanisterna använder ordet och den som vanligtvis används när det handlar om rättigheter. Ett exempel på detta är hur ordet används på Regeringens hemsida om mänskliga rättigheter.

Hela den tolkning som Gustavsson och Skånberg gör av det Humanisterna skrev: "Att stämpla barn med en viss livsåskådning är en kränkning av dem som individer" är inte bara sakligt fel, utan helt utanför alla rimliga gränser:
Humanisterna [jämställer] en normal, harmonisk uppväxt med söndagsskola, Barnens bibel och Gud som haver med att våldföra sig på ett barn går över alla rimliga gränser.
Tar man sig en sådan tolkningsfrihet öppnar sig förstås möjligheter inom teologi.

Nästa angrepp handlar om att Humanisterna inte fattat vad religionsfrihet är för något:
Humanisternas annons fortsätter därefter med att förklara att religionsfrihet också måste gälla barn. Detta är en underlig – och troligen medveten – vantolkning av begreppet religionsfrihet, som i Humanisternas värld innebär friheten att slippa utsättas för religion. 
För det första betyder religionsfrihet både frihet till religionsutövning och frihet från att tvingas delta i religionsutövning. Sedan har Humanisterna inte skrivit något om att "slippa utsättas för religion." Ändå hittar skribenterna på detta och spekulerar vidare:
Exakt i vilken grad Humanisterna vill avskaffa religion i barn och ungdomars närvaro är oklart i såväl annonser som i Sturmarks mediesvar.
I stället för att spekulera och hitta på en bisarr tolkning, så kunde de gått till källan och kontrollerat.

Sturmarks svar i DN (8/5) står det: "Vi skulle naturligtvis heller aldrig föreslå att andra föräldrar ska förhindras att leva i enlighet med sin tro. Vi har aldrig påstått att det skulle vara kränkande att utsättas för religion i hemmet."

Något som uttrycktes mera specifikt i Humanisternas replik i SvD (28/4): Tolkningen av Humanisternas budskap är bisarr. Varje förälder har en självklar rätt att uppfostra sina barn efter bästa förmåga och enligt de principer föräldrarna själva valt (så länge det inte handlar om vanvård). För en kristen förälder kanske det här innebär kyrkans barntimmar, körsång och kyrkobesök, vad man väljer är personligt och olika för olika föräldrar.

Gustavsson och Skånberg säger sig sakna ett "konkreta budskap", men i själva verket måste de blundat hårt för att ha missat detta.

Slutligen visar skribenterna sitt egna intresse i denna fråga:
I sin antireligiösa retorik går Humanisterna på tvärs mot internationella överenskommelser som de annars torde hålla högt. FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna föreskriver att det är föräldrarna - inte Humanisterna – som beslutar om barnens utbildning.
Barns religionsfrihet är som bortblåst. Det är inte ens en konflikt mellan två rättigheter, enligt skribenterna. Den "enda begränsningen av denna föräldrarätt" de erkänner är att föräldrar inte kan tvinga barn bli medlemmar i religiösa samfund när de är över 12 år. Enligt dessa högerkristna har helt enkelt barn inte religionsfrihet.

Utifrån kvalitén på denna debattartikel kan man tro att skribenterna helst inte vill att andra ska ifrågasätta och granska vad de säger och skriver. De verkar vara vana med att befinna sig i en auktoritets position där andra bara tyst lyssnar, okritiskt. Barn ska självklart också finna sig i den rollen.

Barns religionsfrihet blir blir därför något som står i konflikt med föräldrarnas auktoritet, föräldrarnas rätt att förmedla sin tolkning av världen. Tolkningar som kan bygga på russinplockning, påhitt, spekulationer och inte ska faktagranskas. Exakt som i debattinlägget i Piteåtidning.

Stoppa tortyr!



Hjälp Amnesty stoppa tortyr.

Varför gör vi ibland reklam för andra organisationer än Humanisterna här på bloggen?
Humanism är bland annat ett etiskt ställningstagande – vi människor är utlämnade till varandra och måste således själva lösa de problem mänskligheten ställs inför; problem som fattigdom, brott mot mänskliga rättigheter och katastrofer. Humanisterna bedriver dock ingen hjälpverksamhet i egen regi, dels för att det är bättre att organisationer som är specialiserade på den typen av verksamhet sköter detta, dels för att vi upplever det som oetiskt att blanda ihop hjälpverksamhet med att göra reklam för sin livsåskådning på det sätt missionärer ofta arbetar.

Vi förmedlar dock gärna pengar till verksamhet vi tycker är viktig via HumanistHjälpen och kan även rekommendera ett antal hjälporganisationer som vi anser utför ett viktigt och bra arbete. Läs mer här.

17 maj 2015

Aslan gör kaoz med religion

Reza Aslan besökte Jon Stewarts the Daily Show och gjorde kaoz på religion. Visst, han har till stor del rätt; religion handlar huvudsakligen om identitet, vi-och-dom. Sedan adderas heliga texter, tokiga sanningar och ritualer bara för att manifesterade detta - till den grad att en religions anhängare kan förmås döda anhängare av en annan nyans av deras religion. Men glöm inte; religion har också gjort gott.

Nytt avsnitt av skep-humanistiska podcasten Radio Houdi: #128 – Radio Houdi Laddar Upp i Molnet



Nytt avsnitt där vi laddar upp Radio Houdi i molnet för att leva vidare för all framtid

Grattis Norge säger vi, då avsnittet spelades in den 17 maj.
Det är samma dag som Mad Men sänder sitt sista avsnitt och veckan då David Letterman laddar upp alla sin avsnitt i molnet och slutar med tv.

Hur är det med låttexter? Är det lätt att förstå deras innebörd? Handlar Hoziers superhit Take Me To Church om religion eller är det kritik mot religion? Varför vill inte Anders göra Veckans Utbrott i Radio Houdi?

En lyssnare frågar om vad vi tycker om att ladda upp vårt medvetande i molnet och fortsätta leva där. Vad skulle krävas och vad tycker John och Anders om idén?

Vi startar en ny serie där vi går igenom en av världens främsta rockbands skivor. Välkomna till fascinerande lyssning när Anders Hesselbom laddar ner musik från molnet och sätter tänderna i Queen! Vi lovar ni kommer få höra saker ni inte visste om skivorna och bandet.

Humans Need Not Apply



Imorgon är långhelgen slut och det är dags att gå tillbaka till jobbet - för de av er som har ett jobb (och de av er som har ett jobb med fasta arbetstider). Om ni tycker det känns jobbigt med den stundande måndagsmorgonen så se på denna filmsnutt. Snart kanske det är över.

16 maj 2015

Stater skall inte vara privata klubbar

Dagens krönika av Lena Andersson - Rättigheter som börda - handlar om flyktingar, demokrati och rättigheter. Här avslutningen:
Människor på jakt efter ett bättre liv och efter att alls få behålla sitt liv, som dör i tusental på Medelhavet är en fasa för sig. I många länder lider man av värre stamtänkande än i Europa, annars skulle människor inte fly hit. Men det betyder inte att vi är fria från det, uppenbarligen inte, och dessvärre tar det rygg på våra positiva rättigheter som gör att vi måste urholka de negativa: Vi har våra formella privilegier och kan inte öppna riddarhuset för vem som helst, för då tunnas värdet ut och vi känner inte igen oss. 
I veckan fick vi ett annat groteskt och smärtsamt exempel på den auktoritära maktens godtycke. Den svenska staten fick in en visumansökan från författaren och översättaren Ananta Bijoy Das i Bangladesh. Han levde under ständigt hot från religiösa galningar och bad nådigt om att få beträda Sverige för att på inbjudan av Svenska Pen tala om yttrandefrihetskampen mot islamister i sitt hemland. 
Vår stat, under lagarna, demokratiskt stiftade, nekade Bijoy Das tillstånd att delta i mötet. Tjänstemännen som representerar oss ansåg risken för stor att han inte ville återvända hem efter förrättat värv. Hans överklagan låg och värmde någon hylla på Migrationsdomstolen medan datumet för yttrandefrihetsmötet passerade – och medan han mördades med machete av en from och rättrogen. 
Migrationsdomstolen ”kan lägga det ärendet åt sidan nu”, som Svenska Pens ordförande Ola Larsmo lakoniskt konstaterade. 
Underlåtenhet är inte detsamma som mord. Staten Sverige har inte mördat Ananta Bijoy Das. Det är mördaren och hans sinnessjuka intolerans som bär ansvaret. Men att staten över huvud taget har möjlighet att hindra Svenska Pen och alla andra från att ingå avtal med vem de vill är svindlande. 
Framtidens människor kommer kanske att säga, så som vi överseende säger om de gamla grekerna, att vår tid håller sig med ett besynnerligt demokratibegrepp. I väsentliga delar och paradoxalt nog liknar det adelns syn på sig själv och de medfödda formella förmånerna, inklusive kontrasten mot de ofrälse. 
Vad är demokratin värd om vissa inte kan ta sig in i den därför att det finns risk att de ska vilja stanna?

"Saleel al-Sawarem" - the remix



Behöver ni lite dansmusik så här på lördagen? Ovanstående video är IS största "hit" remixad av den egyptiske programmeraren Karem Farok. Jag fick tipset via en artikel i SvD - Med humorn som vapen - som skriver följande.
En del av IS dragningskraft är hur de lyckats bygga upp en bild av en apokalyptisk, helig kamp. Ett verktyg är musikproduktion – vilket i IS fall innebär texter om självuppoffran av bombastiska manskörer. Deras största hit ”Saleel al-Sawarem” har spridits som en löpeld, vilket oroade den unge egyptiske programmeraren Karem Farok.Farok bestämde sig för att anfall var bästa försvar – och remixade ”Saleel al-Sawarem” till en danshit, omöjlig att ta seriöst. Snart uppstod en trend där unga araber började göra sina egna videor genom att kombinera Faroks och andras remixer av ”Saleel al-Sawarem” med fuldans, scener från gamla egyptiska komedier och magdansöser.
Det finns inte ord för att beskriva min beundran för Mellanösterns satiriker som tagit sig an IS med löjet som vapen. Som Richard Dawkins formulerat det: "Mock them! Ridicule them!" Det är det vassaste vapnet mot religiös extremism överallt.

15 maj 2015

Sveriges progressiva barnsyn tar stopp inför religionen

Idag har min styrelsekollega i Humanisterna, Emilia Ericson, vars annonscitat väckt sådan debatt, en artikel i DN:s kulturdel där hon fördjupar diskussionen om barns religionsfrihet.
_________________________________________

Sveriges progressiva barnsyn tar stopp inför religionen

Den artikel i barnkonventionen som flest stater har reserverat sig mot är artikel 14 om barns rätt till religionsfrihet. Även Anita Goldman (DN 5/5) samt Maria Klasson Sundin och Carl Henric Svanell (SvD 25/4) har provocerats av Humanisternas annonskampanj som tar upp just denna rätt.
Det finns inte ett uns av nyfikenhet i deras artiklar; ingen vilja att resonera utifrån gräns­dragningar för religioners påverkan på barn. En sådan nyfikenhet uttrycker dock DN:s ledare (11/5) som resonerar kring rimliga gränser. Men även denna skribent gör en tolkning av barnkonventionen som det finns skäl att invända mot.
Sverige var första landet i världen att förbjuda barnaga. Vi har en progressiv barnsyn där barn i allt större utsträckning ses som aktörer i sina egna liv och där barndomen inte är en transportsträcka till det ”riktiga livet”, utan värdefull och viktig i sig själv. Trots detta talas det sällan om barns rätt till religionsfrihet. I stället för att på allvar diskutera hur denna rättighet bäst respekteras, dör diskussioner ofta ut i konstaterandet att ”alla föräldrar påverkar sina barn”.
Det är förvånande att artikel 14 inte väcker större intresse. Den är exempelvis tacksam att problematisera utifrån att den lyfter in föräldrars rättigheter (och skyldigheter) i en konvention som annars enbart handlar om barns rättigheter. Detta leder följaktligen till att den kan användas för att stärka vuxnas religionsfrihet framför barnens. Men om man verkligen vill förstå artikel 14 kan jag rekommendera att man studerar handboken om barnkonventionen: ”Implementation handbook for the convention on the rights of the child”.
Där står det tydligt uttryckt att artikeln handlar om barnets rätt till religionsfrihet och att föräldrar därmed måste anpassa sin ”vägledning” utifrån barnets ålder och mognad. Föräldrars vägledning får heller inte innebära att andra artiklar i barnkonventionen kränks, exempelvis artikel 12, barns rätt att komma till tals och få sina åsikter tagna på allvar. Föräldrars vägledning bör därför utövas med största lyhördhet för barnet.
Det är ungefär här som DN:s ledare och jag går skilda vägar. Visst är det så att simunder­visning är mer livsnödvändig än en buggkurs. Så en gräns i religionsfrihetens namn skulle kunna dras mellan att kunna simma och att kunna dansa. Att inte få lov att lära sig dansa kan tyckas vara en petitess i samman­hanget. Men hela det resonemanget för tankarna tillbaka till en tid då vi såg på barndomen som en period som skulle överlevas så att barnen skulle få chansen att nå vuxenlivet, då de exempelvis kan få dansa om de vill. Jag har svårt att se hur barnkonventionen skulle följas och barnperspektivet bejakas i en situation där barn förbjuds att dansa tillsammans med sina klasskompisar, bara för att deras föräldrar tror att dans leder människan bort från gud.
DN:s ledare begår precis det misstag vi försöker uppmärksamma; de talar om ”tre laestadianska flickor” istället för ”tre flickor med laestadianska föräldrar”.
Vi har sedan länge passerat den tid då religion satt bekvämt på en piedestal långt ovan allt annat som människor håller kärt. Låt religionen vara föremål för samma typ av diskussioner och kritik som andra ideologier och intressen.
Det gynnas vi alla av, stora som små.
Emilia Ericson
Tycker du också att barn har rätt till religionsfrihet? Bli medlem i Humanisterna nu.

Skall religion tas bort från offentlig sektor?

I Kanada pågår liknade diskussioner som i Sverige. En skola har fått böta eftersom det förvägrat muslimska elever att be under skoltid och ett kommunfullmäktigemöte får inte inledas med bön.

Think Islam #atheistlogic



Varje god Humanist måste ständigt vara beredd att ompröva sina ståndpunkter. Då blir man extra glad att träffa på muslimska apologeter som gör reklam för sin religion under rubriken Think Islam - dessutom från Sverige. Men så vår man se den här typen av video. Har personerna som gjort filmen någonsin läst något annat än Koranen, t.ex. biologi på grundskolenivå? För nej, det är inte sådär evolutionen fungerar. Vi måste fixa den svenska skolan. Den andra filmen är nästan ännu sämre...

14 maj 2015

Pictionary på allvar

I Saturday Night Live spelar de Pictionary (Picture Perfect) med prissumman 1 miljon dollar.

Samtal om vetenskapens gränser

Diskussion från 2013 med Daniel Dennett, Lawrence Krauss och Massimo Pigliucci, samtalsledare Maarten Boudry om naturvetenskapens gränser.

Starta vid 7:05 för slippa inledning och presentationer. Denna debatt har tidigare förkommit på bloggen, men då med fokus på förhållandet mellan filosofi och vetenskap. Den delen av samtalet startar 1:03:40. Vid 1:36:00 startat frågestunden med en fråga om relationen mellan politik och vetenskap.



På begäran av BlackLabel

Har mänskliga rättigheter åstakommit mer än religion?

I förra söndagens BBC the Big Questions var det en lång debatt om vad som är bäst mänskliga rättigheter eller religion. Bland deltagarna: Peter Tatchell, Andrew Copson och Maryam Namazie.

Programmet är upplagt av Muslim Debate Initiative vars representant Abdullah al-Andalusi också deltar. När han talar finns det därför ibland förklarande undertexter.

Muhammed fick flyga på en häst, Elia i en brinnande vagn - men Jesus, han kunde minsann flyga själv <= #gudsbevis

Enligt kristen mytologi så flög Jesus på denna dag kroppsligen till himlen, 40 dagar efter att ha uppstått på den andra "tredje" dagen efter att ha fått dödshjälp. Det är en av de få kristna helgdagar som inte är approprierad från tidigare icke-kristna helgdagar, men det är också en av de mindre viktiga kristna högtiderna - i de flesta länder med kristen bakgrund är det inte ens helgdag idag.

Hade jag fått bestämma hade vi bytt ut ledigt på den här dagen mot gemensam helgdag på Eid al-fitr och pingst mot Nowruz (och varför inte något judiskt och hinduiskt också). Att ha gemensamt ledigt på varandras helgdagar tror jag skulle främja integration och gemenskap.

I vilket fall, ha en trevlig ledighet.

13 maj 2015

Ge även icketroende en fristad i Sverige

Med anledning av mordet på Ananta Bijoy vill vi i Humanisterna uppmärksamma att icke-tro inte är ett asylskäl i Sverige idag.

_______________________________________________

Ge även icketroende en fristad i Sverige


Idag ger religiös förföljelse skäl för asyl i Sverige men personer med andra livsåskådningar än de religiösa ges inte samma skydd. Att vara öppet icketroende är idag förenat med förföljelse och livsfara i många delar av världen. Humanisterna kräver nu att även icketroende personer skyddas på samma sätt som religiösa. 

Det senaste exemplet är Ananta Bijoy, en sekulär bloggare och öppet ickereligiös som nekades visum till Sverige och nu är mördad på grund av att han hade modet att berätta om sin sekulära livsåskådning i Bangladesh.

Straffen för sådana överträdelser varierar från böter till dödsstraff. Det är alltså förenat med livsfara för många människor i stora delar av världen att öppet tala om att de inte tror på någon gud.

- Att vara förföljd för sin religiösa tro är idag skäl för asyl i Sverige, vilket är såpass viktigt att vi betraktar det som en självklarhet. Att vi inte ger ateister och sekulära humanister samma skydd som vi ger religiösa visar med tydlighet att vi inte respekterar religionsfriheten fullt ut. Nu är det dags att erbjuda även dessa människor religionsfrihet här i Sverige, säger Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna.

Humanisterna kräver att alla livsåskådningar och ställningstaganden gällande religion behandlas lika. Det innebär att Sverige nu, även i asyl och visumärenden, måste betrakta religionsfrihet även som rätten till frihet från religion. Stöd för detta finns klart och tydligt i FNs deklaration om mänskliga rättigheter i artikel 18.

- Så länge alla livsåskådningar inte behandlas lika är vi inte ett sekulärt land och vi kan definitivt inte hävda att vi har religionsfrihet. Sverige bör ta sitt ansvar och inkludera icketroende, säger Christer Sturmark.

Nästan en fjärdedel av världens länder och territorier (22%) tillämpar hädelselagar och ett av tio (11%) har lagstiftning eller politik som bestraffar avhopp från religion, enligt en kartläggning gjord av Pew Research Center. http://www.pewresearch.org/fact-tank/2014/05/28/which-countries-still-outlaw-apostasy-and-blasphemy/

För mer information kontakta:

Christer Sturmark, ordförande Förbundet Humanisterna
E-post: christer.sturmark@humanisterna.se
Telefon: 070 838 04 80

Tor Löwkrantz, pressfrågor, Förbundet Humanisterna
Epost: Tor.lowkrantz@humanisterna.se
Telefon: 0735 322 686

Tidigare ordförande i Humanisterna död

I söndagens DN återfanns en dödsannons illustrerad med den internationella humanistsymbolen “The Happy Human”. Annonsen var för Anders Aspegren som avlidit 93 år gammal.

Aspegren var den andra ordföranden i Humanisterna (1982-1989), då Human-Etiska Förbundet.

Han var aktiv skribent i tidskriften Human-Etik och författade småskrifter som “Kristendom eller human-etik” (1988), “Så älskade Gud världen: några av bibeltexterna granskade ur human-etisk synvinkel” (1989) och “Kan vi tro på Jehovas vittnen?” (1989). Aspegren medverkade också i boken “Gud, makt och pengar – religion och tro i kritisk belysning” (1988).

En dikt av Anders Aspegren återfinns i dödsannonsen:
Jag kommer snart igen -var cell blir jordoch jord blir liv.Jag gläds åt frönsom snart ska groi mull och askaav min kropp.Jag ger blott platsåt liv igen,åt nytt och friskt och ungt.Min kropp har tjänat ut,men minner, vill jag hoppas,ska leva glatt ännu en tid -så är mitt hopp.
Vid Stockholms lokalavdelnings möten hade Aspegren med sig småskrifter och broschyrer, och finansierade ofta verksamheten genom att sälja av en del av sina konstverk.

Han var med om att starta den första borgerliga konfirmationskursen 1990. Han bedrev också en utbildningsverksamhet i human-etik på sitt sommarställe i Roslagen. Det skedde i nära samarbete med ledare i norska Human-Etisk Forbund, såsom Levi Fragell. Levi kommenterar dödsfallet:
“Det er med sorg jeg mottar dette budskap. Anders Aspegren var til stor inspirasjon i mitt eget arbeid for humanismen – som vi den gang kalte human-etikken. Anders og jeg hadde også møter sammen i Sverige, og jeg besøkte ham flere ganger både på hans sommersted og i hans hjem.”
Underlag till text: Mikael Göransson

Philomena Cunk förklarar demokrati

12 maj 2015

Plötsligt händer det - fler ateister än någonsin i USA

Den ljusnande framtid är vår! Den senaste PEW-rappporten att undersöka amerikansk religiositet visar på en pågående dramatisk förändring av det amerikanska livsåskådningslandskapet. I den senaste mätningen har personer som uppgivit "none" som svar på sin religiösa tillhörighet (22,8 %) nu gått om antalet katoliker (20,8 %) och landat som den andra största enskilda gruppen i USA.

Men vilka är de då, de där "nones"? PEW bryter isär gruppen och rapporterar att 3,1 % av amerikanerna nu rakt ut säger sig vara ateister, 4,0 % agnostiker, 8,8 % säger sig bara tycka att religion är oviktigt men att 6,9% är religiösa, men oberoende.

Det mest glädjande är inte bara att (som vanligt) den största gruppen icke-troende finns i de yngre åldrarna, utan att andelen icke-troende till och med ökar hos äldre. Törs man gissa att den galna amerikanska kristna högern stöter fler och fler människor ifrån sig? Detta och att kampanjer som "the OUT-campaign" och det faktum att fler och fler namnkunniga amerikaner kommer ut som ateister gör det mer och mer acceptabelt att vara icke-troende.

Idag är jag extra glad att vara ny-ateist (och humanist, så klart).

Vill ni gotta er genom att läsa en riktigt korkad kristen kommentar så kan ni läsa den här artikeln som försöker dumförklara Daniel Dennett, av alla människor, apropå den här artikeln av Dennett om religionens nedgång i västerlandet.
Apparently, no one bothered to tell Daniel Dennett, the Tufts University philosopher who has long had the distinction of serving as the dunce in the New Atheist's classroom of theological underachievers. Dennett's contribution to their first volley of books (Breaking the Spell: Religion as a Natural Phenomenon) distinguished itself by its complete contempt for and prideful ignorance about its ostensible subject. It was an altogethershameful performance.
And now Dennett is back with an encore performance in The Wall Street Journal titled "Why the Future of Religion Is Bleak." America's atheists really do need to demand better representation than this.
[...]
What Dennett doesn't mention is that the Pew study also predicts that 66.4 percent of the country will call themselves Christians in 2050 — down from 78.3 percent in 2010. That's a noteworthy drop. But it still has Christians, along with smaller religious groups (which make up 8.1 percent of the total), amounting to roughly three-quarters of the U.S. population.
Three quarters of the country amounts to a "bleak" future for religion?
Dennett skriver förstås inget om att att religionen skulle vara försvunnen till 2050, bara att den är på väg bort i någorlunda rika länder. Och efter den här studien är det svårt att påstå att han skulle ha fel.

Mördade Ananta nekades inresa i Sverige

Svenska PEN hade bjudit in den mördade Ananta Bijoy Dash till Sverige för att tala om verkligheten för fritänkande journalister och författar i Bangladesh. Ananta skulle ha talat vid Pressfrihetens dag i Stockholm den 3 maj, men hans visumansökan avslogs av svenska ambassaden.
“You belong to a category of applicants where there is always a risk involved when granting a visa that you will not leave Schengen area after the visit. Furthermore, the purpose of your trip is not urgent enough to grant you visa.” (ur avslaget från Sveriges ambassad i Dhaka)
Svenska PEN skriver:
För mer än en månad sedan bjöd Svenska PEN in den bangladeshiske författaren och bloggaren Ananta Bijoy Dash till Stockholm för att tala om den allt svårare situation som råder i Bangladesh för journalister och författare, ett ämne som blivit skriande aktuellt efter de bestialiska morden på bloggaren Washiqur Rahman och författaren Avijit Roy tidigare i mars. 
PEN:s inbjudan följde det standardförfarande som vi återkommande använder när vi bjuder in representanter för internationell press- och yttrandefrihet till möten eller evenemang inom ramarna för PEN:s omfattande programverksamhet. För Ananta Bijoy Dashs del var temat för det möte som skulle ha ägt rum i Stockholm den 3 maj, i samband med högtidlighållandet av Pressfrihetens dag, oskiljaktigt förenat med den verklighet han levde i som sekulär bloggare i ett av extremism alltmer hårdnande Bangladesh, något som enligt Svenska PEN gjorde honom sällsynt lämpad att tala om just dessa frågor. Men den svenska ambassaden i Dhaka vägrade att utfärda det utresevisum som krävdes för att han skulle kunna komma till Sverige. 
Idag, tisdag, nås vi av beskedet att Ananta mördats. 
Förstämningen är stor. Frågetecknen många. [Läs vidare hos PEN]
International Humanist and Ethical Union (IHEU) har också varit i kontakt med Ananta senaste tiden och han hade bland annat skrivit följande:
“It seems to me I am one of the targets. I am not sure how long I will hide myself. But I am sure If they will find me they will do what they did with Mr. Avijit Roy. My life is seriously unsecured. I am not sure how can I protect myself & my family.”
IHEU uppmanar i en kommentar till mordet alla länder att erkänna legala asylskäl för humanister, ateister och sekularister som blir förföljda för att de vågar yttra de övertygelserna.
Each of these murders is a crushing loss to the humanist and secularist communities of South Asia and the world. 
IHEU condemns this murder in the strongest possible terms, as well as the failures of the Bangladeshi authorities to bring to justice the individuals and to break the networks behind this string of targeted killings. Whether from apathy, or incompetence, or intimidation, the police and government are utterly failing Bangladeshi humanist, atheist and secularist writers, thinkers and activists. 
Ananta Bijoy Das had reached out to us at IHEU following the murders of Avijit and Washiqur. Accepting the very serious threat to this life, we advised Ananta in trying to make the difficult move out of danger. However, we have been informed that his application for a visa to travel to Sweden, under invitation from Swedish PEN, was rejected last week by the Swedish embassy in Dhaka, on the basis that he might seek to remain in Sweden. 
We call on all countries to recognise the legitimacy and sometimes the urgency and moral necessity of asylum claims made by humanists, atheists and secularists who are being persecuted for daring to express those views. 
We’ve been in contact with several Bangladeshi humanists, in particular since Avijit Roy was killed in February. These writers are not hateful, not intolerant; they write about science and politics, they are proponents of secularism, they voice skeptical and rationalist arguments, they call for justice and for humanism. They are desperately and increasingly concerned that they, too, have been named on the Islamist death lists. 
Their murderers are assassinating writers in an attempt to terrify a nation against voicing humanist and secularist values and ideas, and to deter any criticism of religious beliefs or religious authorities. Their vile campaign of intimidation and terror must be met — not with hollow words and appeasement — but with strenuous, rigorous justice.

Ytterligare en fritänkare tystad i Bangladesh

Ännu en gång har islamister mördat en fritänkare och bloggare i Bangladesh. Ananta Bijoy Das hackades till döds i morse, när han var på väg till sitt jobb i Sylhet. Detta är det tredje attentatet i år mot fritänkare i Bangladesh.

Ananta Bijoy Das var aktivist i proteströrelsen-Gonojagoron Moncho (ursprungligen Shahbag-rörelsen), redaktör för vetenskapsmagasinet Jukti och skrev på bloggen Mukto-Mona. Den blogg som startades av den tidigare mördade Avijit Roy. [Dhaka Tribune]

Rafida Ahmed har intervjuats av Reuter om överfallet 26 februari, då hon skadades allvarligt, och hennes man, Avijit Roy, mördades. Hon har också spelat in ett tal, nedan, som ursprungligen visades vid American Atheist konferens i Memphis tidigare i år.

Templetons långa tentakler

Filosofen Daniel Dennett har dragit sig ur en konferens efter att ha fått reda på att den delvis var finansierad av Templetonstiftelsen. Via Jerry Coyne på bloggen Why Evolution is True hittar jag följande rapportering från Religion News Service.
Dennett said he objects to Templeton sponsorship because he finds some of the projects they fund scientifically questionable. He is one of several scientists and philosophers who have refused to take Templeton money in the past, including physicist Sean Carroll and philosopher Massimo Pigliucci.
In a 2013 article in Slate, Carroll wrote: “Any time respectable scientists take money from Templeton, they lend their respectability — even if only implicitly — to the idea that science and religion are just different paths to the same ultimate truth. That’s not something I want to do.”
For Dennett, the issues were a bit different.
“I would be very happy to have the Templeton Foundation sponsor research on religion and science,” he said in a phone interview from Spain, where he is lecturing. “But what they are doing now is sponsoring some very fine science with no strings attached and then using their sponsorship of that to try and win prestige for other projects that are not in the same league.”
He pointed specifically to the Darwin Festival held in Cambridge, England, in 2009, which was also funded in part by Templeton. He wrote that some of the presentations there were “full of earnest gobbledegook.”
Läs även Jerry Coynes längre rapportering för mer info.

Templetonstiftelsen spelar verkligen inte efter de vetenskapliga spelreglerna, när man med sina enorma pengar försöker köpa sig vetenskaplig trovärdighet. Det gör mig illamående. Skulle jag kunna tacka nej till så mycket pengar bara för min heders skull? Jag hoppas verkligen det, men att få kliva av anslagsjakten i några år vore rena himmelriket - då kan man väl sälja sin trovärdighet lite grann bara, och göra bra forskning i alla fall? Som sagt, det är en frestelse som gör mig illamående.
 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se