31 aug. 2015

"Man behöver inte avsky religion för att man är ateist"


Magnus Nilsson i Solna skriver i sin blogg:
Ser ofta mer eller mindre förvirrade uppfattningar om ateism.
Min uppfattning om vad ateism är och vad som är en rimlig hållning till religion när man är ateist är följande:
1. Ateism är ingen tro. Det är en naturvetenskapligt grundad övertygelse om att det inte finns någon övernaturlig varelse som har skapat universum, står över naturlagarna och bryr sig särskilt om människans handlingar och välgång. Det finns inte heller något liv efter döden, himmelrike, varelser som andar och spöken eller andra övernaturliga fenomen. Formellt sett går detta inte att bevisa, men det är lika irrelevant som att det inte går ett motbevisa existensen av tomtar, troll, enhörningar och marsianer. Den som är ”agnostiker” bör i logikens namn på allvar hålla det öppet att även sådana fenomen verkligen finns. Att vara agnostiker är således en orimlig hållning även den förefaller lite småtjusig.
Läs fler förklaringar om ateism på Magnus blogg

Indisk rationalist mördad

Igår mördades den indiske rationalisten Dr Malleshappa M Kalburgi i sitt hem i Dharwad. Polisen misstänker att mordet utförts av hindu extremister och att bakgrunden är att Kalburgi kritiserat hinduistiska praktiker, som idoldyrkan, vilket gjort att han beskyllts för att ha "såra religiösa känslor".

Nytt avsnitt av skep-humanistiska podcasten Radio Houdi - #137 Radio Houdi trillar av scen


Nytt avsnitt av Radio Houdi där vi trillar av scenen
Vad har Radio Houdis John för gemensamt med The Edge, Paul Stanley och Dave Grohl? Folkpartiet vill byta namn men vilka andra politiska partier borde byta namn och till vad? Vad är ateism? HBTQ-frågor i Örebro.
Prenumerant på Gävle Dagblad förbannad för att horoskopen inte stämmer och är deprimerande. Anders höll fanan högt i Örebros pride-tåg och vi läser ett par lyssnarbrev.
Fall inte av något när ni lyssnar på detta avsnitt.

Oliver Sacks har avlidit. Här pratar han om vad hallucinationer avslöjar om våra hjärnor



Forskaren, författaren och folkbildaren Oliver Sacks har avlidit efter en längre tids sjukdom. Läs mer om hans gärning i DN:s runa. Här ovan kan du se hans fascinerande TED-föredrag om vad hallucinationer avslöjar om våra hjärnor.

28 aug. 2015

Nominera till Hedeniuspriset 2015

Sedan år 2000 delar Humanisterna årligen ut Ingemar Hedenius-priset. Syftet med utmärkelsen är dels att hedra minnet av filosofen, författaren och kulturdebattören Ingemar Hedenius (1908-1982), som redan 1949 startade en intensiv debatt om kristendomen i Sverige med sitt mest kända verk Tro och vetande, och dels att stödja och uppmärksamma personer som arbetar och verkar i Hedenius anda.

Till mottagare kan den utses som i Sverige under året främjat humanism, rationalism och vetenskaplig kunskap. Särskild vikt skall fästas vid insatser som befrämjat en kritisk granskning av religion i dess olika former, pseudovetenskap, irrationella och inhumana föreställningar och traditioner

Ingemar Hedenius-priset utdelas varje år vid Humanismens dag, som i år infaller söndagen den 22 november. Priset kan även utdelas till juridiska personer. Medlemmar i förbundet Humanisterna har nomineringsrätt. Förbundets styrelse beslutar om pristagare. Styrelsen skall skriftligen motivera sitt beslut. Styrelsen kan avstå från att dela ut priset ett visst år. Prisets innehåll beslutas av styrelsen.


Vill du nominera en kandidat till priset? Skicka ett brev till Humanisterna, eller ett mail till hedeniuspriset@humanisterna.se.  Glöm inte att motivera din nominering!

"Fråga inte så mycket"

Tidskriften Modern Filosofi har intervjuat Ärkebiskop Jackelén om Guds existens och som vanligt är hennes svar vidöppna för tolkningar.
"- Självklart menar jag att Gud finns till. Men samtidigt vill jag ifrågasätta den "nakna teismen", som samlar argument för och emot Guds existens. Det blir så ointressant och blodfattigt. Jag vill hellre flytta fokus mer levande, en passionerad Gud." 
"- Guds existens finns i, med och under det att våra sociala processer pågår. Fråga inte så mycket efter om Gud finns eller ej, utan upplev Gud! Men sluta för guds skull inte att tänka själv! Vi talar alltid om Gud utifrån våra egna referensramar. Därför behövs det kritiska och självkritiska diskussioner."
"Hur kan du vara säker på att Gud existerar på riktigt, och inte bara är en upplevelse i huvudet? - Om jag kunde sätta en ram och definiera, begränsa, då vore det inte Gud, säger Ärkebiskopen, ars valspråk är "Gud är större". Det ligger i sakens natur att tron ackompanjeras av tvivel."
"Det finns minst fyra sätt att tolka varje ställe i Bibeln", säger Jackelén senare i intervjun. Hur många sätt finns det att tolka Ärkebiskopen? Mer än fyra! Men finns det någon tolkning av citaten ovan som är logiskt konsistent?
Modern Filosofi, #3 2015

Dismaland - reklamfilmen

27 aug. 2015

The Atheist's deck of cards



Penn & Teller presenterar här - i sin TV-show Penn & Teller Fool Us - en egen variant av den religiösa melodin The Soldier's Deck of Cards av Tex Ritter.

Originaltiteln i Penn & Tellers show på Rio Hotel and Casino i Las Vegas är The Atheist's Deck of Cards men omdöpt till Teller Plays With a Full Deck av oförklarlig anledning.

Rutinen har de skrivit tillsammans med professorn i astrofysikern, Lawrence Krauss.

26 aug. 2015

Humanism erkänns som religion i amerikanska fängelser

När nu humanism ska behandlas som en religion i amerikanska fängelser försöker den kristne pastorn förvanska vad humanism är, hävda att 69 år inte är en lång period och sedan argumentera för att det är alldeles för förvirrande om alla religioner har samma rätt att utöva sina traditioner. Om man inte har några bra argument, är det bättre att vara tyst.

Hans avslutning är dock bra: "Ingen behöver konvertera till humanism. Det är så vi föds." Tack för det erkännandet av humanismens allmänmänsklighet, till skillnad från t.ex. kristendomen.

Sataniststatyn nu invigd (tv-inslag med en av de skummaste intervjuer jag sett)

Edit: Det är en skådespelare som haft roligt...

25 aug. 2015

Säsongspremiär! #136 – Radio Houdi tar Debatt


Ny säsong av Radio Houdi. Denna gång tar John & Anders Debatt
Enligt John var ljuspunkten i sommarens usla väder att han hittade Johan Falk-filmerna och har fullständigt knarkat dessa.
Tragiska händelser med lyckligt slut bevisar att Jesus är Guds son (!). Vi tipsar om en ny podcast av C-J Åkerberg om konspirationsteorier. Vi svarar på lyssnarfrågor om autenticitetsvurmen och varför en känsla blivit lika eller mer viktigt än expertis inom vissa fält vilket leder oss in på omslag av typen Beatles “butcher”-omslag samt Scorpions Virgin Killer-omslag.
Och på tal om skivor: Vi berättar var David Gilmour “snodde” riffet han använder i sin nya låt Rattle that lock och tipsar om en frågesport: Är det text från heavy metal sång eller textstycke taget från Bibeln?
Till sist diskuterar vi SVT-programmet Debatt och senaste avsnittet gällande kvinnoförtryck i förorterna där Behrang Kianzad grimaserar när Ivar Arpi hävdar att religion kan vara kulturbärare. Samma gamla dogm om religioners ofelbarhet.
Givetvis diskuterar vi snabbt nya tekniker som Windows 10, Apple Watch, Amazon Echo innan vi avslutar med att hedra Lars Amble och lyssnar på en rant av John gällande SD:s reklamkampanj i tunnelbanan.
Vi kastar oss mellan ämnena lika mycket som Behrang Kianzad bytte ansiktsuttryck i Debatt.
Välkomna till en ny säsong av Radio Houdi!

Satanisk reformation

En av talarna vid American Atheists konvent i våras var Lucien Greaves, medgrundare av the Satanic Tempel.

Detta religiösa samfund, som uppges vara ateistiskt, har nyttjat amerikanska delstaters positiva inställning till att religiösa samfund ska får sprida sina budskap på bland annat abortkliniker, skolor och i stadshus. De har kampanjat för att satanistiska barn ska skyddas från aga och trakasserier från lärare i skolan, eftersom detta är emot satanisternas religiösa övertygelse. Likaså kräver deras tro att de har rätt till en korrekt vetenskaplig medicinsk information vid aborter. Störst uppmärksamhet har de dock fått för sitt satanistiska monument som ska placeras vid Oklahomas stadshus. Flera av dessa kampanjer har resulterat i att delstaterna slutat gynna religiösa samfund, eftersom de inte vill gynna ett satanistiskt samfund.

I Sverige hade vi Det Missionerande Kopimistsamfundet, men vi skulle behöva ett satanistiskt samfund som kunde bidra till reformation av statens orättfärdiga premierande av religiösa framför andra livsynsorganisationer.

24 aug. 2015

Islamisering av brittisk komik

När man skojar om något, så är det ett tecken på att det är en del av samhället. Här ett avsnitt av BBC-serien British Muslim Comedy.

23 aug. 2015

"Champions the dignity of every person on this planet"

Humaniströrelsen har i några fall visat sig från sin bästa sida i samband med den Black Lives Matter-aktivism som pågått i USA under de senaste två åren. Ett exempel på detta James Croft, som som arbetar för the Ethical Society in St. Louis. Croft talade i april vid American Atheists nationella konvent i Memphis på ett oerhört inspirerande och klokt sätt. I den svenska humaniströrelsen finns det en vakans - den roll som James Croft fyller.

22 aug. 2015

Morgonkaffets mekanik

21 aug. 2015

Jesus and Mo om andlig härskarteknik


Filosofen Daniel Dennett kallar den där typen av uttalanden mycket träffande för "deepities" - sådant som är trivialt sant på ett plan och som på ett annat plan låter djupt, men är meningslöst vid närmare gransknin. I det här fallet är det en "deepity" ämnad att försöka visa sig intellektuellt överlägsen både troende och ateister, något som även xkcd tidigare kommenterat.

Från Jesus and Mo.

20 aug. 2015

Vad händer när kontinenter kolliderar?

Hur man undviker skvätt i rumpan när man går på toaletten



Vetenskap är användbart.

19 aug. 2015

World Humanitarian Day

World Humanitarian Day är en dag att ge erkännande till alla de hjälparbetare som möter fara och obehagliga situationer när de arbetar för att hjälpa andra. Idag finns en enorm mängd människor på flykt eller av andra skäl i behov av hjälpverksamhet. Alla människor som hjälper dem och på detta sätt handgripligen arbetar med att förbättra världen är värda ett stort tack från världssamfundet.



Om ni vill hjälpa till rekommenderas nedanstående hjälporganisationer:
Röda Korset
Rädda Barnen
Läkare Utan Gränser
UNICEF

Joint open letter to Prime Minister and President of Bangladesh


To Prime Minister Sheikh Hasina and President Abdul Hamid,

We, concerned members of the blogging and activist community of Bangladesh and internationally, along with representatives of human rights organisations and other civil society organisations and supporters, wish to protest in the strongest possible terms the institutional attack on Bangladeshi citizens who profess humanist, atheist or secularist views.

In the last two years, five bloggers (variously identifying as humanist, rationalist, atheist, and variously writing about science, humanist values, against Islamist extremism, or in favour of human rights and justice) have been murdered, hacked to death by assailants acting for fundamentalist militant groups (according to their own claims of responsibility). These victims are: Ahmed Rajib Haider, the science author Avijit Roy, Washiqur Rahman Babu, Ananta Bijoy Das, and Niladri Chatterjee (pen name Niloy Neel). Four of these murders have occurred since February this year. In other cases, individuals like Jafar Munshi and Anjali Devi have been killed for alleged or perceived acts of ‘defamation of religion’, such as refusing to enforce hijab on students. And since 2013, supporters of the Shahbag movement and the war crimes justice process (the accused being Islamist leaders) have also been brutally murdered by similar Islamist entities. The victims include: Ashraful Alam, Arif Raihan Deep, Nurul Islam Faruki, Jagat Jyoti Talukder, Jakaria Babu.

The murderers and their ideological supporters are of course to be condemned and must be brought to justice.

Miljontals döda människor och hundratals utrotade religioner senare: "Kyrkan måste vara öppen för andra religioner"

Idag skriver fem präster i Svenska kyrkan på DN Debatt om att Jesus hade fel när han sa "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig." (Joh 14: 6). Istället vill man att Svenska kyrkan ska följa Nathan Söderbloms (ärkebiskop 1914-1931) initiativ och öppna upp för fler religioner, till exempel islam och hinduism.
Är alla religioner lika sanna eller äger vi kristna Sanningen? Ber judar, kristna och muslimer till samme Gud eller är tron på Jesus Kristus den enda möjliga vägen till frälsning? I århundrade efter århundrade har kristna grupper kämpat mot varandra, tvångsdöpt judar, förtryckt hinduer och krigat mot muslimer. Därför var det något fullständigt unikt när Sveriges ärkebiskop, Nathan Söderblom, i början av 1900-talet hävdade att det inte bara fanns en enda väg till Gud. Med sina ord lyckades Söderblom övertala nästan hela kristenheten att efter 1 600 år av stridigheter åter börja tala med varandra. Han bjöd in dem alla till Stockholm för att diskutera bland annat kyrkans roll som fredsstiftare.

Märker ni den försåtliga glidningen? Nathan Söderblom öppnade inte alls för alla religioner - han öppnade upp för alla kristna församlingar. Det är något helt annat. Detta förbigår de fem prästerna utan ett ord, vilket får falskheten att skava desto mer. Söderblom, Jesus och Paulus roterar i sina gravar.

Men är det inte rtt lovvärt initiativ ändå? Jag har själv föreslagit något liknande i en debattartikel i Aftonbladet som egentligen hade titeln "En kyrka för Allah". Varför inte göra om varje kyrka till någon slags generellt "Vidskepelsens hus"? Nu citerar jag mig själv:
En kyrka för alla kan förstås inte ha någon särskild förkunnelse, då skulle den ju inte vara för alla utan för alla med samma tro. För att verkligen vara för alla måste kyrkan vara neutral.
Det skulle i ett slag kunna lösa de svenska muslimernas hemlöshet.
Mitt i varje by i Sverige övertalade kyrkan under sin makts dagar byfolket att bygga gigantiska hus för att underlätta för prästerna att upprätta telepatisk kontakt med det utomvärldsliga väsen de kallar Gud.
Välkomnar kyrkan alla oavsett tro finns väl inget hinder för muslimerna att också få hålla till i kyrkan? Kyrktorn lämpar sig utmärkt väl för böneutrop.
Är Jesus i vägen vid fredagsbönen kan man kanske hänga för ett skynke eller plocka ner honom. Kan ni tänka er en mer välkomnande gest gentemot nyinflyttade muslimer?
Och varför sätta gränsen vid muslimer?
Hinduer kan väl få ställa in några gudabilder i ett hörn? I en del hinduiska tolkningar är Jesus gudomlig så man kanske kan samsas om krucifixet? Om man tycker det är viktigt att bevara kulturarvet så är det nog bra med en avdelning för asagudarna också.
Kyrkolokaler lämpar sig för övrigt väl för skolavslutningar och andra sammankomster. Och egentligen är inte själva byggnaden problemet.
Däremot kan religiösa symboler och präster kännas malplacerade i firandet. Men spelar tron ingen roll kan man ju anpassa sig efter tillfälle. Tänk om möjligheten fanns att få bjuda till halloweenkalas i en gammal kyrka.
Kyrkobyggnaderna har svenska folket gemensamt finansierat så de borde verkligen tillhöra oss alla. Så långt är jag överens med de fem prästerna.

Men innan jag tror på ett sådant här initiativ vill jag se bra mycket mer ödmjukhet från kyrkan om vad de ställt till med i världen. De är inte trovärdiga som pluralismens försvarare efter att ha förföljt oliktänkande i 2000 år och på vägen utrotat hundratals religioner, varav många vi knappt känner till.

Och nej, jag syftar inte bara på Svenska kyrkan utan traditionen de är sprungna ur. Precis som Sverigedemokraterna är sprungna ur en extremt intolerant organisation har kristenheten en enormt mörk historia att ta avstånd från innan man kan ha någon som helst trovärdighet när man talar om tolerans.

I Sverige kan man börja med att bjuda in den religion man utrotade här - asatron. Den nämns inte med ett ord i artikeln. Bjud in den också. Om inte - varför inte? Menar man möjligen att det är skillnad på religion och religion i alla fall, trots sina idoga försäkringar om motsatsen?

Det luktar hyckleri om den där debattartikeln.

Opionsbildarna tiger om Saudiarabiens medeltid

Veckans uteblivna ramaskri från opinionsbildarna oroar. I måndags meddelade Stockholms handelskammare att ett nytt affärsråd mellan Sverige och Saudiarabien lanseras i oktober. Rådet skall ”ytterligare stärka relationerna efter den diplomatiska krisen tidigare i år”. Att det inte blir starka protester när svenskt näringsliv vill samarbeta med denna diktatur visar på en inkonsekvent och moralisk kollaps utan motstycke, när nu äntligen faran med islamistisk extremism börjar bli allmänt accepterad.

Det känns nästa onödigt att ta upp alla de brott mot mänskliga rättigheter som dagligen begås av den saudiska regimen. Alla vet om dem: Den liberale skribenten Raif Badawi sitter fortfarande fängslad, regimen använder regelmässigt barbariska straffmetoder, ateism jämställs med terrorism och värst, i denna ofullständiga uppräkning, den systematiska könsapartheid som råder i landet.

Att staten sedan i våras aktivt deltar i inbördeskriget i Yemen, ett krig som delvis är en bricka i religionskriget mellan sunni- och shiaislam, har bara ökat allvaret sedan utrikesminister Wallström i mars sa det alla borde säga: Medeltida! De flygbombningar som Saudiarabien genomfört under sommaren betecknas av Amnesty som krigsbrott.

Att vi blundar för detta är en pinsam inkonsekvens, när vi samtidigt inte ens med tång vill ta i länder med ett liknande brottsregister. Ett exempel är Iran, mot vilka vi har långtgående handelssanktion, just med bakgrund i brott mot mänskliga rättigheter. Vi fryser även tillgångar för personer och organisationer som är ansvariga för de kränkningar som pågår i landet. 

Att vi blundar för den saudiska regimens ovärdiga människosyn är en moralisk kollaps, när vi samtidigt beskriver ISIS - Islamiska statens – framfart i Syrien och Irak som det största hotet i vår samtid. Den stat som ISIS vill skapa är deras speciella nyans av Saudiarabien. En totalitär stat, en teokrati, med grymma straff, ingen religionsfrihet och könsapartheid.

Saudiarabien är en inspirationskälla för ISIS, Boko Haram och annan storskalig islamistisk extremism. Saudiarabien visar att extremisternas idé om ett samhällsbygge kan fungera i praktiken och att en sådan stat får respekt av världssamfundet.

De som försvarar handelsavtal med diktaturer brukar argumentera för att handel är ett sätt att överföra idéer. Under de 80 år de wahhabistiska fundamentalisterna regerat i Saudiarabien har dock inte mycket förändrats i deras teokratiska ideologi. Demokrati och mänskliga rättigheter för kvinnor och homosexuella finns inte på kartan. Istället är det mycket som talar för att den salafistiska missionen, fredlig såväl militant, runt om i världen finansieras till stor del från Saudiarabien. De resurser som handeln skapar bidrar till att deras idéer sprids, inte våra.

Stockholms handelskammare väljer att illustrera veckans nyhet med den gröna saudiska flaggan sammansvetsad med den svenska. Det gröna i flaggan skiftar dock i svart på näthinnan. Ett handelsråd med Saudiarabien är det samma som ett handelsråd med Islamiska staten. Det är endast tid som skiljer dem åt. När väl ISIS fått kontroll över ett territorium och stabilitet infunnit sig, så kommer de svenska handelsmännen börja resa dit. Om det tar 10 eller 80 år spelar mindre roll. Förhållandena för människor i dessa stater kommer vara i stort de samma.

I ett läge där förslagen på hur ISIS ska bekämpas är få, är det mycket förvånande att nästan ingen föreslår att deras största inspirationskälla ska bekämpas. Handelssanktioner mot Saudiarabien vore ett första steg. Protester mot de militära samarbetena USA och Storbritannien har med denna terrorstat nästa steg.

När man tänker på en islamistisk stat borde något som liknar Nordkorea dyka upp. Inte ett land som sitter i FN:s råd för mänskliga rättigheter och som får svenska politiker och opinionsbildare att skälva så fort de säger något. Alla som förfäras över och protesterar mot ISIS barbari, borde göra det samma över Saudiarabiens. Att detta inte sker oroar.
Illustration från Stockholms handelskammare

"You shouldn't let poets lie to you."


Björk förklarar TV.

18 aug. 2015

Televangelism

Math is forever

16 aug. 2015

Universums ursprung och framtid, om svarta hål och mörk materia

Det finns en stor okänd del av universum som vi inte har grepp om, menar Ulf Danielsson som är professor i teoretisk fysik. Han förutspår att vi står inför en revolution inom fysiken där bilden och betydelsen av den mörka materian så sakta börjar klarna. Övriga deltagare i detta PI-samtal är Marie Rådbo, astronom och författare, och Bengt Gustavsson, professor i astronomi.

Humanistisk religionsfientlighet



Nedanstående text publicerade jag häromdagen på Facebook. Eftersom den fick mycket positiv uppmärksamhet publicerar jag den här också.
________________________________________________



Ibland påstås det att Humanisterna är religionsfientliga. Eftersom jag är styrelseledamot i förbundet vill jag passa på och nyansera det påståendet.

Den sekulära humanismen utgår från människan – det är därifrån namnet ”humanism” kommer. Den kommer ur insikten att vi människor – på gott och ont – är utlämnade till oss själva och varandra. Vi måste själva och tillsammans ta reda på hur verkligheten fungerar. Vi måste själva och tillsammans ta ansvar för hur vi uppför oss och tar hand om varandra. Ingen utom vi själva har ansvar för våra egna liv och vårt gemensamma öde.

Sekulära humanister tror att den här världen och det här livet är allt vi har. Vi bör därför försöka leva våra liv så bra som möjligt och underlätta för andra att få chansen att göra detsamma. Alla människor har rätt att med utgångspunkt i förnuft och medmänsklighet bli bedömda utifrån sina egna förtjänster.

Vi menar att politik formad utifrån medmänskliga hänsyn är att föredra framför religiösa påbud vars sanningshalt ingen kan kontrollera. På det sättet kan man med fog påstå att vi är religionsfientliga, eftersom vi påstår att sekulär humanism är en bättre lösning på mänsklighetens problem än religiösa lösningar. Och vi kommer fortsätta att slåss mot religiösa påbud när de går ut över andra genom att till exempel vara homofoba, kvinnofientliga eller gå ut över barn. Men det innebär inte att vi vill förbjuda religioner eller stänga dem ute från diskussioner i samhället.

Istället menar vi att alla människor har rätt att leva sina liv som de önskar så länge det inte går ut över andra. Vissa människor vill leva religiösa liv och så länge detta är något självvalt stöder vi detta fullt ut (här är en länk till ett pressmeddelande som visar på det). Om man ser på lagstiftning runt om i världen så är det just sekulära stater - stater som inte är religiöst partiska - som garanterar religionsfriheten bäst.

Du kan bli medlem via den här länken:
http://www.humanisterna.se/bli-medlem-i-humanisterna

Om du är religiös men i alla fall vill vara med och arbeta för en sekulär stat och verklig religionsfrihet så kan du istället bli Humanistvän:http://www.humanisterna.se/bli-humanistvan

15 aug. 2015

Författarkväll med Christer Sturmark

TIPS: Tisdagen den 25 augusti kl. 19.00-20.30 besöker författaren, föreläsaren och samhällsdebattören Christer Sturmark Akademibokhandeln på Lidingö (Stockholmsvägen 55H) och presenterar och berättar om sin nya bok Upplysning i det 21:a århundradet. De bjuder på ett glas vin och tilltugg.

Christer är även förlagschef för Fri Tanke förlag och har även lovat att berätta vilka nyheter förlaget ger ut i höst, i gränslandet mellan filosofi och politik, vetenskap och existentiella frågor.

Fri entré men föranmälan krävs till lidingo@akademibokhandeln.se senast 24 augusti.

Info från Akademibokhandeln

Teologi på liv och död

Jag brukar hävda att teologi är ett meningslöst ämne - filosofiska diskussioner utifrån felaktiga premisser. Trots det tycker jag det är ett viktigt ämne, på vissa ställen i världen är det till och med en fråga om liv och död. Det handlar förstås om Islamiska Staten, vår tids nazister, vars Koran- och hadith-tolkningar kan avgöra vem som får leva och vem som får dö, vem som får våldtas som sexslav och vem som kan köpas fri. Det handlar inte om vad IS får göra mot sig själva, märk väl, utan vad de anser sig ha rätt att göra mot andra. New York Times har nyligen publicerat en fruktansvärd artikel om IS instruktionsmanual angående vilka man får ha som sexslavar och hur man i så fall ska gå tillväga.
A growing body of internal policy memos and theological discussions has established guidelines for slavery, including a lengthy how-to manual issued by the Islamic State Research and Fatwa Department just last month. Repeatedly, the ISIS leadership has emphasized a narrow and selective reading of the Quran and other religious rulings to not only justify violence, but also to elevate and celebrate each sexual assault as spiritually beneficial, even virtuous.
[...] 
“There is a great deal of scripture that sanctions slavery,” said Mr. Bunzel, the author of a research paper published by the Brookings Institution on the ideology of the Islamic State. “You can argue that it is no longer relevant and has fallen into abeyance. ISIS would argue that these institutions need to be revived, because that is what the Prophet and his companions did."
Vad som tydligen är uttryckligen förbjudet är att våldta någon som är gravid. Annars finns få gränser.
Just about the only prohibition is having sex with a pregnant slave, and the manual describes how an owner must wait for a female captive to have her menstruating cycle, in order to “make sure there is nothing in her womb,” before having intercourse with her. Of the 21 women and girls interviewed for this article, among the only ones who had not been raped were the women who were already pregnant at the moment of their capture, as well as those who were past menopause. 
Beyond that, there appears to be no bounds to what is sexually permissible. Child rape is explicitly condoned: “It is permissible to have intercourse with the female slave who hasn’t reached puberty, if she is fit for intercourse,” according to a translation by the Middle East Media Research Institute of a pamphlet published on Twitter last December.
IS är en ondskefull organisation med en ondskefull ideologi. De måste besegras i grunden, på samma sätt som nazisterna en gång besegrades i grunden. Under tiden är det vår skyldighet att hjälpa de människor som flyr terrorn. Särskilt Jeziderna är hårt ansatta så länge IS härjningar fortsätter.

14 aug. 2015

Mer diskussion om könssegregerad simning för små barn

Humanisterna Syds hemsida kan ni läsa ett replikskifte om könssegregerade badtider för skolbarn mellan Rickard Lagervall, islamolog vid Lunds universitet, och Magnus Timmerby, ordförande i Humanisterna Syd. Timmerby skriver bland annat:
När vi hör kraven från högröstade traditionalister får vi inte glömma att många invandrare från muslimska kulturer har kommit till Sverige just för att slippa religiöst och traditionellt förtryck. Enligt professorn i religionsvetenskap Göran Larsson är två tredjedelar av alla svenskar från muslimsk bakgrund inte praktiserande muslimer. De väljer bort gamla traditioner. Hur glada blir de när de ser sina döttrar bli könssegregerade i den svenska skola som skulle stå för jämlikhet? Det blir en missriktad välvilja om vi utan debatt tillmötesgår regressiva islamister som påstår sig representera muslimer men i verkligheten inte företräder särskilt många. De företräder sannerligen inte skolbarn.
Läs även Sakine Madons senaste inlägg om frågan.
Ibland verkar svenska debattörer tro att ”invandrarnas kulturer” är oföränderliga. Det är både fördomsfullt och fel.
Ring i stället de föräldrar som inte vill att barnen deltar i simningen. Fråga varför, förklara skolplikten. Se ”deras” barn som alla andra barn.
Ett sekel av jämställdhetskamp är inte till för att kastas i papperskorgen.

Humanisten Fredrik Reinfeldt

I går var Fredrik Reinfeldt sommarpratare. I sitt program uttryckte han en hel del tankegods som återfinns i humanismen:

Bildning - Humanismen är en bildningstradition och bildningen handlar framför allt om att insupa andra människors berättelser och tankar, något som traditionellt förmedlats genom böcker. "För mig var det en viktig del av min uppväxt att lära mig läsa långt", sa Reinfeldt. Han syftade då på att läsa böcker, till skillnad från sms, "kvitter" (twittermeddelanden) eller facebookuppdateringar. Reinfeldt verkade oroad av utvecklingen, men lyfte ingen annan lösning annat än att det handlar om att prioritera sin tid.

Tilltro till mänskligheten - I programmet förmedlade den före detta statsministern humanismens tilltro till mänskligheten: "Även de svåraste och värsta av mänsklighetens utmaningar kan påverkas till det bättre. Jag imponeras över mänsklighetens förmåga över att resa sig för att lösa nya utmaningar." Även om listan på misslyckanden är lång, och lika så listan på olösta utmaningar, så finns det ändå många goda skäl att tro att människor tillsammans kan forma en bättre värld.

Tolerans - När Reinfeldt listade våra utmaningar framöver, så nämnde han oförmågan att leva tillsammans med andra som den svåraste: "All intolerans, allt hat och allt våld mellan människor". Den främlingsfientlighet och rasism som nu igen växer sig stark i Europa är det största hotet mot humanismen. Misstro till medmänniskor behöver inte står i direkt konflikt med tilltro till mänskligheten, men det är det största hindret. En komponent i lösningen är att odla tolerans, en acceptans av även det som man personligen inte är helt bekväm med.

Människan i centrum - Då den tidigare moderatledaren i programmet kom till sina svar på problemen i samhället började han: "För mig har det alltid varit människan som måste vara utgångspunkten för våra svar. Det är människan som är projektet. Det är henne vi kan utveckla. Det är i hennes händer både risken för felgrepp och möjligheterna för förbättringar ligger." Tydligare än så kan inte en av humanismens grundstenar formuleras.

Religionskritik - "På två områden behöver världen ombalanseras", sa Reinfeldt. Han menade med detta att makten över samhället måste omfördelas. Det första området berörde religionen: "Religiösa uppfattningar har stor påverkan på vår värld och betyder mycket för många människor. Religionen har för stor makt idag, i förhållande till hur det balanseras i världen. Religiösa ledare har för stor makt att styra över människor, utan att ta ansvaret för att balansera effekterna av sin egen maktutövning. Det gäller inte alla religiösa ledare, men exemplen på när religion och religiösa ledare skapar problem är för många för att det stillatigande ska kunna accepteras."
Så är det. Att han sedan endast förnekade en gud som förespråkar våldsanvändning, kan vi ha överseende med. Argumenten för att förneka en gud som förespråkar fred är de samma.

Feminism - Det andra området han tog upp var kvinnans ställning i världen, "En bättre fungerande värld kräver bättre balans mellan män och kvinnor", sa Reinfeldt. Världen måste bli mer jämställd, kvinnor måste få större frihet och mer makt. Detta handlar om överge kvinnoförtryckande lagar och traditioner i många länder runt om i världen, men också om att förändra normer runt manligt och kvinnligt. I humanismens ingår feminism, men eftersom detta förtyckt är så monumentalt, globalt sett, förtjänar denna kamp speciell uppmärksamhet.

Tenor sjunger opera medan han får hjärnkirurgi



Det här måste vara en av de märkligare videor jag sett. Det är den slovenske tenoren Ambroz Bajec-Lapajne som sjunger medan man genomför hjärnkirurgi på honom för att försöka bota hans aggressiva hjärncancer.

Doktorerna vid University Medical Center Utrecht bad Bajec-Lapajne att sjunga så man kunde övervaka hans tillstånd under operationen. Tenoren valde "Gute Nacht" av Franz Peter Schubert, från sångcykeln Winterreise.

Det mest dramatiska avsnittet börjar vid 2:40 in i filmen då Bajec-Lapajne tillfälligt tappar kontroll över sin sång och driver iväg. Han kommenterar själv känslan så här.
“I’m just a singer and tenor at that… I believe he rewired my brain for a while and that was the result. I could not control my tongue anymore and could not stop phonating. It was a very weird feeling,”
Han kan dock starta om sin sång igen efter en stunds paus.

Vi får hoppas att operationen gick bra och önskar god bättring till Bajec-Lapajne. En stående ovation också, för det märkligaste operaframträdandet någonsin.

Tipstack till bloggen Why Evolution is True.

13 aug. 2015

Musikalstjärna skänker intäkter till Humanisternas insamling

Peter Johansson, känd från bland annat Rock of Ages och Jesus Christ Superstar, skänker alla sina intäkter för singeln Fugitives till Humanisternas hjälpinsamling till flyktinglägret Arbat. Lyssna på låten på Spotify eller köp ditt exemplar på iTunes:


Peter ställde upp på Humanisternas hjälpgala för barnen i flyktinglägret Arbat i irakiska Kurdistan, som flytt från Islamiska Statens terror.


Så här berättar Peter Johansson Själv om låten och sin generösa gåva:

”Fugitives är en låt skriven av Hanif Sabzevari & Peter Kvint. Vi spelade in den redan 2010 och den har sedan dess väntat på rätt tillfälle att släppas. Jag fastnade direkt för låtens starka melodi, men främst för dess budskap. Jag visste att den betydde extra mycket för Hanif som kom till Sverige som politisk flykting från Iran 1986, och kände redan då att denna låt inte skulle ges ut på en skiva bland andra låtar, utan skulle ges ut till förmån för ett bra ändamål.”

När jag sedan deltog i Humanisternas välgörenhetsgala för barn som flytt ISIS terror i april 2015, så kände jag att det var rätt ändamål för Fugitives. Det är precis detta sången handlar om.

Jag blev oerhört berörd av bilderna och historierna vi fick höra under kvällen på Rival, och eftersom jag stöder Humanisternas tankesätt till fullo så bestämde jag mig (i samråd med Hanif & Peter ) för att alla intäkter för denna singel ska gå till insamlingen för barnen i flyktinglägret i Arbat.”


Ingen är "normal"

12 aug. 2015

Bangladesh sekularister behöver mer stöd än någonsin

Ni har förmodligen redan hört att för fem dagar sedan mördades ytterligare en bloggare i Bangladesh. Niloy Neel mördades och styckades med macheter i sitt hem, samtidigt som hans familj befann sig i lägenheten, av ett gäng islamister. Ansar Al Islam, en del av al-Qaida på den indiska subkontinenten, har tagit på sig terrorhandlingen.

Niloy var 26 år, skribent på bloggen Mukto-Mona, organisatör för the Science and Rationalist Association Bangladesh och deltog aktivt i den bangladeshiska proteströrelsen för sekularisering och mot islamisternas ökande inflytande i landet. Han ledde protester för att författarinnan och hedeniuspristagaren Taslima Nasreen skulle få återvända till landet. Efter en protestdemonstration 15 maj mot mordet på Ananta Bijoy Das förföljdes Niloy, men när han ville rapporterade detta till polisen ville de inte ta emot hans anmälan. Istället uppmanades han lämna landet.
Niloy Neel till höger i bild.
Niloy är den fjärde humanisten, sekularisten, fritänkaren som har mördats i Bangladesh i år. Samtliga dessa återfanns på den dödslista med 84 bloggare som islamisterna upprättade 2013. Det uppges att tio personer på listan hittills har mördats.

Dessa mord har fått internationell uppmärksamhet: IHEU kräver att det globala civilsamhället och demokratiska regeringar att stå upp för bloggarnas rätt till religions-, åsikts- och yttrandefrihet. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon fördömer mordet och kräver att de skyldig ställs inför rätta. En representant från tyska ambassaden i Dhaka uppmanar till tolerans och kräver att Bangladesh regering skyddar bloggarna. Amnesty skriver att det är oacceptabelt att man dödas för att man yttrar sin åsikt.

Ändå är situationen för bloggare som är uttalade ateister eller kritiserar islamisterna värre än någonsin. Nya dödshot, bloggarnas familjer utsätts för våld och trakasserier och stödet från polis och Bangladesh regering är närmast obefintligt. Polisen har vare sig skyddat bloggarna eller lyckats arresterad deras mördare.

Snarare motarbetas dessa människorättsaktivister från officiellt håll. Efter mordet på Niloy meddelade Bangladesh högste polischef att det är straffbart med upp till 14 års fängelse att "såra religiösa känslor". Vad den mördade Niloy gjort eller skriv som motiverade detta uttalande, mer än att blivit avrättad av islamister, framgick inte. Ministrar i regeringen bekräftade i ett möte att bloggare som "förolämpar religion" ska arresteras.

Bloggarna jagas från två håll: Från staten som använder blasfemilagar för att tysta dem och från islamisterna som tystar dem med macheter. Det sekulära demokratiska Bangladesh som vanns vid inbördeskriget 1971, håller nu på att förloras. I stort har islamisterna redan vunnit.

Bloggarna och aktivisterna i Gonojagaran Mancha-rörelsen ("Nationellt uppvaknande") ger dock inte upp. De fortsätter protestera inom och utanför landet. "Tankefängelset måste trotsas" skrev en debattör i the Daily Star efter mordet på Niloy. "Words cannot be killed" skrev Trisha Ahmed, efter mordet på hennes far Avijit Roy i mars.
Protest i Dhaka den 7 augusti mot mordet
Sverige kan hjälpa bloggarna, demokratin och yttrandefriheten genom att tillsammans med andra länder och internationella organisationer sätta press på Bangladesh regering. Sverige kan också rädda livet på dessa aktivister genom att ge dem en tillfällig fristad.

I dag lever flera bloggare på islamisternas dödslista i Sverige. Någon är svensk medborgare, andra är här för att studera eller har sökt asyl. DN publicerade i förra vecka en ingående artikel om ett par som sökt asyl. En av dem, Subrata, satt fängslade våren 2013, när Bangladesh försökte "lugna" islamisterna och arresterade fyra bloggare.

Vi humanister kan hjälpa dem och andra sekularister i Bangladesh genom att uppmärksamma och sprida information om deras situation. Vi kan stötta dem som väljer att fly sitt hemland, för att rädda sina liv. Vi måste möta upp deras förväntningar. "Vi hade läst på och fått uppfattningen om att Sverige är ett fritt land, utan religiösa tvång", sa Sumya till DN.

"Styrkan låg i mångfald"

11 aug. 2015

Svenska kyrkans underbara värld

Dag Sandahl, tillhörande den högkyrkliga falangen inom Svenska kyrkan, ondgör sig i ett blogginlägg över att det till Kyrkomötet lämnats in en motion om att kyrkan ska utreda chemtrails!!! Hans uttalade problem, vilket motionen är ett exempel på, är att politiker vill använda kyrkomötet för att driva sina sakfrågor. Jag läser dock in att det är avsaknaden av teologi i motionen, som irriterar Sandahl.

Själv vidhåller han intoleransen mot homosexuella genom sitt motstånd mot en motion som vill införa vigselskyldighet för även samkönade par. Han skriver, utifall motionen bifalles: "Nu får Gud i så fall hålla till godo med att endast kalla sådana till präster som [...] tror att äktenskapet också av Gud är tänkt enkönat."

Men detta är också en politisk fråga, eftersom Svenska kyrkan har uppdrag av staten att viga människor. Dock med en teologisk dimension. Så om motionsställaren bara plockat in en av Bibelns alla referenser till moln i sin motion om chemtrails, så hade det kunnat utspelat sig en fascinerande teologisk debatt på Kyrkomötet.

En debatt om chemtrails i kyrkans värld är dock inte, ur mitt perspektiv, något extraordinärt tokigt. Det är i stort på samma nivå som en debatt om hur Gud ser på äktenskapet. Två ämnet utan vetenskaplig förankring, där tron har fritt spelrum.

10 aug. 2015

Hatet, offren och intoleransen

Vid en Prideparad i Jerusalem den 28 juli knivhögg en ultraortodox man sex personer som gick i paraden. Ett av offren, 16-åriga Shira Banki, avled av skadorna. Den religiösa fanatikern hade nyligen frikänts från ett 10-årigt fängelsestraff efter att han knivhuggit tre vid en parad 2005. [ynet]

Detta är den yttersta konsekvensen av den intolerans som finns i världen mot hbtq-personer.

Men vi behöver inte lämna Sverige och leta upp religiösa extremister för att finna hur intoleransen resulterar i diskriminering. STHLM Panda fick ett tips om att en anställd hade avskedats från ett lagerföretag och gick på anställningsintervju hos företaget för att dokumentera chefens attityd till homosexuella. Resultatet är bedrövande!

"It's getting hot in here, so take off all your robes"

8 aug. 2015

Yuval Noah Harari: What explains the rise of humans?



Yuval Hariri har skrivit en av årets mest uppmärksammade populärvetenskapliga böcker: Sapiens: A Brief History of Humankind. Boken är mycket läsvärd (fast han har fått Humanismen spektakulärt om bakfoten - eller som Guardians recensent formulerar det: "Liberal humanism, he says, "is a religion". It "does not deny the existence of God"; "all humanists worship humanity"; "a huge gulf is opening between the tenets of liberal humanism and the latest findings of the life sciences". This is silly." Inte bara "silly" utan rakt av felaktigt. Men i övrigt är boken läsvärd.). I det här föredraget går Hariri igenom nyckelorsaken om varför människor lyckats kolonisera och bemästra jorden så mycket bättre än något annat djur någonsin: vårt unika samarbete. Något jag själv poängterade i min bok Samarbete, dock inte med riktigt samma publika framgång som Hariri...

Människans värde och värdighet

Humanisterna har ett dokument, Etiska riktlinjer (antaget vid kongressen 2013), vilket är värt att uppmärksamma. Det är riktat till anställda, förtroendevalda och andra ideellt engagerade inom förbundet och beskriver hur vi som humanister ska förhålla oss etiskt när vi samverkar med andra, inom och utanför organisationen.

I dokumentets inledning står det dock en mening som kanske inte tål djupare reflektioner:
Vi ska som humanister vara goda förebilder och själva leva upp till de krav vi ställer på andra: att respektera människovärdet, demokratin och individens frihet.
Ska vi verkligen respektera idéer som människovärde, demokrati och individens frihet?

Människovärdet

Låt oss börja med att fundera på vad människovärdet är för något. Som sekulär humanist kan man uppfatta idén om ett människovärde som ett kristet påfund; Gud skapade just människan i sin avbild och Gud älskar alla människor lika mycket. Men även humanister mer närstående, som antikens stoiker, proklamerade ett allmänt människovärde och de gjorde detta tidigare än de kristna. Stoikerna grundade denna syn i läran att varje människosjäl kommer ur samma gudomliga förnuft.

På 2 000 år har det dock varken framkommit goda empiriska belägg eller filosofiska resonemang som stöder idén om människovärdet. Många nutida filosofer är därför tveksamma. Professor emeritus i praktisk filosofi Lars Bergström skriver:
Att alla människor skulle ha ett värde som andra varelser saknar är ungefär lika underligt som att människor med en viss blodgrupp skulle vara bättre än andra människor. […] Jag lutar alltså åt att vi inte har något människovärde, när allt kommer omkring. (Bergström, 2004, s. 117)
Ändå återfinner vi tanken i första paragrafen i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna: ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter” och begreppet återkommer gång på gång i den svenska debatten.

Om man läser FN-deklarationen på andra språk blir dock betydelsen lite annorlunda. I den engelska texten står det: ”All human beings are born free and equal in dignity and rights.” Alltså lika i värdighet, inte värde. Samma formulering återfinns i de franska (”égaux en dignité”) och tyska (”gleich an Würde”) texterna. Det verkar som om värde här ska läsas som värdighet.

Kanske kan idén räddas med en språklig nyans. Denna återkommer hos Ingmar Hedenius, som formulerar sig så här i ämnet:
Att alla människor har samma värde är detsamma som att alla människor har samma mänskliga rättigheter och samma rätt att få dem respekterade och att ingen människa i detta avseende är förmer än någon annan. Denna princip kan också uttryckas med orden, att människors lika värde ingenting annat är än att alla har precis samma rätt till en människovärdig tillvaro. (Hedenius, 1982, s. 19)
Vi ska alltså, enligt Hedenius, se människovärdet som att det finns rättigheter vilka försäkrar att alla människor kan leva ett värdigt liv – leva med värdighet.

Att fokusera på rättigheter är också något Statens medicinsk-etiska råd (SMER) kommit fram till. De skriver:
Människovärdet innebär att alla människor har vissa fundamentala rättigheter som ska respekteras och i dessa avseenden är ingen förmer än någon annan. Det är nämligen med avseende på människovärdet som alla människor är lika. Människovärdet är alltså inte bundet till våra egenskaper utan är knutet till varje enskild människa oberoende av prestationer.
Men även dessa former av ”människovärde” är Lars Bergström kritisk till i sin essä Människovärde. Och jag kan inte finna skäl att inte hålla med honom. Det är bättre att explicit skriva ut vad man menar med ordet ”människovärde” än att använda ett begrepp som är så oklart. Framför allt om det förväntas att detta är någon vi ska ha respekt för.

Respekt

Ordet respekt används i många olika betydelser, därför är det ett ord jag har mycket svårt för. Jag har personligen till och med försökt att sluta använda det.

I ordboken kan man finna synonymerna vördnad och aktning, och beskrivningen att det betyder att man värdesätter någon eller något. Samtidigt används ordet till exempel av föräldrar som kräver lydnad av sina barn – ”Respektera mig!” – och av troende som ogillar att det skojas om deras tro: ”Ni ska respektera min religion”. I dessa fall handlar det inte om att jag som subjekt hyser speciella känslor för de andra, objekten, utan om att andra kräver respekt från mig. Ett omvänt förhållningssätt som jag bara har att acceptera, oavsett om jag tycker att det är rättmätigt eller inte. Jag ska underordna mig. Om jag invänder, respekterar jag inte dem som kräver respekten.

Så frågan är vilken form av respekt det är vi ska visa, enligt de etiska riktlinjerna?

Respekt kan även användas som en form av rimlig rädsla: ”Man bör ha respekt för ormar” eller för människors kompetenser: ”Jag har respekt för henne som tänkare”. Men det är inte detta som avses i vår text. Det är jag säker på.

Det som det handlar om där är respekt för idéer. Jag och många andra humanister vill dock inte underordna oss idéer kategoriskt. Vi vill granska, fundera på och debattera idéer. Detta för att utröna om de är värdefulla eller något vi ska förkasta.

Är då de idéer som nämns i dokumentet uppenbart värdefulla, så värdefulla att vi kan visa aktning för dem utan mera diskussion? Människovärde? Nej. Demokrati? Kanske, men debatt om vad demokrati betyder och vad som är bra och dålig demokrati pågår ständigt. Individens frihet? Kanske, men denna är inte absolut och en debatt om frihetens gränser måste föras.

Nej, respekt är som människovärde; ett otydligt begrepp, bättre att skriva det man egentligen avser.

Till slut

Humanisternas etiska riktlinjer är riktigt bra och att jag har problem med ordvalet i en mening är inte ett tillräckligt skäl för att revidera dem. Ändå vill jag föreslå några formuleringar som jag föredrar.

De enda idéer jag kan visa något som liknar aktning och vördnad är några fundamentala mänskliga rättigheter, men jag föredrar att säga att jag försvarar dem eller arbetar i deras anda. Att inte kränka dessa rättigheter är en annan alternativ och tydligare formulering, jämfört med ”respekt”.

Andemeningen i den passage jag här kritiserat, tror jag fångas av följande: Vi humanister ska inte beröva människor deras självkänsla, värdighet och autonomi; deras möjlighet att styra och forma egna meningsfulla liv. I vår verksamhet ska vi verka demokratiskt.

Ulf Gustafsson

Referenser:
Bergström, L. (2004). Döden, livet och verkligheten. Stockholm: Thales.
Hedenius, I. (1982). Om människovärde. Stockholm: Bonniers.

Texten är tidigare publicerad i Humanisten 2015-1.

7 aug. 2015

Problemet med döden

Är att dö mänskligt? Eller är det viljan att övervinna döden som är det mänskliga?

6 aug. 2015

Mark of the Beast


Skaparen verkar ha lämnat sitt märke på allt liv.

5 aug. 2015

Vad är existens?

4 aug. 2015

Samtycke innan sex - glöm inte att fråga alla inblandade parter


Trekant med Jesus? I och för sig mindre creepy än rituell kannibalism.

3 aug. 2015

Är det verkligen bildning du vill ha, Joel Halldorf?

Jag är för alla åtgärder som syftar till att öka människors bildning i diverse frågor, nästan som en ryggmärgsreflex. Därför borde jag väl i konsekvensens namn vara välvilligt inställd till Joel Halldors text i Expressen häromdagen: Bibeln är nyckeln till många av dörrarna. Halldorf är lärare i historisk teologi vid Teologiska högskolan i Stockholm och efterlyser större kunskap om det religiösa för att bättre förstå konst gjord av bibelpålästa konstnärer.
"[O]förmågan eller oviljan att förstå någon annan stänger in mig i min egen förförståelse. Det märks särskilt när religiösa verk tolkas av sekulariserade läsare. Okunskapen om bibliska och teologiska referensramar gör att författarens poäng går förlorad, så att läsaren i stället för att utmanas bara får sin egen världsbild bekräftad."
Lite som referenshumor där man inte kan referensen? Förvisso, men Halldorf syftar också på något djupare.
Som i Johanna Koljonens tolkning av Evelyn Waughs "En förlorad värld. Åter till Brideshead", presenterad i efterordet till Hans-Jacob Nilssons utmärkta nyöversättning. "Sällan har väl en religiös roman argumenterat så här starkt för en ateistisk position, eller framställt det sekulära livet som så oerhört och överlägset lockande", skriver hon. En tolkning som Johan Norberg för övrigt delar, enligt hans anmälan av boken i Expressen (5/6). 
Det här är en felaktig tolkning av Waugh, men det är inte det största problemet. Värre är att varken Koljonen eller Norberg låtit sin förförståelse utmanas av Brideshead. Waugh berättar om en romantisk kärlek – den mellan Charles och Julia - som kraschar på grund av religiösa skuldkänslor.

Det finns givetvis en tragik i det, och i en värld där denna kärlek är det högsta goda är denna del av berättelsen naturligtvis oerhört smärtsam att läsa. Men i gengäld kliver Julia, och så småningom också Charles, in i en annan värld, den kristna trons värld, som enligt Waugh är oändligt rik. Det är en värld som kan förvandla lidande till helighet, offer till seger, sorg till glädje och tragedi till mening.
 
Visst är det hårt att vända ryggen till sitt livs kärlek, men som Charles själv funderar: "Kanske all vår kärlek bara är antydningar och symboler" av den större Kärleken – "den skugga som viker runt hörnet, ständigt ett par steg före oss".

Man behöver inte hålla med Waugh, men om man förstår honom så öppnas en dörr till en annan värld. En värld som tycks förlorad i vårt sekulariserade samhälle, men som lever, om än lite under radarn: I religiösa förorter och i konstens värld. Det är alltså inte hopplöst att, likt Charles, spana efter dörrar i den grå betongmuren – portar till det heliga. Bibeln är nyckeln till många av dem.
Halldorfts tes är förståelig upp till den sista meningen. Förstår man inte vad den religiösa kärlekskänslan kan göra med människor - att det är något som det faktiskt kan kännas värt att ge upp den romantiska kärleken för - så förstår man inte Waughs poäng. (Fast recensenterna han skriver om kan förstås ha fattat poängen men värderat tanken som otäck.) Men varför påstå att just Bibeln skulle vara universalnyckeln? Samma känslor finns i många andra religioner (de flesta?) och i ett flertal andra historiska kontexter. Tänk t.ex. på indiska Sadhus som väljer ett liv i askes för att komma i kontakt med det gudomliga. Verklig bildning är väl inte att låsa sig vid en specifik kulturell kontext?

Det Halldorf efterlyser är inte bildning utan bibelkunskap. Och här är det svårt att inte tänka på det där med referenshumor igen. Det ger en viss känsla av intellektuell överlägsenhet att "fatta poängen" i referensskämt när ingen annan gör det. Är man helt obekant med Game of Thrones så fattar man inte alla referenser som haglar i populärkulturen för tillfället. En av mina söner har snöat in på Doctor Who och är frustrerad över att resten av familjen inte förstår alla populärkulturella referenser dit. Det är förståeligt att en lärare i historisk teologi oroar sig över att hela tiden fatta kulturella referenser som helt går andra förbi.

Men just bibeln ger väl en överlägsnare ingång till kulturhistorien? Det är väl fler referenser dit än till annat? Njae, det är sant bara om man låser sig till en specifik kulturell kontext och en specifik tidsperiod. Det finns många andra kulturella referenser som man också bör hålla i åtanke. Främst kanske det grekiska och romerska arvet, med mytologi, vetenskap och kulturyttringar, men jag vill också slå ett slag för det fornnordiska arvet. Sen ska vi inte glömma andra kultursfärer, som det indiska gudamyllret, den antika världen utanför den greko-romerska sfären, Persien, Islam, Inka, Maya och Azteker, etc. Det finns kort sagt mer än bara Bibeln att bildas i - Kulturen är större. Läs och låt dig berikas.

Med detta sagt kan jag rekommendera filmen O Brother, Where Art Thou. Se den och försök plocka alla referenser till Odysséen. (Exempelvis nedanstående Sirensång...)

Manshat äventyrar framsteg för feminism och jämställdhet


Av Staffan Gunnarson

När Emma Watson i höstas lanseradeFN -kampanjen HeForShe tryckte hon hårt på en sak: "The more I spoke about feminism, the more I realized that fighting for women’s rights has too often become synonymous with man-hating. If there is one thing I know for certain is that this has to stop."

Vissa feminister vill till varje pris undvika att deras syn ska förväxlas med manshat, som t ex i det citat av grundaren för Heroic Girls som förekommeri denna bloggpost: ”Tillåt inte män som hatar kvinnor att definiera feminism med kvinnor som hatar män” - inbakat i en längre text av Deeped Strandh, som sen ändå gör försök till sympatisk tolkning av bruket av ordet ”manshat”, med anledning av Zara Larssons sommarprat. Hon beskriver nämligen feminism som hat mot patriarkat och machokultur, vilket sägs upprätthållas kollektivt av män – något som i sin tur leder till en motreaktion manifesterad i manshat (emotionellt fullt förståeligt).

Det finns alltså feminister som själva anser att manshat - eller åtminstone själva uttrycket - är helt i sin ordning, som avstamp i kampen för kvinnors lika rättigheter och som svar på det kvinnohat och de trakasserier från män som många upplever. Även om det inte bokstavligt talat är menat som ett utpekande av alla män, skulle det ändå vara berättigat för att poängtera allvaret. Detta gör naturligtvis debatten ibland förvirrad och definitionerna varierar; ibland är manshat en naturlig förutsättning, ibland oförenligt med feminism. Vidare beskrivs feminism ömsom som lika med jämställdhet mellan könen ur alla aspekter, ömsom enbart som kvinnors kamp mot diskriminering (men där män får kämpa separat mot de strukturer och traditionella mönster som kan tänkas missgynna dem).

Man kan säga att om feminism logiskt tolkas som det senare behöver HeForShe kompletteras med SheForHe, så att bägge könen ömsesidigt medvetandegör och stöttar varandra i att skapa ett bättre, mer jämlikt samhälle - även där mäns intressen är åsidosatta. Inte för att en sekund förringa behovet av och insatserna för kvinnors kamp på avgörande punkter, utan för att belysa de aspekter som vi inte klarar av att upptäcka med en enkönad syn på likställdhet. I fall i stället den förra definitionen gäller (Watson sätter t ex likhetstecken mellan feminism och ”gender equality”), så är benämningen problematisk pga. att ordet feminism ofrånkomligen för tankarna till ren kvinnokamp och inte till likställdhet för bägge kön på alla områden.

De som ser feminism som detsamma som jämställdhet tenderar att bortse från att normer och mönster som missgynnar män inte självklart går att se och komma åt genom kvinnokamp eller feministisk analys. Att klargöra begreppets innebörd är här viktigt för att förstå utgångspunkter och mål med arbetet och för att inte onödiga missförstånd ska förhindra att så många som möjligt känner sig inkluderade och vill delta i förändringsprocessen. Eftersom en del både kvinnor och män uppenbarligen ryggar för ord som manshat, men även tvekar om feminism, så skulle vi ha mycket att vinna på formuleringar som inte blockerar den djupare enighet som förhoppningsvis ändå finns runt jämställdhetsfrågor.

Emma Watson lyfte även denna fråga när hon i sitt tal efterlyste ett bättre begrepp för ”gender equality” än feminism – men har vi faktiskt inte det just där!? ”Jämlikhet mellan könen” är ett bättre sätt att beskriva en neutral politisk vision, utan varken hat, skuldbeläggande, misstro eller motvilja - och som inte specifikt nämner, men heller inte glömmer någon av alla de delar som ingår i ansträngningen för att uppnå det eftertraktade målet om äkta, reell likställdhet.

Politik och drivkrafter
Det är inte svårt att förstå de erfarenheter och insikter som gör att kvinnor spontant kan känna ett direkt manshat. Obehagliga upplevelser väcker självklart olust, frustration och ett behov av att säga ifrån på ett tydligt vis. Vad som sedan formuleras i akademiska sammanhang, i politisk debatt och opinionsbildning är en annan sak och där bör man kunna ifrågasätta ett sådant extremt ordbruk utifrån både hur välmotiverat och effektivt det i praktiken är.

Under ovannämnda bloggpost fanns även denna analys inklippt, skriven av Fredrik Strömberg: ”Jag förstår intellektuellt varför många män reagerar starkt på begrepp som manshat. Men jag förstår inte hur man kan resonera kring vad det innebär och inte komma fram till att viss kollektiv bestraffning och uthängning är på SIN JÄVLA PLATS. Den man som är jagsvag nog för att tro att det systematiska, kollektiva begrepp som är manshat är riktat mot just en själv kanske ska ta och undersöka sin roll i sagda system. Män förtjänar en kollektiv örfil – och kan vi inte bara gemensamt faktiskt äga lite av ansvaret för det samhälle vi har?

De flesta män är nog beredda att lyssna till anklagelser och berättelser om negativa upplevelser, men att ta på sig skuld och bestraffningar för andras oförrätter är något annat än att ta ansvar för egna handlingar och för framtiden. En liknande analys av islam och muslimer skulle som jämförelse aldrig gå an i offentligheten. Att exempelvis tala om ett allmänt muslimhat eller för den delen judehat utifrån vad som förekommer inom delar av islam eller som den judiska staten Israel har gjort är inte särskilt klokt, ens om den enskilde bär på aldrig så starka känslor. Svepande beskyllningar mot grupper av oskyldiga individer fungerar sällan särskilt väl, speciellt inte när man samtidigt vill välkomna dessa i ett konstruktivt samarbete för att förbättra situationen. Då krävs ömsesidig respekt.

Att någon hatar sakernas tillstånd och vill driva på för förändring kan man förstå och hålla med om. Ett ansvar för att erkänna förekomsten av orättvisor och stödja åtgärder mot problemen kan vi också förvänta av alla. En judisk organisation som i Tyskland vill motverka antisemitism tillsammans med alla medborgare, kan som parallellfall ändå inte med hopp om framgång börja att uttala ett generellt hat mot tyskar– hur mycket empati man än kan ha för att sådana känslor kan vara naturliga hos traumatiserade individer med tragiska historier i minnet. Män som kategori är heller inte en moraliskt meningsfull enhet. Spännvidden och överlappningen inom och mellan könen när det gäller beteende, kultur och attityder är allt för stor. Det enda man kan begära är medvetenhet om hur kvinnor kan uppfatta män i vissa situationer och att man tänker på hur man uppträder – men i viss mån gäller det förstås även omvänt.

Individ och kollektiv
Linda Snecker skriver i en artikelom kvinnors oro för sexuella övergrepp att ”Detta inskränker inte bara på kvinnans frihet. Detta gör även alla män till potentiella förövare. Eftersom kvinnor ständigt måste skydda sig mot alla män, blir alla män potentiella våldtäktsmän.” Hon avvisar att detta skulle vara ett kollektivt skuldbeläggande av män, men hävdar att eftersom ingen kvinna kan veta var en våldtäktsman döljer sig måste hon betrakta alla som en sådan.
Snecker beklagar och varnar för hur vi ska uppfostra våra barn och lära dem om en våldtäktskultur, där alla män är möjliga förövare, men paradoxalt nog borde det ju stämma till eftertanke om hur man själv då framställer detta. Är det välbetänkt att inför sin dotter måla upp en bild där alla av det motsatta könet kan vara våldtäktsmän, ger det henne en korrekt och rimlig uppfattning om världen eller skapar det en överdriven rädsla och skadlig oro inför män i allmänhet?

En sak är att vidta försiktighetsåtgärder i vissa situationer för att själv undvika onödigt risktagande och att vi alla i samhället bör ta detta problem på allvar. I det aktuella fallet beskriver Snecker våldtäkter på Bråvallafestivalen, men vad som konkret kan göras där är sannolikt utökad bevakning av polis och vaktpersonal, information till besökare om hur man kan vara observant och hjälpa till att motverka problemet med denna kriminalitet, bl a som varning till potentiella gärningsmän. Därtill behövs rent allmänt naturligtvis fortlöpande och mer långsiktigt arbete med hållningsfrågor, etik och medvetenheten om destruktiva inslag i vad som kan betecknas som en misogyn machokultur eller hos enskilda ”jag-svaga” män.

Däremot bör man kanske trots kvinnors befogade oro fundera över hur en generell bedömning av en grupp människor som misstänkt kriminella ringar med en grundläggande rättsprincip och värdering av alla som oskyldiga tills de dömts i domstol. Skulle någon yttra något liknande om t ex romer skulle reaktionerna bli kraftiga. Vidare är vi alla försiktiga i förhållande till att det finns risk för inbrottstjuvar och låser därför vår bil eller dörr när vi går hemifrån, men vi skulle aldrig lära våra barn att alla grannar eller invånare i staden är tänkbara tjuvar. Dessa utgör ju trots allt en begränsad grupp. Det vore varken rättvisande eller särskilt ändamålsenligt och skulle snarare skapa ökad oro och fördomar hos barnen och onödig misstänksamhet mot medmänniskor. Det skapar ingen bra förutsättning för tillit och samarbete i samhället. Vad händer om vi belägger våra söner med en arvssynd och syn på sig själva som potentiellt dåliga människor - ger det sunda, avslappnade, jämlika och positiva relationer med det andra könet eller ängsliga män med ständigt dåligt samvete, rädda för att närma sig kvinnor på ett normalt sätt? Att tala mer nyanserat med såväl söner som döttrar är troligen en bättre väg.

I en annan aktuell debatt resoneras ofta på diametralt motsatt sätt, man kan inte för sitt liv acceptera skuldbeläggande och generaliseringar av en grupp. När kvinnor, med extremt negativa egna erfarenheter av förtryck i länder och miljöer under inflytande av islams regler och normer, kan ta till uttryck som att de hatar islam och känner ständig skräck inför skäggiga religiösa män, visas ogärna någon större förståelse. Man kräver nyanser, precision, att man kan belägga sina anklagelser och berätta exakt vem eller vad man kritiserar, för att ingen annan ska riskera att drabbas av misstankar. Dessa kvinnor kan i vissa fall då t o m leva under akut dödshot från sådana män, ändå misstros man och sägs överdriva. Oron tas inte på allvar och kan bedömas som direkt illasinnad och rasistisk.

Mäns väld och jämställdhet
Våld och sexuella övergrepp mot kvinnor är kriminellt och något samhället måste agera mot. Alla män har också anledning att göra sig medvetna om problemets storlek och art och otvetydigt ta avstånd ifrån allt sådant. Strävan efter jämställdhet handlar emellertid mer om allmänna strukturer och lagstiftning, så frågan är hur våldsbenägenhet hos män (och vissa kvinnor) har särskild relevans för likställdhet mellan könen. Även om våld i nära relationer visserligen drabbar män lika ofta, så är det i regel inte lika farligt och hotfullt som det omvända mot kvinnor, men våld förekommer samtidigt i homosexuella förhållanden, både män och kvinnor emellan. De flesta kvinnor upplever sannolikt inte allvarliga hot och våld i sin vardag, på arbetsplatser eller i privatliv, där är det helt andra fenomen som gör att kvinnor känner sig underordnade. Ett fåtal män utövar våld mot kvinnor och få skulle kunna tänka sig att försvara det. Att då fokusera på vissa mäns våld mot kvinnor, hur viktig denna fråga än är, som huvudsak i ett allmänt jämställdhetsarbete, kan bli ganska skevt och ineffektivt. Det kan skymma andra mer övergripande frågor.

De ojämlikheter som fortfarande existerar i arbetsliv och hushåll eller med normer och värderingar präglas knappast av problem med våld, utan snarare av fördomar, myter, eftersläpande lagstiftning, oreflekterade hållningar, komplexa mönster och strukturer, ett icke-optimalt samspel mellan könen osv. Frågan är om kanske inte våldsbruket egentligen är mer specifikt och på sitt sätt enklare till sin karaktär och kräver andra åtgärder. Ofta handlar det mindre om medvetenhet och mer om oförmögenhet att hantera negativa känslor och aggressioner, problem med missbruk osv. Kanske vore det t o m en fördel att helt lämna detta utanför jämställdhetsdiskussionen för att i stället ge frågan full prioritet inom sin egen domän, där könsaspekter självklart ändå kan spela en roll i den särskilda analysen.

Mäns fysiska övertag har historiskt varit grunden för både samhällets arbetsfördelning och kvinnors underordning, men har mindre att göra med uttag av pappadagar, lönseskillnader eller tillträde till styrelsrum idag. De sakerna sitter mer i huvudet än i musklerna. Om kvinnor får mindre betalt för samma jobb som män eller om män diskrimineras i vårdnadstvister, så finns det uppenbart strukturer och tankemönster som hindrar jämställdhet, men är det fysiska våldet genomgående sexistiskt och är det verkligen en accepterad eller omedveten norm som upprätthålls i samhället?

Med detta sagt: Många kvinnor i traditionellt patriarkala samhällen - och dess ännu kvardröjande strukturer - har genom tiderna lidit oerhört av ofriheten, omyndigförklarandet och den oro samt maktlöshet man känt i en ofta värnlös situation. Alla kvinnor som känner otrygghet, som trakasseras, förföljs eller allvarligt hotas ska ha rätt till samhällets skydd. Respekt för kvinnors integritet och självbestämmande måste fullt ut upprätthållas av alla i en demokratisk rättsstat. Här ska nolltolerans råda.

Historiskt ok och bättre framtid
I den danska TV-serien ”1864” om kriget mot Preussen om Schleswig, finns en scen med parallella klipp av den unga kvinnan Inge som föder ett barn i samma stund som den likaledes unge Laust, fadern till hennes barn, dör på slagfältet inte långt därifrån. En dramatisk och komprimerad ögonblicksbild av villkor som genom tiderna i hög grad varit realiteter för vanligt folk. Inge levde i en tid och miljö där hon inte kunde styra över sitt eget liv, där hon försköts av sin egen mor när hon blev gravid utanför äktenskapet och sen tvingades gifta sig med en annan man hon inte älskade och fick förtvivlad pga. skammen lämna ifrån sig sin förstfödde son. Hon fick många barn, vilket säkert slet på hennes kropp och hon kände sig sannolikt på många sätt fångad. Laust levde ett betydligt kortare liv än Inge, bytte ett slitsamt arbete som kuvad dräng på gården mot ett mer spännande och potentiellt ärofyllt som soldat i nationens idiotiskt fåfänga kamp mot en övermäktig fiende. Han blev offer för ideal och sammanhang han själv knappast alls kunde råda över. Han fick aldrig se sitt barn.

Att anta att Lausts liv som man i ett konservativt, patriarkalt dominerat samhälle (där även kvinnor kunde vara krigshetsare) på alla plan skulle ha varit överordnat eller privilegierat jämfört med Inges som kvinna är långt ifrån givet. Hon utsattes heller inte för mer våld eller fysisk smärta än vad han gjorde, alla hennes graviditeter till trots. Samhällets förväntningar, normer och villkor gynnade ingalunda ensidigt män på kvinnors bekostnad.

Överhuvudtaget finns en tendens till att se den berättigade feministiska kampen som jämförbar med den som andra underordnade grupper har utkämpat, men det stämmer bara till viss del. Traditionell lagstiftning och arbetsfördelning mellan könen har inte ensidigt drabbat kvinnor på det sätt som samhällen byggda på klassförtryck, rasism eller slaveri gör med den diskriminerade parten. Kvinnor har med orätt stängts ute från politiskt inflytande och tvingats att ha män som förmyndare över sina egna liv. Samtidigt har män vanligtvis utfört många av de tyngsta och farligaste arbetsuppgifterna, vilka kvinnor ofta har sluppit eller inte ens haft rätt att utföra. Vidare sänder våra domstolar ännu i våra dagar långt fler män i fängelse – faktorer som tyder på att samhället inte helt varit konstruerat på mäns villkor för att konsekvent straffa och utnyttja kvinnor på ett vis som liknar vad som sker i t ex ett rasistisk eller klassmässigt apartheidsystem. Det har sällan varit likställt, men normerna har drabbat könen på olika sätt där män långt ifrån alltid varit vinnare.

När det gäller våld, så finns det också en annan sida av myntet som ofta glöms bort, nämligen att män i betydligt större utsträckning innehaft funktioner i samhällets organiserade försvar, där kvinnor därmed kollektivt åtnjutit skydd och besparats att utsättas för våld på vissa mäns bekostnad; män har varit poliser, soldater och vakter, samt haft plikt att freda den enskilda familjen. Hederskoder som ”kvinnor och barn först” kan vi le åt som gammalmodiga, men de har säkert byggt på ganska förnuftiga bedömningar och prioriteringar – och de har sannolikt i många fall inneburit att män pga. rådande värderingar t o m dött, medan kvinnor och barn överlevt kritiska situationer. Detta bör vi också hålla i minnet när vi försöker ge en rättvisande bild av historien och vår samtid.

Förutfattade meningar om orsak och verkan bakom människans levnadsmönster, kultur, politik och samhällsstrukturer kan inte hjälpa oss att finna effektiva och hållbara lösningar till de kvarvarande problem vi upplever. En öppen diskussion baserad på ideologiskt obunden, kritisk och tvärvetenskaplig genusforskning med bl a biologiska, psykologiska, historiska och sociologiska perspektiv behövs för att ge oss en förbättrad förståelse av samspelet mellan könen - och fungerande verktyg för att rationellt kunna komma till rätta med omedvetna, ojämlika och olyckliga mönster i vårt beteende och rådande samhällsordning. För att bli framgångsrika i denna demokratiska och humanistiska strävan är det nödvändigt att kvinnor och män visar varandra vederbörlig hänsyn, ömsesidig respekt och förståelse. Tillsammans kan vi nå vi längre.

___________________________________________________________________________

Staffan Gunnarson är idéhistoriker och vicepresident i den Europeiska humanistfederationen
 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se