31 okt. 2015

Goda argument för religiösa friskolor saknas

I torsdagens Människor och tro kunde lyssnarna ringa in och debattera religiösa friskolor med Christer Sturmark och Elisabeth Sandlund, opinionsredaktör på tidningen Dagen.

Argumenten för religiösa (konfessionella) friskolor är skrala.

Ett vanligt försvar av dessa skolor är att de inte är något stort problem. När de bryter mot skollagen och läroplanen, så ska detta beivras av skolinspektionen. Detta är inget bra argument. För att motivera ett separat system måste det finnas positiva argument. Det är ofrånkomligt att parallella system ställer till tolknings- och uppföljningsproblem. Sedan finns det anledning att beakta att även om endast en elev drabbas, är detta ett tillräckligt argument mot religiösa friskolor, när positiva argument saknas.

Standardargumentet är att föräldrar har rätt att välja en utbildning för sina barn, vilket det bland annat står om i konventionen om mänsklig rättigheter. För att denna rättighet ska finnas krävs det dock inte att religiösa skolor  finansieras med skattemedel. Föräldrar kan leda sina barn till söndagsskolor och annan religiösa undervisning som de anser deras barn måste få, vid sidan om den allmänna skolan. De små religiösa inslaget som tillåts i konfessionella skolor, t.ex. frivilliga bönestunder utanför undervisningen, är lätta att arrangera utanför skolan för dem som önskar.

När detta påtalas händer det att argumentationen glider över till att den allmänna skolan är inte neutral, utan också förmedlar trosuppfattningar. Undantagsvis kommer det huvudlösa påståendet att den allmänna skolan är ateistisk, men mera vanligt är mera luddiga formuleringar om att vissa värden förmedlas via skolan. Problemet med detta argument är att den allmänna skolan ska förmedla vissa värden, t.ex. jämställdhet, demokrati och mänskliga rättigheterna. Har man problem med detta är det mycket allvarligt och om religiösa friskolor finns för att förmedla motstridiga värden, bryter de mot skollagen.

Det bästa argumentet för religiösa friskolor är att skolor ibland misslyckas med att motverka diskriminering av minoriteter. Det kan handla om att barn från religiösa minoriteter mobbas, att de hindras från att få ledigt vid religiösa högtider eller att det inte finns skolmat som är acceptabel enligt religiösa traditioner. Detta är verkliga problem och något som borde vara fullt möjligt att lösa i en allmän gemensam skola. Så länge dessa problem kvarstår, kan religiösa friskolor tillföra något som andra skolor misslyckas med.

Lyssna på radiodiskussionen: Ska vi ha religiösa friskolor?

Marcus Aurelius Blues

En passage ur Meditationerna, av den romerska kejsaren och stoikern Marcus Aurelius.

"Halloween - höjdpunkten för utövare av ockultism"

30 okt. 2015

Sacharovpristagare ska torteras

Idag är det fredag, den dag då den sekuläre bloggaren Raif Badawi är schemalagd att torteras medelst piskning. Badawi fick häromdagen EU:s finaste människorättspris för sin kamp: Sacharovpriset, så nu är det en Sacharovpristagare teokraterna i Saudiarabien ska tortera. Med anledning av det återkommande hotet mot Badawi publicerar DN varje fredag denna text:

Raif Badawi
I dag är det fredag. Det innebär att bloggaren Raif Badawi ska torteras i Jeddah, Saudi­arabien, om inte straffet, liksom förra veckan, skjuts upp av medicinska skäl.
Han är dömd för att ha krävt ökad yttrandefrihet och ha kritiserat det härskande prästerskapet. Han hävdade samma rätt som du just nu utövar genom att läsa en ocensurerad dagstidning.
För detta ska han få femtio rapp en gång i veckan, vilket förmodligen är en dödsdom. Fallet Badawi fortsätter att engagera och uppröra människor världen över. Sverige har drivit frågan så långt landet kan.
Vi uppmanar därför regeringen och svenska partier att via EU verka för ett internationellt krav på att Badawi släpps fri.
Ola Larsmo, ordförande Svenska PEN
Björn Wiman, DN:s kulturchef

Statsbidrag till SUM hjälper till att sprida odemokratiska idéer

"Nätverket för ungdomars framtid" (NUF) är en förening verksam i nordvästra Stockholm och en av 40 medlemsföreningarna i Sveriges Unga Muslimer (SUM). SUM får stadsbidrag via Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, så som en barn- och ungdomsorganisation. För att få dessa bidrag måste organisationen vara demokratiskt uppbyggda och följa demokratins idéer, inklusive jämställdhet och förbud mot diskriminering.

I helgen arrangerar NUF en konferens i Vällingby, "I am a muslim". En av talarna vid eventet är Abu Eesa Niamatullah. Han är brittiska salafistisk imam med, ur demokratisynpunkt, högst kontroversiella idéer. Han är också instruktör vid AlMaghrib institutet, den organisation som Kamel El-Mekki representerade när hans föreläsningar i somras ställdes in, efter att detta uppmärksammats i media. SUM och Stockholms moskén var då en av arrangörerna.

Abu Eesa ger exempel på sitt sätt att resonera i en artikel på nätsidan Prophetic Guidance, där han skriver om att arbeta med människor av motsatt kön:
I also want to briefly mention something about women in the workplace: I am an absolute extremist in this issue in that I don’t have any time for the opposing arguments. Women should not be in the workplace whatsoever. Full stop. [...] I simply cannot imagine how we will safeguard our Islamic identity in the future and build strong Muslim communities in the West with women wanting to go out and becoming employed in the hell that it is out there. I don’t feel the need to offer any explanation. That’s just the way it is.
Detta är en dogmatisk diskriminering av kvinnor, grundad i en kvinnosyn som inte hör hemma i en demokrati.

I en föreläsning utvecklar Abu Eesa sin syn på demokrati: Den inbyggda svagheten i demokrati är att det är upp till folket att bestämma vad som är rätt och vad som är fel. Istället förespråkar han sharia, islamisk lag: Det är skaparen som ska bestämma lagens utformning. Hans exempel på hur samhällets värderingar ändras till det sämre, om inte Guds lag respekteras, är acceptansen av homosexualitet, som han menar är något "djuriskt".

Att Sveriges Unga Muslimer gång på gång bjuder in talare med horribla åsikter visar att det inte i organisationen finns någon välförankrad positiv syn på demokrati och mänskliga rättigheter. Att staten fortsätter hälla pengar över dem, trots att organisationen inte uppfyller de värderingar som krävs, är beklämmande.

Vem var Konfucius?

29 okt. 2015

Teokrati - för kvinnornas skull?


FB-sidan Unga muslimer i Sverige har ett minst sagt problematiskt förhållande till demokrati. (För säkerhets skull - det är FB-sidan som har problem med demokrati, inte unga muslimer i Sverige i största allmänhet.)

Medvetande, ateistiska perspektiv

Humanisterna arrangerade ett samtal om språk, medvetande och icke-materiell verklighet, i ateistiska perspektiv. Deltagare var professorerna Ulf Danielsson, Åsa Wikforss och Ingvar Johansson. Ett exempel på folkbildning och samtidigt ett existentiellt samtal.

Hbtq, normer & makt

Forum för levande historia har tagit fram ett nytt skolmaterial om hbtq-rättigheter - Hbtq, normer & makt. I samband med att detta lanserades genomfördes ett panelsamtal om att arbeta med normer och hbtq i skolan.

HBTQ, normer & makt from Levandehistoria on Vimeo.

28 okt. 2015

A Better Life: filmturné och regissörssamtal

Humanisterna har nöjet att premiärvisa filmen A Better Life i Malmö, Göteborg, Karlstad, Linköping och Södertälje. Filmen bygger på en intervjubok med samma namn, och som särskild gäst har vi med oss författaren och regissören Chris Johnson på skandinavisk turné. Chans finns att prata med Chris efter varje visning.
A Better Life – An Exploration of Joy and Meaning in a World Without God
Okej, det finns ingen gud. Så vad gör vi? Om det här är det enda liv vi har – hur ska vi leva, hur behandlar vi varandra, hur förhåller vi oss till döden? I denna fascinerande dokumentär får vi höra hur några av världens främsta tänkare ser på livet fyllt med omtanke, hoppfullhet och förundran inför världen.
ABL-FILM-Poster-small A Better Life SV
Medverkar gör kända humanister som A.C. Grayling, Andrew Copson, Dan Barker, Daniel Dennett, Julia Sweeney, Matt Dillahunty, Nahla Mahmoud, Patricia S. Churchland, Sean Carroll, med flera.
Nov 3 – Malmö – mer info
Nov 4 – Copenhagen
Nov 5 – Bornholm (to be confirmed)
Nov 10 – Linköping
Nov 12 – Göteborg
Nov 16 – Karlstad
Nov 17 – Södertälje
Nov 21 – Oslo
Nov 25 – Amsterdam (to be confirmed)
Nov 30 – Reykjavik

Undervisning fri från religiös eller politisk påverkan

Anders Österberg (S) har i höst lämnat in riksdagsmotionen Undervisning fri från religiös eller politisk påverkan.
Förslag till riksdagsbeslut 
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att elever i den svenska förskolan, oavsett huvudman, ska garanteras en undervisning som står fri från religiös eller politisk påverkan och tillkännager detta för regeringen. 
Motivering 
Förskolan är till för att ge barnen en utveckling och utbildning som gör att de kan bli samhällsmedborgare. I ett brokigt land som Sverige är det helt avgörande att människor lär sig leva sida vid sida och fungera tillsammans. Då krävs både en gemensam bas, och att barn får lära känna andra barn med en annan slags bakgrund än den egna. Religiös eller annan livsåskådande fostran får föräldrar stå för, och den sker på fritiden. 
Om föräldrarna skulle få styra både barnens hela utbildning och fostran, skulle det i förlängningen inte finnas någon anledning att ha vare sig skolplikt eller gemensamt finansierad förskola eller skola. 
Förskolan ska i teori och handling lära demokrati. Därför ska alla barn och unga själva få välja religiös och politisk inriktning, inte påtvingas detta via föräldrar, förskola eller skola. Förskolan ska rusta barnen för ett samhälle där alla inte tänker och tycker lika. Den ska vara en mötesplats där såväl barn som föräldrar får träffa barn och föräldrar med olika bakgrunder, olika idéer och olika levnadsförhållanden. Förskolan ska inte splittra eller försvåra möjligheten till möten.
Motionen behandlar bara förskolor, men argumentationen fungerar också mot religiösa friskolor i allmänhet. Detta är temat för ett frukostmöte med Österberg som hålls på ABF-huset i Stockholm i morgon torsdag: Bör religiösa friskolor förbjudas?

Barbie, plast religionen

För ett år sedan ställdes en konstutställning i Buenos Aires in. Orsaken var hot, bland annat dödshot. När utställningen nu visas på ett galleri, upprör den religiösa känslor, framför allt katolska. Det handlar om utställningen Barbie, the plastic religion där 33 Barbie- och Ken-dockor kläs ut som religiösa figurer. Jesus på korset och Jungfru Maria, kanske är de som mest talar till katolikerna i Argentina, men även Buddha och Kali finns med.


Adrina Santarelli, präst i församlingen St. Thomas More i Buenos Aires, ogillar utställningen och säger att den skadar barns förståelse av det heliga:
"Barbie and Ken have offered for decades a model of a couple that attracts children of every age to play with them and identify with them. The idea of dressing (dolls) with sacred images of sacred persons alters and damages the child’s levels of understanding of the sacred."
Läs mer på RNS.

Barbiedockor har orsakat många kontroverser genom åren, men då som mänskliga förebilder. Att de också blir avbilder av gudomar och det heliga är på tiden.

27 okt. 2015

Global humanism

Andrew Copson, president för International Humanist and Ethical Union, har inför The New York Society for Ethical Culture talat om den internationella humaniströrelsen och IHEU. En bra sammanfattning, trots att ljudet är dåligt.

Islamisk hjälpverksamhet i Stockholm

Vid flera tillfällen har jag kritiserat Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) och deras ordförande Omar Mustafa. Detta är ett inlägg med motsatt syfte, att visa på bra saker de gör.

Den 8 september inledde IFiS aktiviteter för att hjälpa flyktingar som kommit Stockholm för att söka asyl eller resa vidare. De samordnade volontärer, både muslimer och icke-muslimer, och öppnade upp lokaler i Stockholms Moskén för insamling av kläder och hygienartiklar, vilka sedan delades ut till hjälpbehövande. Först var det i liten skala och få personer kunde tvätta sig och övernatta i moskéns lokaler.

Verksamheten växte då Katarina församling, en granne på Södermalm i Stockholm, engagerade i sig ett samarbete och ställde upp med sina lokaler och sin personal. De fick också hjälp med en lokal från Stockholms stad. Totalt har de hjälpt ca. 3 500 personer med de mest elementära behoven.

Hjälpverksamheten har bedrivits genom organisationen Islamic Relief, en organisation som internationellt misstänks för att stödja terrorister. Dessa misstankar har avfärdats av organisationen.

Oavsett all rättmätig kritik som riktats mot IFiS, så är det imponerande att de nyttjar sina resurser till hjälpverksamhet när det uppstår ett oväntat och stort behov.

Lyssna på ett samtal med Omar Mustafa och kyrkoherde Olle Carlsson från Katarina församling. Intressant för alla som vill ha en mer komplett och nyansera bild av dem och de två religiösa samfund de representerar.

26 okt. 2015

Hög tid att staten slutar sponsra kyrkan

Patrik Lindenfors och Christer Sturmark har skrivit ett debattinlägg som publicerats av Expressen:
Att staten ska vara sekulär och inte särbehandla någon religion eller livsåskådning framför andra är för de flesta demokratiskt sinnade medborgare en fullständig självklarhet. Detta är ett fundament i en demokrati. 
Ändå är inte svensk lagstiftning formulerad i enlighet med detta. I stället tillhandahåller Skatteverket varje år en service värd drygt 100 miljoner kronor till Svenska kyrkan genom att, utan kostnad, administrera kyrkans medlemsavgifter via skattsedeln. 
[...]
Upplägget är förstås en rest från de dagar då svenska staten var uttalat icke-sekulär, då man automatiskt blev medlem i Svenska kyrkan när man föddes. Men fler och fler svenskar tillhör samfund av en annan religion än den som Svenska kyrkan företräder. 
Det är också fallet att en allt större andel av Sveriges befolkning inte har någon religion alls. År 2013 svarade till exempel endast 28 procent av de mellan 16 och 29 år att de tror på en gud. 
Alla medborgare och organisationer bör behandlas lika. Det är därför hög tid att ändra svensk lagstiftning så att ingen religion främjas framför någon annan. Livsåskådningar som inkluderar gudstro bör inte särbehandlas framför andra livsåskådningar. Det är hög tid att ta bort de historiska resterna av Sveriges tid som religiös stat.
 Läs hela debattartikeln.

Åsikter om religion och vetenskap

Pew Research Center frågade i augusti 2014 2002 amerikaner om deras syn på religion och vetenskap. Några av svaren:
  • 59% svarade att religion ofta är i konflikt med vetenskap.
  • 30% svarade att det är en konflikt mellan deras egen personliga religiösa tro och vetenskap, vanligtvis består denna konflikt i evolutionen och universums uppkomst.
  • 35% svarade att människan utvecklats genom evolution och naturliga processer.
  • 31% svarade att människan inte utvecklats, utan alltid funnits i sin nuvarande form.

25 okt. 2015

Genom Europa i Voltaires fotspår

La Candide: På spaning efter Europas själ är en modern upplysningsroman skriven av Karl-Erik Norrman. I den söker huvudpersonen efter ”Europas själ” och blir alltmer oroad över tecken på nynationalism, antisemitism och EU-motstånd. Karl-Erik Norrman är författare och har en mångårig erfarenhet som diplomat och ambassadör. I detta föredrag berättar han om och läser ur boken, samt diskuterar de idéer som präglar den.

Genialitet

Efter att ha tittat på trailern för Mozarts Requiem som nu gör succé på Folkoperan, slussas jag vidare till den här scenen ur Amadeus, där Mozarts naturkraftsgeni kontrasteras på ett mycket smärtsamt sätt mot Salieris skolade strävan att komponera något för evigheten. "Inte olikt en del forskare" hinner jag tänka - men sen kommer jag inte på en enda person som exempel på ett geni motsvarande Mozarts. Finns överhuvudtaget den här typen naturgivet geni eller handlar det bara om hårt arbete och att forska på rätt sak vid rätt tillfälle? (Inom evolutionsbiologin kommer jag bara på Bill Hamilton och Bob Trivers?)



Någon som i alla fall livet igenom menade sig själv vara ett missförstått geni var Richard Wagner, ett tema han också skrev in i sina operor. Till exempel i den här scenen där smeden Mime misslyckas att smida svärdet Nothung; något som bara naturkraften Siegfried kan lyckas med, trots att han inte följer instruktionerna (precis som Wagner menade sig inte följa instruktionerna när han komponerade).



(Ovanstående fortsätter här.) Det finns även en sångtävling i Mästersångarna från Nürnberg på samma tema. Det är förstås lätt att claima sig vara ett missförstått geni, förmodligen är det få som matchar upp till det på det sätt Wagner gör.

24 okt. 2015

Rastänkande - en vanföreställning och grund för terror

Representanter från Vetenskap och folkbildning skriver idag på DN Debatt om den förvillelse de som tror det finns mänskliga raser drabbats av. Det är inte få i Sverige som lider av denna vanföreställning, enligt en opinionsundersökning är det hela 21% av befolkningen och hela 48% av SD-väljarna. Vof skriver:
Inom biologin, särskilt evolutionsbiologin och populationsbiologin som är de grenar som studerar arter används inte ordet ras längre. I stället talar man om arter, underarter, populationer, geografiska grupper med mera. Att diskutera huruvida det existerar mänskliga raser blir därför ogörligt utifrån ett biologiskt perspektiv. Däremot går det att omformulera frågeställningen till “Finns det underarter inom den mänskliga arten?” 
Forskare använder sig av olika definitioner för att avgöra om det finns underarter av ryggradsdjur. Biologiska raser innebär enligt dessa att det finns geografiskt avgränsade populationer som har skarpa gränser vilket skiljer dem från resten av arten. Detta innebär att det krävs genetiska variationer mellan de olika grupper som ses som underarter, som är större än de variationer som finns inom grupperna. Utifrån denna definition finns inga underarter inom mänskligheten. Vissa utseendemässiga egenskaper har historiskt sett varit vanligare förekommande inom vissa geografiska områden. Framförallt har det rört färg på hår, hud och ögon. Dessa variationer representerar dock en mycket liten del av människans genuppsättning. Några få, ytliga variationer mellan olika grupperingar av en art är långtifrån tillräckligt för att uppfylla kraven för underartsindelning, vare sig det rör sig om en skarp indelning eller baseras på mängden variation. En potentiell biologisk rasindelning, eller för den delen underartsindelning, är därför omöjlig och kan endast betraktas som ren pseudovetenskap utifrån den kunskap vi har i dag.
De sammanfattar:
Bland biologer råder i dag enighet om att det inte existerar mänskliga raser. Den genetiska variationen mellan människor följer nämligen inte de gränser som tillämpades för de traditionella rasbegreppen. Men, är det verkligen problematiskt att en så stor andel av Sveriges befolkning ändå tror på denna typ av kategorisering av människor?
Svaret på denna fråga lämnar Rakel Chukri i en gripande artikel i Sydsvenska. Hon beskriver de hemska känslor som idag, efter dubbelmordet, terrorattentatet, i Trollhättan, ofrånkomligen jagar många föräldrar och barn i Sverige:
Lavin Eskandar var en ung man som spelade in filmer med sin bror. Som lade upp en bild på Facebook där han poserade i kavaj och fluga. Vars vänner skrev: ”Åh dra mig va snygg du är” och ”Stekhet!”. 
Ahmed Hassan var en kille som spelade fotboll i IFK Trollhättan och som enligt lillebrodern alltid vaknade först på morgnarna för att gå till skolan. 
Jag ser på bilderna av de två och tänker att de liknar mina släktingar och bekanta. Och jag är inte ensam om den tanken. De senaste dygnen har många i Sverige nervöst dragit handen genom sitt mörka hår. Sett hur håret har rest sig på armarna med mörk hy. Noterat en bekymrad rynka över sina mörka ögon. Betraktat sin kropp – den som man aldrig kan fly ifrån – och tänkt: hur många vill skada detta skal? 
Man kan prata om rasism på flera sätt. Man kan till exempel ta upp den fysiska aspekten. Vilka tankar som går genom huvudet när någon går in på en svensk skola och, med polisens ord, väljer att angripa människor som inte har ljus hy. När flyktingförläggningarna brinner, flera stycken bara den här veckan. 
Hur ska man överhuvudtaget kunna relatera till att vissa ser din kropp och avskyr den. Som anser att den är illegitim och inte borde ta plats i Sverige. Som tycker att dina främmande gener är predestinerade att bo i Mogadishu, i Sulaymaniyah, i Santiago. Som anser sig kunna se in i din hjärna och där hitta tankar som kan pervertera och förstöra Sverige. Som ser din mörkhet och äcklas. Som ser din mörkhet och slipar kniven eller tar fram brandvätskan.
Läs Chukris artikel in Sydsvenska.

"Niklas Orrenius: Den rasistiska logiken är ett samhällsproblem"

Jag cyklar med min tioåring till skolan, genom Malmö. En lärare står med lysgul väst och stelt leende och välkomnar barnen vid grinden, vinkar in dem.
Så brukar det inte vara. Men saker är inte längre som de brukade. En timme tidigare har polisen berättat att Anton Lundin Petterssons skolattack i Trollhättan var ett hatbrott med rasistiska motiv.
Jag kramar sonen hejdå och ser honom springa iväg. Någonstans i myllret på skolgården väntar hans kompis Mohamed.
Min son och Mohamed är lika. Glada, starka tioåringar med adidasjackor som charmar sin omgivning med breda leenden och aptit på livet. Lika långa. Lika slarviga. Lika pigga på att sova över hos varandra och vara uppe alldeles för sent.
Men det finns skillnader. Skillnader som inte ligger hos killarna, utan i hur omgivningen behandlar dem.
En kväll när de spelar fotboll kommer några större killar. De skriker rasistiska saker till Mohamed. ”Din jävla bruna banan” och andra ord som anspelar på hans hudfärg. Mohamed börjar gråta. En tid senare blir han kallad n-ordet av en jämnårig kille i skolan.
När jag cyklar vidare genom Malmö tänker jag på Leah, Mohameds mamma. Hon växte upp i Stockholm på 90-talet och blev jagad av nazister på grund av sin hudfärg. Nu lever hon i ett Malmö vars invånare för några år sedan delades upp i ljusa och mörka efter en rasistisk logik, när seriemördaren Peter Mangs gick lös.
Om jag tycker att det är jobbigt att prata med min son om Trollhättan – hur ska det då inte vara för Leah?

23 okt. 2015

"Nya humanism för en ny värld"

I måndags hade DN Kultur två artiklar om humanism, klimatförändringar och migration. Det var början på en ny artikelserie, inför klimatmötet i Paris som inleds den 30 november, i vilken flera forskare ska presentera den "nya humanism för en ny värld – ett kunskapsområde som i dag utan överdrift kan kallas livsnödvändigt". I den inledande texten skriver Björn Wiman med flera:
Utgångspunkten är att det pågår en total omvandling av vår värld och vår världsbild – och att denna kräver helt nya sätt att se på verkligheten. Det är inga små justeringar det handlar om. De utmaningar och risker som klimatförändringarna ställer mänskligheten ­inför kräver att människan lyckas skapa nya relationer mellan vetenskap, kultur, konst, politik, ekonomi och biologi.
Det handlar om tvärvetenskap med humanistiska förtecken.
På samma sätt måste den humanistiska forskningen lämna sina begränsningar och engagera sig i de grundläggande omvälvningar som pågår, bokstavligen från cellen till atmosfären. Det är snarare motsatsen till reträtt: ett sätt att söka en ny betydelse.
Men även om det är ska vara forskning och inte direkt är frågan om humanism i form av livssynshumanism, så finns humanismens tilltro till människan närvarande i artikeln.
Tanken på ”människans tidsålder” bär ju inte bara på ett hot utan också på ett löfte – en inbjudan till ännu ett stort språng i mänsklighetens tankeutveckling och självförståelse.
Denna sammankoppling av humanistiska värderingar och vetenskap blir än tydligare i den andra artikeln. Den artikeln är en utmärkt krönika om migration i människans historia. De tre forskarna skriver de bland annat följande:
Medan de flesta människor tror att klimatförändringarna kommer att leda till massmigration och, i sin tur, krig, våld och humanitära katastrofer, betraktar ett ökande antal experter migration som ett legitimt sätt för människor att anpassa sig till klimatförändringarna. Detta är ett mycket sakligare sätt att tänka kring migration och klimatförändringar. Människor är trots allt både rörliga och mycket anpassningsbara. [...]
För vår del betraktar vi inte migration i samband med klimatförändringar som ett fenomen som kräver expertstyrning, utan som en möjlighet till förändring som kan verka livgivande på den transnationella solidariteten för migranter och asylsökare över hela världen. [...]
Vi tror inte att migration är ett problem som väntar på en lösning. I stället tror vi att migration är något som defi­nierar vad det innebär att vara människa. [...]
[V]i [bör] diskutera migration som en universell mänsklig egenskap.
Även om jag uppskattar det mest som de skriver och jag verkligen önskar att fler forskare skulle delta i idédebatt och opinionsbildning, har jag svårt för den sammanblandning av värderingar och vetenskap som görs i denna artikel. Humanistiska vetenskaper ska studera människan och våra kulturyttringar, utforska vad det innebär att vara människa, men måste vara försiktig med att utifrån detta uttala värderingar eller att tillföra essens till människan - definiera vad det innebär att vara människa. I det mesta är människan mångfasetterad: Människor är rörliga och anpassningsbara, men också hemkära och rädda för det okända.

Jag kanske läste denna artikel med väl kritiska ögon. Författarnas avsikt var kanske bara att vidga perspektivet i debatten om klimatförändringar, för att därigenom visa på att forskning behövs i en rad olika ämnesområden. Framtida inlägg i artikelserien kommer bli intressanta att följa. Humanism - förnuft med medkänsla - behövs för att möta de utmaningar vår värld står inför.

RFSL diskriminerar ateister

Gästinlägg av Lars Torstensson:
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nyligen firade RFSL 65-årsjubileum. Man kunde blicka tillbaka på 65 år av övervägande framgångsrik kamp mot hbtq-diskriminering. Under några årtionden har en fördömande inställning ersatts av vidsträckt acceptans, och en rad positiva lagar har införts. Det är en av vår tids stora sociala förändringar.

Förtjänsten av denna tillkommer inte bara RFSL, även om detta förbund har haft en drivande roll, utan många organisationer. Även Humanisterna, som har fört en lång kamp mot i synnerhet religiös homofobi.

Dessvärre har RFSL inte bara arbetat mot negativ särbehandling utan också för. Ja, man bedriver själva diskriminering av en grupp av hbtq-personer, nämligen oss som tar avstånd från kristendomen. Det gör man genom att vissa RFSL-avdelningar håller gudstjänst tillsammans med kyrkan, och sålunda torgför religiös propaganda, trots att det strider mot stadgarna, som föreskriver religiös obundenhet. Och RFSL:s kongress har klargjort att detta innebär att man inte kan göra konfessionella ställningstaganden. Men det struntar man i.

När jag påpekade detta för RFSL:s förre förbundsordförande Sören Juvas påstod denne att jag fabulerade. "RFSL håller inga gudstjänster," försäkrade han frankt, i "historierevisionistisk" anda. Och det gjorde han samtidigt som RFSL-gudstjänsterna omtalades som sådana även i RFSL:s egen press! En så flagrant ohederlighet har jag inte träffat på i något annan förbund.

Eftersom RFSL i praktiken inte är religiöst oberoende har man ibland också haft svårt för att göra oberoende bedömningar av samfundens och religionernas sexualpolitik. I stället har man tenderat att okritiskt överta deras egen syn. RFSL-kongressen 2003 hävdade sålunda att det inte finns någon välgrundad rädsla för islam - en religion som har starka homofobiska inslag, och rymmer några av de värsta homohatarna i världen! All sådan rädsla har i stället sin grund i islamofobi, lät man förstå. Vilket givetvis var en uppmuntran åt islamiska homofober, och ett svek mot hbtq-muslimer. Kongressen förklarade också att man respekterar alla religioner "fullt ut"! Därmed var "RFSL-homofobin" ett faktum.

Några år senare samarbetade RFSL Ungdom med Sveriges Unga Muslimer i "arm i arm-projektet Vem är din fiende?". Man gick bildligt talat "arm i arm" med SUM, och man framställde detta förbund av homofober som ett bra föredöme i kampen mot fördomarna!

En gång kritiserade jag Mohamed Omar, som då var "radikal muslim", antisemit och homofob, hade ayatolla Khomeini som ideal och samarbetade med rena nazister. Då blev jag av RFSL:s rasismexpert beskylld för främlingsfientlighet! (Omar har senare bättrat sig.)

Vid andra tillfällen har RFSL dock kritiserat även islamisk homofobi med all önskvärd skärpa. Men förbundets vingliga och inte sällan omdömeslösa agerande minskar dess sexualpolitiska trovärdighet.

Det gör även en besvärande kulturrelativism, som ibland har gjort sig märkbar i RFSL. Dess nuvarande förbundsordförande Ulrika Westerlund har gjort gällande att det är fel att säga att någon religion är "värre" och mer homofobisk än någon annan. Det gjorde hon trots att det veterligen inte finns en enda svensk imam som välsignar homopar, medan det största kristna samfundet, Svenska Kyrkan, t o m viger sådana par! Och trots att alla stater som avrättar homosexuella har islam som religion. Uppenbarligen bedömer Westerlund islam och kristendomen efter olika måttstockar.

Den då och då förekommande kulturrelativismen och "islamofobi-fobin" i den största hbtq-organisationen är skamfläckar för hbtq-rörelsen, liksom det hela tiden pågående, religiösa förmynderiet. Mot dessa företeelser finns det skäl att protestera.

Regnbågsgudstjänster är inte förkastliga i sig. Tvärtom kan de föra en hel del gott med sig. Men de bör genomföras av den kristna hbtq-gruppen EKHO och andra kristna sammanslutningar, och inte av RFSL.

Lars Torstensson

Idag går våra tankar till offren i Trollhättan


Det hela faktiskt hade kunnat gå ännu värre om det inte hade varit för elevassistenten Lavin Eskandar som ställde sig mellan gärningsmannen och skolbarnen. För detta fick han betala med sitt liv. En svensk hjälte.

22 okt. 2015

Varför biter inte förnuftet på människans känsloliv?

I en något mystiskt betitlad artikel i DN Kultur i tisdags (Därför biter inte förnuftet på människans känsloliv) recenserade Aase berg Christer Sturmarks bok ”Upplysning i det 21:a århundradet”. Vi vill väl inte brotta ner vårt känsloliv? Det är gudskelov inte det Berg menar.
Många människor tror det de vill tro. Skitsamma hur motbevisade de blir.
Som ateist måste man däremot vara smart. Man måste kunna förklara sig.
Den troende kan vara hur korkad som helst – det finns en respekt för tron, oavsett om den är grumlig eller skarp. Man kan etikettera sig som kristen och komma undan med det enbart för att förmedla per undertext: jag är en god människa med finkänsliga känslor och dessutom lite poetisk som bejakar tillvarons mysterium.
Berg har förvisso en poäng i detta, vissa religiösa kan förneka uppenbara fakta ända in i döden. Men det finns också en fara i att beskriva tro på det här sättet då det finns religiösa som sett förbi problemet och uppnått en oerhörd intellektuell höjd i sina resonemang. Och så finns förstås ateister som tror att det räcker med att vara ateist för att kvala in som smart. När dessa två sistnämnda typer av debattörer drabbar samman behövs en väldigt stor skämskudde.

Bergs recension är ändå mycket läsvärd, mycket för hennes personliga reflektioner över sin tid som spåtant.
I min ungdom hamnade jag i diverse flum, det var innan jag började plugga och skaffa bildning. I tjugoårsåldern sökte jag till exempel jobb som spåkärring, av pragmatiskt ekonomiska skäl. Ett skumt finskt företag med betaltelefonnummer i en dunkel lägenhet i halvslummen runt Södra station. Jag fick ett A4 med instruktioner och en kortlek. Typ: Hjärter 2 = du kommer snart att möta kärlek. Fetbluff, såklart.Men jag är ambitiös och gillar inte slöseri med tid, satte mig in i konsten att spå ”på riktigt”. Startade eget. Skaffade tarotkortlek, läste högar med böcker, gick till och med en kurs i nån livmoderliknande plyschkällare där jag tog fram min inre fågel. Klart man förr eller senare ser en inre fågel, om man självsuggererar tillräckligt länge. Det kunde ha gått käpprätt åt helvete.New age kan verka fantasifullt men är i själva verket ytterst begränsat.Språket i new age-praktiken är ofta hämtat från poeternas avskrädeshög av oanvändbart banala metaforer.Den torftiga gestaltningsförmågan återfinns även hos mer traditionella religiösa utövare – prästpredikningar till exempel, de är rena pinan, påminner ofta om skitkass amatörpoesi. Och, som Sturmark skriver: ”Vissa kristna, som Mormoner och Jehovas Vittnen, målar upp en påfallande fantasilös bild av den plats de längtar till. När det blir som mest torftigt brukar deras himmel likna en Ikeakatalog eller en djurpark”.
Men vad är då lösningen på problemet "religion" enligt Berg? Om det inte är nåbart via förnuftsargument så vad?
Sturmark beskriver argument som brukar användas från flummarhåll mot vetenskapligt resonerande personer:
”Ni är inskränkta och inte öppna. Ni är så förnuftsstyrda, inte alls lika vidsynta som oss andra. Ni är inskränkta, kyliga och mer stängda, mindre känslosamma och mindre intuitiva.”
Sturmarks svar: ”Det finns förstås inget samband mellan att vara förnuftig och att vara kylig, inskränkt eller mindre känslosam. Det är snarare så att den som har en genomtänkt grund att stå på, löper mindre risk att falla offer för manipulation eller lurendrejeri. Då är det mer riskfritt att bejaka sina känslor.”
Detta är även nyckeln till psykoanalysen.
Religion är i bästa fall en neuros, i värs­ta fall en psykos, och gudsbehov botas bäst med en kombination av vetenskapligt tänkande och psykologi.
Psykoanalysens jobb är att genom krass kunskap föra människor närmare verkligheten: den existentiella ensamheten har inget hjärta. 
Psykoanalys, really?  Det är ju en terapiform som i sin klassiska tappning självt avfärdats av vetenskapen - om det finns något att rädda återstår att se.

Sen har vi det där med religion som neuros eller psykos, något som har föranlett ett svar av religionsvetaren Jonas Svensson borta på Religionsvetenskapliga kommentarer. Det är ett påstående som inte (riktigt) håller för närmare granskning. (Min åsikt: Villfarelse är en korrektare benämning.)

Läs Aase Bergs recension här.

21 okt. 2015

Afghanska feminister

När Sonita Alizadeh var sexton år skulle hon giftas bort med en äldre man. Som en reaktion på detta gjorde hon en musikvideo och postade den på Youtube. Tack vare den stora uppmärksamheten videon fick, har en dokumentär gjorts om hennes situation och hon har fått ett stipendium för att studera musik i USA.
"Låt mig viska, så ingen hör att jag talar om att sälja flickor. Min röst ska inte höras för den är emot sharia. Kvinnor måste hålla sig tysta... det är vår tradition" [DN]
Nedan en intervju med Sonita, i vilken det även visas klipp ur dokumentären.

Framtiden är här!

Som alla nördar vet är dagens datum det som Marty McFly och Dr Emmett Brown reser till i filmen Tillbaka till framtiden 2. Äntligen är framtiden är här! (Något man i och för sig kan utbrista vid varje godtycklig tidsenhet - alternativt aldrig...) Hur blev då framtiden (nutiden) i förhållande till framtiden (dåtidens framtid)? Sådär.



Läs mer om datumet i dagens DN.

Meningen med livet!

20 okt. 2015

Att bygga en gud

Förstod sig "Paulus" på filosofi?

Läser Stanford Encyklopedia of Philosophy för att försöka förstå mig på rekursion och råkar på en intressant passning till "Paulus" (jag förklarar citattecknen längst ner). Fattade han sig verkligen på filosofi?

Detta apropå denna paradox, som attribueras till Epimenides (~600 fvt.): Epimenides som själv kom från Kreta sade "Kretensare ljuger alltid". Det här är en ursprunglig variant av den så kallade lögnarparadoxen.

Att detta var en filosofisk paradox verkar ha gått "Paulus" förbi. Han skriver nämligen så här i Titusbrevet 1:10-16 (med lite antisemitism inslängt som pikant krydda).
Det finns, särskilt bland de omskurna, många som inte vet sin plats, pratmakare som förvrider huvudet på andra. Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för snöd vinnings skull sprida otillåtna läror. En landsman till dem, en av deras egna profeter, har sagt: ”Kreterna ljuger i ett och är odjur, glupska och lata.” Det vittnesbördet är sant. Vederlägg dem därför med kraft, så att de blir sunda i tron och inte ägnar sig åt judiska legender och åt påbud från människor som vänder sig bort från sanningen. För de rena är allting rent, men för dem som lever i orenhet och otro är ingenting rent, de är orena både i sinne och samvete. De försäkrar att de känner Gud, men i sina handlingar förnekar de honom. Avskyvärda är de, oförbätterliga och odugliga till varje god gärning.
Notera dock att en majoritet (~80% enligt sidan Catholic Resources) av nutida bibelforskare anser att Titusbrevet är en förfalskning, dvs. att det inte är skrivet av Paulus trots att det står att det är skrivet av Paulus. Därav citattecknen kring "Paulus".

19 okt. 2015

18 okt. 2015

Nytt avsnitt! #143 – Radio Houdi åker på astralresa



I veckans avsnitt åker John och Anders på en astralresa som heter duga
John reser kors och tvärs i Sverige och var med om resan från helvete dagen innan inspelning.
Matt Damons resa till Mars blev inte som han tänkt och Aftonbladet bjuder sina läsare på resor till en fantasivärld och skickar kändisar till spökhus som ger dem ett Royal Claptree de luxe.
Marty McFly kom till framtiden denna vecka 2015 i Tillbaka Till Framtiden 2. Men hur var det med detta? Stämmer det?
Varifrån kommer uttrycket “klappträ” ifrån förresten? Anders reder ut begreppen
Den sista resan måste vara att åka till Schweiz för att få dödshjälp. Hur ställer vi oss till dödshjälp?
Har du biljetten i näven och väskan packad för att resa med Radio Houdi i ett nytt avsnitt av Radio Houdi?
Välkomna ombord så åker vi!

Söndagspredikan: Teologiska dimridåer för sökare



"Vad söker du?" Det är teologen Sarah Coakleys motfråga till den ateistiska sökaren Robert Lawrence Kuhn, som verkligen vill tro på Gud, men inte förmår det. Josef Bengtson på bloggen Läsarna beskriver samtalet så här (i ett inlägg remarkabelt nog betitlat Vetenskapsteori för sökare).
Coakley börjar med den klassiska motfrågan: Vad är det du söker?

Då ingen fråga ställs i ett vakuum menar Coakley att denna motfråga blottlägger omedvetna föreställningar och motiv som omgärdar frågeställningen om Guds existens. I videon invänder Kuhn att frågan om Guds existens väl ändå inte skall handla om honom och hans föreställningar, utan om verkligheten. Coakley invänder då med ännu en motfråga: Varför tror du att verkligheten inom dig är mindre verklig, eller möjlig att separera, från verkligheten utanför dig? Kuhn svarar att anledningen att han vill separera sina föreställningar och förhoppningar kring frågan om Gud är att han inte vill att dessa skall påverka hans analys och sökande.

Föreställningen om att intellektuell verksamhet kan förmå att stå opåverkad av omgivningen, vittnar dock, menar Coakley, om en naiv och individualistisk syn på kunskap. Föreställningen att sökarens perspektiv kan skiljas från frågan om Guds existens är samma förställning som utgår från att vetenskapsmannen kan stå neutral och opåverkad av sitt studieobjekt.

Bakom dessa antaganden om att sökarens perspektiv kan skiljas från verkligheten döljer sig kärnan i det moderna projektet såsom det formulerats av Descartes, och senare Kant. Mot ett sådant individualistiskt perspektiv kan man med fenomenologiska tänkare som Husserl invända: Kan verkligen förnuftet och det som finns till separeras, när förnuftet i form av vetande fastställer vad som finns till? Eller med Hegel: Inte kan man väl vänta med att gå i vattnet tills man lärt sig simma? Eller varför inte med Thomas Pfau’s utläggning kring betydelsen av den skolastiska termen synderesis, som implicerar att:

… the fact that we are not simply neutral and arbitrarily locatedin a world but, on the contrary, that we have that world by being intentionally oriented toward it as interpretive, evaluative, and responsible human beings.” (Minding the Modern, 320)
Det finns ingen neutral plats från vilken vi kan bedriva ett objektivt sökande efter Gud. Ytterst sett därför att Gud enligt kristen tro inte är en varelse, utan varandet självt – det varande i vilket vi lever, rör oss och är till. Inkarnationen gestaltar att ”det rent mänskliga” eller det ”rent materiella” är omöjliga att separera från det ”rent andliga”. Den som söker Gud är därför inte skild från Gud!
Meh. Jag köper inte argumentet. Det finns ingen neutral plats från vilken vi kan objektivt söka Gud, visst. Men varför söka "Gud" överhuvudtaget? Varför inte söka ... vad som helst annat? Hela resonemanget förutsätter att det finns något där att hitta, eller att just det här sökandet skulle vara meningsfullt än något annat sökande, eller att vi på förhand går med på att Gud är "varandet självt". Det finns en bra orsak att "faith seeking understanding" övergavs av de flesta filosofer efter William Ockham rört till det med sin rakkniv i slutet av medeltiden. För att grunda den kristna läran räcker det inte med de filosofiska och vetenskapliga verktyg som räcker för allt annat sökande, det krävs något mer, några ogrundade försanthållanden och antaganden till. Med sådana förutsättningar kan man komma fram till precis vad som helst, så nej tack.

17 okt. 2015

Enrst-Hugo Järegård, Margareta Krook och Claire Wikholm i nåt barnprogram från 70-talet



Barn har det alldeles för lätt nuförtiden.

(Ok då, det är en parodi. Men verkligheten var inte mycket bättre.)

16 okt. 2015

En svensk ser saken ur flera perspektiv

Något jag verkligen vill ska vara en del av svenskheten är att kunna se på saker ur flera perspektiv. Enskilda personer kan sakna den förmågan, men tillsammans i samhället, i den offentliga debatten, är det fullt möjligt att gemensamt ha denna förmåga.

Om man stänger in sig i en miljö, säg ett rum eller en identitet, och där kultiverar ett speciellt perspektiv. Om man, när man kliver ur det egna "Rummet" bara ser omgivningen ur detta enda perspektiv, blir det lätt katastrofalt fel. Veckans exempel på detta kommer just från boken "Rummet" där skribenter som identifierar sig som anti-rasister använder rasism för att förlöjliga personer med andra perspektiv. I DN beskrivs publikationen ur flera perspektiv.

Qaisar Mahmood, som själv utsattes för denna speciella form av rasism, svarade i Svd:
Okej. Jag anses tydligen ha tagit mig fram i tillvaron genom att suga k*k och vara en onkel Tom – medan författarna till skämtet, Camila Astorga Díaz, Judith Kiros, Valerie Kyeyune Backström och Mireya Echeverría Quezada, figurerar på kultursidor, i morgonsoffor, på rättviselistor, i paneler som experter och har etablerat sig som författare, redaktörer och poddare eftersom de är allmänt briljanta, intellektuella och kompetenta. Noterat.
Ja, författarna till "Rummet" framstår verkligen som enfaldiga och oreflekterande när det betraktas utifrån ett annat perspektiv. Detta är dock inget problem för Judith Kiros:
Vi hade inte Sveriges samlade liberala och konservativa ledarskribenter och opinionsbildare i tanken när vi gjorde boken, utan tänkte på de ”Rummet” vänder sig till, de som sökte upp hemsidan när den kom, de som kände igen sig och själva började skriva texter om alltifrån erfarenheter av migration, till skönhetsartiklar om afrohår eller hijabmode. Och därifrån har responsen mest varit positiv, vilket också var målet.
Om Mahmood ingår i hennes "de andra", eller inte, spelar ingen roll för henne. Hans perspektiv och erfarenhet av migration avfärdas med lättja av de som bara vill ha sitt eget perspektiv.

Lyssna på Mahmoods uppfattning om vad svenskhet är, i föredraget Jakten på svenskheten. Inte oväntat ogillas detta av både "Rummet":s skribenter och Sveriges nationalister. Förmodligen för att båda dessa grupper har en essentiell människosyn och ett gemensamt intresse i att gränsöverskridare ska förnekas, förlöjligas och hatas.

Master/Mind - en inspirationsvideo om (viss) hjärnforskning

15 okt. 2015

Schrödingers invandrare


Vem kan läsa det kinesiska rummets instruktionsbok?

Det försiggår just nu en intressant diskussion i den svenska vetenskapliga bloggosfären med anledning av artikeln Kan vi skapa intelligens? av Joanna Rose i Forskning och Framsteg 7/2015. Först bloggade Olle Häggström om Ett osökt tillfälle till reklam, som Ulf Danielsson kommenterade i inlägget Dum, dummare, robot. Detta följdes upp med att de båda parallellpublicerade varsitt brev i Forskning och Framsteg, följt av ännu ett inlägg av Olle: John Searle tänker fel i fråga om AI-risk, och av Ulf: Jag robot? Nu finns från och med igår även ett ytterligare blogginlägg av Olle, I diskussion med Ulf Danielsson om medvetandets natur, samt en intressant utvikning med viktiga specificeringar av Bo Sjögren, Searle och det kinesiska rummet. Ulf har på FB lovat att återkomma med en ytterligare replik.

För att orientera er lite om vad frågan handlar om klipper jag här in avsnittet om det Kinesiska rummet som jag beskrev tankeexperimentet i min bok Samarbete.
Den amerikanske filosofen John Searle har, [...] för att ta död på idén om att medvetandet bara är en samling nervceller som samarbetar, konstruerat ett tankeexperiment han kallar det kinesiska rummet. Det fungerar så här.

Tänk dig att en datorprogrammerare har lyckats konstruera en dator som kan kommunicera på kinesiska. En person som talar kinesiska kan knappa in meningar med hjälp av kinesiska tecken och får då ut kinesiska tecken som svar. Programmet är så väl programmerat att det klarar det så kallade Turing-testet: alltså att den kinesisktalande personen inte kan avgöra om han eller hon konverserar med en människa eller en maskin.

Nu är då frågan, förstår datorn/programmet kinesiska? Det finns ju ingen enhet inuti datorn som förstår kinesiska så kan man verkligen hävda att enheten förstår kinesiska bara för att den gör allt som en kinesisktalande person kan göra?

För att visa att programmet inte förstår kinesiska vill Searle nu att man tar nästa steg i tankeexperimentet. Tänk dig att du sitter i ett rum med en bok som innehåller alla algoritmer som datorn använder för att klara av att kommunicera på kinesiska – du har datorprogrammet, helt enkelt. Det kommer nu in ett papper genom en lucka i dörren med en rad med kinesiska tecken.

Du har nu uppgiften att göra det datorn just gjorde, att följa ett nedskrivet datorprogram och producera en sträng kinesiska tecken som svar. Dessa matar du ut genom luckan i dörren. Eftersom datorn klarade att följa algoritmen gör du det också. Du producerar således samma svar som datorn/programmet gjorde, och den kinesisktalande person som försöker ta reda på om du är en dator eller en annan kinesisktalande person gör samma bedömning som förut: det ”kinesiska rummet” måste innehålla en kinesisktalande person.

Men nu har den kinesisktalande personen bevisligen fel. Du kan ju inte kinesiska. (Om du råkar kunna kinesiska så får du byta ut språket i exemplet mot ett som du verkligen inte förstår.) Det finns därför ingen enhet i det kinesiska rummet som förstår kinesiska. Alltså, menar Searle, kan inte en förstående hjärna bestå av en mängd icke-förstående enheter.

Searles exempel har föranlett en enorm mängd gensvar som vill visa var han har fel. Jag tänker här fokusera på ett enda svar, nämligen det som menar att det är hela systemet som är den intressanta enheten.

Lösningen stavas samarbete. För även om du inte förstår kinesiska, rummet inte förstår kinesiska och programmet inte förstår kinesiska, så förstår uppenbarligen alla dessa enheter tillsammans kinesiska.

Om förståelse är att omvandla en sträng inåtgående signaler till en sträng utåtgående signaler enligt ett speciellt mönster, så är förståelse precis det som uppstår i hela systemet. För vad annars menar vi med förståelse? Finns det något annat sätt att förstå sig på förståelse än att avgöra frågan med hjälp av lämplig komplex respons på lämpliga komplexa inåtgående signaler?

En del tror inte på samhället i sinnet för att de hakar upp sig på synvinkeln. Det enda vi egentligen vet är ju det vi upplever. Då borde vi väl börja i den änden? Att börja med det materiella för att komma fram till slutsatser om upplevelser när varje människa har direkt tillgång till sina upplevelser är att börja i fel ände, menar de. Och vi upplever alla att vi är en enhet, alltså är vi det, punkt.

Men kan vi verkligen lita på våra upplevelser till den grad att vi kan basera vetenskap på det? Ett omedelbart problem som uppkommer är att var och en av oss bara har direkt kontakt med sina egna upplevelser, inte med andras. Det finns inga som helst garantier för att du upplever samma sak som jag.

Det är ett rimligt antagande att det gör lika ont när du slår dig på tummen med en hammare som när jag gör det, fast jag inte känner någon smärta alls när du gör det. Jag kan ju till och med se på dina reaktioner att du reagerar på samma sätt som jag. Men med den observationen har jag redan gått utanför min egen upplevelse och påstår saker om sådant som jag fått information om via mina sinnen – utifrån.

Baserar man forskningen om våra psyken enbart på egna upplevelser kommer man aldrig utanför sin egen hjärna. Så fort man ska gå utanför hjärnan måste nämligen all information filtreras genom sinnesorganen.

Och ska man göra påståenden om sådant som händer utanför hjärnan måste man använda sig av vetenskapliga metoder; metoder som ger samma resultat oavsett vem som är betraktaren.
Personligen är jag helt på Olle Häggströms sida i den här diskussionen. Att se hjärnan som något fundamentalt speciellt och märkligt är att ge för stor betydelse till kött. Framför allt hakar jag upp mig på följande i Danielssons argumentation:
Det finns helt enkelt ingen möjlighet att utifrån nuvarande grundläggande naturvetenskap ens på ett principiellt sätt förutsäga vilka objekt som delar denna subjektiva inre erfarenhet och i vilka system den uppträder. Alltså är det något som fattas i beskrivningen.
Det är riktigt, det finns inget sätt att belägga subjektiv upplevelse hos något annat än hos sig själv. Alltså måste vi, för att kunna diskutera frågan, använda oss av yttre tecken på subjektiv upplevelse, samt homologier och analogier. Men detta gäller oavsett om vi pratar om andra människor eller om robotar. Det är inget som "fattas i beskrivningen", det är bara ett grundläggande problem med frågan.
Påståendet är att man kan simulera en hjärnas funktion, och därmed dess medvetande, om man bara har en tillräckligt kraftfull dator. Simulera? En simulerad mage smälter inte riktig mat på något meningsfullt sätt alls. Och frågan är om en simulerad hjärna tänker några tankar?
Den här analogin är helt missvisande. Mat är något fysiskt som tillförs kroppen utifrån, inte ett icke-materiellt "mönster" som (troligen) uppkommer genom emergens. Det finns helt enkelt inget annat biologiskt organ som har samma funktion som den mänskliga hjärnan, så det går inte att jämföra med andra organ. Det enda som kvarstår är grundfrågan, och det är samma fråga som vi började med: "frågan är om en simulerad hjärna tänker några tankar?"
Kroppens samtliga organ, inklusive hjärnan, är ett resultat av miljoner års evolution. De är inte enkla designade konstruktioner där var del har en tydlig och pedagogiskt avgränsad funktion. Det finns en komplexitet som vi helt enkelt inte förstår oss på.
Hur lång evolutionsprocessen var som ledde fram till hjärnan är oväsentligt för sakfrågan. Kulturell förändring är långt mycket snabbare än den biologiska evolutionen, något som är en av grundobservationerna bakom tanken om singulariteten. Och att vi inte förstår oss på hjärnans komplexitet är bara delvis sant. Vi förstår de grundläggande processerna om hur hjärnan växer till och anpassar sig efter miljö och inlärning. Vi saknar "något" för att förstå oss på medvetandets uppkomst, men om förståelsen av detta "något" ligger nära eller långt fram i tiden har vi ingen aning.

För egen del tror jag svaret faktiskt inte ligger i en bättre förståelse av hjärnan, av själva hårdvaran, utan i en bättre förståelse av det kulturella program som matas in i våra hjärnor under uppväxten och kontinuerligt genom livet - i mjukvaran. För att försöka mig på en analogi så är det lika dumt att försöka förstå sig på medvetandet genom att titta på hjärnan som det är att försöka förstå ett dataspels intrikata fantasivärld genom att plocka isär datorn. Medvetandet är det som händer när det kulturella programmet körs i våra hjärnor - det är instruktionsboken i det Kinesiska rummet som är nyckeln, inte vem/vad som läser av den. Hur då? Ja, säg det. Och varför kan bara människors hjärnor ladda in den här typen av instruktionsböcker?

14 okt. 2015

Brott: Poesi. Straff: 99 piskrapp och mångåriga fängelsestraff


Från DN:
De persiska poeterna Fateme Ekhtesari och Mehdi Mousavi har dömts till mångåriga fängelsestraff och piskrapp. Domen grundar sig bland annat i uttalanden gjorda under Göteborgs poesifestival 2013.
[...]
Officiellt döms poeterna för blasfemi, brott mot den islamiska regimen och osedlighet.
– Men vad de egentligen straffas för är sin litterära verksamhet. De har båda publicerat texter på varsin blogg och deras texter har också använts i andra sammanhang, till exempel har den persiska rapparen Shahin Najafi som lever i Tyskland använt sig av deras poesi som låttexter, vilket vänds emot dem. Fateme döms också för att ha varit i kontakt med utländsk medier, säger Linn Hansén.
Teokrati är idioti.

Läs hela artikeln här.

Jesus and Mo förklarar skillnaden mellan IS och Muhammed

Från Jesus and Mo. För att förtydliga, eftersom internet är fyllt av illvilliga misstolkare: detta innebär inte att alla muslimer är onda eller att islam är oförenligt med demokrati. Och vi har fortfarande en moralisk skyldighet att ta emot flyktingar, oavsett deras tro.

13 okt. 2015

Ada Lovelace-dagen

Nusrat Fateh Ali Khan: Akhiyaan Udeek Diyan


Google påminner om att det idag är Nusrat Fateh Ali Khans 67:e födelsedag (fast han dog tyvärr 1997). Jag fick själv chansen att vänjas in till Qawwali (sufi-religiös musik) när jag bodde i Indien (1994-96) - det kan kräva lite tillvänjning för ett ovant västerländskt öra. Belöningen är dock betydande, för det är ren magi när det svänger igång. (Men nej, jag är ingen kännare.) Har ni aldrig lyssnat på Ali Khan förut, prova detta.

Om symbolövervakning i en global värld

Jonas Otterbeck, professor i islamologi vid Lunds Universitet, om i huvudsak islam och blasfemi.

En riktigt pinsam reklamkampanj

Bolaget Skellefteå Kraft - som säljer verklig energi (sån som går att omvandla och mäta) - har en ny reklamkampanj där man säljer energirådgivning kring den där andra typen av energi (sån som bara finns fantasin). Så här skriver man på sin hemsida.
Våra senaste experter kan allt om olika energier i hemmet. De ger råd inom Feng shui, kristallenergi och hur man själv kan rensa sitt hem från dåliga energier. Allt för att du ska få bättre energi på platsen där du äter, sover och umgås.
Det här är ett så uppenbart och patetiskt sätt att försöka få sin kampanj viral att jag skäms för att skriva det här inlägget. Men helt utan uppmärksamhet går det inte att lämna kampanjen, för det är en reklamkampanj som är obehaglig på flera plan.
  • Dels förmedlar man tjänster åt människor som ägnar sig åt humbug. Man hjälper helt enkelt lurendrejare att finna lättlurade offer. Som Hanna Brus på Dagens Medicin skriver: "Jag kan bara hoppas på att företagets avsikt inte är att profitera på eller driva med lidande, utsatta, sjuka människor som vill ”rena” sina hem. Kanske är det endast ett sammanträffande att Skellefteå hör till de kommuner som beviljar bidrag för elsaneringar. En åtgärd som gynnar saneraren snarare än den lidande."
  • Dels upplåter man plats åt människor med en verklighetsuppfattning som inte har så mycket med verkligheten att göra. Lite lyteskomik, om man så vill. Så här formulerar Mats Reimer det, också i Dagens Medicin: "hur ser dessa tre andliga småföretagare på att vara parodisk underhållning när kraftbolaget vill göra viral reklam?"
Reklamfirman Åkestam Holst som gjort kampanjen var de som drev med rysk homofobi genom en undervattensneonskylt som flörtade med ryska utbåtsmän: "Welcome to Sweden - gay since 1944". Om detta skriver de nöjt på sin hemsida: After a fortnight in the archipelago due east of Stockholm, the Singing Sailor’s reach was 1.5 billion people. Without any media money spent, The Singing Sailor created a 100 percent organic buzz. People from 146 countries have seen his video and he was on CNN to Moscow Times. The Nobel Prize committee tweeted the campaign and the Swedish Peace and Arbitration Society has been quoted in every possible media.

Tanken nu är att sådana som jag och ni ska kliva rakt in den här fällan och sprida reklamen indignerat över internet. Istället föreslår jag att ni stillsamt lämnar Skellefteå Kraft för något mer etiskt alternativ.

(För övrigt anser jag Kaosmagiker vara den bästa titeln någonsin.)

12 okt. 2015

Om behovet av en ny upplysning

Christer Sturmark utfrågades på St:a Katharinastiftelsen av Ulf Jonsson, jesuitpater och chefredaktör för den katolska tidskriften Signum, om behovet av en ny upplysning.

"The Darwinist" - världens mest impopuläre superhjälte?

11 okt. 2015

Nytt poddavsnitt: #142 – Radio Houdi Tatuerar Sig


Nytt avsnitt där John och Anders tar fram tatueringsnålarna
John turnerade med en tatuerad Magnus Betnér och är nöjd med sin Apple Watch. Hur behandlas reklamen på Instagram och hur hälsar man till sin gamla hemstad? Anders har tatuerat sig. Vad det blev berättar vi i avsnittet tillsammans med lång utläggning om tatuering förr, nu och hur tatueringar ses i dag kontra förr.
James Randi trappade ner sin verksamhet 86 år gammal tidigare i år. Något som också går i pension är hans Million Dollar Psychic Challenge. John och Anders pratar en hel del om vad detta pris betytt för skepticismen under åren och varför det var ett klokt beslut.
Ska man vara ledig på muslimska helgdagar? Varför kan man inte se IMAX-filmer på IMAX-biografen Cosmonova? Och är man ett royal clap tree om man är läkare som ger patienten uppmaningen att be mer till Gud för att bli frisk?
Välkomna till avsnitt 142 av Radio Houdi som kommer etsa sig fast i ditt minne som en tribaltatuering på en gammal tant.

Randis One Million Dollar Psychic Challenge läggs ner


James Randi pensionerade sig tidigare i år vid en ålder av 86 år (nåja, han kommer fortsätta göra föredrag och kämpa mot bedrägerier och vidskepelse). 
Något annat som pensionerade sig var James Randis One Million Dollar Psychic Challenge som i stället ombildas till en fond där föreningar och liknande kan ansöka om bidrag för "aktiviteter som uppmuntrar kritiskt tänkande och faktabaserade syn på världen".

Under alla 19 år som dessa pengar legat upplåsta och tester utförts på olika personer som påstår sig ha paranormala krafter har ingen klarat ens de första preliminära testerna (se en av testerna nedan). Randi och hans organisation anser att det är ingen idé att försöka hålla detta vid liv p g a just detta.
I stället omvandlas dessa pengar till en fond som ska stimulera spridandet och utbildning av kritiskt tänkande.
Since James Randi's retirement earlier this year, the Board has considered how to continue the Foundation without his direct involvement.
The Board has decided that it will convert the foundation into a grant making foundation.
Starting in 2016, we will be making grants to non-profit groups that we believe are promoting activities that encourage critical thinking and a fact-based world view. We expect to make a small number of grants each year totaling approximately $100,000 per year. 
..//.. 
We plan on continuing the Million Dollar Challenge as a means for educating the public about paranormal claims, but the process for consideration of claims has been changed effective September 1, 2015.  No application submitted under the previous procedures or relying in whole or in part on the previously published terms of the Challenge will be considered. 
Over the years, we have spent a great deal of time dealing with claims ranging from yet another dowsing claim to some VERY eccentric and untestable claims. The overwhelming majority refused to fill out the application or even state a claim that can be tested. Some of them show up in person and demand to be tested while they wait. We can no longer justify the resources to interact with these people. 
Läs mer om beslutet här: http://web.randi.org/home/jref-status

Många skeptiska och humanistiska föreningar har kvar sina utmaningar för de som vill testa sina "övernaturliga krafter". Bland annat har Humanisterna sin Kristallkulan som du kan läsa mer om här: http://www.humanisterna.se/kristallkulan/

Rättviseförmedlingen tar fram "antirasistisk" lista (men är den verkligen utan judar?)


Om detta må man läsa på "Rättviseförmedlingens" hemsida:
Rättviseförmedlingen fick i uppdrag av Kulturdepartementet att hjälpa dem bredda urvalet inför att platser i styrelser och insynsråd ska tillsättas. Under hösten har alla som velat kunna hjälpa till att tipsa om kompetenta personer via Rättviseförmedlingens Facebook-sida. Tipsen som kommit in har vi sammanställt till en lista av personer som kan fylla stolarna runt styrelseborden och i insynsråden. Nu delar vi med oss av listan så att ännu fler sammanhang kan göra det samma. Här är alla namnen!
Det är en lista på 334 namn som förmedlingen gjort tillgänglig. På listan finns namn som Behrang Miri, Alexandra Pascalidou samt rättviseförmedlingens egen vd Sofia Embrén och deras styrelseledamot Barakat Ghebrehawariat.

Hur djupt rasistisk den här listan är märks i de diskussioner kring namnen som direkt har utbrutit i sociala medier. Finns det judar med? För att utröna detta har människor alltså tvingats leta igenom listan på jakt efter judiska namn - ni vet, sådär som man gjorde i 30-talets Tyskland. Hur många representanter finns det överhuvudtaget från Sveriges fem nationella minoriteter (samer, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar). Igen: leta igenom listan efter MINORITETSNAMN. Det här är en så bisarr övning att man tappar fotfästet en stund.

(Jag vet alltså inte om det finns några judar på listan eller inte - jag vägrar spela med i det där spelet. Påståendet i titeln baserar sig på andras granskande av listan.)

En annan övning man kan ägna sig åt är att åsiktskontrollera namnen - varför inte, när vi ändå leker 30-tal? Rättviseförmedlingen har nämligen baserat sin lista på tips från sina vänner, och de enda som rimligen har intresse av att tipsa förmedlingen om namn är förstås de som tycker identitetspolitik är något att ha. Flera har bett att få slippa stå med på listan. "Rättvisa" handlar i det här fallet därför mer om att rekommendera arbetsgivare att anställa människor med "rätt" sorts åsikter som helst har "rätt" sorts utländska namn.

Rasism förklätt till antirasism.

10 okt. 2015

Gud vid tidens ände

Professorn i fysik Ulf Danielsson samtalade under bokmässan med Kajsa Wejryd, fd ärkebiskopshustru och fd gymnasiechef i Uppsala. De träffades på Svenska kyrkans scen, som hade det utmärka namnet, Se människan, och talade om Danielssons senaste bok "Mörkret vid tidens ände".

Först är det uppfriskande att höra Danielsson flera gånger uttrycker att vetenskap måste kunna testas och mätas. Det blir en så klar kontrast mot Wejryds försök att bevara sin tro och samtidigt inte förneka vetenskapen. Hon säger "Du har svårt att tro att det är en Gud som ligger bakom det hela och jag kan säga att det här förklarar ju att det finns en Gud". Men dessa två ställningstaganden kan inte båda vara sanna samtidigt, om man nu inte har en ovetenskaplig, odefinierad syn på vad Gud är och då blir det ett uttalande utan meningsinnehåll. Men det verkar vara det som Wejryd menar, för när Danielsson säger att han som Harry Martinsson föredrar gåtan framför Gud, det vetenskapliga synsättet, så önskar hon både äta kakan och ha den kvar: "Det kanske är både Gud och gåtan".

Gud blir här mörkret som sig bortom vetenskapens nuvarande räckvidd.

9 okt. 2015

Alla har rätt att ha fel

Om yttrandefrihet och fritt tänkande - ett föredrag med Patrik Lindenfors

8 okt. 2015

Vilka är Halmstad moské?

Det är bra att det uppmärksammas Halmstads moské har en imam som kallar homosexualitet för ett virus. Organisationer som företräder en sådan syn ska fördömas och inte få något stöd av stat och kommuner.

En förvånande sak är dock det lilla intresse media visar för att berätta vilka Halmstads moské är: Vilka står bakom moskén? Vad har de för trosinriktning? Ingår de in någon islamsk samarbetsorganisation? Hur många medlemmar har församlingen? Är det överhuvudtaget en församling? Hur många besökare har moskén?

Detta är viktigt för att förstå hur utbredd och accepterad denna syn är bland islamska organisationer i Sverige. När inte journalister rapporterar om detta lämnas vi att dra våra egna slutsatser. Vissa kanske tänker att detta är en isolerad händelse som säger lite om islam i Sverige. Andra kan dra slutsatsen att detta är den rådande åsikten bland islamiska samfund.

Svaren på dessa frågor är inte lätta att hitta i nyhetsrapporteringen. Detta är vad jag fann.

Bakom Halmstads Moské står Islamiska barn- och kulturföreningen, och Jehad Karkoukli är kontaktperson för dem. Via Halmstads kommuns lokalbokning kan man se att föreningen registrerats av kommunen och att föreningen använt kommunens lokaler. Bland annat har de hyrt Örjanhallen vid sju tillfällen under sommaren, för att ha fredagsbönen i idrottshallen.

Halmstad kommun har berättat att föreningen fått bidrag på kommunen på cirka 50 000 kr per år, senaste åtta åren. Men inte i år eftersom föreningen inte uppfyllt alla krav. De har inte skickat in någon likabehandlingsplan. För den som vill gräva vidare här, så borde alla uppgifter om föreningen och deras bidrag gå att få ut från Halmstads kommun och det finns frågor att ställa kommunen. Hur kontrollerar de föreningar som ansöker om bidrag?

Ett tillfälle att granska Halmstad moské hade Hallandsposten när de i maj i år skrev om föreningens planer på att bygga en ny moské. Men detta gjordes inte. Den nu komprometterade youtube-videon med imamen Abu Muadh fanns redan då tillgänglig. Hallandsposten benämner då imamen som "känd". Snarare vore ökänd ett lämpligare epitet; exempel ur hans predikningar togs upp när Uppdrag granskning i april handlade om jihad i Göteborg och i januari påstod han att attacken mot Charlie Hebdo var en lögn, en bluff anordnad för att smutskasta muslimer.

I Hallandsposten står det att nuvarande moské rymmer 250 personer, men att det ofta kommer upp mot 400 och att det är både sunni- och shiamuslimer som går till Halmstad moské. Till svt hade de tidigare sagt att det kunde komma över 500 personer. På sin hemsida skriver de: "Från och med den 21/8 kommer vi gå tillbaka till att hålla Fredagskhutban i Halmstads Moské". De håller nu fredagsbönen i två grupper för att alla ska få plats. För att lösa lokalbristen hoppas de om två år ha en församlingslokal som rymmer 800-1000 personer, men kommun och politiker är nu rättmätigt tveksamma att sälja mark till moskébygget. I en av församlingens videor visas det inifrån den nuvarande moskén. Med 250 personer i den lokalen är det trångt och uppenbarligen finns det överhuvudtaget ingen plats för kvinnor.

Sveriges radio har kontaktat SST och fått reda på att Halmstad moské tillhör samarbetsorganisationen Sveriges Muslimska förbund och via den har de fått upp mot 150 000 kr i statligt stöd senaste fem åren. Senaste året var det 45 000 kr, vilket skulle innebära att de har cirka 750 medlemmar.

Vilken schattering inom islam moskén följer kan inte jag utläsa från deras hemsida. I år har de dock arrangerat en Dawah kurs med föreläsare från ett dawahteam i Göteborg. Dawahrörelsen arbetar aktivt med att sprida islam till icke-muslimer och utbildar för detta ändamål predikanter. De är vad jag förstått salafister. På en video från kursen kan man se hur de vänder sig till i huvudsak unga män. Det finns misstankar att det ur den rörelsen rekryteras ISIS-krigare. Lyssna på halmstadsimamen Abu Muadhs predikan om Jihadens status: "sök döden, du får livet".

Avslutningsvis, det sägs två intressanta saker av Åke Göransson, generalsekreterare för SST. Först att SST redan i slutet på förra året fick reda på klippet där imamen säger att homosexualitet är ett virus. Då startade myndigheten en utredning. Den utredningen borde presenteras. Ännu en uppgift för journalisterna.

Sedan säger Åke Göransson att han rekommenderat Sveriges Muslimska förbund att inte betala ut några statsbidrag till Halmstad. Om detta är statens ställningstagande, så bör det redas ut om det är det hatiska uttalandet som är problemet, eller om det är synen på homosexuella som något som inte är förenligt med islam som är det problematiska. Är det det senare, så finns det många samfund som inte ska ha statligt stöd. Vilket vore helt rätt.
 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se