7 feb. 2016

"Det är inte ”massan” som utgör skräcken, utan den oinskränkta makten"

Lena Andersson tar i en kolumn i DN upp en viktig diskussion om vad demokrati är. Det är inte ovanligt att det sätts likhetstecken mellan demokrati och majoritetsstyre. Denna släpphänta användning av demokratibegreppet skapar oro genom att förespegla att majoriteten kan förtrycka individen genom "demokratiska" beslut. Detta kan ta sig uttryck som rädsla för att en majoritet ska bestämma att sharialagar införs. Andersson skriver:
[J]ag är synnerligen enig med henne om att sharialagar i Sverige vore en veritabel fasa. Och i ett land där underkastelse under majoritetsståndpunkter länge var sinnebilden för demokrati går hennes påpekanden inte att avfärda. Men de borde inte leda till stängda gränser utan till en annan demokratisyn och en smula försiktighet med att se politik och stat som verktygen för genomdrivandet av sina drömmar.
Då Sverige är ett land som i mycket formats av storslagna reformer, samt detaljreglering av det mesta i samhället, kan inte alternativa utopiska uppfattningar om samhällets utformning helt avfärdas som orealistiska. Skyddet mot detta är inte bara en smula försiktighet, utan det behövs också att rättighetstanken ges större värde, att människors frihet och autonomi ges ett kraftigare skydd.
Det som förbises när man kallar detta demokrati är att oinskränkt makt är oinskränkt makt vilken skepnad den än kommer i. Om det är en kung, profet eller skötsamma arbetare som kräver rättvisa spelar ingen roll. En stark konstitution som står över tillfälliga majoriteter, domstolar som kan överpröva majoritetsutslaget för att se om individers rättigheter har körts över har i Sverige gärna setts som odemokratiskt och reaktionärt, som anglosaxiskt borgerligt frihetstjafs.
För ett land som ser sig självt som progressivt, är en stark konstitution ett hinder. Den avgränsar politikers makt till en mindre del av människornas liv och möjligheten att ifrågasätta politiska beslut till en högre instans kommer i viss fall förhindra ny lagstiftning, i andra fall förlänga tiden för lagarna att träda i kraft.

På detta sätt blir ett stat med en stark konstitution mera konservativt. Men detta behöver inte ses som något negativt för de som uppskattar att Sverige är ett extremland när det gäller synen på sekularism, rationalitet och individens rätt till självförverkligande. En bra konstitution skulle kunna skydda dessa värden från framtida inblandning genom "massans tyranni".
Det är inte ”massan” som utgör skräcken, utan den oinskränkta makten. 
Om inte förr inser man betydelsen av ett orubbligt skydd mot oinskränkt makt i den stund man blir varse att islamister kan utgöra numerär majoritet. Eller nationalister.
Läs kolumnen i sin helhet: Vådan av majoritetsstyre.

1 kommentar:

Snömannen sa...

Man hindrar inte bara regression utan även fortsatta framsteg. Dessutom är konstitutionsdomstolar tillsatta av någon och blir således inte opolitiska. Staten är inte heller den enda makthavaren i samhället och för att garantera autonomi måste staten ha makten att inskränka ickestatliga makthavares möjligheter att förtrycka. Praktexemplet på ickestatligt förtryck är kanske familjen. Kulturell ingenjörskonst i syfte att maximera frihetliga, sekulära, rationella och individualistiska värderingar är en säkrare väg.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se