30 apr. 2016

Vårens ankomst - ännu ett okristet firande!

Idag är det Valborgsmässoafton, då man firar helgonet "den Heliga Valborg" genom att elda stora brasor och sjunga om våren.

Skojar bara, det är förstås ännu en gammal fest man försökt kristna, en fest för att fira vårens ankomst. Så här står det i Nationalencyklopedin:
valborgsmässoafton, 30 april, sedan medeltiden dagen före den dag som bär namnet Valborg.Namnet Valborg på 1 maj infördes dock inte i den svenska almanackan förrän 1901, vilket kan ses som en bekräftelse på denna folkfests starka ställning i svensk tradition. Vanliga sätt att fira valborgsmässoafton är att tända bål och sjunga vårvisor; i vissa delar av Sverige förekommer även fyrverkerier och smällare. I dag är valborgsmässofirandet mest intensivt i studentstäder som Lund och Uppsala.
Sederna på valborgsmässoafton är dels inhemska, dels av tyskt ursprung. I Tyskland ansågs valborgsmässonatten (Walpurgisnacht, efter Walpurgis, det tyska namnet på Valborg) som tidpunkten för häxsabbaten. Därför tände man bl.a. i norra Tyskland bål i det fria för att hålla häxorna på avstånd. Denna sed infördes med tyskarna i de östsvenska städerna till Sverige, och assimilerades med övriga svenska årseldsbruk vid betessläppningen av boskapen så här års, med det praktiska syftet att skrämma bort rovdjur. Valborgsmässoeldarna var dock länge ett ganska lokalt central- och östsvenskt bruk.
I Sverige omtalas valborgsmässan och 1 maj som festdagar i köpmännens och hantverkarnas gilleslag redan på 1300-talet. I skolstäderna bjöd djäknar (manliga gymnasister) flickor till kransgille för att förbereda sin majgrevefest (se majgreve). Under kvällen drog ungdomarna från hus till hus för att uppvakta med sång och dans hos borgarna och i utbyte få bidrag till festen. I de gammaldanska landskapen drog drängar och pigor på liknande sätt från gård till gård för att uppvakta hos bönderna (se majvisa, majgren). Sedan överheten hade förbjudit drängarna att använda kyrkklockorna för att kalla till samling, tände de eldar för detta ändamål. På en del håll i Mellansverige brukade barnen springa omkring på valborgsmässoafton och väsnas med koskällor i syfte att skrämma bort rovdjur inför betessäsongen. Upptåget kan emellertid betraktas som ett maskerat tiggeri av samma slag som djäknarnas och drängarnas kringgång med sånguppvaktning. Många festbruk är gemensamma för fastlagen, valborgsmässoafton och 1 maj.
I de notoriskt opålitliga upplysningarna hos Nordiska museet står istället att "Dess ursprung är katolskt, och firas till minne av det tyska helgonet Walpurgis." Jag litar nog mer på NE. Eller TV4, som gjort följande informationssnutt.



Eller så kan ni alltid se på Ebbe Schöns mer finstämda samtal om Valborgstraditioner. Eller läsa hos Hedniska tankar.

I vilket fall - glad Valborg! Våren är (säkert snart) här!

2 kommentarer:

Lars Torstensson sa...

Min farmor, som kom från Bohuslän, och stod under inflytande av schartauaner, ansåg att valborgsmässoeldar var en förkastlig, hednisk sed.

Jag har också hört att midsommarbålen, som förr var vanliga i Bohuslän - och kanske också i andra landskap? - förbjöds av kyrkan, som ansåg dem okristliga. I bl a Norge förekommer de dock fortfarande (Sankt Hans-bål).

Jocke Mejsel sa...

Själv firade jag Valborgshelgen tillsammans med Church of Satan. Ett 50-årsjubileum av organisationens bildande och en blasfemiskt hyllning till Livet och människans köttsliga natur, hur den än ter sig i olika individer... ännu ett okristet firande ;-)

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se