14 maj 2016

Alla gudstroende är inte så här fördomsfulla

Marcus Dunberg skriver i SvD en krönika om ateisterna, vilken jag ska citera och kommentera i all korthet.
Finns gud? Det är en icke-fråga och helt irrelevant.
Helt irrelevant är dock inte frågan för Dunberg, eftersom han känner karaktären hos alla de som besvarar den nekande.
Ateisterna, de malligaste av människor, ...
Alla gudstroende är inte så här fördomsfulla.

4 kommentarer:

Krister V sa...

Men snälla...:
"Ateisterna, de malligaste av människor, tar varje chans att informera oss andra runt matsals- och mötesborden om deras icke-tro. ”Jag är ÖVERTYGAD ateist.” Så det så."

Jag undrar också varför det anses rationellt och humanistiskt att motarbeta ett gott och oproblematiskt förhållande till religion och att ignorera eller förneka alla positiva effekter.

John P sa...

Det känns som om hela krönikan är skriven av någon som är lite bitter och har har svårt att se andra sidan av myntet:

-"..Vid ett tillfälle smusslade jag ner Monopol-sedlar i kollekten. Plågad av dåligt samvete erkände jag brottet för min mor varpå jag fick gå till prästgården, ringa på och be om ursäkt."

Tror han verkligen att det inte finnas andra barn/ungdomar, som upplevt händelser (utan att det var kopplat till just kyrkan/en tanken om en gud som ser vad du gör) som fått dem att känna sig plågade av dåligt samvete att de därefter ångrat vad de gjort?

-"Jag kan inte släppa tanken på att de malliga gudsförnekarna är samma människor som aldrig råkat ut för något allvarligt i livet. Inga trauman och inte allt för mycket motstånd."

Hur svårt kan det egentligen vara att tänka att det kan vara precis tvärtom? Att den som har exempelvis förlorat någon av sina nära och kära i en olycka eller i sviterna av en sjukdom, kanske är just de som just börjar börjar ifrågasätta guds existens än mer?

-"Jag har svårt och se det negativa i att ge sina barn ett komfortabelt förhållande till gud och tro. Vad de malliga ateisterna inte förstår är att relationen med gud inte kräver något."

Säkert inte. Men varför skulle det inte vara lika komfortabelt för ett barn/ungdom att själv upptäcka eller inse att det finns många mer eller mindre lika religioner, som har mer eller mindre tvivelaktiga anspråk?

-"Men för de malliga ateisterna är det viktigare att sitta runt middag- och mötesborden och hojta om allt som de inte tror på."

Får känslan av att det är han som tar upp ämnet religion återkommande på dessa middagar och när många då obehindrat säger att de just inte tror på gud, så är de "malliga" och "vräkiga".

Erik M sa...

Krister V,

"Jag undrar också varför det anses rationellt och humanistiskt att motarbeta ett gott och oproblematiskt förhållande till religion och att ignorera eller förneka alla positiva effekter."

Frågan är väl snarare vad som är ett gott och oproblematiskt förhållande till religion och vilka positiva respektive negativa effekter som det leder till. Man kan inte bara säga "mitt förhållande till religion är gott och oproblematiskt och har endast positiva effekter" och sedan tycka det är malligt när någon ifrågasätter detta.

Kr We sa...

Erik M,
"Man kan inte bara säga "mitt förhållande till religion är gott och oproblematiskt och har endast positiva effekter" och sedan tycka det är malligt när någon ifrågasätter detta."

Det är möjligt, men det verkar fördomsfullt att förutsätta att förhållandet bör vara problematiskt.
Han påstår förresten inte att religion har endast positiva effekter, men att det finns sådana som ofta kommer bort i diskussionen.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se