22 maj 2016

Scientism och kunskapens gränser

I dag publicerar DN en text av Christer Sturmark om vetenskapens och kunskapens gränser. I den ger han flera exempel på begränsningar som vetenskap och matematik uppenbarat och skriver bland annat:
Ända sedan Platon har vi filosofiskt skiljt på kunskap och åsikter. Platon definierade kunskap som något man tror med goda skäl, som dessutom är sant. Men hur ska vi veta att något ”definitivt” är sant? Naturvetenskaperna strävar efter sanning, men vi kan aldrig vara helt säkra (i strikt kunskapsteoretisk betydelse) på att vi når denna sanning. Naturvetenskaperna arbetar med beskrivande modeller av verkligheten och evidens för dessa modeller. Det är därför naturvetenskapliga teorier alltid är provisoriska (därmed inte sagt att vetenskapliga tillämpningar är provisoriska). Detta betyder inte att alla beskrivningar av verkligheten är likvärdiga. Det är alltid evidensen som avgör om en beskrivning är rimlig eller inte, och därmed om vi bör tro på den eller inte. [...] 
Kunskapens gränser påbjuder ödmjukhet. Men upplysningens fiender, såsom de kommer till uttryck i olika former runt om i vår värld just nu, visar inga tecken på ödmjukhet. Kunskap om världen och den vetenskapliga metoden spelar ingen roll för vilka trossatser som odlas inom den trosvissa fanatismens ramar. Trosvisshet kan förvisso vara en stark och positiv drivkraft, men om den saknar koppling till evidens blir den godtycklig och farlig. Problemet med upplysningens fiender är inte att de struntar i kunskapens gränser utan att de struntar i kunskap. [...] 
Det är möjligt att vi kommer att identifiera fler teoretiska och principiella gränser för den mänskliga kunskapen, men i övrigt ska vi sträva efter att förklara och förstå världen med hjälp av just denna vetenskap, med nyfikenhet och förundran som ledstjärna.
Det är ett sammanträffande att dagens avsnitt av Filosofiska rummet handlar om naturvetenskapens gräns i form av scientism. Där tar filosofen Jonna Bornemark inte upp fanatism, utan fundamentalism, som hon ser bland dem som förespråkar användandet av vetenskapliga metoder. Ett problem som hon anser delvis beror på en övertro på evidens.

Det sägs dock en hel del intressant i radiosamtalet, i vilket även fysikern Ulf Danielsson och religionsfilosofen Mikael Stenmark deltar. Stenmark har skrivit en bok om scientism och föreslagit följande definition av fenomenet:
Synsättet att naturvetenskapens gränser kan och bör utvidgas, så att sånt som tidigare inte uppfattats som vetenskap nu kan bli eller transformeras till naturvetenskap. Det betyder att allt eller så mycket som möjligt kan och bör förstås i relation till naturvetenskaperna.
Detta anser han och Danielsson är en bra definition eftersom det inte blir något självklar negativt eller ett skällsord, såsom vissa andra vill använda begreppet. Danielsson kan till och med omfamna denna beskrivning, eftersom han anser naturvetenskapen ska användas så mycket som möjlig, men inte mer.

Denna definition har dock Bornemark problem med, då hon använder scientism som något givet negativt och där naturvetenskapen används utanför sina gränser. (Var går gränserna?) När hon utvecklar detta verkar det mer handla om att naturvetenskapen används på ett förenklat sätt eller att reduktionistiskt perspektiv utesluter andra perspektiv. Som vanligt när scientism diskuteras leder samtalet inte framåt, då deltagarna inte är helt överens om vad de diskuterar.

5 kommentarer:

Anders Hesselbom sa...

Om vetenskapen inte bekräftar mina föreställningar, är det vetenskap som är problemet - jag är nämligen ofelbar. Schack matt, scientister!

Kr We sa...

Nja, Anders,
Om uttrycket inte låter tillräckligt positivt, är det definitionen som är problemet. Alla är scientister!

"Det betyder att allt eller så mycket som möjligt kan och bör förstås i relation till naturvetenskaperna."

Va? Med "allt" så blir det traditionell scientism, men med "så mycket som möjligt" införs gränser, och det blir helt oförargligt.

Det var nog mest Ulf (Gustafsson!) som inte var helt överrens om vad de diskuterade.

Ulf Gustafsson sa...

Kr We,

Ja, det var den definition Mikael Stenmark föreslog och han har skrivit en bok om ämnet.

"Med "allt" så blir det traditionell scientism"

I så fall blir traditionell scientism mycket ointressant, eftersom få (om någon) har den synen.

Traditionell scientism innebär då att denna kommentar jag skrivit "kan och bör förstås med naturvetenskaperna". 'Kan förstås' kanske några hävdar som ett tankeexperiment, men ingen kan väl hävda att denna kommentar av mig 'bör förstås' med naturvetenskaperna.

Med den definition som Stenmark föreslår blir scientism därav oförargligt eller ointressant.

Patrik Lindenfors sa...

Jösses. Att lyssna till Bornemark är genuint jobbigt. Hur menar hon med sitt mobbing-exempel - att åtgärder mot mobbing inte ska vara evidensbaserade? Det verkar helt livsfarligt för offren som då kan få vård man inte har någon aning om den fungerar eller inte. Henne skulle jag vilja diskutera över en öl med någon gång.

Krister V sa...

Hon pratar ju om en sorts förenklad standardmetod som bortser från den sociala kontexten, pedagogerna och eleverna. Känner du till någon metod som kan användas med framgång i alla tänkbara fall?
Visst antar hon som humanist (inte Humanist!) en skeptisk position mot samarbete med naturvetenskap, men ser möjligheter om det finns ömsesidig respekt.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se