17 sep. 2016

En kärleksaffär med Sverige



Vi har lite olika åsikter om det där med nationalism här på bloggen. Som seriell utlandssvensk får jag något vått i ögat av den här typen av reklamfilmer. Men det betyder inte att jag inte gillar andra länder eller internationalism. Tvärtom tror jag en god nationalism är en förutsättning för gott samarbete med resten av världen - det är därför jag tycker det är viktigt. Därav nu denna reklamfilm för Sverigeturism med Yasmine Akram från Visit Sweden.

42 kommentarer:

Ulf Gustafsson sa...

Blandar du inte ihop nationalism och fosterlandskärlek nu?

En god nationalism, är för övrigt, en närmast obefintlig nationalism - så viss är en god nationalim en förutsättning för gott internationalistiskt samarbete.

Patrik Lindenfors sa...

Det är väl du som lyft ut fosterlandskärleken ur nationalismen? För övrigt, utan nationer finns det inget att vara inter- mellan.

Ulf Gustafsson sa...

Nej, jag håller med om att nationalism innehåller fosterlandkärlek. Det är vad det är mer som är problemet: ritualer och manifestationer av fosterlandskärlek, bland annat.

Håller med om inter-. Gillar därför kosmopolitism bättre. Internationalism blir ofta paternalistiskt, såsom svensk biståndspolitik historisk varit.

Kristian sa...

Om man ska uttrycka detta med "fosterlandskärlek", "patriotism" och nationalism på ett mer abstrakt sätt kan man tala om geografiskt bunden grupplojalitet. "Kosmopoliter" känner mindre av sådan. Det är inte nödvändigtvis oproblematiskt, med tanke på allt skattesmitande. Och då menar jag inte bara olagligheter, utan också att man drar dit där man får betala minst. Monaco är väl kosmopolitiskt (och vackert och trevligt i och för sig), men är det därmed så självklart att det är ett ideal att se upp till?

Det känns som att debatten ofta missar att det finns en grundläggande motsättning här; i själva verket är det en verkligt svår fråga. I en kosmopolitisk värld är det logiskt för de rika att dra dit skatten är lägst, och för de gamla och sjuka att dra dit välfärden är bäst. Hur ska det gå ihop? Något slags global beskattning? Jo, lycka till med den saken.

Patrik Lindenfors sa...

Jag ser ingen motsättning alls mellan att vara nationalist och kosmopolit. Snarare tvärtom. Att svensk biståndspolitik har misslyckats understundom har haft med missförstånd med vad som driver utveckling att göra. Det är en helt separat fråga från den (artificiella motsättningen) nationalism/kosmopolitism.

Henrik Larsson sa...

Patrik Lindenfors sa...
"Jag ser ingen motsättning alls mellan att vara nationalist och kosmopolit"

Informera dig då gärna om vad kosmopolitism och diasporiska folk är så blir dialogen mer konstruktiv:
http://urplay.se/program/195961-ur-samtiden-kosmopolitism-modernism-och-judendom-vad-ar-kosmopolitism?autostart=true

Patrik Lindenfors sa...

Du menar att jag menar att diasporiska folk inte skulle vara välkomna i Sverige? Det menar jag inte alls. Ej heller menar jag att invandring skulle spä ut det svenska eller något annat dumt. Jag menar att vi inom den administrativa enhet som vi kallar Sverige har ett arv att vara stolta över som vi kan värna tillsammans. När det kommer till människor med annat arv än den administrativa enhetens arv så berikas vi. De som förut var "dem" blir till "vi". Att vi blir ett "vi" är en förutsättning för att vi ska känna gemenskap med våra nya landsmän. Vi har att administrera den här biten land och den här befolkningen gemensamt, och det gör man bättre om man känner samhörighet. Därför ser jag nationalism som en förutsättning för ett väl fungerande samhälle och en bra integration.

Henrik Larsson sa...

Patrik Lindenfors sa...
“Du menar att jag menar att diasporiska folk inte skulle vara välkomna i Sverige?”

Nej, jag menar bara det jag skrev.
Att inte se en motsättning mellan nationalism och kosmopolitism är onekligen en ovanlig åsikt
oavsett ditt perspektiv. Jag antog därför att du håller dig med en alldeles egen definition av
kosmopolitism som kanske gör en debatt märklig. Därför en informativ länk.
Här har du en till:
http://www.svtplay.se/video/8492758/cosmopolitanism/cosmopolitanism-svt

Ulf Gustafsson sa...

Patrik,

Min kritik av biståndspolitiken är att den varit paternalistisk. Detta ser jag som något kopplat med nationalism och en självbild att Sverige är något bättre, någon som kan uppfostra outvecklade länder. Ett annat problem är synen att biståndet direkt ska gynna Sverige.

En kosmopolitiskt biståndspolitik är att ge resurser till andra länder och lita på att de använde dem förnuftigt.

Så klart att det inte råder någon motsättning mellan din dunbolster nationalism och kosmopolitism. Din nationalism är ju helt problemfri och vän med alla. Typ som Gud, god per definition.

Ulf Gustafsson sa...

Kristian,

Man kan vara helt lojal med den svenska staten (det juridiska kontraktet), utan att blanda in nationalism.

Ditt resonemang liknar det som de för som hävdar att Gud måste finnas för människor ska vara moraliska.

Kristian sa...

Ulf, det beror på hur du definierar nationalism i så fall. I många fall hade dagens stater inte funnits om det inte funnits någon nationalism alls. Jag har lite svårt att se vad en lojalitet till en stat skulle motiveras av, om det inte fanns någon form av nationalkänsla inblandad. Det blir konstigt att hävda att fosterlandskärlek eller vad man vill kalla det inte har någonting med nationalism att göra, för uppenbarligen finns det ett stort överlapp. Sedan att det finns många delar/varianter av nationalism som är negativa är helt klart.

Självklart kan du vara moralisk utan gud, men det bygger ju på att du på något sätt bryr dig om det du är moralisk mot, i vart fall om det kräver någon form av uppoffring från din sida. Du ger inte pengar till något du är helt likgiltig inför. Om det juridiska kontraktet endast säger att du ska betala skatt i _något_ land, varför inte välja det som erbjuder lägst?

Krister V sa...

Ulf,
Är din kosmopolitism helt problemfri och vän med alla?
Ska vi skicka checker till Kim Jong Un och Assad och hoppas på det bästa?

Ska vi vara konsekventa antinationalister och motarbeta nationella kulturföreningar och hemspråksundervisning? Skippa SFI och lära dem esperanto istället?

Ulf Gustafsson sa...

Kristian,

"Det blir konstigt att hävda att fosterlandskärlek eller vad man vill kalla det inte har någonting med nationalism att göra, för uppenbarligen finns det ett stort överlapp."

Så bra att jag inte hävdat detta då. Tidigare i denna tråd skrev jag: jag håller med om att nationalism innehåller fosterlandkärlek. Det är vad det är mer som är problemet: ritualer och manifestationer av fosterlandskärlek, bland annat.

Förmodligen har många av dagens stater uppkommit ur nationalism. Men detta säger inte att nationalism behövs idag. (Det är samma typ argument som att universiteten vuxit fram ur kristendomen.) Stater har hängts upp på olika påhittade historier historisk: gud, en monark av guds nåde, nationen. Vi behöver inte påhitten, men de hjälper så klart till att fösa in folk i fållan, att få dem att tänka lika.

Idag har vi ett medborgarkontrakt som staten bygger på. Alla påhittade historier som nationalism tar bort fokus på verkligheten och det vi borde bry oss om för att samhället ska fungera.

"varför inte välja det som erbjuder lägst?"

En del människor kommer säkert göra detta och gör det redan idag. Andra inte. Vi värdesätter olika saker i livet. Jag förstår inte hur berättandet av en saga om nationen kan ses som något bra, speciellt om syftet är begränsa (genom progaganda, indoktrinering, mission) individers frihet att välja själva.

Patrik Lindenfors sa...

Jag är, som ni kanske vet, involverad i ett projekt som syftar till att plocka ut russinen ur kakan vad gäller religioners hälsoeffekter. Problemet verkar dock vara att när man plockar ut russinen blir det ingen "religion" kvar. Samma sak gäller inte med nationalism. Om man till exempel plockar ut "fosterlandskärlek" så innehåller detta element nationalism fortfarande. Samma sak med "nationell gemenskap" och "nationell stolthet".Det går att plocka russinen ur den nationalistiska kakan och bli kvar med bara de positiva delarna, men man har då kvar själva nationalismen också. Det går inte att frikoppla russinen från kakan på det sätt man kan göra med religionens hälsoeffekter.

Jag ser inte hur vi ska kunna integrera människor i en ny gemenskap om vi samtidigt förnekar denna gemenskaps existens eller positiva sidor. Det blir en omöjlig ekvation att lösa. Men bara för att man ingår i en gemenskap (nationen) så innebär inte det att man inte kan ingå i en annan (världen). Det är lika feltänkt som att man inte ingår i nationen bara för att man älskar sin familj.

Ulf Gustafsson sa...

Men varför använda nationen som gemenskapen, Patrik?

Nation har en ofrånkomlig koppling till födelse, arv och blod. Det som hävdar du bara genom födelse kan ingå i en nation har inte fel. Det lika rätt som andra tolkningar av ordet, men de har den historiska betydelsen på sin sida.

I Sverige bor människor tillhörande många olika nationer. Det är gemenskap över nationsgränserna vi behöver.

Patrik Lindenfors sa...

Jag gillar inte din användning av ordet "nation" på det sätt som du gör i sista meningen. Svenska medborgare tillhör alla samma nation/nationalstat. Vi kan ha olika ursprung, och dessa kan vi oproblematiskt ha kvar när vi får medlemskortet i Sverige - passet. Man kan födas in i denna gemenskap, men man kan också komma med genom att flytta in. Nationen är en väldigt bra enhet för att skapa gemenskap, mer kategorisk än kommunen (medlemskort?) eller världsdelen. Och, igen, det finns ingen motsättning mellan att vara nationalist och att vara kosmopolit. Man kan ha flera tillhörigheter på en gång. Stockholmare, svensk, Europé, världsmedborgare, i mitt fall.

Ulf Gustafsson sa...

Patrik, du använder ordet nation på ett meningslöst sätt. Med din betydelse saknar ordet betydelse. Nationalstat blir då samma sak som stat. Att vara medborgare och tillhöra en nation är då samma sak.

Om detta inte stämmer: Förklara skillnaden på stat och nationalstat? Och mellan att vara medborgare och att tillhöra en nation?

Jag föredrar att använda orden stat och medborgare för det du menar. Då slipper jag blandas ihop med dem som på goda grunder anser nation handlar om jord och blod.

Patrik Lindenfors sa...

Ulf,
Varför skulle mitt sätt att använda ordet vara mer meningslöst än ditt? Du använder det ungefär som om du menade etnicitet (med biologiska inslag). Varför då?

Jag är inte etnonationalist.

MM sa...

Patrik,

Jag ser ju att du har ett gott syfte. Men om du ska prata om nationalism som något positivt och dessutom driva frågan öppet ber jag dig att överväga att använda den något mer nyanserade terminologi som redan finns. Exempelvis kan du ju använda ’medborgarnationalism’ eftersom det verkar vara den form av nationalism som du ligger närmast (eller eventuellt ’liberal nationalism’).

Jag misstänker att du är ute efter att ta tillbaka ordet från de mer rasistiska krafterna? I så fall tycker jag inte att det är ett superlurigt knep (typ i stil med att se det positiva i svastikan på grund av dess historia före NSDAP, dess estetiska värden eller något annat) och jag tror att de kan ducka de smällarna rätt bra.

Om vi saxar etymologin för ordet ’nation’ från etymonline – "from Latin nationem […] birth, origin; breed, stock, kind, species; race of people, tribe," literally "that which has been born," from natus, past participle of nasci "be born" – så ser du nog direkt värdet av kvalificerande adjektiv. Utan kvalifikationer blir det annars lätt ungefär som ”det där hemska är inte islam/kristendom för mig” och anklagelsen om dunbolsternationalism är då rätt rimlig.

Jag för min del har svårt att se hur Abdul som just kommit hit från Syrien skulle kunna delta på jämlika villkor i känslan att:

”VI […] har ett arv att vara stolta över som VI kan värna tillsammans. När det kommer till människor med annat arv än den administrativa enhetens arv så berikas VI. De som förut var "dem" blir till "vi". Att vi blir ett "vi" är en förutsättning för att VI ska känna gemenskap med VÅRA nya landsmän.”

Det ser onekligen ut som om det är några som är i fokus och andra som inte är det. Och vad händer för övrigt om människor anser att VI inte berikas? För det är väl ändå, åtminstone i den mån ”berikning” är en värdeterm med vissa egenskaper kopplade till sig, en empirisk fråga, och dessutom är det väl inte du allena utan VI som bestämmer vad som menas med berikning?

Jag för min del kommer känna mycket lite gemenskap med nyanlända medborgare av det skälet att de är stolta över detta arv. Det kan vilken konservativ som helst göra (en generation senare, när de slutat se det som nu blivit ett ”arv” som ett hot mot det nationella arvet/den nationella identiteten.) Jag kommer känna gemenskap när de uttrycker sunda värderingar som bygger på respekt, jämlikhet och solidaritet.

En annan fråga är ju vad stolthet är för något. Kan vi känna stolthet över något som vi inte har varit delaktiga i? Jag för min del är mycket främmande inför det och tror att även detta med slarvigt språkbruk att göra. Jag kan känna tacksamhet och glädje över att bo i Sverige; det är ju relativt sett ett mycket sekulärt, jämställt och egalitärt land. Tacksamhet mot dem som kämpat för att det skulle bli så, glädje för att jag hade turen. Dessutom en viss stolthet för mitt eget lilla bidrag och någon vagare känsla som handlar om att vara en del av en tradition som lett till mer istället för mindre sekularism, jämställdhet och ekonomisk rättvisa. Men jag kan inte säga att jag känner mig stolt över Elise Ottesen Jensens otroliga uppoffringar på sexualupplysningsområdet eller Hedenius kamp på tidningssidorna. (Tacksamhet däremot – definitivt och på många plan.)

Jag tror att ordet du egentligen söker inte är ’nationalism’ utan ’solidaritet’.

Ulf Gustafsson sa...

Patrik L,

För samtalets skull hade det varit intressant om du svarat på: Förklara skillnaden på stat och nationalstat? Och mellan att vara medborgare och att tillhöra en nation?

Patrik Lindenfors sa...

MM,
Jag har tidigare försökt med patriotism. Det kanske är aptitligare? För det är inte solidaritet jag söker, det betyder något annat, vidare.

Ulf,
Jag ser ingen nödvändig skillnad mellan de termer du ställer upp som dikotomier.

Krister V sa...

MM,
Så är idealet en slätstruken, jämngrå enhet utan historia, kultur eller mångfald?
Antar att du gillar denna utveckling:
http://www.fokus.se/2016/09/valkommen-till-%C2%ADuppfostringsanstalten/

Ulf,
Tillhörighet i en nation är något mer flytande som kräver en egen insats. Numera finns ju inget behov av svenska ens som officiellt språk, vilket naturligtvis minskar förutsättningarna för gemenskap.

Ulf Gustafsson sa...

Patrik,

Hävdar inte att det är dikotemier. Mängden STATER innehåller alla NATIONALSTATER, men mängden NATIONALSTATER innehåller *inte* alla STATER.

För mig blir därför det som skiljer begreppen åt viktig och betydelsefull. Hur är det för dig?

Krister V,

Just att det är flytande är anledningen till att jag tar avstånd från nationalism. Det är ett begrepp som används för att upprätta vi och dom, på oklara grunder.

Patrik Lindenfors sa...

Ulf,
I fallet Sverige är distinktionen oviktig. Därför fungerar positiv nationalism utmärkt i vårt fall. Men även i multikulturella stater - som jag antar att du inte kallar stater? - så verkar det fungera. Tänk USA (lite för flaggviftande för min smak) och Indien (som är exempel på mycket, inte allt positivt).

Krister V sa...

Vilka stater är inte nationalstater?

Frågan är om inte rädslan för (svensk) nationalism hjälper till att skapa ett vi och dom? Den världsunika bristen på nationell självkänsla kan väl knappast göra det lockande att integreras. Det blir naturligt att hålla sig till den egna gruppen (nationalitet/språk/religion/område).

Patrik Lindenfors sa...

Exakt så, Krister V. Så får man tillfällen som när Özz Nujen sitter på TV och säger att han är stolt för att vara Kurd, och kom till Sverige för att få fortsätta vara det. Som om det skulle vara någon motsättning med att vara svensk. Snurrigt. Men det är typiskt svenskt - Özz är mer assimilerad än han vekar förstå - så vad gör man.

Ulf Gustafsson sa...

Patrik,

"Men även i multikulturella stater - som jag antar att du inte kallar stater?"

Självklart kallar jag de stater. Din fråga antyder att det finns någon grav begreppsförvirring här.

I den mån Sverige är en nationalstat, vill jag att detta ska upphöra. Jag önskar att Sverige vore en ren medborgarstat, utan någon nationell berättelse som förmedlas av staten och medborgarna förväntas anamma.

Krister V,

Kanada, Belgien är inte nationalstater. Och jag hävdar att det är tveksamt att kalla Sverige nationalstat, eftersom det finns fem erkända nationella minoriteter: judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar.

Krister V sa...

Binationella stater, om man ska krångla till det? Vet inte var du har fått uppfattningen att nationalstat skulle betyda "nationellt enhetlig stat"? Det enda existerande alternativet är väl egentligen Vatikanstaten? Ett aningen oväntat föredöme!

Ulf Gustafsson sa...

Krister V,

Från Wikipedia och andra källor:

En nationalstat är en stat som är uppbyggd kring en nation. Bonniers lexikon definierar nationalstat som "en geografiskt avgränsad stat vars befolkning i stort sett har samma härstamning, språk och kultur" och hänvisar till begreppet nationalism.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nationalstat

Läser man Bonniers definition blir det klart varför SD och andra förespråkar nationalstat. "I stort sätt" sätter gränser för hur stor invandring en stat kan ha innan den upphör att vara en nationalstat. Det räcker inte att assimileras in i kulturen och språket. Härstamning krävs också.

Patrik Lindenfors sa...

Från Nationalencyklopedin:
nation, (latin naʹtio ’börd’, ’härstamning’, ’folk(stam)’, ’släkte’, av naʹscor ’födas’)  term som i svenskt språkbruk används i olika sammanhang som liktydigt med stat, t.ex. i benämningen Förenta Nationerna.

Men om du vill kan vi gärna använda ett annat namn. Stat? Fosterland?

Varför ska vi alltid haka upp oss på semantik...

Patrik Lindenfors sa...

Långa definitionen från NE:
Grundläggande avser emellertid begreppet ”nation” inte stater utan relaterar till begreppet ”folk”, dvs. människor som knyts samman av en gemensam identitet. Basen för de nationella identiteterna kan variera, och varje nation bygger på subjektiva föreställningar om vad som karakteriserar identiteten. En gång etablerade inom gruppen tenderar emellertid dessa föreställningar att leva kvar och få politisk betydelse.

Ordet nation har historiskt sett använts på olika sätt, t.ex. för att ange geografiskt ursprung, en användning som lever kvar vid universiteten. Under inflytande av franska revolutionen och romantiken utvecklades vid 1800-talets början två nationsdefinitioner. Enligt den ena, ”statsnationella” uppfattningen, består en nation av medborgarna inom en stat, oberoende av härkomst och bakgrund. Den andra, ”kultur-” eller ”etnonationella” uppfattningen, hävdar att en nation eller ett folk kännetecknas av gemensam härkomst och en särpräglad kultur, eventuellt markerad och förstärkt av faktorer som gemensamt språk eller gemensam religion. Nationstillhörigheten uppfattas som central för medlemmarna, och tryggandet av nationens fortlevnad har antagits förutsätta kontroll över en egen stat, en nationalstat.

Med hjälp av det tryckta ordet, skolväsendet och massmedierna har statsledningarna försökt sprida en gemensam statsnationell identitet för att skapa samhörighet bland medborgarna och ge statsstyret legitimitet. Samtidigt har kulturnationella grupper inom staterna försökt att med motsvarande medel stärka gruppidentifikationen. Målet har varit att bryta upp de existerande statsbildningarna och skapa nya nationalstater enligt nationalitetsprincipen

Ulf Gustafsson sa...

Patrik,

Jag är nöjd om begreppet stat används. Fosterland är precis lika dåligt som nation.

"Statsnationell" låter bra tills NE:s sista stycke. Staten ska inte använda sin makt för att forma medborgarnas identitet.

Ulf Gustafsson sa...

Jag skulle behöva ett ord liknande sekularism, för det är vad detta handlar om för mig.

Staten ska vara neutral till olika nationer, på samma sätt som den ska vara är neutral i behandlingen av olika religioner. Religiösa och nationella identiteter är något som medborgarna får odla i den privata sfären.

Patrik Lindenfors sa...

Problemet med det är att en sak som främjar samarbete är just en gemensam identitet. Det är den jag famlar efter. Vad kan vara en acceptabel identitet att bygga gemenskap kring? Enhet i mångfald är en tänkbar sak, frihet en annan. Det går att bygga identiteter som är något att ha.

Ulf Gustafsson sa...

Patrik, kristendomen? Ett beprövat sätt att bygga gemenskap kring. Det fungerar.

Mina förslag är mänsklighet, vetenskap, demokrati, rättsstat.

Patrik Lindenfors sa...

Till slut fick jag till och med dig att beskriva önskvärda nationella identitetsmarkörer.

Krister V sa...

Fortfarande lite märkligt att ha ett påtvingat förnekande av identitet, historia och kulturarv som ideal. Det mest (ö)kända exemplet är väl Pol Pot med hans "år noll"...

Ulf Gustafsson sa...

Patrik,

Nationella identitetsmarkörer i dunbolsternstionalism, i så fall.

Krister V,

Vem har du dialog med, hjärnspöken?

Krister V sa...

Ursäkta, inte ska man blanda in realiteter bland de rosa molnen och luftslotten!

Ett annat förslag:
Frihet, jämlikhet, broderskap!

Äsch det var visst redan använt...

MM sa...

Kristian: Ja, frihet, jämlikhet och broderskap är redan använda. Men vad sägs om positiv frihet, positiv jämlikhet och positivt broderskap?

Allvarligt talat, Patrik: ’Patriotism’ är givetvis lika etymologiskt belastat, om än kanske något mindre nersmutsat i praktiken. Men ser du inte likheten med dunbolsterteologin? ”Ord kan betyda vad som helst och när det är jag som säger något så är det positivt eftersom jag står för det snälla.”

Jag tycker den här debatten liknar sådana där debattprogram där exempelvis manligheten diskuteras. Steg 1: Problemen förklaras (machism, våld etc.) Steg 2: Någon Patrikfigur säger att ”Det där är inte manlighet för mig. Det är att våga visa sina känslor, gråta, ställa upp, göra sin del av hushållsarbetet etc.” Huvudfrågan borde ju snarare vara om det ett bra val av honnörsord att renovera överhuvud taget? Tveksamt. Bättre då, i min mening att tala om goda egenskaper oavsett vilken grupp som rent statistiskt uppvisar dem.

När ord är så belastade så måste vi använda dem med förbehåll, vilket ofta betyder att vi måste krångla till det även om vi inte vill – det är därför ord som ’positivt’ inte duger som förbehåll (det är lite i nivå med de ”nya” moderaterna). I annat fall finns ju alltid risken, som i ditt fall, att försöket att höja toleransen/populariteten hos din ”positiva” nationalism också höjer människors tolerans för en nationalism som tolkar andra saker som positiva – genom att det centrala och meningsbärande ordet snarare än förbehållen och nyanseringarna är ständigt närvarande.

’Nation’ och ’nationalstat’ kanske används synonymt av språkslarvare i vardagligt tal. Men jag kan lova dig att du inte hittar en enda statsvetare som gör detta i en bok utan att först i så fall göra mycket tydliga stipulationer. Jag är ganska säker på att man skulle få ett rött frågetecken i marginalen om man gjorde det i ett tentasvar redan på steg 2-nivå.

De positiva sakerna du lägger i begreppet är förvisso också en historisk realitet. Men hur länge var de det? Så länge de fungerade som språngbrädor för den hungriga medelklassen i övergången till det moderna. Men när det väl var klart kan man väl inte direkt påstå att dessa nya herrar samlade sig i gemenskap till allas fromma i nationen bara för att den byggts på nationalistisk grund. Snarare skrattade de sig blåa åt att det stora folkflertalet var så manipulerbart att många frivilligt gick ut och dog på slagfälten och nöjde sig med skitlöner och viktad/inskränkt rösträtt så länge det fanns fotbollslag att heja på och flaggor att vifta med. Gemenskap? När det passar, säger jag.

Solidaritet är ett vidare begrepp, säger du. Nu tänkte jag delvis i gammal Durkhemisk anda i meningen ”det som håller ihop samhället”, vilket verkar var det du menar. Men är inte det poängen, att det är vidare? Eller för att göra det ännu enklare: Du menar ju gemenskap, varför då inte prata om gemenskap?

Du får också gärna berätta hur du ser på stolthet och arv, ord som du använder och som jag frågade om i förra posten.

MM sa...

... och grattis till boken förresten. Ska läsa den när jag får tillfälle!

Krister V sa...

Jaha, så om man inte kan åstadkomma nationell gemenskap så ska man istället försöka uppnå internationell solidaritet?
Lite som: Har folket inget bröd? Men låt dem äta bakelser!

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se