3 okt. 2016

Religionsvetarmöte 2016 - kort rapport från en utomstående


Så har jag då spenderat två dagar på ett möte med Sveriges religionsvetare. Efter några sessioner stod det klart för mig jag är naturvetare och har klara luckor gällande grundläggande teoribildning. Att delta i det här mötet var därför lite som att springa marathon tillsammans med Kenyaner: det handlade mycket om att beundra andras prestationer. Som tur är har jag viss vana av den här situationen från att jobba på Centrum för evolutionär kulturforskning, där alla befinner sig i samma situation hela tiden. Håll dessa brister i minnet när ni läser min korta betraktelse.

[Vad gäller okunskap går det att finna viss tröst i filosofin. Från Wikipedia: "Sokrates blev kallad "samtidens visaste man" av oraklet i Delfi. Detta höll han inte med om, men efter att ha samtalat med andra visa män ska han ha sagt: "Jag är dock visare än han. Ty det förefaller som om ingen av oss vet något verkligt värdefullt, men han tror att han vet det utan att veta det, under det att jag varken veta det eller inbillar mig veta det." Från detta kommer talesättet: "Visast är den som vet vad han inte vet."" I och med mina nyvunna insikter om mina kunskapsluckor har jag helt enkelt blivit lite visare.]

Religionsvetenskap är forskning som befinner sig i samtidens centrum. Oerhört många samtidsskeden påverkas av religion och det finns helt grundläggande frågor att intressera sig för, förutom förstås traditionerna i sig själva. Detta speglades i ämnesvalen som verkligen inte väjde för de svåra frågorna: Religion som civilsamhälle, kan samhället kräva “rätt värderingar” av samfunden? Hur definierar vi Islamism? Bör religionsvetenskap vara normativ? Äkta religion och oäkta? Är sexualitet religionens kärna? Var går gränsen mellan religion och mänskliga rättigheter? Är sekulariseringen en myt? Vilket förklaringsvärde har religion i radikaliseringsprocesser? Vad kan vi faktiskt veta om religionsgrundarna? för att nämna några.

För att ta ett exempel var den sista diskussionen, om källäget gällande Buddha, Jesus och Muhammed, oerhört intressant. Jag var medveten om det bristande källäget gällande Buddha och Jesus, men att det var så oerhört skakigt gällande även Muhammed visste jag inte om. Ok, hans roll i de historiska skeendena hade jag hört var osäker, men att även vår kunskap om de historiska skeendena i sig själva - till exempel de slag Muhammed sägs varit delaktig i - var så dålig var en nyhet för mig. (Men - för att förekomma eventuella myticister - absence of evidence is not evidence of absence.)

Den utan tvekan ointressantaste diskussionen uppstod i seminariet om Var går gränsen mellan religion och mänskliga rättigheter? med bland andra Mattias Gardell, där denne prompt proklamerade att ämnesvalet var märkligt; förmodligen står religion som proxy för islam och islam är i sin tur en proxy för muslimer, och han ville minsann inte vara delaktig i den typen av diskussion, så han pratade om västerlandets historiska skuld istället. Och fick inga mothugg. Jag är fascinerad över Gardells karismatiska förmåga att "äga samtalet", men hade hellre spenderat min tid i den andra salen där majoriteten av deltagarna befann sig för att diskutera om sexualitet är religionens kärna.

Förutom detta var diskussionerna genomgående lärda, informativa och upplysande på alla sätt och vis. Hur definierar man egentligen islamism, till exempel? Begreppet används för alla möjliga sorters rörelser, från IS till några som mest liknar KD. Numera är ju begreppet även värdeladdat med ondska. Dags för ett nytt begrepp? Eller frågan om det finns "äkta" religioner och "oäkta"? Med kristendomen som omedveten mall verkar New Age väldigt underligt, men nog kvalar det in som religion ändå. Scientologi likaså, underliga trossatser till trots. Men skämtreligionerna gör ju att gränsdragningen ändå måste finnas där. Men var? Och hur är det med sekulariseringen egentligen - blir världen mer eller mindre religiös? Är Sverige ett specialfall, eller är vår sekularisering också en myt? Och så vidare.

Kort sagt var det två väl spenderade dagar, där man i ena sekunden kunde fascineras över att någon kunde bibelcitat ur minnet, kapitel och vers, och i den nästa fick diskutera satanistiska offer-riter över lunchen. Jag fick lära mig hur mycket som helst.

6 kommentarer:

Göran sa...

Tack, du verkar nog blivit något visare.
Var det något av detta som man kanske kan se på Youtube så småningom? Spelades det in?

Carl Gustaf Olofsson sa...

Patrik, jag känner både avståndet och släktskapet när jag läser din intressanta rapport. Frågorna om vad man menar med religion och religiositet har engagerat mig i hela mitt vuxenliv? Där finns släktskapet! Avståndet handlar om att jag på grund av mina livsval är ohjälpligt utanför den akademiska värld som sysslar med dessa frågor. Jag skulle kunnat hålla ett föredrag där och lagt fram ”den existentiella kristendomstesen”. Den ger ett annorlunda perspektiv på spänningen mellan traditionell religion och sekularisering utifrån grundtanken att de existentiella livsfrågorna successivt har sekulariserat i den västerländska kulturen sedan upplysningstiden.

Den ”existentiella kristendomstesen” har funnits i offentligheten genom nätboken ”Existentiell livssyn – kristen tro?” sedan hösten 1998 (ebok 2014). Egentligen sedan Vår Lösenartikeln ”Har kristen tro en framtid?” från hösten 1996. Varför har inte en endaste religionsvetare tagit upp en seriös diskussion kring den? Det gäller främst de som jag i någon mening betraktar som 'släktingar' vad gäller ingångarna till det religiösa landskapet. Mattias Martinson, professor i teologi och livsåskådningsvetenskap i Uppsala, Bengt Kristenson Uggla, teologiprofessor i Åbo, Peder Thalen, professor i religionsvetenskap i Gävle, KG Hammar fd ärkebiskop, David Thurfjell, professor i religionshistoria på Södertörns Högskola.

Den existentiella kristendomstesen presenteras i en komprimerad form i en blogg från den gångna våren: Nr 78. Den existentiella kristendomstesen. Bortom ateism och religion. Kommentarer (1 av 4) till boken ”Katedralens hemlighet” av Bengt Kristensson Uggla.
Länk: https://gustafsvideoblogg.wordpress.com/2016/03/04/nr-78-den-existentiella-kristendomstesen-bortom-ateism-och-religion-kommentarer-1-av-4-till-boken-katedralens-hemlighet-av-bengt-kristensson-uggla/

Vad säger du Patrik? Borde inte den ”existentiella kristendomstesen” finnas med i den offentliga diskussionen? Inte som en sannning – utan som en rimlig hypotes som man kan argumentera för och emot med sakliga skäl? Jag tror – kanske egocentriskt självöverskattande – att en sådan diskussion skulle kunna vidga och fördjupa diskussionen om spänningarna mellan religion och ateism och sekularism. Förslag: Ett seminarie i Humanisterna Stockholms regi där jag lägger fram ”den existentiella kristendomstesen” med Mattias Martinson och/eller Bengt Kristenson Uggla som opponenter och samtalspartners.
Hälsningar
Gustaf, Humanisterna Kalmar.

Patrik Lindenfors sa...

Göran,
Tyvärr spelades inget in.

Patrik Lindenfors sa...

Carl Gustav,
Jag vet inte om jag är rätt person att driva en sådan diskussion. Min ingång i ämnet är att försöka plocka isär religion i sina beståndsdelar och förstå varje del för sig. Det är svårt att hitta "bevara något i kristendomen" i det synsättet. Snarare handlar det om att se - som i fallet om de stora livsfrågorna - religiösa svar som en del av mångfalden av olika svarsförsök. Varför vill du just ha en "existentiell kristendomstes" eller ens en "existentiell religionstes"? Varför inte bara "existentiella frågor och tänkbara svar" eller något liknande?

Carl Gustaf Olofsson sa...

Hej Patrik, på ditt svar förstår jag att jag har uttryckt mig oklart. Jag efterfrågar inte att du ska 'driva någon diskussion' för min räkning. När du skriver ”Varför vill du ha en "existentiell kristendomstes" eller ens en "existentiell religionstes"?” så anar jag ett rejält missförstånd.

Den ”existentiella kristendomstesen” är en hypotes om ett sakförhållande. Hypoteser är inget man 'vill ha' eller 'inte vill ha'. Det handlar inte heller om att 'bevara något' eller 'bli av med något'. En hypotes är ett antagande om sakförhållande som tagit form i en mer eller mindre fantasifull människohjärna – och som man kan argumentera för och emot i termer av sant och falskt utifrån den kunskap och de erfarenheter som finns. Den existentiella kristendomstesen är en sådan hypotes.

Här kommer den existentiella kristendomstesen i komprimerad form: Man kan säga att den består av fyra delhypoteser: (1) från sin tillkomst och fram till skolastiken var kristendomen en intim och till synes oupplöslig förening av två sidor – en existentiell och en teistisk-metafysisk och (2) att det är den existentiella (gudlösa) sidan som har varit den bärande, skapande, positivt livs­förändrande sidan av kristen tro och (3) att utvecklingen av det logisk-analytiska tänkandet entydigt har visat att den existentiella sidan är självständig och helt oberoende av teistisk-metafysiska föreställningar och (4) att lärokonflikterna från fornkyrkan till modern tid, religionskrigen, förföljelserna och dödandet av kättare etc har sin grund i den teistisk-metafysiska sidan av denna tudelning.

Om du nu själv tycker att den existentiella kristendomstesen verkar lite skum och far-off så skulle du ju ändå eventuellt kunna tycka att det skulle vara intressant hur t.ex. David Thurfjell, Simon Sorgenfrei, Mattias Martinson, Bengt Kristenson Uggla, Peder Thalén eller KG Hammar skulle förhålla sig till den i ett offentligt samtal/diskussion. På samma sätt som du tyckte en massa annat var intressant och tankeväckande på Södertörns Religionsvetardagar.

Inbjuden till några akademiska religionsvetarsammanhang för den sortens diskussion betraktar jag som osannolikt. Men med Humanisterna Stockholm som värd och arrangör kommer saken i ett annat läge. Den enda risken är att ”den existentiella kristendomstesen” är så dåligt underbyggd att det i slutändan skulle skapa ett löjets skimmer över arrangören, Humanisterna – och mig. Det finns förstås också en risk att ingen av de jag namngivet vill ställa upp. Jag har framträtt en gång i Humanisterna Stockholms regi - ”Sekulär andlighet – finns den?”. Jag klarade det med hedern i behåll och utan konstiga skuggor på Humanisterna.

Patrik Lindenfors sa...

Hej Carl Gustaf,
Nu har jag hunnit läsa ikapp lite. Du har nog rätt i att jag missförstod syftet med det du försökte förmedla. Som du presenterar det nu låter det mer som en historisk hypotes än det jag trodde. Det skulle väl vara en intressant diskussion att ha, känner jag. Detta dock utan att veta vilket källmaterial du baserar din hypotes på. Men det är väl din sak att presentera, känner jag, om du bara får chansen. har du pratat med Humanisterna Stockholm? Det är de som arrangerar diskussioner och föredrag, inte vi i riksstyrelsen.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se