7 nov. 2016

Allhelgona reflektioner

Med allhelgonahelgen bakom oss kan man konstatera att det i mångt och mycket är en allmänmänsklig högtid - som Svenska kyrkan försöker appropriera. Delvis lyckades deras kampanj bra, till exemplen när deras annons dök upp i en artikel om hur Humanisternas ordförande Christer Sturmark ser på döden.
I intervjun i Aftonbladet säger Sturmark bland annat:
– Medvetandet, det vi kallar själen, är en funktion i hjärnan. När hjärnan dör upphör vårt medvetande att existera. Däremot fortsätter våra beståndsdelar – som atomer, kol och mineraler – att existera i träd, blommor och så. Vi ingår ju i naturens kretslopp. Det är en poetisk tanke, men den har inget med medvetandet att göra.

I fredags "debatterades" också synen på döden i Aftonbladet TV. Prästen Ingrid Edgardh tror "att vi på något sätt blir mötta av en Gud som älskar oss", men konkret vet hon inte utan "det finns massor av olika [mänskliga] bilder av någon form av himmelrike". Det är viktigt för henne "att känna en trygghet i att jag kommer att möta en Gud som älskar". Sammanfattningsvis det är viktigt att känna trygghet, men inte exakt att veta vad som händer.

Humanisten Ulf Schylt har en annan syn. "Inget händer efter döden ... för individen som dör finns ingen fortsättning, det är snarare för de efterlevande som våra tankar om döden är viktiga och att vi har ritualer och sätt att ta farväl och prata om sorg."

Prästens svar öppnar upp för följdfrågor: Är det ingenting som kan skapa känslan av otrygghet hos henne, eller är det risken att möta en Gud som inte älskar henne? Vilken visshet om sakförhållanden krävs för att en känsla av trygghet ska uppstå?

En undersökning visade att bara en av fem svenska är rädda för döden. Det är hoppingivande. Förhoppningsvis kommer religiösa bilder som kan skapa osäkerhet och rädsla få mindre och mindre inflytande över människors tankar om döden.

Inga kommentarer:

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se