1 nov. 2016

Livet är mer än "shitty robots" (Öppentråd november)

En öppen tråd för att diskutera det som inte passar in i andra aktuella inlägg, men ändå hör hemma på Humanistbloggen.

Det kan vara tips från läsare om intressanta artiklar och händelser eller förslag på förbättringar eller klagomål på bloggen. Detta inlägg är publicerat som första inlägg i månaden, så det är lätt att hitta tillbaka till genom att söka i Bloggarkivet till högerspalten.

26 kommentarer:

Lennart W sa...

Har problem att publicera inlägg. Kanske även andra? Får meddelandet "bad request". (Detta inlägg är även ett test om det funkar bättre i denna tråd, med ett nytt inlägg.)

Henrik Larsson sa...

Ulf & Patrik.

Kort slutplädering i trump/roberto tråden som plötsligt stängdes om det tillåts.
Kontrolläste mina inlägg och måste erkänna att jag inte förstår kritiken mot mig här och ser heller ingen anledning
att komma dragandes med en "åsiktskorridor” igen. Som jag skrivit flera gånger här anser jag ju inte ens att det är något vidare hållbart argument och används ju mest av högerpopulister för att undvika rättmätig kritik mot misogyna eller gynefobiska, (som här) eller rasistiska åsikter. Tycker ju att jag fått in några argument som träffat hyfsat även om MM absolut gör det bättre ;)

SÅ vitt jag kan se är problemet som sagt nog inte mina modesta bidrag utan mest att en humanist gör er rörelse till åtlöje på er egen blogg, vilket jag tycker är viktigt att påpeka och kanske har ni förstått detta. Jag har visst intresse av humanisternas förhållningssätt och läser och går på en del föreläsningar. Möjligen är min kritik tröttsam då den oftast fokuserar på era svaga sidor. Jag vill ju helt enkelt att ni skall vara bättre på det här och tror jag har en poäng då och då för vad det är värt.

Men ok, vi stannar där. allt gott
h

Patrik Lindenfors sa...

Din sista poäng träffar målet, Henrik.

Krister V sa...

Det är väl egentligen mest en konflikt mellan de som föredrar en mer teoretisk, idealiserad diskussion och de som är mer realistiskt, pragmatiskt inriktade.
Jag tror det är nyttigt för båda sidor att utsätta sig för andras irriterande åsikter och frustrerande tänkesätt. ;)

Henrik Larsson sa...

Jadu Krister,

Min recap av trump/robertotråden är väl snarare nåt i stil med:

1. Podcast innehållande illa argumenterad antifeminism i video av kändis läggs av oklara skäl upp på den vetenskapligt orienterade humanistbloggen. Kanske hävdar du att det var denna anti-feminism som var “realistisk” ?
2. Jag och andra kommenterar detta i satirisk “mock and ridicule” stil som ju är tillåtet här då man väl kan anta att det är tillåtet att driva med de som hävdar pompöst nonsens även om de inte är religiösa. Bloggen har i alla fall tidigare varit positiv till sådant. Men kanske skall helst de som träffas av indignation eller satir vara religiösa, då andra spelregler kanske gäller.
För mig var den feminism som serverades här likvärdig i substans med en argumentation som hävdar att jorden är 6000 år.
3. Bloggens ägare stänger vänligt ned tråden med motivateringen “pajkastning” utan specificiteter.
4. Jag tar mig friheten att gissa att nedstängningen åtminstone delvis var ett sätt att rädda ansiktet på sin bloggs varumärke och skona sina inepta unga adepter som man får förmoda lade upp antifeminismen av "realistiska" skäl då enligt dig ;)
5. Jag själv står alltså för en "idealiserad diskussion". Ja jävlar. Kanske det. Inte illa.

Världen kanske inte blev bättre av detta direkt, men nån “realism” får vi nog titta länge efter ;)
Men ganska roligt var det ett tag. Ma gavte la nata.

Anders Hesselbom sa...

Nåja. Podcasten, presenterar lite snurrig kritik mot feminism, med motivet att det kan vara att höra folk säga oväntade saker, vilket ger MM och Henrik Larsson att kritisera podcastens upphovsman, utan att ens behöva lyssna. Det som MM och Henrik Larson kritiserar i enligt sedvanlig Svensk konsensuskultur, är en podcast som argumenterar för humanism, feminism och skepticism, och som ibland ger röster åt personer som inte håller med.

Det kan vara bra att själv sätta sig in i vad man pratar om. Jag begriper inte att den tanken aldrig har slagit in...

Krister V sa...

Visst Henrik, man kan förstås också välja att stanna kvar i sin trygga bubbla...

Med realism menade jag att det ute i samhället råder allmän och lika rösträtt. Det hjälper alltså inte särskilt mycket att stapla högdragna invektiv över populasen.

Inte illa med idealisering? Kollade med Wikipedia för säkerhets skull:
"Idealisering innebär en förenkling av verkligheten till en modell på vilken en känd teori kan tillämpas."
"Inom psykologin ses idealisering som en försvarsmekanism och räknas som lätt verklighetsförvrängd nivå på DSM:s skala för copingstrategier, dvs nivå 4 av 7, där 7 är psykotisk nivå."

Henrik Larsson sa...

Krister V.

Vet inte längre vad vårt samtal gäller. Vet du?
Nu är det alltså på något vis “realistiskt” att beskriva ett juridiskt faktum?
Att detta sedan inte betyder att vårt svenska samhälle realistiskt* sett (see how I did that) är jämställt
i någon egentlig mening är ju något annat. Ergo feminism för att bekämpa samhällets tillkortakommande på ett realistiskt* vis.
Under EU direktiv är förhållandet i många sammanhang som t.ex. anställnings och avtalsrätt baserat på vad människor realistiskt* gör och inte vad de skrivit ned att de avser med sitt mellanhavande.
Att du uppfattade “min” sida som varande “idealiserad” uppfattade jag som en sarkasm och försökte skoja med.
Men det gick inte heller uppenbarligen. Vad gäller samtalet anser du nu?
Ska vi ta helgledigt kanske? Nu har jag oavsett allt annat talat mer om realism* än du och är värd en fredagsbira på en torsdag ;)
Skaffa dig en realistisk copingstrategy med eller utan bira och harebra realistiskt* sett!

Anders Hesselbom sa...

Det går bra att debattera vidare här: Vi är inte mogna för åsiktsmångfald

Lennart W sa...

Roberto har en poäng eller två från en allmänborgerlig/liberal synvinkel, och det är just om misstron mot att samhället/politiker verkligen är bättre skickade till att bestämma över hur föräldrarna ska dela upp ansvaret sinsemellan än vad vad föräldrarna är. Om detta kan man förstås ha olika åsikter på samma sätt som att vi ju har olika partier från vänster till höger. Men detta HAR nog faktiskt att göra med just vänster och höger. Något förenklat har de borgerliga större tilltro till att vuxna medborgare är fullt kapabla till att själva göra egna val, medan man till vänster vill reglera mer, och ta in högre skatter därför att staten anses ha större kompetens än medborgarna att bestämma vad pengarna ska användas till.

Poängen är att det ju faktiskt finns iaf en del med i stort sett borgerligt tänk även bland Humanisterna. Något totalt Humanistiskt fördömande av Roberto får nog vänta tills Humanisterna tar steget fullt ut mot vänster.

Inget av detta är egentligen sagt i polemiskt syfte. Jag talar egentligem bara om hur jag uppfattar att åsiktskartan ser ut.

En annan lite intressant detalj om Roberto är att just han förekommer som en sympatisk karaktär i Stieg Larssons Millenium-trilogi. Dvs den som handlar om Lisbeth Salanders kamp mot män som hatar kvinnor. Och SL själv står väl ändå över alla tvivel, iaf om man inte tillhör alt-right/SD/Brexit/Trump/Putin-gänget? SL måste ha sett något mer hos Roberto än en onyanserad syn på feminism.

http://www.expressen.se/noje/film/darfor-ar-paolo-roberto-med-i-millennium/

Jag är förresten inte helt opartisk om detta. Har tagit Roberto i handen under ett par fridshälsningar på katolska mässor -- fast nu är det några år sen.

Ulf Gustafsson sa...

Publicerade nu inte en kommentar som inte tillförde något mer en ett nedsättande epitet på meningsmotståndarna.

MM sa...

Jag tänkte inte fortsätta Robertodebatten men måste ge ett par kommentarer nu när den fortsätter.

Henrik, du undrar vad jag menade med ”internt”. Jag antog att du och Anders hade någon slags beef här eller irl eftersom jag uppfattade att Anders silade mygg och svalde kameler – d.v.s. gav sig på dig men accepterade Roberto. Det såg liksom personligt ut.

Anders,
Du har läst mina omdömen om din person och är inte imponerad. Det var inte din person utan din reaktion jag ville åt. Jag uppskattar ju dig som offentlig humanist. Det var därför jag försökte förklara att du gör dig själv en otjänst genom att sila mygg och svälja kameler. Du har ju ingen skyldighet att lyda rådet att ha en konsekvent hållning. Men det var i välmening jag gav det.

Men nu läser jag din sista kommentar om att jag kritiserar ”podcastens upphovsman utan att ens behöva lyssna […] enligt sedvanlig Svensk konsensuskultur […] en podcast som argumenterar för humanism, feminism och skepticism, och som ibland ger röster åt personer som inte håller med”. Det är en undermålig argumentationsstil du har. När du känner dig hotad kastar du skit utan att läsa vad andra skriver. Framför allt både blandar och klumpar du ihop meningsmotståndare hur som helst – och tillskriver dem uttalanden som de inte har gjort.

Min poäng har hela tiden varit dels att Roberto är en osammanhängande pajas och att det är underligt att du accepterar honom men blir förbannad på Larsson. Det handlade alltså inte om dig utan om hur du värderar, vilket intellektuellt sett är under den standard jag misstänker att du skulle acceptera från någon annan. Nu får ju alla tramsa bäst de vill, som du säger. Men det blir ju mer uppenbart med någon som ofta pratar om rationalitet och så vidare.

Nota bene:

Jag har INTE försvarat Henrik Larssons argumentationsstil eller påstått att den var ”saklig, korrekt och artig”; det enda jag har sagt att den inte är värre än Robertos.

Jag har INTE kritiserat podcasten. Ordet förekommer inte ens i mina inlägg. Din kommentar att ”det kan vara bra att själv sätta sig in i vad man pratar om. Jag begriper inte att den tanken aldrig har slagit [uteblivet pronomen – ska det vara er? dig? mig själv?] in...” slår alltså tillbaka på dig själv.

Jag har inte sagt att jag är mot åsiktsmångfald. Men rimligtvis utgör Robertos plus Larssons åsikter tillsammans en större åsiktsmångfald än Robertos allena. Du har inte förklarat varför (1+1) <1, alternativt varför just denna inskränkningen i mångfald är rättfärdigad.

Och utan att förklara detta kommer sen också snacket om åsiktskorridoren. Om du läser min första post: ” Jag säger inte att han nödvändigtvis har fel i allt, men herregud vilken sopa han är på att leverera saklig kritik.” Jag kastar alltså MED ALL ÖNSKVÄRD TYDLIGHET in en brasklapp om att jag inte diskuterar sakinnehållet utan sättet att argumentera på. Det finns ingen ryggmärgsreaktion i den posten som gör mig till en grindvakt i någon åsiktskorridor. (Förutom möjligtvis korridoren i vilken det blir trängre ju sämre argumenten blir. Både du och Roberto är inbjudna att komma förbi. Ta chansen!) Jag förklarar också senare precis vad jag menar är problemet med Robertos argumentation. Vilken del av detta är det som du inte fattar?

Slutligen: När det här har lugnat ner sig föreslår jag att du gör en argumentationsanalys av dina egna inlägg med hjälp av den rationalitet och kunskap om logik och argumentation som du vanligtvis stoltserar med. Du kommer lära dig en del av det. Om du tycker att jag måste ta avstånd från Larsson för att du inte ska klumpa ihop oss föreslår jag att du börjar med att titta på de här utomordentligt pedagogiska kortfilmerna om ”Inkonsekvent generalisering”: https://www.youtube.com/watch?v=bS_ZnAArH1Q och om ”Att suga på guilt by association”: https://www.youtube.com/watch?v=03-7--eVNvg

MM sa...

Lennart W,

Tack för en mycket sansad kommentar. Visst handlar det om höger och vänster. Men jag tror inte att det generellt sett handlar om synen på individuell kapacitet (med undantag för auktoritära kommunister, som till stor del misstror medborgarnas kapacitet att veta sitt eget bästa) eftersom det finns andra indikationer åt andra hållet.

MM sa...

Ulf Gustavsson,

Om du skulle behöva ett extrakneg någon gång så föreslår jag att du ansöker om att få bli kontaktperson till Paolo Roberto. Du skulle efter ditt sista inlägg kunna lära honom ett och annat!

Föredömligt.

Patrik N sa...

"Publicerade nu inte en kommentar som inte tillförde något mer en ett nedsättande epitet på meningsmotståndarna."

Det var inte jag som skrev den kommentaren men jag konstaterar att ni nu har skapat ett så kallat safe space (för vuxna) där ingen kommer att behöva begagna sig av den famösa kränkthetsblanketten. Jag funderar på om det verkligen bara är bra eller om det också har negativa konsekvenser.

Den här bloggen är för bra för att fortsätta sin sotdödsprocess. Det kanske är dags att öka dynamiken i kommentarsfältet genom att avskaffa förhandsgranskningen som ibland gör att det dröjer många timmar mellan kommentar och publicering? Hur farligt kan det vara? Det värsta som skulle kunna hända är väl ungefär att någon skulle avge "en kommentar som inte tillförde något mer en ett nedsättande epitet på meningsmotståndarna".

Och om ni är tveksamma till om det är en bra idé att öppna kommentarsfältet permanent så går det ju alltid att tillämpa lite empiri och testa ett tag för att se vad som händer.

Vi behöver inte mindre av åsikter som möter varandra i samhället, vi behöver mer, mycket mer så dra ert strå till stacken och vitalisera meningsutbytet på bloggen.

Ulf Gustafsson sa...

Patrik N,

Anders Hesselbom kör det empiriska experimentet på sin blogg. Mångfald brukar uppskattas. De som gillar hans upplägg kommenterar säkert där.

Anders Hesselbom sa...

MM, "Min poäng har hela tiden varit dels att Roberto är en osammanhängande pajas och att det är underligt att du accepterar honom men blir förbannad på Larsson."

Skulle reagera på samma sätt om det utspelet kom från Roberto. Men igen, så länge du varken visar förmåga eller intresse att förstå det som diskuteras, får du faktiskt prata med någon annan. Du accepterade ju inte ens Henriks öppningsinlägg, och du kritiserar ståndpunkter som du gissar dig till att jag har.

Sen tycker jag att det föreligger lite allmän förvirring om höger och vänster. Skulle en vänsterliberal t.ex. förespråka en auktoritär politik? Skulle en t.ex. en auktoritär höger förespråka en liberal politik? Båda ytterkanterna har samma problem.

Patrik N sa...

Ulf,

Det är tråkigt, tycker jag, att du uppvisar en så ointresserad attityd till det utvecklingsförslag som jag lagt ned tid på att formulera. Förstår också att du har nån slags beef med Hesselbom men varför den ska in här är obegripligt.

Anders Hesselbom sa...

(Jag upplever inte att jag har någon "beef" med Ulf, men att jag ligger ganska långt ifrån moderatorernas personliga åsikter - har goda relationer med dem båda.)

Ulf Gustafsson sa...

Patrik N,

Jag vill inte lägga min tid på dina spekulationer, men jag kan lämna din kommentar är obemött.

Jag är uppriktigt för att det finns olika forum med olika regler. Detta eftersom olika relger passar olika personer, inte deras olika åsikter, utan deras olika sätta att diskutera och att alla dessa fungerar inte ihop.

Att jag hänvisade till Anders blogg berodde bara på att han tar upp liknande ämnen, finns här och länkade till sin blogg ovan. Ingenting annat.

Patrik N sa...

Alright, Ulf. Jag har i alla fall försökt. Igen. Men som man säger i jultider, "Du vara chef, Tony".

MM sa...

Patrik N,
Jag trodde att det var Ulf som hade skrivit något nedsättande, hindrat sig själv, och sen meddelat att han hade impulskontroll nog att bevara anständigheten. Därav kommentaren om Roberto, som verkar sakna den förmågan. Jag insåg inte att Ulf var ägare/moderator. Mea culpa. Men det hade varit roligt om jag hade haft rätt.

Anders,
”så länge du varken visar förmåga eller intresse att förstå det som diskuteras […] Du accepterade ju inte ens Henriks öppningsinlägg, och du kritiserar ståndpunkter som du gissar dig till att jag har.”

Vill bara föra till protokollet att öppningsinlägget var mitt och handlade om dålig argumentation. Vilket jag fortsatt prata om hela tiden.

Kan du ge exempel på åsikter som jag tillskriver dig på lösa grunder så är jag mer än beredd att be om ursäkt i så fall.

”Sen tycker jag att det föreligger lite allmän förvirring om höger och vänster. Skulle en vänsterliberal t.ex. förespråka en auktoritär politik? Skulle en t.ex. en auktoritär höger förespråka en liberal politik? Båda ytterkanterna har samma problem.”

Det är inte en förvirring – i alla fall inte mer än att ”det är väl Castros son som styr Kuba” och att ”Hitler var ju nationalsocialist så han var ju hyfsat vänster också”, som din partner respektive du hävdar i senaste podden – men jag förstår att det kan se ut så. Jag var för kortfattad.

Så här: Lennart pratar om allmänliberala/borgerliga positioner och den delen av höger-vänsterskalan hyser typiskt sett inte auktoritära positioner. Men jag tror inte att de ”allmänliberala” har individens kapacitet som grundvärdering, utan att den är härledd och (om inte alltid så ofta) mer omhuldas för att den bekvämt kan rättfärdiga privatiseringar. (Märk nu väl att jag inte sagt något om den fria marknadens vara eller inte vara i sig; jag är kluven på den punkten.) Detta för att det ”finns indikationer åt andra hållet”, med vilket jag avsåg borgerlighetens, inklusive den liberala och konservativa filosofins, historiskt sett ambivalenta hållning till demokratin – pöbelväldet. I politisk teori anses det ofta indikera en viss syn på individens kapacitet/rationalitet. I den frågan har inte vänstern, undantaget den auktoritära kommunismen och viss anarkism, snubblat lika mycket.

Analogt tror jag inte att dagens ”allmänvänster” är mot den fria marknaden (i den mån den är det) främst för att den tror att folk inte vet sitt eget bästa. Den anser snarare att ett (enligt vänsterns förmenande) rättvisare samhälle inte skapas utan strukturella förändringar. Inget konstigt med det; det är ju bara varianter av spelteori och etiska dilemman applicerade på samhället.

Generellt sett menar jag alltså att högern anser att individen är ekonomiskt rationell men politiskt opålitlig, medan vänstern (exklusive undantagen jag gett) anser att individen är opålitlig/oförmögen att agera för det allmänna bästa utan koordination. I stort sett handlar det väl om ifall man tror på den osynliga handen eller inte, och om man tror att den kan (och bör) lösa saker som miljöproblem och sexism (vilket påverkar människors lika chanser, en i stort sett delad värdering). Men de är ju båda barn av upplysningen; skillnaden är mindre än det ofta ser ut som.

Det är min syn på saken men det finns bra argument på alla sidor. (Vad jag vet kommer dock inget av dem från Paolo Roberto.) Men detta är egentligen en annan diskussion och jag ber inte om att fortsätta den.

Slutligen: Jag håller med om att båda ytterkanterna har problem. Men inte samma problem. I allmänhet är hästskoteorin otillräcklig som förklaringsmodell bortom slagordsnivån. Det är därför som ett antal modeller med flera axlar börjar synas i den politisk-teoretiska diskussionen. Jag för min del tycker att political compass räcker långt, men det finns ju numer även tredimensionella och andra sådana.

Och sen finns ju också den upplyftande Roberto/Trumpskalan som går löper från ”jag” till ”de dumma, extrema, galna, kriminella”.

Lennart W sa...

MM, du verkar ha förstått mig bra. Och du formulerar dig bättre om hur det politiska spektrumet ser ut.

Visst finns det även en auktoritär höger, men som du säger var det ju inte den som avsågs med "allmänborgerlig/liberal". Och så finns det liberal vänster (socialdemokrati i bästa fall). Men jag tror inte att man generaliserar alltför våldsamt om man säger att det i svensk politik i första hand är till vänster som man vill lagstifta om hur medborgarna får eller inte får leva sina egna liv. Helt konsekvent så är det förtsås inte. Även inom Liberalerna finns det ju de som vill minska möjligheterna för föräldrarna själva att bestämma över vem som ska vara hemma och när, med mer skarpare restriktioner för föräldrapenningen. Men många borgerliga nickar nog iaf instämmande till en del av Robertos formuleringar om detta. Sen kan man iofs ändå misstycka om vad han säger om naturliga skillnader mellan män och kvinnor. Men sak samma egentligen, hans huvudpoäng där är ju att det är familjerna själva som ska få bestämma och inte några politiker.

Var kanske inte heller tillräckligt tydlig med vad jag tycker om hans beskrivning av feminism och jämställdhet. Men om vi försöker tolka honom välvilligt (vilket man väl ska försöka göra i debatter?) så använder han ju bara orden lite annorlunda än vad iaf borgerliga feminister gör. Är man för lika rättigheter mellan män och kvinnor så är man ju en sorts feminist, även om Roberto inte vill använda just det ordet.

Vad är det då för fel på ordet "feminist" kan man undra? Ett problem är nog Feministiskt Initiativ, som starkt bidrar till att sätta en vänsterstämpel på ordet, och som ju inte alltid är så nyanserade på sin kant (om "män är djur" och så). Precis som att många vänstersinnade nog gärna inte använder ordet "moderat" även när de själva är just moderata. Är det inte också lite konstigt hur lite credd som ges från feministiskt håll till historiskt starka kvinnor som t ex Margareth Thatcher och Golda Meir? Lika möjligheter för män och kvinnor behöver ju inte ha ett dugg med vänster att göra, iaf inte med vänster som ett ekonomiskt system med socialiceringar och misstänksamhet mot privat företagsamhet osv.

Krister V sa...

MM,
Tycker du verkligen att din egen argumentation mot ett kort klipp, utan känt sammanhang, är speciellt seriös? Märkligt att jämföra ett klipp med en närvarande debattör.
Historiskt sett har etablissemanget visserligen tillhört högern, men numera är det väl snarare vänstern som misstror pöbeln?!
Frågan är väl om inte feminismen också är föråldrad? Handlar den inte mer om särintresse än rättvisa? Uppdelningen i en förtryckande och en förtryckt halva av befolkningen ter sig minst sagt godtycklig och missvisande.













MM sa...

Krister,

Argumenterar mot något utan känt sammanhang? Du måste väl också ha sett Roberto i en massa olika debatter, han brukar ju bjudas in för att garantera dramaturgin. Han har aldrig uppfört sig som en kompentent tänkare. Snarare någon som höjer rösten så fort någon säger emot honom och som dessutom verkar tro att argumentets kraft ökar med tonstyrkan. Om något så vinner han på snuttifiering eftersom han skämmer ut sig mer ju mer man ser av honom. Att det han säger ibland överensstämmer med vad sansade människor tycker gör honom ju inte acceptabel som debattör. Jag skulle inte acceptera någon som allierad bara för att den tyckte som jag om den betedde sig på det viset.

Jovisst, rädslan för ”pöbelväldet” förändras inom politiken. Det jag försökte belysa var bara att jag hade ett annat sätt att se på vad som ligger i grunden för högerns vurmande för individens egen kapacitet. Jag pratade alltså mer om politisk filosofi än om dagspolitik. Men som jag sa: Det finns många sätt att se på detta och bra argument på många håll.

Jag vet inte vad du har fått din bild av feminismen ifrån, men jag känner inte igen att den helt enkelt skulle handla om en uppdelning i förtryckare och förtryckta. Det låter som en nidbild. Åtminstone har de feminister jag läst i stort sett alltid uttryckt sig mer nyanserat än så. Exempelvis genom att hävda att en kan vara priviligierad utan att vara en aktiv förtryckare, att en annan kan vara både förtryckt och förtryckare och så vidare. Dessutom måste man nog skilja på förtryck och privilegier, annars hamnar man fel. (Och om feminister inte gör det hamnar de också fel givetvis.)

Och många feminister skulle givetvis svara att om det är ett särintresse att vara feminist så är det lika mycket ett särintresse att bortse från orättvisor – eftersom det gör precis samma sak: Gynnar vissa på andras bekostnad.

Göran sa...

Kände mig manad att lyssna på Paulo Roberto igen efter all uppståndelse och snart 60 inlägg om hans rant mot feminismen.
Nej någon stor tänkare är inte Kungen av Kungsan som f d ligist/ungdom med problematik och som dessutom fått ta emot en hel del hårda slag mot huvudet under sin boxarkarriär. Är rätt säker på att ingen i tråden har påstått det heller.
Snarare skulle man kunna kalla honom en streetsmart kille som trots sin bakgrund klarat sig förhållandevis riktigt bra i livet och som dessutom har förmågan att sätta ord på vad en hel del av oss tycker i frågan. Man skulle kanske kunna kalla honom för populist. Så vad tycker han då? Han är ”fundamentalistiskt för jämställdhet” och är för delad föräldraledighet ”om man själva vill det”. Alltså rätt så mainstream om man jämför med våra politiska partiers åsikter.
Sedan blir han väldigt kategorisk när han uttalar sig allmänt om feminismen och statliga medias åsikter och det kan man säkert ha invändningar emot eftersom det finns många olika typer av feminister och många som inte alls stämmer in på hans beskrivning.
Det ser ut som om det finns flera som tycker det inte passar sig att dessa åsikter framförs på en blogg från Humanisterna. Men med tanke på den rätt allmänna beskrivningen vad Humanismen står för så förvånar det i alla fall inte mig att hela det politiska spektrat visar sig på denna blogg inklusive protester mot andras uppfattningar om hur det borde se ut.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se