16 jan. 2017

Feministen som tänkte att vafan

Det finns numera en tråd om mig på Facebook som handlar om min sexism och hur mitt beteende är av typen som avskräcker kvinnor från att engagera sig i Humanisterna och skeptikerrörelsen. Som övertygad feminist sedan tonåren finner jag förstås det här beklagligt och en stämpel jag inte skulle vilja önska någon annan människa. Men det är till en del min egen förskyllan att jag hamnat där. Det kan vara värt att berätta vad som hände, ur min synvinkel, så kan ni också döma mig sen.

Det hela började med att jag läste en artikel av Padma Schrewelius: Sjukt att reklambilden på kvinnan som tar ett bad ses som "könsdiskriminering" där hon skrev om bilden till höger att "Man kan tro att Sverige inte är ett av de länder där naken hud på en kvinnas armar och ben anses vara något som väcker så mycket anstöt att hon behöver täckas. Med då har man tyvärr fel. Ännu en gång har den censurbenägna Reklamombudsmannen fällt en annons där en kvinna är "fel" klädd för könsdiskriminering." Det  här är något jag håller med Padma om. Jag är av åsikten att den könsdiskriminering och objektifiering som existerar inom reklamen (det finns mycket) ska bekämpas genom mer varierad nakenhet, både vad gäller kroppsform och könsuttryck. Det är, enligt mig, fel väg att gå att ta bort nakenheten i det offentliga rummet. Dränk sexismen i icke-sexistisk nakenhet istället.

Nu gjorde jag två fel när jag delade artikeln. Först skrev jag i affekt och valde därför följande inte särskilt utforskande text till mitt inlägg: Talibaner? Nej, reklamombudsmannen. Någon borde informera dem om skillnaden mellan sexism och moralism. Det andra problemet är att jag delade artikeln via den FB-vän jag hittat den hos: Carl Rehbinder; schaman, piratpartist, sexrådgivare - en kontroversiell (och allmänt intressant) person. Hans var ännu mer konfrontativ och inledde med "Reklamombudsmannen slår nya rekord i människofientlig prussiluskighet och utpräglad tramsighet" och benämnde Kvinnolobbyn "Kvinnolobotomin" [höhö].

Diskussionen tog snabbt fart. Jag upptäckte efter några kommentarer att Carls status också kommit med, men tänkte att vafan, lite provokation har väl aldrig skadat någon. (För sociala medier är så förlåtande och nyanserade...) Trots min något bristande ämnesintroduktion blev det ändå faktiskt en väldigt bra diskussion. Jag fick snabbt klart för mig att mitt drag att kalla Reklamombudsmannen för Talibaner var lite missriktat. Helt klart kan man se reklambilden olika, inte sällan beroende på egna erfarenheter. Flera (men inte alla) kvinnor upplevde bilden som sexistisk medan flera (men inte alla) män såg den som oproblematisk. Ni vet, sådär identitetspolitiskt. Men - och det här är viktigt - upplevelser är del av problembilden och kan inte avfärdas. Om ingen upplevde bilden som sexistisk skulle det inte finnas något problem, men nu gör vissa det. Det finns inget objektivt mått på när en bild blir sexistisk eller objektifierande, utan det handlar om gränsdragningsproblematik. Jag hade därför varit för snabb att döma.

(Som liten parentes visade det sig att bilden var listigare än jag förstått, för den är en parafras på en scen ur American Beauty.)

Så här kunde en klok invändning till exempel låta:
Min åsikt är att du tolkar bilden från ditt privilegierade perspektiv - det är lite vardagstrevligt med objektifierade kvinnor, om de valt det själva. Som kvinna är mitt perspektiv ett helt annat. Jag lever med den här objektifieringen varenda dag, oavsett jag vill det eller ej, därför är det oerhört provocerade att någon, som säger sig stå för humanism, försvarar en sån här bild och misslyckas med att se helheten i motivet."
Japp. Mea culpa. Men ändå: So far so good. Jag hade postat något ogenomtänkt och blivit uppläxad för det. Jag hade lärt mig något. Ingen skada skedd. Allt det här skedde medan jag flög fram och tillbaka til Bryssel via Frankfurt, en idiotisk resbokning som dock gav fördelen att jag aktivt kunde delta i diskussionerna på olika flygplatser och under diverse väntperioder. (Och diskussioner blev det: i skrivande stund har inlägget 654 kommentarer.)

Men sen kom de: skitstormen och de dåliga argumenten. Eller vad tycker ni om det här bidraget?
Patrik Lindenfors : varför vägrar du konsekvent att svara på frågan vad du tycker om de epitet som dina meningsfränder svänger sig med?
Jag kan kopiera in dem här.
Moralhets, kristet trams, puritaner, tråkigt du har problem med din självbild, högtravande trams, moralism, kannibalism, ömtåade, sluta leta saker att bli kränkta av, terapi till människor som mår dåligt av att se sexiga kroppar, frihet för kvinnor att objektifiera sig, klåfingriga, det låter skitdumt, ingen verklighetsförankring, Gudrun Schyman, genuskretsar.
För att börja från början så vet jag fortfarande inte vad jag vägrat svara på eftersom jag inte hittar någon tidigare kommentar. Men framförallt, vad är det för konstigt sätt att döma ut en diskussion på? Inget sammanhang alls, utan lösryckta ord? Lite som att döma ut bibeln genom att lista orden "mörda", "korsfäst", "mörda", "bränn", "osanning". Fast visst, det fanns en del upprörda kommentarer - vi diskuterade ju sexism och då bland annat med människor som inte tyckte sexism var något problem. Vem annars ska man försöka övertyga om att sexism är ett problem om man nu tycker det? Ska man bara samtala med de som redan har "rätt" åsikt? Herre Gud, så meningslöst.

Det här sättet att kräva rättning i ledet i en diskussion stör mig oerhört. Det är ett obehagligt sätt att upprätthålla konsensus - att kräva att vissa åsikter inte ska förekomma i diskussionen alls, utan bara "rätt" åsikt ska uttryckas. Samma metod används på en annan, brunare del av internet, i de kretsar där islamkritik är det överskuggande viktigaste. Nåde den som där försöker problematisera genom att påpeka att "inte alla muslimer..." eller "koranen tolkas olika..."

I kombination med trötthet av resandet gjorde det här att jag fick ett tangentbordsutbrott och skrev att "Alltså, det har varit en vild och bra diskussion. Sabba inte." Samt lite senare "Fuck, vad du är diskussionsförstörande. Man kan använda hårda ord i en diskussion utan att det behöver göra att det ska suddas och skärpas till sig." (Här kan läsaren med fördel anamma åsikten att det kanske var lite inkonsekvent att bli arg på just denna kommentar och inte någon av de tidigare. Men att sexister skriver sexistiska saker, är det så märkligt egentligen? Låt den som har kontroll över sina triggers skriva första tweetet.) Så det blev lite rage-kommenterande från min sida. Vilket gav upphov till fler kommentarer:
Frågan är om det verkligen är snubbar som skall sitta och bestämma vilka bilder på nakna kvinnor som är sexism och inte?
I don't even... särartslagstiftning?
Det är klart att vilket bemötande man får präglar en människa i en debatt. Här har jag tex fått mina ståndpunkter bortviftade på allehanda nedlåtande sätt innan jag ens yttrat mig. Hur tror du det formar en människa?
Att ha viftat bort åsikter innan de ens yttrats visste jag inte att jag var kapabel till.
Klart som faen det blir lågt när du postar skit från början. Och abortfrågan?! Ja! Det hade varit bättre om män hållit sig borta från den diskussionen.
Identitetspolitik när den är som mest destruktiv. Det är ju solidaritet och medkänsla vi vill ha, inte ensam är stark.
Sexuell frigörelse är bra men inga snorrar i ansiktet på alla morske män, plz. Jätteskrämmande. För mycket testosteron, man kan gå sönder.
Så jag är homofob också, trots att jag tråden igenom förespråkat just fler nakna män och mer variation på de nakna kropparna i reklamen? Jag stör mig verkligen på insinuanta kommentarer utan sakargument. (Trots att jag använder dem själv.)

Nog hade jag väl i alla fall lite rätt att surna till?

Men för rättvisans skull, det fortsatte även komma tänkvärda kommentarer:
Jag lever med den här objektifieringen varenda dag, oavsett jag vill det eller ej, därför är det oerhört provocerade att någon, som säger sig stå för humanism, försvarar en sån här bild och misslyckas med att se helheten i motivet.
Japp. Ett misslyckande. Mea Culpa som sagt. Jag har av diskussionen lärt mig att det finns fler sätt att läsa reklambilder på och att det som kan verka vara moralism för en bara är en ok reaktion på upplevd sexism för en annan, en upplevelse jag inte delar eftersom jag inte har levt upplevelsen. Det här visste jag i och för sig redan innan, på ett intellektuellt plan, men nu sitter det lite bättre. (Jag tycker dock fortfarande receptet för att komma tillrätta med sexismen inom reklamen stavas mer varierad nakenhet, men så länge världen inte ser ut så är det möjligen rätt att reagera negativt på den typen av bilder diskussionen gällde.) Och det var jag som satte det dåliga tonläget redan från början. Jag.

Nu över till nästa fråga. Jag använde i den här diskussionen hårda ord och argument mot de som inte höll med mig. Inget konstigt med det, kan man tycka. Det händer väl alla som debatterar på nätet? Det här sättet att debattera på har redan tidigare resulterat i trådar om min person, om hur jag möjliggör islams maktövertagande i Sverige och är blind som inte ser smygislamiseringen som pågår runt omkring oss.

Den här gången resulterade det i en tråd om min person som handlar om min sexism och hur mitt beteende är av typen som avskräcker kvinnor från att engagera sig i Humanisterna och skeptikerrörelsen. (Tur att internet är så förlåtande, för det här är väl snabbt glömt... as if.) Att islamkritiker använder debattknepet att stämpla ut människor med epitet istället för argument vet jag sedan gammalt. Detsamma gäller för övrigt många religiösa - de bara älskar att spela offerkortet. Men kvinnliga feminister? (Får man inte vara mansplainande, manspreadande buffel i det här landet längre?)

Eller annorlunda formulerat. Bör man formulera sig mjukare när man debatterar med kvinnor? Det är ju allt som oftast rådet till oss män. Ta ett kliv tillbaka och ge plats. Ett råd jag gör mitt bästa att lyssna till. Samtidigt är det väl i alla fall lite märkligt att bete sig olika mot människor beroende på kön, för feminismens skull?

I vilket fall - efter en sådan här holmgång måste min uppmaning i alla fall bli att samtala med människor ni inte håller med. Är du feminist? Prata med sexisterna. Annars blir det ingen ändring på nåt. Är du antirasist? Prata med rasisterna. Annars får de ju aldrig reda på varför de har fel. Är du religionskritiker? Ge dig in i religiösa sammanhang och diskutera. Det här innebär dock att du får vara beredd på att det dyker upp argument i dina trådar som du inte håller med. Det är en del av poängen, att alla får dela med sig av sina åsikter. Att ha andra argument i dina trådar än dina egna är inget klandervärt - det är något positivt! Diskutera sedan städat (jaja, jag ska bättra mig) och ge argument för din åsikt. Stämpla inte bara dina diskussionspartners med etiketter - det är inget argument att göra så, faktiskt.

Själv? Jag lovar att försöka bättra mig.

Patrik Lindenfors
Religionshatande, islamkramande, flummig vetenskapsfundamentalist
... samt numera tydligen sexist

P.S. Ni som inte tycker man ska få uttrycka vissa åsikter i en debatt, vare sig ni står till vänster eller höger. Se klippet här nedanför. Så här blir det.

4 kommentarer:

Ulf Gustafsson sa...

Jag har fundering på ditt lösningsförslag.

"Dränk sexismen i icke-sexistisk nakenhet istället."

Men senare skriver du:

"Men - och det här är viktigt - upplevelser är del av problembilden och kan inte avfärdas. Om ingen upplevde bilden som sexistisk skulle det inte finnas något problem, men nu gör vissa det. Det finns inget objektivt mått på när en bild blir sexistisk eller objektifierande, utan det handlar om gränsdragningsproblematik."

Så hur ska icke-sexistisk nakenhet kunna dränka sexismen när vi inte är överens om vad som är sexism och det inte ens finns ett objektivt mått? Att återpublicera den bilden på den hummerbadande kvinnan är (enligt många) tvärt emot ditt åtgärdsförslag.

Kristian sa...

Apropå religion så fick både det här inlägget och det där om Silvias spökhistorier mig att tänka på "sila mygg och svälja kameler". Så jag tänkte skriva något om vikten av att välja sina strider, och att det som kommer att handla om person istället för sak är rätt oviktigt om man höjer blicken lite. Men sedan så kom jag också att tänka på det där med att se bjälken i sitt eget öga...Så äh, det var inget. :-)

Men en generell princip som jag kom att tänka på ändå: om du inte är expert på ämnet, börja med att ställa frågor...en klok general går inte direkt till anfall i okänd terräng, utan undersöker den först.

Jag fick din bok om samarbete i julklapp, Patrik. Ska bli intressant att läsa.

Anders B Westin sa...

Är inte denna soppa ett övertydligt exempel på att det mänskliga livet handlar om selektion och att det är rent ut sagt hopplöst att tillfredsställa hela flocken oavsett vad man än gör och säger.

Själv är jag asket (stark motståndare) vad gäller visuell påfågling när detta användes som förstärkande verktyg att vinna segrar / makt i en arena som inte tävlar om visuell påfågling.

Detta klassar jag som sexism och just när jag skriver detta har jag fått en stor mängd motståndare om dom verkligen förstått innebörden av vad jag skrev.

Krister V sa...

En annan sak man kan göra är att kolla bakgrunden. Annonsören skyller på bildens poäng gick förlorad genom ett misstag:

"Restaurangen framhöll också att annonsen skulle ha publicerats tillsammans med en fras om drömmar "Drömmer du också om våra skaldjur" som varit tema för tidigare annonser för skaldjursjulbordet."

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se