19 apr. 2017

Teologiska rummet: Varför finns religion?




I senaste Teologiska rummet diskuteras frågan Varför finns religion? utifrån boken med samma titel, redigerad av David Thurfjell. Jag har skrivit första kapitlet i boken, Evolutionsteoretiska svar, ett kapitel som de medverkande ägnar en ganska lång stund åt att diskutera. Det känns lite synd att jag inte var med själv, särskilt som Jesuitpatern Ulf Jonsson inte verkade ha läst kapitlet och påstod att det skulle handla om ofalisifierbara påståenden - en otroligt förolämpande anklagelse mot en naturvetare. All forskning jag refererar till är experimentellt testad eller testbar, och har gedigen evolutionsteoretisk grund. Det finns en del tvivelaktiga påståenden inom den evolutionsteoretiska forskningen på religion, men jag har verkligen lagt mig vinn om att inte citera dessa.

Det kan vara värt att klippa in de citat i min text som diskuteras i programmet. Vad kan det till exempel tänkas innebära att en egenskap har en lång evolutionär historia gemensam med människan utan att för den sakens skull vara del av människans natur? Så här skriver jag:
Inledningsvis är det värt att påpeka att egenskaper inte nödvändigtvis behöver ”tillhöra” människan för att ha evolverat tillsammans med oss. För att ta ett enkelt exempel så har alla människor förkylningar. Förkylningsviruset är något som evolverat tillsammans med människan utan att för den skull höra människan till (även om man med fog kan påstå att det hör till det mänskliga tillståndet att vara förkyld då och då). Religion kan på det sättet ha en evolutionär utvecklingshistoria intimt sammankopplad med människans evolutionära historia, utan att för den skull vara en nödvändig och integrerad del av vår "natur".
Sen handlar det om vidskeplighet, som det finns vissa inslag av inom olika religioner. Programledaren sammanfattar lite väl ytligt min text, som i sin helhet ser ut så här:
Ta till exempel vidskeplighet. En av de viktigaste tidiga skolbildningarna för studiet av mänskliga beteenden är behaviorismen. Forskningen inom denna tradition har fått dåligt rykte och förbises numera ofta eftersom de traditionella behavioristernas anspråk på att kunna förklara alla beteenden med hjälp av enkla och grundläggande inlärningsprocesser har visat sig otillräcklig. Det är dock olyckligt att avfärda denna forskning helt och hållet eftersom dess grundteori fortfarande fungerar alldeles utmärkt för att studera just inlärning. 
Forskningsfältets grundare, den amerikanska psykologen B. F. Skinner, hade ett favoritexempel som han brukade använda på sina föreläsningar. Han experimenterade med djur i burar (”Skinnerboxar”) och experimenten gick ut på att se hur dessa (främst råttor och duvor) kunde lära sig olika typer av signaler och trycka på olika pedaler för att få en belöning när de lärt sig rätt. Djur, visade det sig, är duktiga på att lära sig vissa typer av signaler men inte andra. Skinner drog slutsatsen att de var ”förprogrammerade” till viss form av inlärning, men inte annan. 
På sina föreläsningar brukade Skinner visa fenomenet med djurens ”förprogrammering” genom att ställa in en duva i en bur på katetern när föreläsningen började. Istället för att ge en signal när duvan tryckt på rätt pedal för att få mat, så riggade han apparaten så att belöningarna delades ut helt slumpmässigt. Försöksduvan upptäckte dock inte detta utan började istället associera det den precis gjort med belöningen. Den kanske viftade lite med ena vingen, eller vred på huvudet till höger, eller tog ett steg framåt. 
Den slumpmässiga utdelningen av belöningar ledde alltså till att duvan associerade allehanda beteenden med belöningen och därför upprepade dessa fast än de inte hade någon reell effekt alls. I slutet av föreläsningen uppvisade duvan beteenden som bäst kan beskrivas som ”vidskepliga”. Den utförde närmast ritualiserade beteenden som den hade kopplat ihop med belöningen. Effekten fungerar lika bra på människor, något som har utnyttjats i populärvetenskapliga TV-program med stor komisk effekt. 
Det finns förstås gott om exempel på vidskeplighet och religiösa ritualer som man skulle kunna koppla till den här inlärningsmekanismen, utan att ha några egentliga evidens för
detta mer än att det verkar logiskt. Att spotta tre gånger när en svart katt korsar gatan, inte gå under stegar, lägga en offergåva hos det lokala vägtemplet, utföra krångliga gemensamma ritualer, be för sjuka, göra korstecknet eller att inte svära i kyrkan kan höra hit. Dessa beteenden skulle alltså kunna bero på att människor, liksom andra djur, har en uppskruvad och inte helt perfekt benägenhet att lära sig orsakssamband. Det är lätt att förstå varför det blivit så, en överkänslig förmåga som gör att vi kan lära oss riktiga orsakssamband innebär samtidigt en risk för en viss överinlärning av felaktiga samband. En mindre uppskruvad benägenhet till sådan övergeneralisering hade dock kunnat leda till att vi missat verkligt existerande orsakssamband, något som hade kunnat vara kostsammare.
Det är förstås väldigt smickrande att få sin forskning diskuterad så ingående av så meriterade forskare i Teologiska rummet. Det här är forskning som verkligen borde få plats på ett svenskt universitet någonstans. För att få detta till stånd har jag sökt pengar för dessa projekt:
  • Avslag: För evolutionära förklaringar av religion 2013 hos Längmanska kulturfonden.
  • Avslag: För evolutionära förklaringar av religion 2013 hos Vetenskapsrådet.
  • Avslag: För evolutionära förklaringar av religion 2013 hos Marianne & Marcus Wallenbergs stiftelse (uppbackat från Stockholms universitet).
  • Avslag: För evolutionära förklaringar av religion 2013 hos Knut och Alice Wallenbergs stiftelse (uppbackat från Stockholms universitet) - tillsammans med Jonas Svensson, islamolog vid Linnéuniversitetet.
  • Avslag: För evolutionära förklaringar av religion 2014 hos Vetenskapsrådet - tillsammans med Jonas Svensson, islamolog vid Linnéuniversitetet.
  • Avslag: För evolutionära förklaringar av religion 2015 hos Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse (uppbackat från Stockholms universitet) - tillsammans med Jonas Svensson, islamolog vid Linnéuniversitetet.
  • Avslag: För religioners placeboeffekter 2015 hos Vetenskapsrådet.
  • Avslag: För religioners placeboeffekter 2016 hos Forte.
  • Avslag: För religioners placeboeffekter 2016 hos Vetenskapsrådet.
  • Avslag: För religioners placeboeffekter 2017 hos Riksbankens jubileumsfond.
Jag har förutom dessa ansökningar om religion varit delaktig i en mängd andra ansökningar om andra ämnen - det är så forskartillvaron ser ut, att man ansöker om anslag nästan mer än vad man forskar. Det är ett helt idiotiskt system. Men det är inte det jag vill illustrera med min lista, utan problemen att få finansiering för just den här typen av projekt. Är det för att jag är aktiv i Humanisterna? Kanske. För att jag är biolog och vill studera något kulturellt? Kanske. För att projektplanerna suger? Kanske, men det tror jag faktiskt inte - så dålig är jag inte på att bedöma kvalitet på vetenskapliga frågor. Jag tror att den främsta förklaringen istället handlar om ovana hos de som bedömer ansökningarna - det här är inte den typen av frågor man ställer inom religionsvetenskap/psykologi/evolutionsbiologi.

Eftersom jag satsat så hårt med mina ansökningar på just de här misslyckade projektansökningarna har jag trillat ur systemet och arbetar för närvarande som vikarierande gymnasielärare i naturkunskap på Fryshusets gymnasium. Ett hedervärt arbete, tveklöst, och meningsfullt på ett helt annat plan än att forska. Men det är ändå forska jag vill göra, så jag söker anslag för att ta mig tillbaka, dock ej längre på religion. Vilket förstås är tråkigt. Knappt fyra miljoner över tre år skulle något av projekten gå på, om någon vill sponsra.

11 kommentarer:

Göran sa...

Det finns en längtan till det objektiva hos vetenskapsmannen talar man om i programmet. Religion och tro är helt subjektivt och går inte att utreda vetenskapligt är en förklaring.

En annan är att när ateister ska forska i religion så är de biassed från början. "Titta här duvans beteende visar att religiösa är grundlurade."
Det bryter mot den genuina forskarens arbetssätt att även utreda och pröva sånt som inte stödjer den tes som man har från början.

MM sa...

Göran,

Om du läser följande citat och uppmärksammar versalerna:

"Det finns förstås gott om exempel på vidskeplighet och religiösa ritualer som man SKULLE KUNNA koppla till den här inlärningsmekanismen, UTAN ATT HA NÅGRA EGENTLIGA EVIDENS för detta mer än att det verkar logiskt"

...så ser du en precis de förbehåll som är nödvändiga för forskare att göra för att inte bli anklagade för att omedvetet snedvrida resultat. En sån invändning hade med andra ord inte accepterats i akademiska sammanhang ens på en första uppsats.

Patrik Lindenfors sa...

Att du inte lyssnar på programmet, Göran, det är faktiskt riktigt bra. Då skulle du höra Ingela Visuri berätta om att det här är ett forskningsfält med aktiva forskare som är både ateister och djupt troende. De första undrar hur hjärnan är byggd som kan frammana sådana fantasifoster, de andra hur hjärnan är konstruerad som verkar gjord för att uppleva och kommunicera med det gudomliga. Det spelar liksom ingen roll, för forskningen är densamma. Det här vet vi som utför forskningen, men det verkar extremt svårt att få ut till andra.

Patrik Lindenfors sa...

Du kan också höra Ulf Jonssons reaktion på duvstudien. Alla vet att det finns vidskeplighet, det är inget konstigt alls. Och alla vet att det finns sådana inslag i religioner - även troende vet detta. Och nästan lika mycket utanför. Så vad är problemet? Duvexperimenten visar hur det framkommer. Finns det andra delar i religiositet? Jamen självklart, det är ju det hela boken går ut på. Du gör dina egna tolkningar.

Krister V sa...

Håller med Göran. Visst kan man isolera någon liten komponent, som hos duvorna, och studera den objektivt, men frågan är om det säger så mycket om helheten.
Vidskepelse verkar bara vara onödigt beteende, men ger det inte också samhörighet och kontinuitet?
Även om man är övertygad om att allt övernaturligt bara är illusioner så kan man inte förneka religionens betydelse, på gott och ont.
Det håller inte att reducera den till en slumpartad parasit som ger ett komiskt felbeteende...

Göran sa...

Har nu lyssnat även på andra delen av programmet och mycket riktigt så visar både programmet och boken på hur stort ämnet är och man inser att religion inte går att förklara på ett simplistiskt eller reduktionistiskt sätt.Inte ens på ett antropomorfistiskt sätt.
Och visst kan det vara som i Ingela Visuris exempel men det är fortfarande långt ifrån hela storyn.

Rikard Stockstad sa...

Tyvärr är det väl så att även om man har en fantastisk ansökan så är det långt ifrån en garanti att det ger utdelning... vet inte vilken beredande-grupp du valt hos VR, men beviljandegraden ligger ju mellan 10-20% någonstans. Sedan skall man ju ha ett projekt inom ett hett område (vad det nu betyder), gärna ha rätt "vetenskalig stamstavla", känna rätt personer (tyvärr) och gärna ha ett par papper i tabloiderna (Nature och Science), samt naturligtvis inte ha ett såpass nyskapande projekt att det blir jobbigt att förstå vad man egentligen vill göra för stackarna i beredningsgruppen :-)

Nåja, sånt är livet i den vetenskapliga världen, hoppas det löser sig för dig Patrik! Hade jag pengarna skulle jag finansiera dig, men tyvärr är jag mer eller mindre i samma situation själv...

Anders Bergdahl sa...

Göran har inte helt rätt, evolution, cognition, antropomorfiska är alla bra förklaringar som dessutom kan samverka i att ge en god förklaring,
INGA komplexe fenomen kan förklaras med väldigt enkla modeller eller metoder.. så är det inom vetenskapen. Evolutionsteorin är tycker jag lite av ett undantag, man kan utifrån ett par relativt enkla fakta (mutation, miljö, fortplantning..) förklara förvånansvärt mycket. Kulturell evolution verkar också vara en modell som kan förklara hur religioner och kulturella mönster utvecklas.. däremot kanske det finns en parallel till biologin i det att evolutionen förklarar utveckling på ett bra sätt men inte tillkomst av liv..
Jag skulle dock gärna se forskning i kemi och fysik som ämnar att undersöka om vår världs fysiska och kemiska egenskaper gör att evolutionen är en nödvändig konsekvens.. skulle också innebära att vi nästan automatiskt får reda på om det finns liv på andra ställen i universum.
I dagens debatt så får tyvärr vetenskap stryka på foten för religions vurmande.. att kritisera eller förklara religion är inget som den religiösa lobbyn ger stöd till, inte heller dess post-moderna svans inom den pseudovetenskapliga falangen på svenska universitet och högskolor.

Erik M sa...

Göran,

"Religion och tro är helt subjektivt och går inte att utreda vetenskapligt är en förklaring."

Det stämmer väl inte riktigt? Även om många religiösa delar den åsikten så finns det rätt många som tvärtom menar att deras tro inte bara är subjektiv, utan att den backas upp av objektiva, vetenskapligt testbara fakta. Till exempel menar en del att Jesus död och uppståndelse är en historiskt belagd händelse.

Kristian sa...

Det låter ju som ganska generella projekttitlar... även om ämnet är intressant säger det inget särskilt om vad projektet skulle kunna uppnå.

Varför inte satsa på något lite närliggande, där man kan tänka sig direkta positiva effekter? Till exempel kan OCD betraktas som ett exempel på när ritualbeteende går för långt. Att vi kan få ångest av att inte följa inlärda ritualer innebär att det finns en nackdel i denna vår benägenhet. Vad kan man tänka sig för fördelar som uppväger dessa nackdelar, vilka evolutionära modeller kan man ställa upp för detta, kan man kanske härigenom hitta några ledtrådar till varför/under vilka förutsättningar OCD uppkommer?

Strummindude sa...

"Varför finns religion" är en helt annan och mer intressant fråga än "varför finns gudstro". Dessvärre behandlar det här radioprogrammet mest den senare frågan. Det att religion kan betraktas som en separat entitet, vid sidan av andra sociologiska och kulturella entiteter, antar jag är en relativt ny företeelse. Och något som sätter accent på dess nutida irrelevans. För nog är det så att det som från början knöt människor samman i grupper, samhällen och stater var den gemensamma mytologin, den gemensamma förklaringsmodellen.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se