25 maj 2017

Sekulär andlighet

Tidigare i maj skrev jag och Patrik Lindenfors en artikel där vi hävdade att andlig utveckling inte behöver religion. Vi förklarade dock inte i inlägget vad andlighet är. Detta är mitt försök fånga begreppet.

Andlighet är en högre eller kraftfullare form av medvetande. Det kan handla om reflekterande över existentiella frågor; vad är meningen, vad är värdefullt, vad är mitt sammanhang - men det kan också bestå av förundran; intensiv njutning eller starka sinnesupplevelser. Andlighet kan upplevas i avskildhet, i naturen eller med familj och vänner. Andlighet är en subjektiv upplevelse. Andlighet utveckling handlar om att stärka sin livskraft eller livslust.

För den som vill höra vad andra sekulär personer har att säga om andlighet rekommenderas:

3 kommentarer:

Kristian sa...

Om jag får lov att vara lite kritisk för en stund...

Högre eller kraftfullare jämfört med vad då? Jämfört med andra flow-upplevelser? Eller andra "peak experiences" som Maslow kallade det? Jämfört med upplevelsen av en rockkonsert, eller när favoritlaget går mål på ett fullsatt fotbollsstadion?

Jag får en känsla av att många i den "nyateistiska" fåran nu har insett människans psykologiska behov av "andlighet" och gett sig ut på vad de själva tror är ett pionjärarbete där de ska utforma sekulära alternativ.

Men i detta arbete verkar det vara mycket litet intresse för att återupptäcka vad humanistisk/existentiell psykologi redan har sagt om detta med att växa som människa, mening och starka upplevelser. Abraham Maslow, Erich Fromm, Carl Rogers, Rollo May till exempel. Man kanske har läst Csikszentmihalyis "Flow", och det är ju bra, men där stannar det liksom.

Jag har i diskussioner sett vissa nyateister avfärda psykologi som delvis bygger på introspektion, eftersom det inte är tillräckligt empiriskt mätbart. Men i dessa sammanhang är ju det svårt att komma förbi. Och nu sitter alltså en del nyateister och introspekterar så det stänker om det i sitt utforskande av "andlighet". Jag kan inte låta bli att tycka att resultatet ofta känns ganska banalt ("Vi tittar på naturen och universum och säger Ohh och Ahh" typ...) - jämfört med sådant som skrevs för 50-70 år sedan.

Naturligtvis var inte allt som skrevs då bra. Men det känns som att något potentiellt väldigt slagkraftigt skulle kunna uppstå om dagens humanister tog vara på det värdefulla och kombinerade det med vad modern forskning har att säga.

Ulf Gustafsson sa...

Kristian,

"Högre eller kraftfullare jämfört med vad då?"

Eftersom jag påstår att det är en subjektiv upplevelse, måste du besvara den frågan för dig själv. För mig handlar det om jämfört den slentrianmässiga medvetenheten jag vanligtvis befinner mig i.

Angående historien så säger Carl Gustaf Olofsson detta i föreläsningen jag länkar till:
"Här kan det vara läge att uttrycka min tacksamhetsskuld till författare som Erich Fromm, Rollo May, RD Laing, Johannes Slök, Karl Jaspers och den existensfilosofiska väv som dom alla är ett utflöde av."

Göran sa...

Andlig
definition
som gäller själslivet särsk. med tanke på högre värden e.d.

Det dröjde alltså till 2006 innan humanisterna genom en fransman gjorde ett internt genombrott inom humanismen och
därmed insåg med nödvändighet att här gäller det att ta till sig ett stort område av livet som gäller andlighet. Möjligen inför det yttre trycket att tänka om innan man blev irrelevanta i samhället.

Andlig
BET.NYANS: spec. som har att göra med (utövningen av) religion.

Möjligen var anledningen att det dröjde så länge att man själva hade missförstått ordet genom att koppla det till religion och nu ville reclaima ordet vilket naturligtvis har sin relevans.

Det dröjde alltså ytterligare några år vilket Ulfs exempel visar och är tydligen en process som fortfarande pågår att lära sina anhängare att acceptera begreppet andlighet.

Men hur ska man då komma undan det här med ”själslivet” och ”själen” som materialist? Ja man kan ju hävda som Lena Andersson att det bara rör sig om partiklar i rörelse i hjärnan men naturligtvis med risken att man blir irrelevant inför en så simpel och tråkig förklaring som sanning eftersom man inte kommit särskilt mycket längre inom vetenskapen på området.

Daniel Dennett förklarar det också med rörelser i hjärnan och att hålla sig till till synliga världen som till exempel titta på stjärnorna när de känner vördnad och respekt inför världen. Problemet är väl att identifiera vad vi vet och inte vet i detta område. Att förklara andlighet med rörelser i hjärnan och kalla det för kunskap är helt enkelt att låtsas kunna något som man inte kan och därför blir det egentligen incomprehensible vilket Dennett kritiserar som något som man inte kan hänge sig åt när det gäller andlighet.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se