10 sep. 2008

En patetisk fanatikers försvarstal

Tänk, så enkelt man kan göra det för sig. Sin replik till min fråga om den statsbidragsberättigande tron avslutar Sundbom med orden "i det här fallet är det ateisten som är den patetiske fanatikern." Och en sådans argument är förstås inte mycket värda. Tack för den, Sundbom.

Han skall i och för sig ha all heder av att han faktiskt läst idéprogrammet, det är det inte många av alla som kommenterar Förbundet Humanisterna (FH) som har gjort, de flesta lyssnar mer på andra kommentatorer som inte heller läst det. Men en mening tycks han ha missat, vilket han avslöjar med orden "det tycker inte han [Peder]. Det har jag läst i … idéprogramet (sic)." Det är lite märkligt, eftersom den står nästan allra först i programmet: "Däremot binder dokumentet givetvis inte den enskilde medlemmen, som kan ha avvikande uppfattningar."

Något som kanske inte syns så mycket utåt är att vi inom FH kan vara djupt oense inom enskilda frågor. Det som enar oss är vår tro på människans egen förmåga till det goda, så som jag beskrivit tidigare. Inte ens ateismen är en minsta gemensamma nämnare, vi räknar även många agnostiker bland våra medlemmar.

Detta väljer Sundbom att bortse ifrån när det passar honom, men ibland kan det visst vara till nytta, som när han citerar en viss humanist Björn C, som tycker att vi snarare är att jämställa med opinionsbildande organisationer. Sundbom håller här med en humanist, men det gör inte jag, en annan humanist. Så tokigt kan det bli i Sundboms värld, där vi fanatiska humanister alltid tycker som Christer (rätta mig om jag har fel!)

Som sagt, alla inom FH är inte ense om hur förbundet skall vara. Det som fick mig att bli medlem var inte den opinionsbildande verksamheten, utan just den gemensamma tron på människan. Som Sundbom mycket riktigt påpekar är denna inte empiriskt grundad, den är obevisbar. Idéprogrammet nämner även att humanismen bland annat präglas av "övertygelsen om alla människors lika värde" som inte heller den kan beläggas empiriskt. Nej, Sundbom, vi hävdar inte något så enkelt som att "humanismen bygger på empiri" allena. Empirin hjälper oss bara att förstå vår omvärld, det vi skulle kunna kalla den materiella verkligheten, inklusive vårt eget biologiska arv. Resten kan sägas vara en fråga om tro, om än en tro som inte kolliderar med empirin.

Därmed sällar jag och många andra humanister med mig oss till den skara som Sundbom säger sig vara avundsjuk på, nämligen "människor som är starka nog att våga ge sig hän, och tro på något som de aldrig kan få bevisat för sig." Kanske är det ordet "tro" som är den springande punkten? Jag medger villigt att begreppet är svårbestämbart. För Sundbom tycks "tro" vara något som har enbart med gudomligheter att göra, något som per definition är oförenligt med vetenskapen. För mig, icke så. För mig tar tron vid där vetenskapen slutar, men de måste inte säga emot varandra såsom gudstro och vetenskap gör. Vetenskapen kan exempelvis inte påvisa existensen av frihet, ändå kan jag tro på friheten utan att kompromettera vetenskapen . Vad denna frihetstro sedan innebär tål att diskuteras.

Nå, Sundboms svar till mig är som han säger mycket enkelt, tyvärr lite för enkelt. Han svarar med ett argument som jag själv framförde i det inlägg som han svarar på, nämligen att religionen kan tillföra något gott i människors liv, det vill säga en känsla av meningsfullhet. Många av våra medlemmar tycker säkert att religioner är enbart av ondo. Jag för min del konstaterar att de kan föra något gott med sig förutom allt ont de (kanske i all välmening) ställer till med. Men detta goda är inte begränsat till gudstroende organisationer, och detta är min huvudpoäng.

Jag ser i humanismen som livsåskådning en oerhörd potential att hjälpa icke gudstroende att finna mening och sammanhang i sina liv, något som desperat behövs i denna splittrade värld. Om jag har rätt i denna oempiriska tro, och om man inte menar att meningsskapande verksamhet borde vara en privatsak som inte berättigar till statsstöd, så borde det med Sundboms eget resonemang vara berättigat att med statsbidrag stödja även en organisation som främjar denna humanistiska livsåskådning.

Detta förutsatt, förstås, att vi i övrigt ställer upp på vårt samhälles demokratiska värderingar, i enlighet med det som står i vårt idéprogram: "Därför bör sådant statligt stöd till trossamfund avskaffas, som motverkar gemensamma intressen." (Min kursivering.) För demokratiska värderingar, dem ställer väl alla de trossamfund som idag får bidrag upp på, eller hur, Sundbom?

Ett tips, slutligen: Sundbom skriver att han inte fått någon förklaring till moral på ateistiska grunder. Nå, det kan jag inte ge eftersom man inte kan bygga någonting på en icke-tro, men till nästa nummer av Humanisten (nr 3 -08) har jag skrivit en artikel där jag försöker förklara hur min moral är byggd på humanistisk grund.

3 kommentarer:

StratPawl sa...

"Många av våra medlemmar tycker säkert att religioner är enbart av ondo. Jag för min del konstaterar att de kan föra något gott med sig förutom allt ont de ställer till med"

Absolut kan det också föra bra saker med sig, men det är fortfarande så att ett rationellt tänkande eller vetenskapliga resonemang skulle svara på frågan bättre än någon slags livsåskådning eller religion.
Om man har blivit uppfostrad efter vetenskapliga teorier och bevis har man oftast inte behovet av att veta exakt allt om livet, man kan acceptera att man inte vet allting. Därför skulle man kunna byta ut de religiösa "svaren" till någon slags behandling där man lär sig göra sig av med behovet att ha svar på allt.

/Pål Jonsson
www.paljonsson.blogspot.com

Pederpax sa...

Jag instämmer, Pål. Man skulle kunna sammanfatta min åsikt så här: det är bättre för gemene man att leva ett meningsfullt liv i vidskepelse än ett meningslöst men rationellt liv, men det allra bästa är att leva ett meningsfullt och förnuftigt liv.

Däremot bör förstås folk på ansvarspositioner, exempelvis våra folkvalda, hålla vidskepelsen på replängds avstånd när de fattar beslut, men detta har med politik att göra snarare än med livsåskådning.

Unknown sa...

Någon jag träffat uttryckte samma tanke så här.

"Att tro är näst bäst liksom."

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se