5 okt. 2008

Dogmatism och humanistpropaganda

Uppstånden ur sjuksängen vill jag fortsätta på tanken om vad som kan stöta bort människor från humanistisk information. I ett tidigare inlägg Hacka inte enbart på Svenska Kyrkan, var jag inne på tråden angående ett dogmatiskt förhållningssätt, ej helt lyckat, men här ett nytt försök.
Frågan gäller, är det bara religiösa som är dogmatiska? Kan man vara öppen för forskning och ändå dogmatisk? Kan en humanist vara dogmatisk?
Ja, jag tittar i en av mina lexika och utgår från att de flesta har ungefärlig samma definition och där står att det är ett sätt att tänka som använder sig av oföränderliga begrepp och formuleringar utan att ta hänsyn till nya fakta.
Talar vi om ett dogmatiskt tänkesätt handlar det således om hur vi tänker och inte vad vi tänker.
Tänker vi att all forskning är bra bara för att det är forskning då har vi tänkt bort grunden för forskningen, att finna utvecklingsvägar och förbättringar för människor, djur och växtlighet.
Ser vi forskning som business, ja då har vi också lämnat grunduppfattningen för forskningen. Vi håller gärna fast vid att forskningen är i sig neutral och att vad som avgör är hur vi använder den. Men vi vet ju att den är både ekonomiskt och politiskt motiverad, att forskning är till för livets väl och ve, men också politik och business.
Kan man i det läget hårdnackat stå kvar vid en uppfattning som tex. all medicin som inte är producerad av storbolagen med de stora forskaranslagen är dålig, därför att de är alternativa? Måste det betyda att all alternativ medicin och kurer är bra? Är genforskningens alla resultat bra, bara för att den har lämnat laboratorierna?

Åter en retorisk fråga som jag svarar nej på, men det är en märklig protest och engagemang mot olika huskurer etc. som om dessa utgör ett hot mot skolmedicinen. Jag menar att detta är ett dogmatiskt tänkesätt. Det är klart att där det förekommer okunskap och felaktigheter som dessutom skadar folk, spekulationer och big busines så finns det ingen anledning att acceptera. Vilket sker inom skolmedicinen likväl. Men i de fall där en gammal tradition fortfarande fungerar utan förädling, är det väl bara tacka och ta emot.

Jag har hört humanister säga att det inte finns någonting posetivt med det religiösa livet, oavsett religion. Det är likväl ett dogmatiskt tänkesätt, det är väl som tusan att det finns en massa positiva sidor av det religiösa livet, hur annars hade religionen överlevt så länge? Men detta blir farligt, att erkänna något positivt med Svenska kyrkan tex. eller för att inte tala om islam är ju att "häda" humanismen. (Ja, ni märker hur nära man kan komma de religiösa doktrinerna!)
Jag efterlyser en mer öppen och intellektuell hållning av humanisters tolkning av sin omvärld. Inte propaganda i humnismen, med säkra uttryck och hållningssätt som man inte behöver ifrågasätta eftersom de är garanterat "rena" humanistiska ståndpunkter. Ett sådant sätt, är ett dogmatiskt tänkesätt enligt min mening.

Jag tror att humanister kan föra en mer avslappnad dialog och inte hamna i konfrontation till allt det religiösa, att humanister förmår göra skillnader mellan trosuppfattningar, avsikter, spekulationer osv. Detta är ett politiskt hållningssätt och det handlar om det avgörande viktigast för oss, särskilt idag, nämligen att garantera en sekulär stat som fördjupas, finner respekt och som fungerar utan hyckleri. Då gäller det att få trossamfunden med sig på spelreglerna. Förs det en vettig dialog, en strategi för att säkra det sekulära samhället och förbättra det, ja då har vi kommit långt. Kampen för det sekulära samhället skall föras uttalat och inte tas för givet, vilket alldeles för många människor gör idag. Det viktigaste är inte att få bort alla religioner, det må vara en tusenårig uppgift, men att dialogen hålls öppen och flexibel, eftertänksam och respektfullt. Bara så vill någon lyssna till oss.
Vi ska inte tro att vi inte är dogmatiska inom humanismen men tillåter oss vara det inom politiken, som om det går att skilja åt. Vi översköljs av reaktionära vågor som är uppblandade med fascistoid politik utsmyckat med religiösa girlanger. En kreationist som vicepresident i USA, en påve uppbackad av nyfascister i Italien, Pakistan med sin religiösa uppbackning av terrorism osv.osv. listan går att förlänga. Världens ekonomiska kriser och behov av omställning, gynnar reaktionära och även dogmatiska synsätt.
Människan vill känna sig trygg och då kan tryggheten erbjudas bättre i en församling än hos propagandistiska humanister.
(OBS jag har INTE sagt att alla humanister är propagandistiska, men säger där det förekommer är det till nackdel)
Henriksson

1 kommentar:

Z sa...

Som kristen vill jag tacka för denna försonande artikel.

Jag tror att vi alla, religiösa som humanister, skulle vinna mycket på att varje dag tänka på det enkla faktumet att
"vara implicerar inte direkt något böra".

Samt att en värdegrund per definition aldrig är neutral. Den har alltid en viss riktning, ideologi.


Jag har hört humanister säga att det inte finns någonting positivt med det religiösa livet, oavsett religion. Det är likväl ett dogmatiskt tänkesätt, det är väl som tusan att det finns en massa positiva sidor av det religiösa livet, hur annars hade religionen överlevt så länge?

Jag ställer en fråga om evolutionära fördelar med gudstro här.


Det är lätt att blanda ihop ideologi med objektivitet (ingen människa är fri från ideologi), ett misstag som leder till missuppfattningar och slitningar.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se