20 feb. 2009

Avlatsbreven tillbaka

Vi är alla syndare. Därför kan ingen komma in direkt till himmelen. Av denna anledning finns enligt Katolska kyrkan skärselden där man blir straffad för sina synder en tid innan man får komma in i himlen.

Men kan man inte jobba av tiden man blir dömd till skärselden redan här på jorden? Jodå. Om man blivit förlåten synderna genom bikten kan man vinna avskrivning - avlat - för dessa synder genom olika handlingar. Enligt Wikipedia förhåller det sig så här:
Avlat kan vinnas genom ett antal olika handlingar, enligt Kyrkans regler. Det kan vara att läsa en viss bön på en speciell av Kyrkan utsedd jubileumsdag, eller att företa en längre pilgrimsvandring. Det krävs även bikt, vissa böner och kommunionsgång för att avlaten skall bli giltig. Man kan aldrig få avlat för synder som man inte redan fått förlåtelse för genom bikt.
Förr i tiden ingick även att skänka pengar till välgörande ändamål som en handling för att få avlat. Detta ledde till en handel med avlatsbrev som fick Luther att gå i taket. Som om man skulle kunna köpa sig in i himmelen? Penningavlaten avskaffades därför av Katolska kyrkan vid det tridentinska kyrkomötet på 1500-talet.

Men avlatsbreven då? Kan fortfarande Guds tjänare på jorden efterskänka tid i skärselden? Det något förvånande svaret är att avlaten som sådan aldrig avskaffats. Biskopar kan fortfarande ha inflytande över vilket straff som Gud kommer att utmäta på syndare. Avlaten har dock länge fört en undanskymd tillvaro.

Med de nuvararande konservativa strömningarna i den Katolska kyrkan kanske det inte förvånar någon att avlaten är på väg tillbaka. Hur starkt och i vilken form beror mest på hur konservativ den individuella församligen är.

Kan man anta att biskop Anders Arborelius - ledare för katolikerna i Sverige - inte låter avlatsbrev vara någon framträdande del av förkunnelsen? Eller anser även han sig kunna berätta för Gud vilket det rättmätiga straffet för en syndare är?

9 kommentarer:

Anonym sa...

Det är många saker som missförstås i katolska kyrkan och avlaten är en av dessa.

När det gäller avlaten så är det viktigt att inse att den inte handlar om en slags syndaförlåtelse. Tanken om att man ska kunna köpa sig in till himlen är naturligtviss inte sann. Här och mer därtill är Patrik inte påläst på det han skriver om.

För den som önskar en mer riktig och nyanserad redogörelse om avlaten rekommernderar jag att man går in på tidskriften Signums hemsida, går till arkiv, sök "Anders Piltz. Den missförstådda avlaten".

Jag rekommenderar också läsning av Katolska kyrkans katekes noter 1471-1473 med kontext. Katekesen ska finnas på nätet.

Att koppla bruket av avlat till en fråga om konservatism exempelvis i församlingarna, som Patrik gör, anser jag som katolik mycket märkligt. Mig veterligen handlar det inte om konservatism.

Biskop Anders gav förra året ut "Dekret om fullständig avlat under Paulusåret".

Hälsningar/Magnus

Patrik Lindenfors sa...

Magnus,
Jag trodde inte du skulle falla in i de retoriska trickens träskmarker? "Här och mer därtill är Patrik inte påläst på det han skriver om." Minsann!

Om du läser mitt blogginlägg en gång till så ser du att jag är väldigt noga med att påpeka att avlaten inte är en syndaförlåtelse. Det står två gånger för att det inte skulle missförstås - en gång i min egen text, en gång i citatet från Wikipedia.

Det som avlaten handlar om är att slippa tid i skärselden för redan förlåtna synder. Vilket i sin tur handlar om att berätta för Gud hur han ska döma. Hybris.

Konservatismkopplingen kom ifrån artikeln jag länkade till, den var inte min egen.

Men jag ska absolut läsa biskop Anders utläggningar i frågan. Där är jag inte påläst, men vänta bara!

Anonym sa...

Till Patrik!

Retorik förstör de bästa debatter. Retorik handlar ju om att i första hand få rätt (och inte att ha rätt eller att förstå en sak sakligt och allsidigt).

Det finns flera saker i det du skriver som gör att jag skrev som jag gjorde. Jag anser också fortfarande att katekesen och Anders Piltz text är mer nyanserade och har avsevärt mer kvalite än det du skriver.

Hälsningar/Magnus

Patrik Lindenfors sa...

Magnus,
Här kommer några citat från Pilz artikel:

"Avlaten består i ett efterskänkande av den botgöring eller de syndastraff som återstår efter det att man i bikten mottagit förlåtelse för den skuld som man ådragit sig genom sin synd."

"I Katolska kyrkans katekes heter det sålunda: ”Avlat innebär att det timliga straff som man ådragit sig genom synd som redan har utplånats blir efterskänkt inför Gud” (nr 1471)"

Exakt vad jag skrev, således. Den enda skillanden mellan min och din version av avlaten är att du anser det vara något positivt och jag anser det vara ett påhitt.

Patrik Lindenfors sa...

Här kommer de aktuella avsnitten ur Katolska kyrkans katekes för de specialintresserade:

1471 Läran om avlat och avlatspraxis hör nära samman med verkan av botens sakrament.

Vad menas med avlat?

”Avlat innebär att det timliga straff som man ådragit sig genom synd som redan har utplånats blir efterskänkt inför Gud. Det är ett efterskänkande som en väl förberedd troende kristen erhåller på vissa bestämda villkor, genom ett kyrkans ingripande. Ty kyrkan är återlösningens förmedlare, och hon fördelar och öser i enlighet med sin auktoritet ur den skatt av tillfyllestgörelse som Kristus och helgonen har samlat."

”Avlaten är partiell eller fullständig, dvs, den kan ge partiell eller fullkomlig befrielse från det timliga straff som hänger ihop med synden.” Man kan använda sig av avlaten för sig själv eller låta den komma de avlidna till del.

Syndens straff

1472 För att förstå denna kyrkans lära och praxis måste man se att synden har en dubbel följd. Allvarlig synd berövar oss gemenskapen med Gud, och därigenom förlorar vi möjligheten att uppnå det eviga livet. Förlusten av det eviga livet kallas för syndens ”eviga straff”. Å andra sidan medför varje synd, också den mindre allvarliga, en osund bundenhet till det skapade. Och denna bundenhet är i behov av rening, antingen här nere på jorden eller i det tillstånd som kallas för skärselden. Denna rening ger befrielse från det som kallas syndens ”timliga straff”. Man får inte föreställa sig dessa båda former för straff som ett slags hämnd, som Gud lägger på oss utifrån, utan som något som kommer från syndens egen natur. En omvändelse som framgår av brinnande kärlek kan åstadkomma en så fullständig rening av syndaren, att det inte finns något straff kvar.

1473 Förlåtelsen av synd och återställandet av gemenskapen med Gud har som konsekvens att de eviga straffen för synden efterskänks. Men de timliga straffen för synden återstår. En kristen människa måste bemöda sig om att ta emot de timliga straffen för synden som en nådegåva, i det att hon tålmodigt uthärdar lidanden och prövningar och lugnt ser döden i ansiktet då den dagen kommer. Hon skall genom barmhärtighetens gärningar och kärlek liksom med bön och olika former för bot försöka att fullständigt klä av sig den ”gamla människan” och klä sig i den ”nya människan”

Anonym sa...

Det kvarstår nyanser och skillnader i din version och kyrkans version.

Exempelvis handlar det inte om straff som du skriver. Dessutom kan även en icke kristen betrakta det som positivt. Det handlar ju inte om straff utan i första hand om ett erbjudande om befrielse.

Men, som sagt, är det en trosfråga.

Dessutom är jag inte överens om kopplingnen mellan konservatism och bruket av avlat. Men där var det ju inte du som tycket detta även om en sådan tolkning är fullt rimlig utifrån det du skriver.

Ha det bra/Magnus

Patrik Lindenfors sa...

Magnus,
Det handlar inte om straff?? Jag citerar första meningen från katolska katekesen som du bad mig läsa: "Avlat innebär att det timliga straff som man ådragit sig genom synd som redan har utplånats blir efterskänkt inför Gud." Så jag står nog fast i min beskrivning.

I övrigt förstår jag att du reagerade på den häcklande tonen i mitt inlägg.

Anonym sa...

Du missförstår och jag harvarit otydlig.

Med "straff" syftade jag på avlatens existens i sig, att det är en möjligthet till befrielse, och på ett djupare plan att det inte är Gud som försätter dig i den straffande situationen.

Så summan av detta blir att vi båda har rätt men vi har det utifrån olika utgångspunkter.

Hälsningar/Magnus

Patrik Lindenfors sa...

Kan det bli bättre? (I himlen kanske - om vi nu ses där :-)

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se