I två artiklar på Newsmill gör Claphaminstitutet konststycket att felrepresentera Judeo-Kristna idéer och Peter Singer på en och samma gång.
Farlig utveckling att abortera barn med Downs syndrom
”Möjligheten att välja bort barn med vissa sjukdomar eller andra medicinska defekter leder till att personer med dessa defekter betraktas som mindre värda i samhället. Det skriver Alma-Lena Andersson, Bengt Malmgren, Anna Sophia Bonde och Ivar Gustafsson, alla medlemmar vid Claphaminstitutet.”
Människa - vad är du värd?
”Den sekulariserade västvärldens abortideologi har gradvist lett till förakt för svaghet. Endast det perfekta fostret anses värt att få födas, och ropen på dödshjälp för de åldriga och svårt sjuka ljuder allt högre, skriver medlemmar vid Claphaminstitutet.”
Vad Judeo-Kristendomen aldrig gjorde var att införa moralregeln att ”inte döda”. Den har vi istället från Hippokrates (en grekisk ickekristen). Det är hans läkared som säger att man inte bör döda. De Judeo-Kristna källorna har aldrig varit emot dödande utan motiverar istället dödande av många olika skäl. Det klassiska budordet säger "du skall inte MÖRDA". Mord innebär olovligt dödande, vilket så gott som alla kända kulturer har i sitt lagverk. Strax efter budorden introduceras, samlar Moses sina män och tvingar dem döda 3000 av sina egna bröder, vänner och släktingar för att visa sin trogenhet (2 Moseboken 32:26-29). Detta agerande är alltså helt okej inom kontext för budorden.
Claphaminstitutet anser sig stå för kristna värderingar, men kristendomens urkunder kan inte ses som moraliska i vår tid. När Judeo-Kristen tro var som störst under 1600-talet avrättades och torterades människor i Sverige med en intensitet som aldrig tidigare eller senare överträffats. Skillnaden från då och nu var att man då utgick från Bibeln som moralisk inspirationskälla. I Nya Testamentet kommer människovärdet från att ha bett vissa auktoriteter om nåd. Skulden ligger i arvssynden, att ha blivit född. Alternativt kan man ha blivit född i en av de många grupper för vilken Bibeln kräver våldsam och fruktansvärd död. Judar, kvinnor, homosexuella och de som inte underkastat sig har hört till de vanligaste offren genom historien.
Med det i bagaget, när Claphaminstitutet går ut med att predika moral ser vi att deras värderingar inte härstammar från kristna idékällor. Vi måste alltså ställa frågan, var kommer deras värderingar ifrån?
Genom att spåra idéhistoria kan man se hur mycket större människovärde varje enskild människa har efter andra världskriget som före. Detta mycket tack vare att den sekulära mänskliga rätten blev norm. Mänskliga rättigheter är en vidareutveckling av idén kring naturrätten, en idékedja som spåras tillbaka till Aristoteles. Målet var att etablera en universell moral, oberoende av dogmer. Kristendomens bidrag till denna tankekedja var att Thomas av Aquino under högmedeltiden försökte förena tro och vetande. Hans resultat var att släppa in den trojanska hästen i Europa, han lät kristna läsa ickekristna antika författare, något som snabbt påverkade opinionen. Bland annat introducerades Aristoteles moralfilosofi och mellanösterns utveckling av densamme. Hade inte denna dörr öppnats hade vi förmodligen haft en gammaltestamentlig lag idag, underställda en samhällkonstellation motsvarande de strukturer man kan finna i islamistiska teokratier. Alternativt hade vi varit kinesiska kolonier då kineserna förmodligen överträffat både Europa och mellanöstern i utveckling.
Judeo-Kristendomen har ända från början handlat om att glorifiera lidandet. Man utgick från vad man trodde om världen då och försökte förklara varför människor far illa. Förklaringen man kom fram till var att lidande är gott. Lidandet bevisar arvssynden och den förlåts genom att underkasta sig Jesus. Kristendomen blir samtidigt en smärtstillare och den främsta agendan mot att försöka minska lidande i världen. Detta kan ju vara en tröst i sig, men när man kräver att lidande bör öka för att öka kristendomens relevans, då är det dags att säga ifrån.
Peter Singers slutgiltiga mål är annorlunda, hans mål är att minska själva lidandet i sig. Man behöver en grundläggande moralisk skolning för att förstå moralfilosofi likt den Peter Singer lägger fram. Målet för honom är att ta itu med tuffa moraliska frågor en dogmatiker finner allt för obekväma att ge sig in på. Genom att undvika att ta i frågan sopar man hellre problemet under mattan. Ett exempel på en tuff moralfråga som Peter Singer ställer, som Claphaminstitutet också felrepresenterar, är hur vi skall bete oss när ett barn föds med Spina Bifida. Detta är ett medfött sjukdomstillstånd som innebär att barnet med bästa läkarhjälp kommer att leva upp till två år för att sedan dö då deras egen ryggrad spräcker dem inifrån. Att nonchalera detta lidande visar vare sig på moral, empati eller ansvarskänsla. Det är ett beteende som endast kan uppstå när man sätter dogma över förstånd och medmänsklighet.
Nu behöver jag också göra en kommentar kring kristendomen och barn. Det ligger inte i kristna urkunder att motivera mot abort. I kristendomens urkunder dödas barn av många skäl, något som Jesus inte tar avstånd från.
I Markus 7:9 & Matteus 15:4 anklagar Jesus Fariséerna att bryta mot Guds lag, specifikt det gammaltestamentliga straffet för att inte lyda sina föräldrar: alla män i staden skall stena barnet (5 Mosebok 21:18-21).
I Matteus 19:29 erbjuder Jesus "hundrafalld belöning" och evigt liv till den som lämnar sin familj, inklusive sina barn.
Här följer exempel på biblisk barnasyn:
Psalm 137:9 "Salig är den som griper dina späda barn och krossar dem mot klippan."
Jesaja 13:15-16 "15 Var och en som påträffas skall bli genomborrad, var och en som grips skall falla för svärd.
16 Deras SPÄDA BARN SKALL KROSSAS inför deras ögon, deras hus skall plundras och deras KVINNOR VÅLDTAS."
Fler barnamord och motbjudande barnasyn här:
2 Mosebok 12:29-30
2 Mosebok 20:5 & 5 Mosebok 5:9
3 Mosebok 26:21-22
1 Samuelsboken 15:2-3
2 Kungaboken 2:23-24
Jesaja 14:21-22
Jeremia 51:20-23
Hesekiel 9:5-7
Hosea 9:11-16
Domarboken 11:29-40
Claphaminstitutet predikar om moral utan anknyta till vare sig verkligheten eller kristendomens egna urkunder. Problemet ligger framförallt i deras historiesyn eller avsaknad av densamme. När man pratar om abort lägger man ingen vikt i hur situationen för kvinnor och barn var för endast 200 år sen, då barn av kyrkan dömdes ut som "horungar" och "oäktingar". Man har inte heller någon förståelse för de psykologiska processer en graviditet innebär och vad en kvinna kan tänka sig göra för att bli av med den. Man funderar inte på varför vi har fri abort och vilka konsekvenser det ger eller hur situationen var då fri abort infördes. Abort är en fråga som inte kan behandlas med dogmatiska normer, det är en värderingsfråga som kräver att man tar itu med frågan med målsättning att minska lidande. Utan vare sig Bibeln eller argument i ryggen ber jag dem att tänka om vad man står för, och varför.
Skrivet av Staffan Bengtsson för Humanistbloggen.