9 nov. 2009

Mängdlära

17 kommentarer:

Theodor sa...

Det som är markligt men utifrån mitt sätt att se också mycket bra, är att "Jesus Christ" i den här bilden är centrum av allting! Precis som han är det i historisk mening där allt relateras till hans födelse. Och så är det nog, även om detta påstående här förmodligen inte kommer att välkomnas med glädje :)

Patrik Lindenfors sa...

Jag är förvånad över att du ser Jesus i centrum för så väl ondska som godhet, men ok, det är din Gud.

Theodor sa...

Okay, en viss poäng har du där!
Låt mig få lägga till att han är den ende som är verklig. De andra : zombie, Frankenstein och Dracula är bara påhitt! :)

Patrik Lindenfors sa...

Tänkte inte på det ... ;.)

Lennart W sa...

Mängdteoretiskt betyder figuren att Jesus är samma som det Dracula, Frankenstein, och en zombie har gemensamt.

Det är en sak jag undrar. Vad är en människa? Dvs alltså en sån där som det är viktigt att respekta enl. "Humanisterna"?

Några snabba ansatser till svar:
1. Hon är sin själ
2. Hon är sin kropp, dvs sina armar, ben, inre organ osv
3. Hon är sina innersta tankar och övertygelser
4. Annat? Snälla, förklara i så fall!

1. Faller bort, eftersom "själ" ett ett religiöst begrepp
2. Faller nog bort, t.ex. med hänvisning till att man kan förlora kroppsdelar och inre organ i olyckor.
3. Faller bort, eftersom det enl. "Humanisterna" är helt OK, eller snarare helt nödvändigt, att ta alla tillfällen man kan för spotta på många många människors djupaste övertygelser.
4. Den som återstår. Men var är det??

JemyM sa...

4. Tillhör arten Homo Sapiens.

Patrik Lindenfors sa...

Jag tror JennyM prickade in den enda gångbara definitionen. Har du en annan, Lennart?

PS Att skämta med religion är inte att spotta på den.

Theodor sa...

Ja Lennart, man kan ju inte beskylla di att komma med några glädjebesked! ;) Så ser man, är man humanist, så har man inget att försvara inget som är värdefullt fast vi innerst inne alla bara vet att det inte är sant, innerst inne kan jubla när ett nytt barn fötts och vi alla gläds med stor glädje och säger till varandra: vilket litet under!! Kom nu inte och säg att vi har fått allt detta om bakfoten. Vi har all skäl att tro att det faktiskt är så även om vi kanske inte kan fatta det i ord så lätt, men förstår gör vi oavsett om vi är kristna eller inte....

Lennart W sa...

Patrik och JemyM, så vad är det ni respekterar, när ni säger att ni respekterar en människa? Hennes arttillhörighet? Ok. Tack för svaret. Hmm...

Ja Theodor, en ny människa är ett mirakel, nästan hur man än ser på det. Känner t.ex. till ganska många par som upptäckt att de inte får något barn, kanske för att de allt för länge tog det för givet och sen var det för sent.

Patrik Lindenfors sa...

Men Lennart, du duckade ju frågan. Vad är en människa för dig?

Lennart W sa...

Patrik, trodde det var jag som ställde en fråga här. Men visst är den inte helt lätt.

Till människor som definierar sin världsbild bara från vad den inte är (tror inte på Gud, är inte religiös, osv), kan man förstås ta sig samma frihet själv:

Jag tror inte man på ett meningsfullt sätt kan skilja mellan en människa och hennes djupaste övertygelser.

Patrik Lindenfors sa...

Ok. Så har man inga övertygelser (är ett litet barn eller har ett gravt förståndshandikapp) så är man ingen människa?

Lennart W sa...

Patrik, ja det låter ju bestickande. Men är det ett bra argument? Vad jag kan se landar det i att det du egentligen respekterar med en människa är bara precis den del som kan finnas kvar utan att människan dör omedelbart på en intensivvårdsavdelning. I det ingår inte något man har kämpat för och ansträngt sig för och lyckats eller kanske misslyckats med men iaf försökt. Bara den allra minsta gemensamma nämnaren räknas. Kanske rättvist i någon mening, men på ett himla trist sätt.

Patrik Lindenfors sa...

Du ville ha en definition och fick den enda som finns att tillgå. Trist men sann. Dock håller jag med dig. Det mesta som gör "oss" till "människor" finns inte med. Men skulle man inkludera det i definitionen skulle man exkludera individer som uppenbarligen är människor fast de inte har samma mentala gåvor som oss andra. En sådan definition önskar nog varken du eller jag. För att vara ärlig tror jag en lite luddig "känsla" av vad som är en människa räcker ganska långt. Bara för att man är Humanist behöver man inte vara naturvetare.

Janne A sa...

Fråga till Lennart W:

Vilka syftar du på med formuleringen "människor som definierar sin världsbild bara från vad den inte är (tror inte på Gud, är inte religiös, osv)"

Humanister? Ateister?

JemyM sa...

Lennart W, du frågade "vad är en människa" och fick ett rakt svar.
Du ville kanske att jag skulle gå vilse i en ontologisk förklaring kring vad tingen i sig är. Det är retorik och jag nappade inte. En människa är en människa eftersom vi identifierar henne som en människa, på samma sätt som vi identifierar en vas som en vas. Hur tingen i sig är konstruerade är irrelevant. Du förklarar inte vad en människa du är, identifikationen är instinktiv.

Vi respekterar människor eftersom vi tror på människans möjligheter. Detta har varit humanisternas människosyn från första början.

För mig utgör människans känsloliv lika stor del av människan som förnuftet och kräver ingen vetenskaplig förklaring kring längtan, ångest, kärlek, beundran, empati m.m. för att se dessa egenskaper viktiga för oss.
Jag värderar även människans miljö i vilket naturens och djurens välmående ingår.

I min respekt för människan har jag trots det studerat våra möjligheter och jag vet att vi kan individera stort biologiskt från individ till individ, därför väljer jag idag oftare att prata om mänskligheten istället för människan eftersom enstaka individer mycket väl kan sakna traditionella egenskaper och rent av använda sitt förnuft till att såra.

Två saker:
* Jag ser avvikandet som en mänsklig norm, en icke traditionell biologisk egenskap får inte någon att upphöra med att vara människa. Etiska strukturer som inte erkänner att det är traditionellt för människor att vara avvikande ser jag som värdelösa.
* Mänskligheten är människan i social kontext. Den enskilde kan dö, det minskar inte hennes värde i de som fortsätter att leva. Individen lever vidare inom andra människor en tid till. Detta ökar värdet av att vara en god människa. Godheten skänker en värde genom att påverka andra positivt. Det skänker mening med livet. Men vi kan även ge mening och värde för en människa som dör en tidig död, genom att vi tillsammans kommer överens om att i framtiden hindra fler att dö på samma sätt. En människas öde är viktigt för oss. Vi människor har något gemensamt.

Tyvärr kan vi inte hindra all smärta i världen själva, men alla kan göra något.

Igår gick jag en omväg för att lämna tillbaka en plånbok jag hittade på gatan. Den innehöll 600:-. Jag gjorde det för att jag kan relatera till förlust av en plånbok. Jag behöver inte förklara empati genom förnuft. Jag är vad jag är, jag är människa.

Lennart W sa...

JemyM, ville nog bara få ett klargörande om vad som menas egentligen med det som sägs här ibland, om att respektera människor, men inte vad de tror på. Man kan nog tycka att det finns en motsättning där, iaf lutar jag åt det hållet.

En utväg är kanske att fullt ut erkänna och stå för att man faktiskt inte respekterar alla människor, t.ex. kanske pedofiler och naziförbrytare så länge de är det.

Men mest av allt vill jag egentligen bara tacka för ditt inlägg. Du sticker ut huvudet lite där, eftersom du talar talar om sådant du tror på, och inte bara väljer den enkla strategin som varje tonåring behärskar, att bara ironisera om andra. Skulle vilja se mycket mer av sånt här på den här bloggen och på annat från Humanisterna!

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se