12 nov. 2009

Nalin Pekgul protesterar mot svenska talibaner

Nalin Pekgul reagerar mot islamismens anspråk att begränsa friheten för unga tjejer.
- Islamism är en totalitär ideologi som försöker begränsa friheten för människor, framförallt för kvinnor. Det måste vi våga debattera utan att bli stämplade som islamofober. Om vi inte gör det kommer vi bara att förstärka ytterligheterna. Kampen är inte längre mellan kristna-muslimer, svenskar-invandrare eller vi – dom. Kampen är mellan dem som tror på toleransen, jämställdheten och mänskliga rättigheter och de som inte gör det.
Här ett inslag i frågan från Agenda:


Tack till Seglora smedja för tipset.

11 kommentarer:

Jim.L sa...

muhammad debatterar som en tjurig unge, och att han som ordförande är såpass omedveten om sitt avslöjande kroppsspråk och sätt att tala är inte till hans fördel.

Lennart W sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Lennart W sa...

På Sveriges Unga Muslimers hemsida kan man se lite mer utförligt om hur de ser på Kvinnan i Islam. Om kläder står det en bit ned under "(e) Integritet, moral och social interaktion". Den här Mohammed är nog inte riktigt så beskedlig som han ändå verkar.

Detta är alltså om hur denna grupp själva tolkar sin tro. Är ju inte min sak att tolka om vad som är rätt och fel för en muslim.

Kan inte heller undgå att se likheten mellan bilden på övre ramen och en flaggbild från en viss kampanj i somras. Hmm...

Janne A sa...

Fler insinuationer från Lennart W...Hmmm... varför är likheten mellan Humanisternas kampanjbild och unga muslimers så intressant?
Är Humanisterna kanske krypto-islamister?
Är Humanisterna krypto-"islamofober"?

Vänligen tala ur skägget om du har något konkret påstående värt att diskutera.

Lennart W sa...

Janne A,
OK, jag gör mitt allra bästa försök till att tala ur skägget om vad förra inlägget handlade om.

Det var ingen insinuation alls. Om något skulle man t.o.m. kunna kalla det en halv pudel ju från min sida. Har från början reagerat mot den där kampanjen bl.a. just med att symbolerna nog lätt skulle kunna avändas för t.ex. SDs eller t.o.m. NDs syften. Men jag har aldrig påstått att "Humanisterna" är mer islamofober än fobiker mot någon annan religion. Har hela tiden utgått från att ett ev. positivt mottagande från just SD och ND snarare skulle ses som högst besvärande och ovälkommet. Mina tankar om detta har snarast varit av samma natur som kritik från en god vän, dvs iaf som jag har sett det.

Dock kan man ju verkligen fundera på om inte hela den spelplanen ändras när en muslimsk organisation själv använder en liknande symbol. Det är detta som är iaf en halv pudel av mig gentemot "Humanisterna" och kampanjen. Kommentera den som vill.

Första stycket i förra inlägget är snarast bara ett bidrag med fakta till blogginlägget, som t.o.m. förstärker udden i det. Läs själv i min länk, så kanske du hittar något du vill kommentera.

I det andra stycket klargör jag att jag ser en skillnad mellan vad jag gör här, dvs att läsa innantill i dessa muslimers egen tolkning av sin religion, vilket jag tycker är OK, och det som många inom "Humanisterna" gör, nämligen att ge sig på att själva tolka i Koranen osv och med det som grund utge sig för att veta vad resp. religion "egentligen" handlar om. Kan säkert kommenteras och diskuteras av dem som så vill.

På det hela taget ett vänligt inlägg som ändå markerar lite om skillnader i synsätt på en punkt, och nog borde ha en del uppslag för vidare kommentarer.

JemyM sa...

Den "muslimernas tolkning" du refererar till existerar inte. Det finns ingen universial tolkning, ändå kallar folk sig vid samma etikett som de hade något gemensamt. Många utgår från sina egna erfarenheter och känslor och tillskriver det till religionen, påverkade av omvärlden är det inte konstigt att de på sikt antar en mer humanistisk prägel. De unika idéer som finns inom Islam (alltså inte de universiella som finns i alla kulturer) kan man endast hitta i urkunderna och även muslimer som inte läser dem påstår ofta att den stödjer deras åsikter ändå. Genom att läsa innantill problematiserar vi detta förhållande i önskan att man skall förstå att man egentligen tillskrivit sina egna värderingar till religionen. Jag önskar vi i allmänhet blev bättre på att förklara att det är det vår religionskritik är till för, att få de liberala att inse att deras identitetsval är grundat i en felaktig förståelse för vad som är unikt med religionen.

Jag betonar; läser innantill. Att "tolka" kräver idén att det finns något slags sant budskap i boken som man förstår om man tolkar den rätt. Vi "tolkar" inte eftersom vi anser att urkunderna är traditionella böcker som vilka andra som helst fyllda av författarens misstag och personliga värderingar.

Med det sagt har jag inget emot att de här människorna försöker att kombinera sin identitet med att leva i Sverige. Jag klandrar inte dem för det utan erkänner att det är synd att MUSLIMofobin är så utbredd. Bara för att någon utger sig för att vara "muslim" är det inte säkert att de har en aning om vad Islams urkunder säger, eller att ickemuslimer ofta har samma åsikter som dem själva.

Jag frågade en gång en Imam om detta. Jag hade lyssnat på honom i 30 minuter, sen repeterade jag allt positivt han sagt, att vara muslim för honom är att sträva efter att vara en god människa, sen frågade jag honom varför han ser sig själv som annorlunda från en kristen eller en ateist som också dem strävar efter att bli goda människor, har han inget gemensamt med dem? Frågan var märkbart besvärlig, men vi kom så småningom fram till att skillnaden var att han trodde på Allah. Jag tror dock inte riktigt han förstod vad han just sa. Efter att just beskrivit vad Islam var för honom, erkände han att det enda i slutändan som utgjorde skillnaden var att han skulle tro på Allah. Synd betyder "missa målet".

Lennart W sa...

JemyM, man kan tydligen aldrig vara nog tydlig. Eller kanske jag skriver extremt otydligt.

Naturligtvis finns det ingen universell tolkning! Är ju precis det jag säger. Men den här gruppen: Sveriges Unga Muslimer, gör tydligt i den länk jag gav hur just de tolkar sin religion m.a.p. t.ex. kvinnors kläder.

Det du gör däremot är helt meningslöst. Menar du att s.k. naturfolk, utan något skriftligt om sin religion, inte kan vara religiösa ändå? Så måste det ju vara om det bara är skriftliga "urkunder" som räknas. Till saken hör att de första kristna ju inte heller hade något skriftligt som skilde deras religion från judendomen.

Allt ett naturfolk utan skriftspråk har för sin religion, är sina traditioner (och kanske även en andlig kontakt av något slag, men då är vi ju inne på själva trosfrågan). Men även folk som har skriftspråk har traditioner, som inte i alla delar är beskrivna i deras skrifter. För de kristnas del kan en del av traditionerna vara äldre än hela NT, utan att ändå ha kommit med när NT skrevs. I katolikernas fall har vi även det faktum att de anser att aposteln Petrus var den första påven, som fick sitt uppdrag direkt från Jesus, och att hans uppdrag sedan dess har överlåtits med rätt så stora befogenheter om religionstolkning, ända till våra dagar. Men det där står inte heller i NT.

Däremot finns det skrifter där man även försöker skriva ned denna del av religionsutövningen, iaf för kristna: katekesen. Kanske inte i alla kristna inriktningar heller, men Luther satte iaf ihop en, och som sagt, katolikerna har också en. För de kristna inriktningar som inte har detta, måste du helt enkelt göra som när du studerar naturfolks religion om du vill veta mer om hur det faktiskt funkar.

JemyM sa...

Definiera "religiösa". Islam har urkunder.

Lennart W sa...

JemyM, jag tycker att Wikipedia har en rätt så bra text om religion (dit man också kommer om man söker på "religiös"), iaf m.a.p. skriftens betydelse som bara en av många andra komponenter.

Dock finns det ju som bekant kristna som har ungefär samma syn som du på Bibeln, dvs de bokstavtroende inom t.ex. de amerikanska evangelikanerna. Men de är inte representativa för alla kristna. Och även de har faktiskt en del mer utöver Bibeln, som liturgi och faktiskt även tolkningar om t.ex. treenigheten.

JemyM sa...

Del 1/2
Det kanske var jag som var otydlig. Låt mig ta det från grunden (jag har som du märker svårt att formulera min kritik, den bygger på en kombination av antropologi+psykologi, men jag hoppas på att bli bättre på detta). Min personliga kritik bygger på att för högt värde och för höga rättigheter ges till något abstrakt, otydligt och suddigt, inom vilket obehagligheter sker men relationen till detta är godtyckligt.

Hur människor beter sig i allmänhet har jag inga direkta åsikter om. Jag följer frihetsprincipen ganska hårt, dvs att jag ser hellre att man diskuterar och för dialog än att förespråkar förbud eller håller tyst. Däremot ser jag problem när termen "religion" får ett suddigt, otydligt och abstrakt användande i juridiska sammanhang, eller folk allmänt och kulturellt har en "stör ej" relation med allt som kallas religion. Godtycklighet när människor far illa gillar jag inte.

Detta hade naturligtvis i sig inte varit något ett problem, om inte enskilda grupper i detta suddiga/godtyckliga/abstrakta träsk går ut med "sin tolkning" vilket man sedan forcerar på varandra på olika sätt, för att sedan åtföljas av folk som skyddar detta eftersom det kallas "religion" och någon annan med en helt annan tolkning beter sig snällt. De moderata skyddar nästan alltid fundamentalisterna tills dess någon kommer till skada, då säger de att de som kom till skada skadades för att någon tolkade religionen fel. Så beter sig även dem som har en "tro på tro", dvs de som av traditionella skäl är kvicka med att försvara religionen utan att tro själva. Denna hemmablindhet när man inte ens vill erkänna förhållandet mellan sitt eget stöd och att folk kommer till skada ser jag naivt.

Men men, nu det här med urkunderna vs religion. Ordet "religion" är suddigt. När jag använder begreppet nu för tiden pratar jag primärt om de dominerande erkända religionerna i vår region IDAG (Kristendom, Islam) men kan även sträcka mig till de världsomspännande eller större rörelserna IDAG (Judendom, Buddhism, Hinduism, Taoism, Konfucianism etc). Mitt begrepp vidgas naturligtvis om vi rör oss tillbaka i tiden (naturreligioner) eller inbegriper små lokala seder. Samtliga av dessa dagens religioner har någon form av auktoritet inom sig, antingen skrifter, grundare, heirarkier m.m.

JemyM sa...

Del 2/2
Jag skiljer på religion och andlighet just i att religionen har dessa auktoriteter, andligheten är snarare en mänsklig känsla som ofta utnyttjas av religioner men är inte unikt för religioner. Samma känslor kan kännas och värdesättas även av dem som inte tror på något övernaturligt. Själv lever jag mycket nära mina känslor, ett beslut jag gjort eftersom jag anser inte att förnuftet kan dominera känslorna helt och att utan känslor blir förnuftet lamt och livlöst. (På den punkten kan jag skilja mig från övriga humanister, men jag anser fortfarande vikten av att förnuftet förstår känslorna i så lång utsträckning som så möjligt och försöker vara i kontroll. Min relation till känslorna har jag mycket tack vare studier i psykologi vilket ju faktiskt är en förnuftsbaserad förståelse).

Iallafall, jag räknar med att det som gör religioner unika är dess unika innehåll men att de som tolkar trots allt är människor. I och med detta kommer många att dela liknande värderingar som kommer ur människans inre. Dessa värderingar är universala och det är även dem vi som humanister stödjer. Men sen finns det egenartade uttryck som uppstår av att människor försöker följa religionen. Klädval är ett sådant uttryck. Jag önskar att folk kunde se att deras positiva värderingar faktiskt är lika andra religioners medan det endast är när de försöker följa religionens unikhet som avvikande och negativt uppfattade värderingar och handlingar uppstår. Jag är konsistent med att det är religionen, inte dess utövare som är det huvudsakliga problemet. Vi människor är felbara och vi passar bäst med en förståelse/doktrin/etik/sed som hjälper oss att undvika/dämpa felen istället för att inspirera/katalysera dem.

Relationen religiös identitet och återfall till rötterna (t.ex. bokstavstroende eller förstärkning av vissa seder) är helt naturligt och helt resonabelt. Tron börjar ofta enkelt men av någon händelse kan man känna det är dags att ta sin religiösa identitet på allvar. Det är ofta då problemen börjar uppstå. En religiöst och politiskt obunden har inte riktigt detta problemet eftersom de inte har några rötter att falla tillbaka till. Ett exempel på att falla tillbaka är att på sin webbsida publicera en lista av sin "tolkning". Man skriver inte ner en tolkning om man inte önskar att fler följer den. Vad man egentligen gör då är att man nästan formulerar en ny religion eller en ny sekt. När man väl formulerat och försöker forma det själv börjar man i avundsjuka och i hederskänsla angripa dem av sina egna som inte följer det man formulerat. De som skriver ner tolkningen gör sig själva till gudar, något som hade varit omöjligt om inte kulturen varit som den är kring begreppet religion. Det är synd att folk tolkar det som att det är ett uttryck för Islam i sin helhet men det är ju just den mentaliteten jag tycker är så farlig.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se