28 feb. 2010

Det är en myt att kristendomen byggt Sverige

Tillsammans med några kollegor skriver jag på Svenska Dagbladets Brännpunkt idag om kristendomens ställning i den svenska grundskolan. För enkelhetens skull publicerar jag hela texten här också. SvD Brännpunkt:

Den första april skall Skolverket lämna över förslag på nya kursplaner för grundskolans ämnen till regeringen. En av de föreslagna kursplanerna har skapat fler reaktioner och protester än alla de andra tillsammans, nämligen förslaget till kursplan i ämnet religionskunskap. Till exempel driver vissa kristna tidningar en kampanj där de uppmanar allmänheten att skriva protestbrev till Skolverket.

Orsaken är att i den nya kursplanen har kristendomen inte längre en särställning bland religionerna, och eleverna ska enligt förslaget också bibringas kunskaper om sekulära livsåskådningar som humanismen.

Skolverkets förslag speglar på ett bra sätt vårt land idag. Sverige är ett mångkulturellt samhälle där många olika livsåskådningar samexisterar. Både de som inkluderar en eller flera gudar (kristendom, judendom, islam, hinduism med flera) och de som exkluderar gudar, som den sekulära humanismen.

Till mångas stora förvåning har nu skolminister Jan Björklund i flera medieutspel tagit avstånd från Skolverkets förslag redan innan det presenterats för regeringen. Björklund anser att kristendomen även i framtiden ska ha en särställning i skolan.

Skolministerns argumentation är både historielös och omodern.

Många tror att en majoritet av svenska folket är kristna. Det stämmer inte. Samtliga undersökningar visar att så inte är fallet. Sverige är ett av världens mest sekulära länder där mindre än 20 procent tror på någon eller några gudar. En överväldigande majoritet av de svenska medborgarna är således icke-religiösa.

Sekulär humanism är sannolikt det begrepp som närmast beskriver den typiska svenska livsåskådningen.

Men Björklund menar att det är kristendomen som har byggt vårt samhälle (Dagen 17/2) och att de kristna värderingarna både genomsyrar, och ska genomsyra, skolan och samhället. Men vilka kristna värderingar är det egentligen som Björklund vill främja? Att kvinnan ska underordnas mannen och att homosexualitet är en synd? Det menar ministern förstås inte. Sannolikt syftar han i stället på normer som medmänsklighet respekt för alla människors lika värde.

Dessa goda värderingar och den människosyn Björklund syftar på och önskar är i själva verket inte alls specifikt kristna. De växte fram i en etisk-filosofisk kontext inom grekisk och indisk filosofi och hos många andra icke-religiösa filosofer och tänkare långt innan kristendomen föddes.
Till exempel formulerande den kinesiske filosofen Konfucius den ”gyllene regeln” i skrift ca 500 år innan den tillskrevs Jesus.

Kristendomen har förvaltat vissa av dessa värderingar, men också andra värderingar som regeringen knappast vill stödja eller bevara, varken i skolan eller i samhället i stort. De värderingar Björklund faktiskt önskar sig bör snarare betecknas humanetiska, sekulära eller kort och gott mänskliga, snarare än religiösa.

Visst har religionen haft stor betydelse när det gäller svenska traditioner och kultur. Det gäller t ex högtidsfirande, musik och litteratur. Det är det ingen som förnekar. Men när det gäller dagens moderna svenska samhällsvärderingar, så har de i väsentliga delar inte formats tack vare kristendomen, utan trots den. Utvecklingen av det moderna samhällets syn på medicinsk etik, jämställdhet, homosexualitet, äktenskap, vetenskap med mera har vi inte religionen att tacka för, utan den sekulära humanistiska etiken.

Felet Björklund gör är att han inte skiljer på kristendomens religionshistoria och dess kulturhistoria. Självklart intar kristendomen en särställning i den svenska kulturhistorien. Om detta tvistas icke. Den undervisningen sker lämpligast på historielektionerna, i svenska och i samhällskunskapen.
Kristendomens religionshistoria ska däremot inte ha en särställning i förhållande till andra världsreligioner. Kristendomen måste behandlas som en av flera mytologiska berättelser om världens uppkomst och människans plats i tillvaron, jämsides med många andra religiösa myter runt om i världen.

I religionskunskapen (ett ämne som snarare borde kallas livsåskådningskunskap) ska man alltså berätta om alla de olika sätt mänskligheten har utvecklat för att besvara de existentiella frågorna och beskriva människans plats i tillvaron. Där ska ingå undervisning om kristendom, men inte i kristendom.

Tonvikten inom ämnet religionskunskap skall läggas på vad religioner är, hur de har uppkommit och varför de ser ut som de gör idag.

Det är helt enkelt dags för Sverige att anta en modern kursplan i livsåskådningsfrågor.

Christer Sturmark, förbundsordförande Humanisterna
Morgan Johansson, styrelseledamot Humanisterna, riksdagsledamot (s)
P C Jersild, styrelseledamot Humanisterna, författare
Olle Häggström, styrelseledamot Humanisterna, professor i matematisk statistik

4 kommentarer:

Daniel Dunér sa...

Mycket, mycket bra!

Technicolor sa...

Bra skrivet!

Jesper R. sa...

»Tonvikten inom ämnet religionskunskap skall läggas på vad religioner är, hur de har uppkommit och varför de ser ut som de gör idag.«

Tolkar jag detta riktigt, om jag uppfattar det som att religionskunskapen bör vara sociologiskt inriktad? Om och så, varför ska ämnet ändå behandlas separat från samhällskunskap och historia?

Inga L. sa...

Mycket bra och viktig artikel. Här är en liten berättelse om hur jag upplevde det.

Jag är så gammal att jag gått i den gamla konfessionella folkskolan, som lärde oss mycket om Jesus och om ”Guds vilja”. Det var spännande berättelser och det var roligt att sjunga. Vi sjöng bl.a. psalmen ”Fädernas kyrka…”(sedan länge borttagen ur psalmboken – men läs gärna texten på nätet).
Det är väl det som vissa nu kallar ”bakgrundskunskap” om våra ”kristna rötter”.

Barn till fattiga föräldrar fick tidigt börja arbeta. Utbildning var dyr, men innebar också utebliven inkomst till (den barnrika) familjen. Ordningen var given av Gud.

Kristendomen (liksom många andra religioner) har betytt mycket för att hålla generation efter generation kvar i fattigdom (”att veta sin plats”). Vi är några gamla fossil kvar, som var med på den tiden när religion och politik samverkade öppet.

Självklart skall dagens unga få den kunskapen. Om detta må också berättas. På historielektionerna.

Jag instämmer helt med artikelförfattarnas slutsatser.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se