19 feb. 2010

Religionsfrihet, för vem?

ABF Stockholm tisdagen den 23 februari kl 18

En debatt om religions- och övertygelsefrihet. Vad innebär den, vad bör den innebära, vad bör den inte innebära? Var går gränserna för religions- och övertygelsefriheten?

Ämnet är högaktuellt, inte minst med tanke på ”shariaavhandlingen” på Uppsala Universitet och ”handskakningsdomen” som diskrimineringsombudsmannen har drivit.

Debatt mellan Katherine Cash, religionsfrihetsexpert på Svenska missionsrådet och Christer Sturmark, ordförande förbundet Humanisterna. Moderator: Sara Larsson, redaktör tidskriften Humanisten.

Sveavägen 41, Entré 50 kr.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag önskar jag kunde vara där! Tips på något att ta upp i debatten är artikel 18 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, som Sverige skrivit under. Jag tror den kan orsaka en del intressanta diskussioner. :)

---

1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att bekänna sig till eller anta en religion eller en trosuppfattning efter eget val och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom gudstjänst, iakttagande av religiösa sedvänjor, andaktsutövning eller undervisning.

2. Ingen får utsättas för tvång som kan inskränka hans eller hennes frihet att bekänna sig till eller anta en religion eller en trosuppfattning efter eget val.

3. Friheten att utöva sin religion eller trosuppfattning får endast underkastas de inskränkningar som är angivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna säkerheten, ordningen, folkhälsan eller sedligheten eller andras grundläggande rättigheter och friheter.

4. Konventionsstaterna förpliktar sig att respektera föräldrars och, i förekommande fall, förmyndares frihet att tillförsäkra sina barn sådan religiös och moralisk bildning som stämmer överens med deras egen övertygelse.

Inga L. sa...

Jesper:
Det är verkligen ingen oviktig passus, i punkt 3, om ”andras grundläggande rättigheter och friheter”.

Vi kan vara hur förstående som helst mot olika religionsutövare, men man kan ju inte komma ifrån att vissa tar större plats än andra. Mycket större plats.

Som tur är för samhällsklimatet, väljer de flesta religionsutövare att vara lite mera diskreta med sin tro.
Samt att vi arbetar för att det gemensamma samhället är sekulärt. Annars kan jag bli ganska rädd för var det hela skall sluta. Undertryckt ilska är inte bra i vardagslivet. Undertryckt ilska kan explodera.

Anonym sa...

Inga L: Diskretion tror jag tyvärr inte har så mycket med saken att göra, och att vara offentlig är ju uttryckligen helt okej. Vad jag kan förstå av trean så är konjunktionen dessutom en konjuktion; det står "...angivna i lag och som är nödvändiga för att...".

Gränsen går väl någonstans vid direkta kränkningar gissar jag, fast jag är inte direkt doktorerat i ämnet. :)

Här är förresten källan.

Lennart W sa...

Det intressantaste där är väl punkt 4?

Konventionsstaterna förpliktar sig att respektera föräldrars och, i förekommande fall, förmyndares frihet att tillförsäkra sina barn sådan religiös och moralisk bildning som stämmer överens med deras egen övertygelse.

Liknande står faktisk även i FNs barnkonvention i artikel 14 punkt 2.

Iofs FÅR faktiskt även FNs konventioner kritiseras.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se