| The Colbert Report | Mon - Thurs 11:30pm / 10:30c | |||
| Boobquake Day Causes Earthquake | ||||
| ||||
Ska det vara tillåtet att slippa de sista dagarnas plåga och förnedring genom att förkorta sitt liv med läkarhjälp - eller måste varje sådan tanke fördömas? Katolska kyrkan har prompt reagerat med ett kategoriskt nej av sin svenska biskop. Andra religiösa har publicerat liknande bannbullor, livet är heligt, det är inte människans sak att bestämma över sin egen död, utan Guds.
Många medicinsk-etiska frågor, som aborter, genforskning, fosterdiagnostik, organtransplantation och dödshjälp, är tillräckligt svåra utan religiös inblandning. Låt oss i lugn och ro diskutera dem öppet. Demokratin är väl skickad att hantera också etiska dilemman. Religiös imperialism, att påtvinga andra sina icke rationellt grundade åsikter, hör inte hemma i en demokrati. Den ena sidan, motståndarna, må inte få bestämma över oss andra. Vi som är positiva till dödshjälp - närmare 80 procent av tillfrågade svenskar - har ingen som helst önskan att pådyvla motståndarna vår uppfattning. Det står dem helt fritt att fortsätta ta avstånd och avsäga sig all sådan hjälp om den skulle bli tillåten.
Många kvinnor som inte klär sig sedesamt förleder unga män och sprider otukt i samhället vilket ökar jordbävningarna.Som Jen McCreight (även känd som BlagHag) noterade är det här förstås en rent vetenskaplig fråga. Så hon gav sig på att testa hypotesen genom att uppmana en samling medsystrar att klä sig så osedesamt de var bekväma med och se om de på detta sätt tillsammans kunder rubba jordskorpan. Nu är resultaten inne, och någon tuttbävning inträffade inte. Jen gjorde förstås en statistisk analys av data runt hela världen för att allt skulle gå riktigt till.
Only this past March did the church shamefacedly and reluctantly agree that all child rapists should now be handed over to the civil authorities. Thanks a lot. That was a clear admission that gross illegality, and of the nastiest kind, has been its practice up until now. Euphemisms about sin and repentance are useless. This is a question of crime—organized crime, by the way—and therefore of punishment.Newsweek har för övrigt en fotoserie med påvliga skandaler genom tiderna.
Många kvinnor som inte klär sig sedesamt förleder unga män och sprider otukt i samhället vilket ökar jordbävningarna.Det här är förstås en rent vetenskaplig fråga. Orsakar osedesam kvinnoklädsel jordbävningar? En testbar hypotes!
Vad kan vi göra för att undvika att bli begravda under rasmassorna? Det finns ingen annan lösning än att ta tillflykt i religionen och anpassa våra liv till Islams moraliska regler.Om det var mer sedesam klädsel och större respekt för Islam han ville se så har han sannerligen misslyckats.
Antony Garrard Newton Flew, född 11 februari 1923 i London, död 8 april 2010 i Reading, Berkshire, var en brittisk filosof som var känd i flera årtionden som en av världens ledande ateistiska tänkare. Flew uttryckte teistiska åsikter första gången offentligt som 81-åring, år 2004, och författade 2007 boken "There is a God - how the world's most notorious atheist changed his mind". Flew menar att det avgörande argumentet var att DNA-molekylens och livets uppkomst fortfarande inte har fått en tillfredsställande naturvetenskaplig förklaring. Genombrott inom vetenskap, särskilt kosmologin, har också haft betydelse. Om naturkonstanter såsom elektronens massa bara skulle avvika lite skulle inget liv kunna ha utvecklats på den här planeten, vilket enligt Flew inte bevisar men ger stöd för att universums naturlagar kan vara utformade av en intelligent designer.Samma gamla vanliga argument, således. Man förvånas att Flew plötsligt inte såg igenom det längre eftersom det så uppenbarligen inte är tillräckligt som gudsbevis. Flew stötte dessutom som ateist på det upprepade gånger under sitt liv. Vad hände? Följde han bevisen dit de ledde - Flews egen devis till hur ett resonemang ska föras - eller blev Flew plötsligt förförd av ett tomt argument? Richard Dawkins menade att orsaken till att Flew plötsligen ansåg att det fanns substans i denna resonemangskedja kanske stod att finna i att Flews intellektuella kapacitet inte höll hela livet ut. "He once was a great philosopher. It is very sad."
Could we make a cogent argument “pointing to” his age and capacity as factors that might mitigate a change of this magnitude? We could. Are there uncertainties that could warrant a tenable challenge to the motives of those individuals surrounding Flew, with regard to his “conversion” and the curiously construction and authorship of the book? There are. Should the publishers bear any responsibility for preventing misperceptions concerning the disclosure of would-be ghostwriters? They should.(Glöm för övrigt inte att ateistens mardröm är bananen.)
There is little hope of ever reconciling the Antony Flew of 87 years with the Antony Flew of 27 years. Did he change his mind, or did his mind change him?
History will record Antony Flew as a deist; Annis Flew confirmed that for us all. History, I fear, becomes an unwitting conspirator, forever defiled.
Vi är lite sena med den här observationen (man kan inte vara först jämt?) men här är i alla fall en kandidat till titeln för mest olämpliga logga någonsin. Den är för "Catholic Church's Archdiocesan Youth Commission" från mitten av 1970-talet. Loggan ansågs då så bra att den vann pris från "Art Directors Club of Los Angeles" och visas i "AIGA Design Archives".
Idag är författaren och ledamoten i Humanisternas styrelse Per Kornhall intervjuad i Sektsjuka, DNs serie om sekter. Kornhall har en bakgrund i Livets Ord som han berättar om i boken "Livets Ord: Kontroll och manipulation i Jesu namn" (149:- hos Adlibris).Boken är slutpunkten för min tid i Livets ord och min väg ut ur rörelsen. Jag känner mig inte längre som en avhoppare utan är nu vem som helst. Fast fortfarande är jag känslig och kritisk mot extrema former av religiositet.
“in the most secretive way…restrained by a perpetual silence…and everyone (including the alleged victim) …is to observe the strictest secret, which is commonly regarded as a secret of the Holy Office…under the penalty of excommunication.”Den här tystnadsordern är förstås fruktansvärd, men trots vad som sägs i debatten är citatet inte Ratzingers från 2001, utan härrör från ett direktiv från 1962, Crimen Sollicitationis. Ansvarig är därför i det här fallet Johannes XXIII.
Created in 1962, the now infamous document was issued in secret to bishops. Called Crimen Sollicitationis, it outlined procedures to be followed by bishops when dealing with allegations of child abuse, homosexuality and bestiality by members of the clergy. It swore all parties involved to secrecy on pain of excommunication from the Catholic Church.
This document was reissued in 2001 by Cardinal Joseph Ratzinger and sent to all bishops. How he interpreted and enforced both it and the previous document is at the heart of today's controversy.
Critics say that rather than ordering more openness and cooperation with the authorities as demanded by both law enforcers and the victims, Cardinal Ratzinger reiterated its policies and ensured that the Code of Silence be applied to all cases of child abuse involving a priest. Cardinal Ratzinger also instructed that all cases should now be referred to his office directly and that he would maintain 'exclusive competence' over the handling of allegations. Cardinal Ratzinger is now Pope Benedict XVI.
Recently, the New Atheists' most prominent representative, Richard Dawkins, wrote a highly emotive piece for the Washington Post, in which he derided the present pope and expressed glee and satisfaction that such a person was now leading the Catholic Church. In Dawkins's judgment, not only was this no less than the Church deserved, but such leadership could only hasten the Church's demise. I thought at the time that Dawkins was over the top and wrong. I now think that he was right and that it was I who was wrong. Let me say at once that, unlike Dawkins, I don't necessarily want to see this as the end of religion or even of the Catholic Church in some form. I stress that although I cannot share the beliefs of Christians, I respect them and applaud the good that is done in the name of their founder. But I do now think that as presently constituted, the Catholic Church is corrupt and should be eradicated.Ord och inga visor. Läs hela inlägget hos Huffington Post.
You might argue that this is to go too far. But what is the alternative? Vatican Three, perhaps? The Church could open its doors to married priests, give women a proper role (if we can appoint a woman to the Supreme Court, why cannot a woman become a member of the College of Cardinals?), make a place within for gays and other minorities. It could recognize birth control for the blessing that it is and stop insisting that the moment the sperm gets to the ovum, nothing else matters but to preserve this entity, even though such a stand causes unnumbered cases of pain and sadness (and certainly does little to reduce the abortion rate) and leads the Catholic bishops to oppose universal health care, quite apart from the fact that it all flies in the face of the official philosophy of the Church, Thomism. And I could continue.
This will not happen. This last week, the Pope appointed an archbishop for Los Angeles. The appointee is a member of Opus Dei, for goodness's sake. You don't have to subscribe to the nuttiness of The Da Vinci Code to know what this means: he belongs to an organization that throve under Generalissimo Franco, about as right-wing as it is possible to get. Far from trying to reform, the Church is digging in and digging in.
Dawkins is right. The moral mess gets worse and worse. Hope of change is illusory. Götterdämmerung beckons. Although we have different motives and undoubtedly hope for different outcomes, I join Dawkins in welcoming the prospect.
Eric Wadenius (ordförande i Unga Humanister) debatterar med Mats Selander (lärare på Credoakademin) om "Var kommer moralen ifrån?".
Debatten börjar kl 19:00 på Café Athen i Af-borgen i Lund tisdagen den 20:e april.
Kom, lyssna och delta!
I en artikel i DN ger två svenska muslimska kvinnor, Rawia Morra och Barlin Nuur, sin bild av sin religion och mötet med det svenska. De ser sig båda som svenska och demokratiska och det är positivt. Men de upplever också sig och islam som missförstådda av svenskarna, vilket väl ofta men inte alltid är sant. Samtidigt anar jag i det de säger en oförståelse för ”oförståelsen”. Varför tror de att många svenskar blir så upprörda över (eller oberörda av) den muslimska upprördheten över exempelvis Muhammedbilder?
Kvinnorna menar att det finns ”en okunnighet om förbudet mot att avbilda profeten Muhammed” i västerlandet. Det menar jag är fel, detta är basal skolkunskap som jag tror att varje västerländskt barn som alls får veta något om islam har hört. Jag tror även att det är något västerländska barn kommer ihåg, eftersom ett förbud mot att rita en viss teckning är en sådan bisarr idé i ett västerländskt demokratiskt tänkesätt. Möjligen menar kvinnorna att det finns en oförståelse i väst för hur djupt detta förbud är inpräntat i muslimska sinnen och hur starka känslor det därför väcker. Det är säkert sant, men det kan knappast vara på något annat sätt eftersom, som sagt, tanken är oss så främmande.
För att få oss att förstå jämför den ena kvinnan med barnpornografi. Det låter oss ana vidden av upprördheten men är i övrigt en märklig jämförelse. Min upprördhet över barnpornografi rör inte själva bilden, utan det den avbildar. En sådan bild gör oss till vittnen till fruktansvärda övergrepp mot oskyldiga medmänniskor, ett avskyvärt brott som kan ödelägga ett helt liv och sända chockvågor av trauma genom flera generationer och långt ut i samhället. Kränkningen i bilden är inte en kränkning av mig utan av mina medmänniskor, barnen på bilden, vilket jag förstås upplever som avskyvärt.
Men varför blir muslimer upprörda över en bild av Muhammed? Inte för att de bevittnar något avskyvärt, utan för handlingen att avbilda det, vilket de tydligen ser som en kränkning riktad mot dem personligen. Rawia Morra, som ändå inte säger sig vara särskilt religiös, menar att en avbildning av Muhammed ”vore som att försöka avbilda den högsta formen av andlighet.” Om jämförelsen verkligen vore rättvis, så skulle muslimer alltså tycka att sexuellt utnyttjande av barn är av godo, men att avbilda det är avskyvärt. Det tror jag inte kvinnorna avser och jag tror inte heller att det är så (de barnäktenskap som islam tillåter betraktar jag visserligen som sexuella övergrepp mot barn, men kanske inte på samma grova nivå som barnpornografi).
Vi skall också lära oss att förstå att islam är en så stor del av kvinnornas identitet att den som ”kränker” islam kränker även dem personligen. Barlin, den mer religösa av de två, säger att ”Jag tror inte på islam - jag är min tro.” Men jag kan inte förlika mig med detta! Skulle jag träffa Barlin skulle jag se Barlin, inte islam. Förvisso en muslimsk kvinna, men inte islam! För mig vore detta liktydigt med avståndstagande från Barlins personliga identitet, något jag som humanist inte kan skriva under på. För mig är det en plikt och en hederssak att skilja på person och sak, i det här fallet på troende och på tro. Att kräva av mig att jag skall föra samman dem och behandla Barlin som vore hon ”islam”, det vore som att kräva av Barlin att äta fläsk. Jag ser det också som kontraproduktivt eftersom jag då måste förknippa Barlin även med islams negativa uttryck – självmordsbombarna begår sina nidingsdåd i namn av samme Allah som Barlin prisar, något som hon förvisso också tar avstånd från, men som likväl finns beskrivet i hennes heliga bok, ur vilken hon alltså ber mig härleda hennes identitet. Nej, jag kan inte ställa upp på det.
Gunilla Sköld Feiler, gift med Dror Feiler som satte upp den omstridda utställningen Snövit och sanningens vansinne, skriver också i DN om fenomenet med Muhammedkarikatyrerna och deras efterdyningar. Hon berättar om de hot hon fick utstå när Israel överreagerade och misstolkade utställningen (något som jag själv också påpekade då att de gjorde, fastän det knappast gav något avtryck i debatten) och menar att Vilks inte skall gnälla, eftersom ”inte bara ett ökande antal personer ur folkdjupet, utan även delar av den borgerliga pressen, ledande högerpolitiker, Sverigedemokrater och humanister har en nedlåtande syn på muslimer.” Jag hoppas att jag har gjort det tydligt här att det inte handlar om en ”nedlåtande syn” utan om rätten att fritt kritisera, vare sig det handlar om islam eller Israel. Jag kan visserligen instämma i att det idag är lättare att kritisera islam än Israel, vilket är sorgligt – jag har förståelse för Israels bekymmersamma belägenhet men inte för dess agerande som sannerligen förtjänar kritik, samtidigt som jag tar skarpt avstånd från islamisternas krav på Israels förstörelse. Men jag vill inte klanka ner på en enda enskild jude eller en enda enskild muslim på grundval av deras grupptillhörighet. Jag vill inte blanda samman sak och person. Vad vill jag då?
Jag vill leva i ett samhälle där icke-troende, judar och muslimer sida vid sida fritt kan ge uttryck för det goda i sina respektive livsåsskådningar – ett pluralistiskt, demokratiskt samhälle. För att uppnå det krävs att var och en känner sig fri att uttrycka sin åsikt på det sätt den kan. Om jag vill kritisera islam eller Israel måste jag kunna göra det utan rädsla för repressalier, också om jag känner att islamkritiken måste ta sig form av en avbildning (inte nödvändigtvis en karikatyr) av Muhammed. I annat fall eroderar demokratin, den demokrati som Rawia och Barlin säger sig förespråka. Om någon vill kritisera humanismen i sin tur, då måste den få göra det, oavsett om kritiken tar en form som jag inte gillar (till exempel den stereotypa bilden att en ateist inte kan tro på någonting alls). Varsågod, ös på med fördomarna! Jag bemöter dem inte med kränkthet utan med tålamod och argument.
Det är gott att Rawia och Barlin tar parti för demokratin och avstånd från våldet och hoten, men kränktheten de uppvisar blir inte mer respektingivande för det. I ett välfungerande pluralistiskt samhälle krävs det lite hårdare hud och oömmare tår än vad de ”kränkta” muslimerna ger uttryck för. Jag vädjar därför till alla muslimer: ta inte en bild av er profet så personligt! Se det som en omoralisk och barnslig ploj av en otrogen om ni vill, men ni måste lära er att åtminstone tolerera det, kanske till och med uppskatta det om ni kan som ett bevis på samhällets mångfald, liksom vi icke-muslimer måste lära oss att tolerera eller rentav uppskatta de muslimska egenheterna (såvitt de inte undergräver demokratin). Då först kan vi tillsammans skapa ett samhälle byggt på ömsesidig respekt.
Den tredje trossatsen brukar för de flesta humanister leda till ateism.
FNs deklaration om mänskliga rättigheter ligger i stort sett i linje med de två första trossatserna, vilket gjort den till ett bärande dokument inom Humanismen.
Humanismens värdegrund bygger på upplysningsidealen.
Suppose the British secretary of state for schools received, from a local education authority, a reliable report of a teacher tying up his pupils and raping them. Imagine that, instead of turning the matter over to the police, he had simply moved the offender from school to school, where he repeatedly raped other children. That would be bad enough. But now suppose that he justified his decision in terms such as these:Läs hela artikeln hos The Guardian.
"Although I regard the arguments in favour of prosecution, presented by the local education authority, as of grave significance, I nevertheless deem it necessary to consider the good of the government and the party, together with that of the offending teacher. And I am also unable to make light of the detriment that prosecuting the offender can provoke among voters, particularly regarding the young age of the offender."
The analogy breaks down, only in that we aren't talking about a single offending priest, but many thousands, all over the world.
- Många psykologer och psykiatriker har visat att det inte finns någon länk mellan celibatet och pedofili medan åter många andra har visat, enligt vad jag har blivit underrättad, att det finns ett samband mellan homosexualitet och pedofili, sade kardinalen vid en presskonferens i huvudstaden Santiago.Enligt Vatikanen är det tydligen alltid fel någon annanstans.
- Det är sanningen. Där finns problemet, sade kardinalen, och väckte omedelbart arga protester från Chiles intresseorganisationer för homosexuella.
The courts will examine the claim of immunity. I believe that an English court would reject it. If the Pope was here on a state visit, ordinarily a head of state would have sovereign immunity. What I believe is that because he's not a sovereign, not a head of state, he's not entitled to the defence.Läs mer hos The Press Association.
Bara ett enda läkemedel är hittills godkänt, arnikasalva, baserad på vätska där växten slåttergubbe fått ligga och dra. Indikationen enligt Weledas läkemedelskatalog är ”kontusioner, hematom, stukningar, sträckningar, benbrott och reumatiska muskel- och ledproblem”.Salva mot benbrott? Mats Reimer går igenom Weledas läkemedelskatalog och verkar ha svårt att ta den helt på allvar, vilket man får förstå.
Bilden av Harry Potter som lärde sig blanda trolldrycker på Hogwarts kommer för mig. Skillnaden är väl att trollkarlslärlingen inte spädde ut sina brygder homeopatiskt; nötkreaturets corpus vitreum är potentierad till D6, vilket jag uttyder som en del på miljonen.
Destillerat guld om man tittat för mycket, eller lyssnat för mycket, eller vad menar de? Det är inte helt lätt att hänga med i homeopatiska resonemang om hjärnan är påslagen. Mats Reimer diskuterar problemen Weleda måste ha inför registreringskravet.Liksom Harry Potter använde den mytiska växten alruna, så har antroposofer mixat samman Mandragora comp där alrunan har fått sällskap med slåttergubbe, björklöv, åkerfräken, stackmyror och utspädd menisk (sic). Indikationen är artroser, gikt och reumatiska smärttillstånd, men barn under 2 år bör behandlas med försiktighet. Vi som läst Harry Potter och hemligheternas kammare vet att mandragoran inte är att leka med.
Destillerat guld kan även adderas belladonna och bolmört; indicerat för bland annat ”harmonisering av cirkulationen vid för mycket sinnesintryck."
I argumentationen för att slippa registrera sina läkemedel hos Läkemedelsverket har antroposoferna bland annat framfört att det blir alltför kostbart att ta fram dokumentation och betala registreringsprocessen för vart och ett av sina läkemedel. Det är säkert sant, men det finns nog också en ovilja att visa sitt medicinskåp offentligt. Läkarna på Vidarkliniken förstår säkert att deras antroposofiska läkemedelskatalog av andra kollegor uppfattas som rent skrattretande.Skrattretande, förvisso. Men det hade varit roligare om det inte vore så att Weleda sålde dessa produkter för verkliga pengar till lättlurade kunder. Tänk er om ett riktigt läkemedelsföretag hade arbetat enligt samma principer? Det korrekta svenska uttrycket för Weledas verksamhet är lurendrejeri.
Inlägg
Alla kommentarer
