26 sep. 2010

Gör den 26 september till allmän helgdag!

Den svenska almanackan har tretton helgdagar, varav åtta (eller ännu fler, beroende på hur man räknar) firas till minne av en och samma person som dog för nära 2000 år sedan, och som vi har så osäkra vittnesuppgifter om att till och med hans existens är ifrågasatt. Men oavsett om han funnits, och hans gärningar och egenskaper i övrigt, tycker jag att åtta av tretton är i ensidigaste laget. Nog finns det många andra personer i historien som förtjänar att hyllas? Specifikt vill jag förespråka att vi stryker en av de helgdagar som firas till Jesu åminnelse (förslagsvis trettondedag jul) och istället upphöjer dagens datum, den 26 september, till röd dag med namnet Petrovdagen.

Den sovjetiske flygofficeren Stanislav Petrov fattade den 26 september 1983 sitt livs viktigaste beslut – kanske rentav ett av de viktigaste beslut som någon människa någonsin fattat. Några veckor tidigare hade sovjetisk militär skjutit ned ett sydkoreanskt passagerarplan, varvid samtliga 269 ombordvarande (inklusive 62 amerikanska medborgare) förolyckades. Det internationella läget var mycket spänt.

Petrov var satt att bevaka ett satellitövervakningssystem i syfte att varna för amerikanska kärnvapenangrepp. Systemet detekterade vad som såg ut som en avfyrad amerikansk kärnvapenmissil på väg mot sovjetiskt territorium, och sedan ytterligare fyra. Trots det valde Petrov att inte rapportera om saken, då han bedömde att det troligtvis rörde sig om ett tekniskt fel. Senare undersökningar bekräftade att det som detekterats inte var några missiler utan ett ljusreflektionsfenomen i höga moln. Vad som hade hänt om Petrov rapporterat de misstänkta amerikanske missilerna är omtvistat, men det är mycket möjligt att han genom sitt beslut förhindrade ett fullskaligt globalt kärnvapenkrig.

Numera är Stanislav Petrov pensionär och lever en undanskymd tillvaro i en rysk småstad. Trots att han avvisar allt tal om någon hjältestatus, och trots att händelsen den 26 september 1983 inte är det enda tillfälle under kalla kriget då kärnvapenapokalypsen varit nära, menar jag att den förtjänar att uppmärksammas med instiftandet av Petrovdagen.

Vi lever i ett allt mer komplicerat samhälle där individen lätt kan känna sig maktlös inför den stora samhällsapparaten. Kan lilla jag verkligen göra någon skillnad? Men om alla upplever sig som maktlösa kuggar i ett oöverskådligt maskineri, så finns en risk att vi förtränger vår möjlighet att förändra världen och glömmer att våra val och beslut faktiskt kan ha betydelse. Konsekvensen blir i förlängningen att historien rullar på i blindo, utan att någon gör något för att påverka dess riktning.

Stanislav Petrov kan ha räddat vår civilisation från ödeläggelse, och hans insats för 27 år sedan idag påminner oss om att en enskild människas handlingar kan ha väldig betydelse.

14 kommentarer:

Inga L. sa...

Oj, vilken intressant historia. Verkar vara en god idé att ständigt påminna oss om detta.
Dessutom kunde det vara trevligt med en extra helgdag på hösten i stället för klustret av helgdagar runt jul.

Elias W-O sa...

Instämmer med Inga L. Väldigt intressant historia och en god idé!

Nils sa...

Som fallet är framlagt här är det väl bara facit som skiljer det från landsförräderi.

Daniel Dunér sa...

Nils, du använder ordet "landsföräderi", som om det i sig vore något dåligt. Hur kommer sig det?

Nils sa...

Daniel, din kommentar ska väl föreställa ironi, men jag förstår inte så du får gärna förklara.

Daniel Dunér sa...

Ingen ironi. Handlingen var landsförräderi och handlingen var god. Jag ser inte motsättningen. Du kanske kan förklara hur du menade?

Nils sa...

Petrov var satt att skydda sitt land från utplåning genom en kärnvapenattack från USA.
När systemet larmar att en amerikansk kärnmissil är på väg väljer han att ignorera larmet.
Jag kan inte se annat än att han grovt brutit mot sin plikt på ett sätt som kunde fått katastrofala följder.

Daniel Dunér sa...

Då förstår jag bättre, tack.

Patrik N sa...

Nils,

Ibland är ju livet inte bara svart eller vitt eller alls särskilt enkelt att förhålla sig till.

I detta fall bröt Petrov mot sina direktiv. Det tycks mig som att han gjorde det för att han var en tänkande människa som, helt riktigt, förstod att det sannolikt var ett tekniskt fel som låg bakom indikationen om inkommande amerikanska robotar.

Petrov valde att inte utlösa sitt eget larmsystem vilket var en överträdelse av de direktiv han hade. Vi får alla tacka Petrov för att han inte valde den enkla vägen och bara tryckte på knappen som en robot utan eget tänkande. Petrovs "landsförräderi" räddade oss alla från katastrof. Vi behöver fler tänkande människor på jorden, inte färre. Hur det ser ut när hundratusentals, ja miljontals, "icke-tänkare" blint lyder order och sluter upp bakom karismatiska ledare vet vi alltför väl.

Nils sa...

Knäckfrågan är naturligtvis hur han kunde dra slutsatsen att det sannolikt var ett tekniskt fel.
Han kan naturligtvis känt till att sytemet inte var tillförlitligt, men om han bara trodde att USA omöjligen kunde göra något så vansinnigt är jag inte beredd att ge honom en helgdag. Larmet kunde ju ha varit riktigt.

Olle Häggström sa...

Nils,

Petrov befann sig i en situation där han inte säkert kunde avgöra om det rörde sig om (a) falsklarm, eller (b) kärnvapenattack. Vi tycks vara överens om att hans handling i scenario (a) var den rätta. Du tycks mena att den i scenario (b) var fel, men den slutsatsen hänger jag inte med på:

Låt oss för resonemangets skull anta scenario (b), dvs att USA faktiskt hade inlett ett kärnvapenangrepp mot Sovjet. I det läget finns knappast något Petrov kan göra för att förhindra det totala kärnvapenkriget och utplånandet av både USA och Sovjet (med påföljande atomvinter som hade blivit förödande även för de länder som eventuellt lyckas undgå själva kriget). Du talar om "katastrofala följder", men dessa skulle ju ha inträffat oavsett Petrovs eventuella larm.

Petrovs beslutssituation såg ut så här: Om han slår larm och därmed initierar en sovjetisk motattack går det åt helvete (oavsett om den faktiska situationen är (a) eller (b)). Om han däremot inte slår larm går det åt helvete i fall (b), medan han i fall (a) räddar världen.

Jag menar därför att det rätta i Petrovs situation är att inte slå larm så länge det finns minsta lilla sannolikhet för (a). Men detta förutsätter naturligtvis att Petrov lyckas bevara sin mänskliga förmåga att resonera kring "det rätta", snarare än att se sig själv som en liten kugge som bara har att oreflekterat lyda order. Det är just denna bevarade mänsklighet och tankeförmåga som jag tycker förtjänar hyllas.

Lennart W sa...

I det här specifika fallet var det självklart bäst det som hände. Men på ett sätt *ökade* detta faktiskt också risken för kärnvapenkrig, iaf om USA fick reda på vad Petrov (inte) gjorde. För slutsatsen måste ju i så fall ha blivit att risken för omedelbar motattack var mindre, om USA verkligen attackerade först.

Terrorblansen var verkligen just en balans. Det Petrov gjorde genom att inte ens rapportera var att rubba balansen. Han ökade därigenom för en "pre-emptive strike" - med kärnvapen.

Ett alternativt förslag är att istället göra 6 Aug till allmän global helgdag...

Dock tror jag iofs att åtksilliga alltigenom sekulära svenskar är rätt nöjda ändå med att det kan bli så många lediga dagar runt jul, t.ex. för en julresa.

Lennart W sa...

Det jag menar början är bara att vi nu med facit i handen kan konstatera att det inte blev något krig. På det sättet hade det ju inte kunna bli bättre.

Resonemanget efter det går ut på att det just då, med en fortfarande osäker framtid och fortsatt terrorbalans, ändå måste ha betraktats som en risk.

Finns en passande akronym här: MAD = Mutually Assured Destruction.

Nils sa...

Olle, tro inte för ett ögonblick annat än att jag anser att han i det aktuella fallet gjorde rätt.
Men med din logik är det enda rimliga alternativet att inte larma. Det går åt helvete oavsett. Då kunde Sovjet lika gärna lagt ner övervakningen, den var ju direkt farlig.
Som Lennart påpekat har terrorbalans sin egen logik.

För övrigt har jag följt din länk till Wikipedia och där framkommer att han hade goda och logiska skäl för att betrakta det som ett falsklarm. Larmet var nytt, Petrov ansåg inte det var tillförlitligt och markradarn bekräftade inte larmet. Den information han fått var att USA förväntades göra en massiv attack och då verkade fem missiler vara ologiskt.

Mot bakgrund av dessa fakta kan jag inte se att han behöver upphöjas till hjälte. Han skötte sitt jobb helt enkelt.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se