24 sep. 2010

Priset för friheten

Carl Rudbeck skriver läsvärt om vad ett sekulärt samhälle innebär i Sydsvenskan.
Den sekulära demokratin måste vara överordnad religionen. När de råkar i konflikt med varandra är det religionen som måste ge vika. I det långa loppet kommer också de troende att tjäna på en sådan ordning.


Det finns nämligen plats för alla, också för fredliga fundamentalister, i dagens västerland som här skiljer sig från alla genom historien kända samhällen. Visserligen innebär det att fromma i flera religioner då och då kommer att känna sig förorättade men det är frihetens pris. Den yttrandefrihet som vi efter många hundra års stridigheter har lyckats vinna är inte till för att säga det som alla vet och kan hålla med om utan för att utmana och ibland faktiskt också såra oliktänkande.


Ateister, agnostiker, kristna och muslimer måste lära sig att rätten att dyrka vilken gud som helst innebär meningsmotsättningar. Och meningsmotsättningar är demokratins livsluft.

Läs hela artikeln här.

21 kommentarer:

Håkan W sa...

Riktigt bra artikel om frihetens pris och nödvändigheten av att den sekulära demokratin är överordnad religionen.

”I det långa loppet kommer också de troende att tjäna på en sådan ordning.”

Min tro och utgångspunkt vad gäller livsfrågor i stort är att livet i grunden är ganska enkelt och lättbegripligt, och att vi människor i grunden är ganska lika, med likartade behov, funderingar, önskningar och strävanden.

Det svåra tycks vara att formulera denna enkelhet och att enas kring den. En absolut förutsättning för detta är det sekulära samhället.

Läs artikeln i sin helhet!

Johan Renström sa...

Carl Rudbeck är så klok. Religion är en privatsak och ska inte ha något inflytande över samhället.

Anonym sa...

Johan:
Religiösa människor är en del av samhället. Naturligtvis har de samma rätt som ateisterna att påverka samhället.

Håkan W sa...

Helt rätt Christopher, att religiösa människor är en del av samhället, och har samma rätt att påverka som alla andra. Problem uppstår när man driver politiska frågor, och har ”Därför att Gud har sagt…!” som sitt starkaste - och ofta enda - argument. När man genom lagstiftning vill kräva omgivningens lydnad till sin egen föreställning om vad ”Gud har sagt”.

Jag har själv en gudstro, som är en del av mig och som präglar mitt sätt att se på livet, men; jag skulle aldrig drömma om att ens försöka pådyvla någon annan denna tro, och framför allt inte på politisk väg.

Vårt gemensamma samhällsbygge bör – till gagn för oss alla, även de troendes (som knappast är en homogen skara…) - vila på sekulär grund och allmänmänsklig moral.

Inga L. sa...

Här är en annan högaktuell tänkvärd krönika om civilkurage och dagliga val, skriven av Emil Jensen. Jag kanske inte fullt ut håller med om hans uppmaning till husockupation, men i stort står han för en frisk uppmaning till oss alla. http://efterarbetet.etc.se/31972/val-hela-tiden/

Anonym sa...

Håkan W:
Jag håller med dig. Men samtidigt är religionen en politisk drivkraft för många och måste tillåtas vara det. Jag läste Gellert Tamas "De apatiska" som handlar om hur Sverige utvisade svårt sjuka barn. Ofta rullade polisen dem ombord planen som förde dem till fattiga hemländer där de lämnades på bänkar på flygplatserna. I boken beskriver Tamas hur Svenska kyrkan och en lång rad frikyrkoförsamlingar samlade in namn på protestlistor och arrangerade demonstrationer. Dessa människor motiverades av sin religiösa övertygelse som sade dem att det finns moraliska världen som står över den sekulära statens maktutövning och majoritetens politiska åsikt.

Religionen har en självklar plats i det politiska livet genom de människor som är engagerade. Lagar ska inte motiveras med referenser till Gud eller någon religiös skrift, men religiösa människor ska ha samma rätt att framföra sin åsikt och mobilisera politiskt som andra.

Inga L:
Bra artikel. Tyvärr är det svårt att protestera. Oftast får man utstå så mycket personangrepp och hån när man kritiserar någon som gått över gränsen eller uttryckt sig dumt. Särskilt människor och organisationer som själva inte uppfattar sig som fördomsfulla har svårt att erkänna fel. Då haglar förolämpningarna över kritikern. Det är bekvämast att tiga. Då får man både respekt och fler vänner.

Inga L. sa...

Christopher Aqurette

Jag blir inte riktigt klok på dig. I ovanstående kommentar håller du en sansad, om än något bitter ton. I andra kommentarer öser du galla över allt och alla. Du berättar här ovan att du utsatts för personangrepp och hån. Kanske inte så konstigt att du åker på snytingar, när du själv sticker ut hakan så ofta och långt.

I övrigt håller jag med dig om att alla skall få vara med och påverka, oavsett vem som inspirerat. Nu levande, historiska eller religiösa figurer kan stå för inspirationen. Det spelar ingen roll. Det viktiga är att stå för sin egen åsikt och inte skjuta inspiratörerna framför sig.

Anonym sa...

Inga L:
Jag vet inte om jag öser galla över alla. Jag är kritisk till en del av det som Humanisterna gör och jag har ett personlig avison mot Patrik Lindenfors efter att han använde min judiska bakrund mot mig i en diskussion på en annan blogg. Det fick mig att se rött och jag reagerade ungefär som när religiösa fanatiker använder min homosexualitet på samma sätt. Det har kanske färgat någon av mina kommentarer i den här bloggen de senaste dagarna.

När jag började specialisera mig i religionsfilosofi på universitetet så var jag en tämligen övertygad ateist. Jag var även medlem i Humanisterna en kort period. Jag har alltså ingenting emot humanismen, men jag ogillar den trivialisering av religion och religiösa människor som jag tycker att Humanisterna ofta ägnar sig åt. Som liberal gillar jag inte heller Humanisternas förbudsiver. Jag tycker det är bättre att förändra genom att argumentera i sak än att använda statligt tvång. Friheten får ibland oönskade effekter, men alternativet är värre.

Ulf Gustafsson sa...

Christopher A,
När du skriver "Humaniseternas förbudsiver" vilka förbud är det då du tänker på?

Håller för övrigt med om att artikeln är mycket bra.

Anonym sa...

Ulf:
Jag tänker framför allt på förbud mot religiösa friskolor och manlig omskärelse. Det drabbar inte majoritetsbefolkningen som kulturellt är kristen men det slår hårt mot minoritetsgrupper.

Patrik Lindenfors sa...

Cristopher,
När i hela friden skulle jag använt din judiska bakgrund emot dig? Inget skulle vara mig mer främmande - det skulle gå emot hela min livsåskådning. Vad syftar du på?

Vad gäller det här med förbud så har Humanisterna aldrig förespråkat förbud mot till exempel söndagsskolor eller speciell undervisning i synagogor och koranskolor utanför skoltid. Vi menar bara att själva skoltiden ska utgöra en frizon från indoktrinering. Således är det inget hot mot någon minoritetskultur.

Vad gäller manlig omskärelse så är det enormt omdebatterat ämne inom Humanisterna. Jag skulle vilja påstå att vi är kluvna nästan i mitten i frågan. Organisationen ändrade ståndpunkt förra årsmötet till att faktiskt vara helt emot manlig omskärelse. Jag själv bytte ståndpunkt efter att ha lyssnat på ett passionerat tal av styrelseledamoten Eduardo Grutsky som själv har judisk bakgrund och låtit omskära sina barn - något han säger sig djupt ångra. Det är ju så praktiskt inrättat att man kan omskära sig som vuxen. Då vill man som person markera sin etniska eller religiösa tillhörighet på det sättet så går det utmärkt. Humanisterna anser numera bara att det ska vara ett personligt val. Och varför skulle det inte vara det?

Ulf Gustafsson sa...

Christopher,
Dessa förbud handlar om att begränsa den frihet föräldrar har att bestämma över sina barn, att skydda barnet.
Det finns andra begränsningar som förbud mot aga, vilket säkert du också vill ha kvar.
Angående religiösa friskolor, så handlar det om att motverka segregering i samhället, vilket borde vara ett viktigt mål för vår gemensamt finansierade skola.

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Ulf:
Jag känner väl till Humanisternas motiv för ett förbud mot manlig omskärelse. Ni menar att det är ett övergrepp och att barnen ska skyddas från sina föräldrar. En del går så långt som att hävda att det skulle vara ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Jag anser att ni har fel. Argumentationen bygger på en i grunden kristen tanke om att kroppen är skapad efter Guds avbild och inte bör förändras. Somliga har sekulariserat detta resonemang. Exempelvis frågar sig Staffan Danielsson och Eva Selin Lindgren i en riksdagsmotion om evolutionen misslyckats med sin skapelse vad gäller pojkars könsorgan (2009/10:So393). Utan att förstå det själva rider man på den kanske äldsta av motsättningar mellan judendom och kristendom.

Jag tycker inte statsmakten ska motverka segregering i samhället. Assimileringen måste ske på alla gruppers egna villkor. Det betyder i praktiken att minoriteter – romer, judar, muslimer, HBT-personer, etcetera – har rätt till sin egen kultur och sina egna institutioner. Det betyder inte att majoritetssamhället måste gilla allt. Det betyder inte heller att arbetsgivare och föreningar måste välkomna människor med avvikande beteende och oförenliga uppfattningar. Men lagstiftarna ska inte tvinga människor att anpassa sig till majoriteten.

Det finns en missuppfattning hos många som handlar om att identitetspolitik är något som bara rör minoritetsgrupper. Så är det inte. Majoritetskulturen är normerande men inte neutral. Jag har full förståelse för människor som väljer gettot eller ett liv i avskild subkultur.

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Patrik Lindenfors sa...

Cristopher,
Jag hade ingen aning om att du ogillar ditt judiska namn - hur skulle jag kunna ha det? Du verkar ju tvärtom stolt över det, det var därför jag använde det, för att visa respekt. Jag ber om ursäkt.

Här hos Humanistbloggen finns varken jude eller grek, bara människor.

Anonym sa...

Patrik:
Jag ogillar inte mitt hebreiska namn. Men jag tyckte det var respektlöst att använda det i ett sammanhang där det inte hör hemma.

Kommunikation på internet är svårt.

Patrik Lindenfors sa...

Cristopher,
Då hoppas jag du accepterar min ursäkt.

BlackLabel sa...

"En del går så långt som att hävda att det skulle vara ett brott mot de mänskliga rättigheterna."

Varför tycker du att detta är att gå för långt,är inte barnet en människa?

Och varför väger föräldrarnas vilja tyngre än barnets i detta fall?

Anonym sa...

BlackLabel:
Naturligtvis är barn människor, men de mänskliga rättigheterna är de internationella dokument som Sverige och EU förbundit sig att följa. Dessa dokument är visserligen lite motsägelsefulla på vissa punkter, men de ger inte stöd åt att förbjuda manlig omskärelse på judiska och muslimska pojkar. Inget land har förbjudit rituell omskärelse på pojkar sedan Sovjetunionen föll och förbudet avskaffades i Ryssland. När Danmark övervägde ett förbud för något år sedan fick de i ett förhandsbesked från EU-domstolen veta att skyddet för religionsfriheten i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna måste tolkas som att legal omskärelse är en rättighet.

Mänskliga rättigheter kommer inte från Gud. Det är rättigheter vi tillskriver oss själva. Det bästa förbudsanhängarna kan hoppas på är att opinionsläget blir sådant att världens ledare ändrar i MR-dokumenten eller att exempelvis EU-domstolen eller USA:s högsta domstol tar upp ett fall och dömer för ett förbud. Jag tror inte det kommer att hända snart.

Patrik:
Absolut.

BlackLabel sa...

Jag är inte för förbud, och jag är heller inte för tvång.
Självklart ska alla kunna få göra vad dom vill med sina EGNA kroppar.

Det är en bra sak att vi har dokument som redogör för mänskliga rättigheter, synd bara att det exkluderar vissa.
Jag vill gärna se en förändring av detta till en inkludering.

Tycker du dessa dokument är bra som dom är, och inte ska förändras?

Är lite undrande över på vilken sida du står på i detta?
Dokumentet, Föräldrarnas eller Barnens ?

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se