16 mars 2011

Nya insikter i ondskans problem

För de som tror på en god skapande gud ställer världen till det allt för ofta. För mänsklig illvilja och ondska finns ju alltid den "fria viljan" att ta till. Men hur hanteras jordbävningar och tsunamier? Många köper ju inte förklaringar al la Beck då denne gud ter sig måttligt god. Revd Dr David Wilkinson har då nyligen lanserat en bra lösning:
As a Christian I find such a narrative in the conviction that this
world is the creation of a good God, who risks giving freedom to human
beings and the natural world. Today the people of Japan will take
inspiration from their own history of rebuilding a nation in the face
of devastation.
Snyggt! Naturen och människan har samma frihet att göra onda som goda gärningar.

Eller påminner det om något? Kanske,
Gud fader som i himmelen bor, blundar och sover sött...

3 kommentarer:

Anonym sa...

Detta är ett rätt vanligt sätt att komma runt teodicéproblemet. Tanken är att Gud inrättat världen på ett visst sätt, där naturkatastrofer faktiskt kan förekomma, men att detta i ur ett större perspektiv skulle vara positivt, då en värld där allt bara var frid och fröjd och Gud stoppade allt hemskt inte skulle leda till någon moralisk utveckling hos människan. Lidandet och ondskan behövs så att säga som ettnödvändigt ont, som någon slags skolning för att vi skall kunna utvecklas och få de rätta erfarenheterna i livet. Sen vet jag inte om detta är ett särskilt bra argument. Man skulle väl kunna tänka sig en värld utan naturkatastrofer, där människan ändå kunde utvecklas moraliskt och andligt tänker jag.

Patrik Lindenfors sa...

Låter som en bättre värld - som ett himmelrike nästan. Och ett sådant kan väl Gud skapa? (Vilket gör naturkatastrofernas roll i planen ännu konstigare.) Och vad händer med utvecklingen hos alla de barn som dog? Behövdes inte den?

Anonym sa...

Ja det märkliga är ju att många kristna sedan ändå tänker sig ett himmelrike, där Gud skall låta oss leva för evigt i ett tillstånd av frid och lycka. Då undrar man ju vad som hände med den viktiga betydelsen av naturkatastrofer och lidande för vår andliga skolning. Eller är vi då alla "färdigskolade" så att säga?

Och barnens utveckling - nej det undrar men ju. Även om nåt säger mig att det finns teologer som har svar på det också...

Mer logiskt blir då tanken på reinkarnation, där varje person individuellt får nya erfarenheter och utvecklas som människa gradvis livstid efter livstid. Den danska mystikern Martinus hade en sådan tanke. (sen är ju reinkarnationsteorin också problematisk på en massa olika sätt, men det är en annan sak...)

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se