14 mars 2011

Vetenskapstest från kristen friskola

Det är inte lätt det där med vetenskap. Särskilt inte om man måste jämka ihop kunskapen med 2000 år gamla påhitt. Så här skulle det kunna se ut om de religiösa friskolorna fick fritt spelrum. I USA är den här skämtteckningen inte alltför långt från sanningen, tyvärr. Stoppa de religiösa friskolorna nu!

31 kommentarer:

Anonym sa...

Varför kom inte jag på det geniala i att använda planta i mörker som symbol för hedning utan Jesus i studie av ultimat användning av solljus vid odling av växter.

Men allvarligt, detta är en nidbild av både religiösa friskolor och amerikansk liberalism som en seriös studier av observationer skulle ogiltigförklara. Jag har besökt många religiösa friskolor och även skrivit om kristen hemundervisning i USA och i normalfallet är det inte i närheten av detta. I både Sverige och USA finns kunskapskrav och nationella prov som alla elever måste klara.

Patrik Lindenfors sa...

Inte en nidbild. En bild av en ytterlighet. Som att illustrera svensk fotboll med en bild på Zlatan, fast tvärtom.

Marie sa...

Nationella prov testar inte för de frågor vi talar om. Nationella prov förekommer i engelska, svenska och matte. Det gäller både grundskolan och gymnasiet. Den lärare som undervisar i respektive ämne är också den som rättar proven. Att det finns kunskapskrav är som vi vet inte det detsamma som att de uppfylls.

Per Ewert sa...

Om på skoj - kul!

Om på allvar - fördomsfullt eller lögnaktigt, välj själv. Jag håller för ovanlighetens skull helt med Christopher A. Det här påklistrandet av påhittade fånigheter börjar faktiskt bli lite tröttande.

Anonym sa...

Marie:
Jag syftade framför allt på USA. I de fall jag studerade var de som väljer att sätta sina barn i en religiös skola eller undervisa dem själva i hemmet tvungna att lära barnen vad som krävs för nationella prov i naturvetenskapliga ämnen. I Sverige finns inte nationella prov i dessa ämnen men undervisningen är reglerad i skollagen.

Patrik Lindenfors sa...

Både och, Per Ewert, både och. Det är en rätt kul illustration av hur det kan gå i extremfallet.

Lennart W sa...

Ett alternativ till såna hära rena hittepå-resultat till hittepå-test är riktiga test. Mät skolornas kvalitet! Stäng dem som inte klarar kraven! UTAN förutfattade meningar av det här slaget innan. Samma regler för alla!

Daniel Nilsson sa...

Varför tog ni bort posten med den där tokiga tjejen alldeles nyss?

Gunnar Lindholm sa...

Lennart W,

"Mät skolornas kvalitet! Stäng dem som inte klarar kraven! UTAN förutfattade meningar av det här slaget innan. Samma regler för alla!"

Det låter lätt men det är knepigare än vad man tror. Stäng en skola? Vad gör du med eleverna som går där då? Vilken kvalitet ska du mäta? Nationella proven? Elevernas trygghet? Hur mäter du praktisk kunskap?

Samma regler för alla? D.v.s. friskolor skall erbjuda undervisning oavsett om aktieägarna vill skjuta till mer pengar eller ej? Nu var det ju någon friskola som gick i konkurs i Göteborg. Ska de få gå i konkurs?

Stäng alla friskolor är snarare mitt förslag och ge offentligt finaniserade skolor mer resurser och se över hur de använder befintliga resurser!

Om friskolor klarar av att utbilda elever till en lägre penning så antingen har de mirakel metoder eller så sparar de in på undervisningen. Och vad är inställningen till mirakel på den här bloggen? ;-)

Ursäkta att det blev lite skolpolitik här.

Lennart W sa...

Gunnar: eller så gör de det på ett bättre och effektivare sätt. Hur vet man? Mätning är ett tänkbart sätt. Ett väldigt konkret mått är skolans popularitet. En dålig skola tappar elever. En bra får fler, ÄVEN om ägarna dessutom lyckas gå med vinst. DU vet inte bättre än jag och mina barn vad som bäst för mina barn.

Eric Wadenius sa...

LennartW,

Jag är inte mot religiösa friskolor på grund av, eller tack vare, studieresultat.

Jag är mot religiösa friskolor för att det är gruppera barn i tillhörigheter som de själva inte har valt. Det är att skydda barnen ifrån andra barn (eller snarare barn till andra föräldrar) med andra uppfattningar än deras egna.

Det är själva antitesen till receptet på väl fungerande demokratiskt och humanistiskt samhälle.

Patrik Lindenfors sa...

Lennart,
Det är två frågor:
1. Skolan ska vara bra. Här är alla eniga.
2. Skolan ska vara så neutral och mångfacetterad som möjligt vad gäller livsåskådningar. Det är den här frågan Humanisterna driver.

Frågorna hör inte nödvändigtvis ihop. Jag förstår att du försöker dribbla bort korten hela tiden, för det är det enda argument du har att komma med. Men om du tror att läsarna av dina kommentarer inte ser igenom det underskattar du dem.

Anders Gunnarsson sa...

Patrik L

Vad är neutralt?

Jag tror ärligt talat att er retorik omkring skolan, ligger er i fatet!

Allt gott

Patrik Lindenfors sa...

Annorzzz,
Läs innantill. Så neutral som möjligt står det. Det innebär att skolan inte ska ta ställning i livsåskådningsfrågor på det sätt en uttalat religiös/ideologisk skola gör. Däremot kommer förstås enskilda lärare ha livsåskådningar, men i en neutral skola kommer dessa oftast vara olika, inte samma.

Kristian Grönqvist sa...

Nidbilder och nidbilder.

Innehållet sitter väldigt ofta i betraktarens öga.

En helbild av påven i fullt ornat är den värsta nidbild av den katolska rörelsen jag överhuvudtaget kan tänka mig.

Lennart W sa...

Dribbla bort korten?? "Humanisterna" vill ha specialregler mot en viss typ av lärare och en viss typ av skolor. Strider ju faktiskt t.o.m. mot de mänskliga rättigheterna.

Reglerna MÅSTE vara lika för alla.

Per Ewert sa...

Patrik 9:32, jag tolkar dig att om en skola bara består av upplysta sekulärhumanister är det inte bra för neutraliteten och balansen. Bättre med ett gäng härliga bibelciterande hallelujamänniskor som motvikt alltså?

Patrik Lindenfors sa...

Per Ewert,
Även om jag anser att mina åsikter är bättre än alla andras så tror jag inte att det är någon bra idé med barnindoktrinering. Så en pluralistisk skola är överlägsen, ja. Gärna hallelujamänniskor som jämvikt.

(Som parentes kan jag berätta att mina stora barn har en klasskompis sedan i somras vars föräldrar är här som missionärer. Jag har uppmanat pappan till lite bibelprat med mina barn, för det får de inte på något neutralt sätt hemma, om man säger så, även om vi pratar mycket om gudar. När de blir större ska jag ta med dem till någon rolig kyrka. Pingströrelsen? Vi får se.)

Per Ewert sa...

:-)

Patrik Lindenfors sa...

Per Ewert,
Om du nu blir glad för det uppkommer frågan, tycker du samma sak? Bör inte skolan innehålla en mängd olika livsåskådningar? Tar du med dina egna barn till en djupt troende hindu och lyssnar på glädjebudskapet? Eller till en ateist och lyssnar på ...eh... tomheten? (En Humanist är nog ett bättre val.)

Ostronmannen sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Ostronmannen sa...

Min son (14 år) funderar på kyrklig konfirmationsläger .
Varför undrade jag?
Det är kul att diskutera, blev svaret, även om jag inte tror.
Jag gillar just det svaret eftersom jag skulle vilja att troende är med på humanisterna läger.
Varför jag nu skrev detta inlägg är en bra fråga.

Per Ewert sa...

Patrik - du sätter fingret på kärnpunkten, eller kanske rättare: vacuumpunkten.

Vi kommer att låta barnen brottas med de stora frågorna och lyssna till alla röster. Det är nog bästa sättet att hjälpa dem att göra mogna vägval. Men vi kommer knappast att aktivt ta med dem till ateistpredikanter.

Just därför att den som följer Jesus redan är hemma och har allt som människan söker, som i liknelsen om den förlorade sonen. Men jag har inte för avsikt att aktivt ta dem från hemmet och ut i - just det - tomheten.

Vill de gå bort från Guds hem kommer jag inte att hindra dem. Det går förstås att komma hem igen. Men det brukar kunna bli mycket smärta under vägen. Men jag hoppas att de med åren kommer att utvecklas till mogna vuxna utan att behöva gå via tomheten först.

Patrik Lindenfors sa...

Och det är en fin illustration av skillnaden mellan indoktrinering och fritänkande.

Ostronmannen sa...

Ja, det blev en alldeles utmärkt illustration: Tack Per Ewert. Nu blev det så kristallklart.

Marie sa...

Helt ofattbart. Det blir bara värre och värre.

Z sa...

Per Ewert

Men kan du tänka dig att både den som tror på Gud/gudar, och den som inte tror på någon gud, kan ha kommit fram till sins tåndpunkt på intellektuellt vis, genom resonerande, etc? Och den som tror på Gud men inte på Jesus?

Det kan ju vara bra att visa barnen något annat än det egna ibland, någon gång, för att lära sig förståelse för andras intelligens och klokhet, även om man tycker att de har fel?

/Cecilia, kristen

Inga L. sa...

Z
De kommentarer jag läst av dig, har nog alla varit väldigt intelligenta och kloka. Så jag förstår inte riktigt att du kunnat ”resonera” dig fram till att vara kristen. :-)

Är det så enkelt som du säger, att man kan resonera sig fram till en tro? Är det inte i stället starka känsloupplevelser som leder fram till val av trosinriktning? Antingen tidig indoktrinering eller någon omvälvande händelse senare i livet? Allt från tonåren och uppåt. Efteråt kan man nog resonera med sig själv och försvara sitt val, men ...

Om man i ”rätt” sinnesstämning, befinner sig i ”rätt” sammanhang, blir det just den föreställning som finns till hands, som kommer att bli följeslagare för lång tid framöver. Kanske för resten av livet.

Eftersom det är enklast så. Att börja intellektualisera sin tro kan ju vara jobbigt. Har jag förstått genom andra nära inpå mig.

Själv är jag uppväxt i ett icke-religiöst hem. Gick sen i en klart indoktrinerande skola. Det var enklare för mig att intellektuellt ta avstånd från skolans lära, jämfört med många andra som fått tron genom godnattsagan. Skolans lära var inte ens någon vacker saga. Skolans gud, på min tid, var en sträng herre. Jag har stämt av det mot många andra.

Genom livet har jag förstås haft kriser och omvälvande händelser, som de flesta människor. Jag har då känt att jag har krafter inom mig, som räcker för att bemästra det jobbiga. Med hjälp av medmänniskor förstås. Med mycket lärdom från andras berättelser, direkt eller i bokform.

Jag har också upplevt upplyftande härliga ("andliga") känslor genom musik, lyrik, goda samtal, kärlek till livet, etc. Allt det som troende brukar förknippa med just sin speciella gestalt. (Jesus, Gud, Allah, trädet, stenen, Skyddsängeln, Ödet, Stjärnbilden ...)

Jag har jämfört med troende och vi har haft ungefär samma upplevelser. Allt - Utom ”tomhet” (enligt Per Ewert).

Anders Gunnarsson sa...

Till mig är alla välkomna; bara man inte är över-pietist! Moraltanter, blir det aldrig någon riktig glädje med (och de går inte ens att muntra upp med ett glas vin)! :-)

Ju fler ateister mina barn möter, desto bättre.

Tomburkar går att fylla eller så smälts de bara ner och återanvänds i det kosmiska kretsloppet!

Allt Gott

Z sa...

Inga L:
Tackar! Bra betraktelse om känslor och extas. Jag har känslor av andlighet, samt förhoppningar om liv efter detta, etc.

Om man ska utreda på ett intellektuellt plan, så kan kristnas anledningar vara exempelvis att man finner evangelieberättelserna trovärdiga, tror på den berättartradition som följt dessa berättelser, att det vittnesmål som ex Petrus ska ha upplevt, stämmer och faktiskt förts vidare + att det finns filosofiska resonemang/argument om Guds/gudars eventuella existens.
http://en.wikipedia.org/wiki/Existence_of_God

/Cecilia

Inga L. sa...

OK Cecilia. Vi förstår varandra.
Jag skall erkänna att jag missade det där med evigt liv. Den lilla detaljen. :-) Det är så diffust för mig och jag är nästan helt säker på att jag inte skulle vilja ha evigt liv. Jag kan inte riktigt förstå det.

Jag har tidigare frågat Per Ewert vad evigt liv innebär. Han har inte svarat. Träffa nuvarande gube och kanske ex.? Träffa gamla vänner? Träffa en älskad hund, som var som en vän? Bli en övervakande fluga på väggen? Bli ett andeväsen? Hålla koll på barnen?

Jag litar på att barnen lever sitt liv utan att jag skall övervaka dem. Liksom jag gjort med mitt. Jag har inte känt någon närvaro av mina föräldrar, men än att de funnits med i mina tankar. Ofta och gärna. Mest glada tankar, efter första tidens sorg och saknad. Jag skulle vara nöjd om jag bara fick dö utan alltför mycket plågor sista tiden. Tyvärr är risken stor att jag inte får som jag önskar.

Jag vill så klart leva vidare i mina barns och barnbarns tankar och kanske i ytterligare någons hågkomst. Kanske på en blogg nånstans? :-)

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se