9 maj 2011

Skillnaden på varför och varför

För att fortsätta lite på mitt tidigare inlägg om argumentationsfel och logiska felslut så vill jag belysa ett väldigt typiskt exempel: "varför finns vi?"

Missförståndet som ofta uppstår är innebörden av ordet "varför". Antingen så kan man tolka "varför finns vi?" som "vad är anledningen till att vi finns?" eller som "vad är orsaken till att vi finns?". Även om anledning och orsak ses snarlika så har de väldigt olika betydelser i frågan:

1. En anledning kräver per definition ett intelligent fattat beslut (en motivation) av något slag.

2. En orsak kräver inte det, utan kan uppstå genom naturlig verkan, oberoende av intelligent inblandning.

Det som brukar hända i en diskussion om denna fråga är att man blandar ihop anledning och orsak, då de samlas under ett och samma ord. Det kan med andra ord uppstå en ekvivokation.

Frågan "varför finns vi?" är alltså dåligt formulerad. Detta är enligt mina erfarenheter vanligt inom religiös filosofi. Bara för några veckor sedan så stötte jag på detta under en föreläsning av en präst. Andra frågor som togs upp var t ex "vad är meningen med livet?". Frågan förutsätter för det första att det skulle finnas en mening med livet, den förutsätter också att det bara skulle finnas en mening med livet, och så vidare. När jag försökte påpeka problemet med att filosofera utifrån dåliga premisser blev det en besvärlig stämning i församlingen, då det mer eller mindre skakade grunden för hela föreläsningen.

När en troende skryter med sin kompetens i dessa "livsfrågor" kan jag inte annat än att slå handen i pannan. Givetvis blir man expert på en frågeställning med vridna eller vinklade premisser. Om man inte definierar premisserna innan man drar slutsatsen så kan slutsatsen bli... precis som man vill ha den. Om man vill ha en specifik slutsats från början, så är det väl meningslöst att ens filosofera över frågan överhuvudtaget?

16 kommentarer:

Creutz sa...

Lysande inlägg!

Acreator sa...

Och tänk - ändå frågar sig alla normalt funtade människor:

- Varför finns jag till?

Patrik Lindenfors sa...

Det är inte så konstigt. Den enda skapande process människor känner till i utgångsläget är mänskligt skapande - intelligent skapande. Det är det som är Darwins stordåd, att han upptäckte ännu en sådan process: naturligt urval.

Acreator sa...

"...ännu en process..."

Det låter ungefär som när man förklarar livets uppkomst på jorden med att det kommer från någon annan planet...

Patrik Lindenfors sa...

Livets uppkomst kan inte förklaras med att det kommer från en annan planet. Det förstår du väl?

Elias W-O sa...

Acreator,
Förstod du något av det jag skrev?

Ett "ändå frågar sig alla normalt funtade människor: varför finns jag till?" är helt meningslöst i frågan.

Poängen var att "normalt funtade människor" gör detta och filosoferar sedan utefter dåliga premisser.

Grundläggande logik är inte direkt allmänbildningsmaterial i världen... och det skapar problem och missförstånd.

Elias W-O sa...

Tack Creutz! :)

Inga L. sa...

Elias,
Med stort nöje läste jag din artikel.

Innan hade jag precis suttit och läst om, en artikel (i tidningen City från 25 mars i år) som handlade om en kristen skolpräst. Han får där bl.a. frågan om vad som är ”den absolut vanligaste fördomen” mot muslimer. Prästen svarar att det är ”idén om att religion skulle handla om att tro på dogmer och regler, när det i stället handlar om att tro på kärleken, det vi kallar Gud.”

Han säger också att ”Naturvetenskapen beskriver hur världen ser ut, medan religionen snarare handlar om vad olika saker har för mening”.

Så nu vet vi det!

Kristian Grönqvist sa...

Snyggt EW-O

Det är som att fråga:

Vad har Rubiks kub för mening?

Tidsfördriv.
Meningsfyllt fyllande av tomrum i människors liv. Sic!
Intäkt för uppfinnaren.
Liten möbel
Prydnadsföremål
Skapande av intellektuell status för lösaren.
Ännu mer så, för uppfinnaren.

Skapande av mening uppstår bara om man saknar annan mening med sitt liv.

Annorzz, Acreator et al.
Om den här persiljan Ni pratar om är det meningsskapande i Era stackars liv, då är det tom sämre ställt, än jag föreställde mig.

Ulf Gustafsson sa...

Jag vill på stå att normalt funtade människor förstår att frågan inte kan besvaras och går vidare med att tänka på annat.

Acreator sa...

"Livets uppkomst kan inte förklaras med att det kommer från en annan planet. Det förstår du väl?"

Visst! Och inte genom att man hänvisar till ett "urval" som sker alldeles av sig självt, men ändå uppenbarligen har strategier och dynamik och skaparkraft...

Patrik Lindenfors sa...

Nej det har du rätt i. Det naturliga urvalet förklarar utvecklingen efter livets uppkomst. Hur komplexitet och ordning uppkommer ur enkelhet och oordning genom en fullkomligt naturlig process.

Lennart W sa...

Elias W-O: Jag förstår inte din skillnad mellan de båda varför. För hur beskriver DU vad som händer egentligen då t.ex. en människa fattar ett intelligent beslut? Kanske så här t.ex.:

Hjärnan tar emot nervignaler från sinnena om omvärlden. Hjärnans nerver och synapser etc. processar informationen. Resultatet lagras i hjärnans nerver på något sätt, och nervimpulser skickas iväg till kroppdelarna för att t.ex. skriva ihop ett inlägg på "Humanistbloggen".

= Orsak o verkan, oberoende av intelligent inblandning? För hjärnan är väl bara en maskin? Eller?

Lennart W sa...

F.ö. handlar det här om skillnaden mellan "varför" (1) och "hur" (2), om man ska vara noga med orden. Men som väl är slipper man formulera sig matematiskt stringent i vardagligt tal. Vi är ju människor, inte matematiska teorem (ryser vid blotta tanken..), och vi får och BÖR nog t.o.m. vara lite motsägelsefulla.

Patrik N sa...

Skillnaden ligger, som jag ser det, inte i "varför" kontra "hur" utan i "avsikt" kontra "orsak".

A) Finns det en avsikt med att vi existerar?
B) Finns det en orsak till att vi existerar?

Avsikt med vår existens vet vi ingenting om (men religiösa brukar förstås mena att det finns en avsikt med att vi finns).

Orsaken till att vi (vi=människor) existerar är att vi evolverat från tidigare arter. Om det finns en avsikt med att dessa tidigare arter fanns före oss vet vi heller ingenting.

Benzocaine sa...

Ekvivokation kallas det, att använda begrepp i slirig definition och gärna olika definition i samma argument. Typ såhär:

Gud är kärlek
Kärleken är blind
Ray Charles är blind
Alltså är Ray Charles gud.

(Ofta med tillägget från ateister: Ray Charles är död, alltså är gud död)

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se