4 juni 2011

Förnuft och känsla

Abortdebatten är svår. Det handlar om både förnuft och känsla. Vi som förespråkar dagens abortlagstiftning brukar fokusera på förnuftet. De som vill förbjuda aborter fokuserar istället gärna på känslor. Det är mycket "blodiga barn i rostfria skålar", ja ni vet. Nu målar Marcus Birro upp samma typ av bild, fast med ord. Eftersom det är så uppenbart att det är det han gör drar dock först till med det retoriska tricket att förneka att det är det han gör. Så här:
När jag var liten fick jag lära mig att Ja till livets obehagliga kampanjbilder mot abort var lögner och överdrifter.
Så vet ni det - även han är smart nog att ha sett igenom bluffen. Fast är det en bluff? Nästa drag:
När det nu kommer fram att aborterade foster andas, lever och kämpar för sina liv när de blivit avlägsnade, så blir diskussionen direkt antingen skev eller infekterad. Istället för att på allvar fördöma och ifrågasätta det medicinskt riktiga, det värdiga och det nödvändiga i att fullt friska foster långsamt dör i ett blodigt handfat, så blundar den politiskt korrekta massan och talar istället om vilka effekter de levande fostren kan åsamka personalen. Väldigt få tar de små barnens (eller livens) parti. Inte heller Socialstyrelsen.
Känslosamt så det förslår. Är det en sann bild? Det skiter väl Birro i, bara det är effektfullt. För att riktigt slå an på alla känslosträngar blandar han istället in sin egen tragiskt avlidna son i resonemanget: Så här:
När vår första son Dante föddes och dog på ett sjukhus i Finland lade vi honom i en kista av papp och fäste en ros på. Sedan körde vi hem honom i en kylväska. Begravningsbyrån kom och hämtade honom, hissen var trasig och jag gick oändligt långsamt ner för trapporna. De hade fällt ner baksätet, trots att det bara var en lite låda, men jag tyckte om att de hade ansträngt sig. Det betydde att de tog mig på allvar. Det betydde också att de tog mitt döda barn på allvar.

Det finns inget heligare än liv. Inte ens döden är heligare.
Vadå, dog hans son av abortlagstiftningen? Nej, det var visst ett tragiskt sent missfall. Utifrån den utgångspunkten - utifrån sina egna retoriskt uppbyggda premisser - vill han sedan ha en diskussion om aborträtten:
Är vi beredd att betala ett sådant pris för vår lyx att kunna plocka bort oönskade barn? Ska vi äntligen, äntligen våga diskutera det här utan att kana ner i varsitt dike? Jag vill inte inskränka kvinnors rättigheter. Men jag vill inte heller alltid behöva förklara det varje gång vi diskuterar orimligheter inom något av de allra mest svåra vi har att diskutera, abort, foster, liv, död och värdighet. Är tiden mogen att lyssna och samtala om detta?

Jag hoppas det. Jag har väntat sedan vi begravde Dante den där regniga eftermiddagen 2006.
Där är sonen igen. Vad har han med abortlagstiftningen att göra? Alltså, vi diskuterar gärna abortlagstiftningen. Men det här är känslosamt lurendrejeri. Det är så uppenbart, om man börjar plocka i texten, att DN stoppade publiceringen. Det här gagnar tyvärr Birros sak, som nu spelar än mer martyr än vanligt (och det vill inte säga lite). Texten är istället publicerad hos Dagen och SvD.

17 kommentarer:

Per Ewert sa...

"känslosamt lurendrejeri"??? Du är ute i väldigt grumligt vatten och argumenterar nu, Patrik.

Birro vill, precis som du, inte inskränka den så kallade aborträtten. Men han vill ha till ett sakligt samtal om vad som faktiskt sker när man avsiktligt låter barn dö framför ens ögon. Självfallet är det rimligt att här dra paralleller till en smärtsam och djupt personlig liknande händelse i ens egen familj.

Du och jag skulle ha all rätt i världen att göra samma sak om något liknande tragik skulle inträffa och vi kände att det vore värdigt mot vårt barn. Att avfärda det som "känslosamt lurendrejeri" är att slå den som redan ligger. Så gör man inte.

Patrik Lindenfors sa...

Vill han ha abortdebatt bör han diskutera aborter. Inte blanda in ett tragiskt sent missfall för att öka snyftkvoten. Det är inte en "liknande händelse" - det är riktigt slaskig argumentering.

Mina barn är födda 10 veckor för tidigt. Har jag mer rätt nu?

Dumheter är vad det är.

Patrik sa...

Jag tycker ditt inlägg är känslor. Inget förnuft alls. Att du plockar russin ur kakan för att än mer visa dina känslor är ju bara patetiskt.
Kom med någonting konstruktivt - om du vill ha fler besökare den dagen du vill debattera abort på riktigt.

Sorry, men back to the drawingboard.

Anonym sa...

Det är väl såhär. När män har lust att få barn eller prata om barn eller så, så ska det fram med principer och livets helighet och jävlarimej. Men när män inte har lust så får kvinnorna ta bekymret. Hepp!

Den enda abortmoralen som håller är att se till att detta är en värld för barn att födas in i. Den enda. Jag tycker du skrev bra här, Lindenfors (och jag är kristen).

Lennart W sa...

Jag och Goodwin undrar om inte nazzarna hade kunnat säga samma sak om alla känslostyrda argument mot deras perfekta slutgiltiga lösning på "judeproblemet". "Försök nu se lite rationellt på saken!"

Peter sa...

"Vi som förespråkar dagens abortlagstiftning brukar fokusera på förnuftet. De som vill förbjuda aborter fokuserar istället gärna på känslor"

Oj, det fullkomligt dryper av självgodhet...
Vad i tanken att det mänskliga livet börjar vid befruktningen är så oförnuftigt?

Patrik Lindenfors sa...

Lennart,
Tack för stödet.

Peter,
Det enda som är speciellt med befruktningsögonblicket är att det uppstår en cell med en ny mänsklig genuppsättning. Gendefinitionen på vad som är mänskligt liv förefaller mig onödigt mekanisk. En människa är så mycket mer.

Simon sa...

Visst använder Birro ett känslospel, finns heller inget fel i det.
Dock kan du inte bara avfärda det rationella i Birros hållning för det!

Försök inte lägga upp det som att det är du som använder förnuftet och Birro som använder känslorna, debatten är mer komplex än så. Det finns goda skäl att tro att ett foster bör "klassas" som människa direkt vid befruktning.

David Nyström sa...

Hur kan en bild på ett aborterat foster vara "lögn och överdrift"? Är bilderna manipulerade, eller vad menar du?

Jag förstår att abortförespråkare vill strypa debatten, för gång efter annan visar de att de faktiskt inte sitter inne med några som helst argument. Antingen försöker de bara misskreditera sina meningsmotståndare (japp, de som värnar om livet är "mörkermänniskorna") eller så kommer de med nyspråk om cellklumpar och annat. Klart att de inte vill att folk ska se hur ett aborterat foster verkligen ser ut - inte som en köttbulle utan som vad det faktiskt är - ett blodigt dödat barn. Gud förbjude, det skulle ju kunna väcka känslor...

Malmövänner sa...

Debatten bör inte handla om 'om' abort skall tillåtas utan 'när' den skall tillåtas. Skillnaden mellan tidiga och sena aborter måste förtydligas.
Socialstyrelsen är alltför liberal i sina tillstånd till aborter efter vecka 18 pga 'svåra sociala skäl'. Det är orimligt att döda dessa foster/barn när de några veckor senare skulle ha fått intensivvård. Situationen är absurd. Tillåt bara aborter före vecka 13.

Erik M sa...

Det är orimligt att döda dessa foster/barn när de några veckor senare skulle ha fått intensivvård.

Jag har alltid tyckt att detta resonemang är lite märkligt. I och med att den medicinska vetenskapen kommer fortsätta utvecklas och förbättras så kommer väll rimligen gränsen för när man kan rädda de för tidigt födda även den att fortsätta att gå ned. I framtiden kanske vi kommer kunna bygga helt artificiella livmödrar och teoretiskt sett kunna rädda befruktade ägg som är några timmar gamla. Måste vi i så fall totalförbjuda aborter?

Detta argument slår åt båda hållen och kan faktiskt användas av båda sidor, för kom ihåg att vi alltid skulle kunna rädda foster genom att helt enkelt inte abortera dem.

Erik M sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Erik M sa...

Simon,

Visst använder Birro ett känslospel, finns heller inget fel i det.

Problemet är att det hindrar en ordentlig, saklig debatt och gör att samtalet handlar om vem som är skickligast retoriker och vem som kan hitta de bästa tragiska historierna. Ingen vinner på att debatten reduceras till anekdoter om foster som kvävs på operationsbordet vs. historier om våldtagna tolvåring vars liv inte får räddas pga "respekt för livet".


Det finns goda skäl att tro att ett foster bör "klassas" som människa direkt vid befruktning.

Vi diskuterar gärna dessa om någon lägger fram dem.

Daniel W sa...

Nu är egentligen Birro inne på Humanismens domäner. Rent teoretiskt så är det nämligen Humanismen som har ett tydligt känslobaserat moralbygge (utilitarism - Humanismen bedömer etik och politik utifrån deras följder för mänsklig lycka och välfärd).

Detta med känslor är alltså Humanisternas hemmaplan, även om de själva inte riktigt är medvetna om det.

Det vore förstås bra om Birro höll käft. Nånting som drar ner lyckoekvationen är ju att folk tror det finns anledning att bry sig.

Ignorance is bliss.

Inga L. sa...

Birro säger att han ”i grunden” inkluderar sig själv bland dem som försvarar aborträtten och att han befinner sig bland dem som sägs ”ducka för diskussioner” i samband med sena aborter.

Synd att han därefter (som vanligt) trasslar in sina egna svåra upplevelser och så mycket känslosvall kring sina för tidigt födda barn. Hans rätt att bearbeta dessa trauman, borde få vara en helt annan diskussion.

I stället fortsätter diskussionen i svart eller vitt. Synd och skuld och skam ställs mot kliniska beskrivningar av cellklumpar. Inget av det som Patrik och Ulf G förespråkar ovan. För och emot. Konsekvenser. Alternativ. Förbättringar av gällande lag ...

Vi har diskuterat det så många gånger i tidigare artiklar och jag har då hänvisat till professor Staffan Bergström. Hans och andras liknande argument väger mycket tungt i praktiken, men kommer sällan med i den högljudda känslofyllda vardagsdebatten.

Att diskutera missfall och för tidigt födda barns död, i samma artikel som sent aborterade foster, tillför knappast något till den svåra diskussionen. Det höjer enbart känsloläget.

Erik M sa...

Daniel W,

Rent teoretiskt så är det nämligen Humanismen som har ett tydligt känslobaserat moralbygge (utilitarism - Humanismen bedömer etik och politik utifrån deras följder för mänsklig lycka och välfärd).
Detta med känslor är alltså Humanisternas hemmaplan, även om de själva inte riktigt är medvetna om det.


Det är inte riktigt det "känslostyrd" betyder. Utilitaristen (och alla humanister är inte utilitarister) tittar rent logiskt och opassionerat på handlingar och konsekvenser och förespråkar dem som ger bäst utgång för individers subjektiva känslor. En person som argumenterar känslostyrt däremot låter sig styras av sina egna, personliga känslor och intuitioner snarare än genomtänkt hänsyn till andras välmående. Känslor är centrala i båda fallen, men den ene använder det som verktyg, den andre som målsättning.

Det vore förstås bra om Birro höll käft. Nånting som drar ner lyckoekvationen är ju att folk tror det finns anledning att bry sig.

Vem har bett honom hålla käft?

Daniel W sa...

Erik M,
Med känslobaserad menade jag att känslan är fundamental i den Humanist-utilitaristiska etiken.

Birros olustkänslor måste ju vara en del av lyckoekvationen. För en utilitarist kan ju inte hans känsla räknas bort, däremot kan det påstås att hans känsla är försumbar vid en aggregerad analys.

 
Religion Blogg listad på Bloggtoppen.se